Leif Östling vågar säga sin sanning

Ett partipolitiskt oberoende frihetligt forum för debatt och opinionsbildning

Leif Östling driving a Scania R 620 6×2 Topline at Demo centre. Södertälje, Sweden Photo: Dan Boman 2009

Tredje statsmakten är sedan mitten av 1800-talet en informell benämning på massmedia i Sverige, det vi kallar MSM. Den första statsmakten är regeringen och den andra är riksdagen. Den tredje statsmaktens uppgift har länge ansetts vara att kritiskt granska de två första statsmakterna. Att vara en granskande journalist var en gång ett ytterst hedervärt yrke. Så förhåller det sig inte längre.

Den tredje statsmaktens förfall inleddes den dag man började ta emot allmosor från dem man var satt att granska. Sådant leder alltid till att man blir korrumperad. Bakgrunden till pengarullningen av skattemedel till MSM var att allmänheten hade börjat svika dessa medier och var inte beredda att betala vad de kostade att få del av deras nyheter och granskning av de politiska makthavarna.

Tidningarna började gå omkull. Alla mins vi de saligen insomnade Stockholmstidningen, Göteborgs Handels&Sjöfartstining (där jag själv var skribent under studenttiden), Arbetet m.fl.. Eftersom tidningarna ansågs viktiga för de politiska partierna, ville makthavarna stoppa nedläggningarna och hålla de kvarvarande vid liv till varje pris. Man införde då ett skattefinansierat presstöd. Idag går en halv miljard kronor årligen till att hålla ett antal tidningar vid liv, t.ex. hade inte Svenska Dagbladet funnits kvar utan denna planekonomiska skattesubvention.

Den riktigt stora skattesubventioneringen går till etermedierna SVT och SR som enligt uppgift drar 8 miljarder kronor årligen, för att kunna klara den ökande konkurrensen i etern. Allt detta har medfört att MSM idag sitter helt i knät på de två statsmakter som det var meningen att man skulle granska.

Utöver den politiska makten har en minst lika viktig uppgift varit att granska den växande ekonomiska makten. I det lägret har dessa insett att fria granskande medier kan vara mycket besvärande för affärerna, varför vi under de senaste 50 år sett en strävan från världens superrika att skaffa sig ägarkontroll över alla MSM för att de skall kunna driva sina globalistiska politiska intressen ostört. I Sverige lär enligt en uppgift den ytterst förmögna Bonnierfamiljen kontrollera 82% av de svenska medierna. Den framlidne ledande globalisten David Rockefeller har t.o.m. en gång berömt medierna för deras lojalitet.

Ägarkoncentrationen inom media har varit mycket framgångsrik och de ledande journalisterna har bjudits in till oligarkernas lobbygruppers hemliga möten. En rad ledande svenska journalister har t.ex. passerat revy hos den mycket inflytelserika Bilderberggruppen.

Resultatet av år av skattesubventioner och ägande från de rikaste av de rika, har blivit att MSM har tappat sin roll som maktens granskare för att istället förvandlas till makthavarnas lojala propagandainstrument. Att det kommit att bli så, har uppenbarats under de senaste årens ökande polarisering av samhällsdebatten. Den är en följ av framväxande politiska rörelser som utmanar globalisternas maktposition i västvärlden. Vi har fått ett tillstånd som allt mer liknar ett kallt inbördeskrig i många länder, där USA går i spetsen. Media ihop med globalisterna inom det Demokratiska partiet har startat ett regelrätt mediakrig mot den nationalistiske presidenten. Vi ser tydliga liknande spänningar i det svenska samhället och runt om inom EU.

Vi har den här veckan fått ytterliga några övertydliga bevis på den tredje statsmaktens förfall. Jag tänker på tidningen Expressens fullständigt oproportionella drev som jag skrivit om tidigare, mot mig och åtta andra högst ordinära privatpersoner. Det som publicerades tidigare i veckan, visar tydligt hur dagens MSM övergått till att granska maktens kritiker istället för makten. Vi som enkla medborgare som kritiserar dagens maktutövning, där man raserar välfärden och dagligen lastar nya punktskatter på medborgarna, har blivit ett så stort hot mot makthavarna, att vi måste förminskas och förlöjligas. Målet är att vi skall tystas och fråntas våra möjligheter att yttra oss i samhällsdebatten. Kan journalismen sjunka djupare.

Vi har i veckan även bevittnat ett sanslöst mediadrev mot en av svensk industris skickligaste och mest framgångsrika företagsledare, en man som starkt bidragit till landets välstånd – Leif Östling. Vad han gjort är att han i den totalt oberoende nät TV kanalen Swebbtv beskrivit de uppenbara problem som landet brottas med, p.g.a. den politik som förs och förts av våra senaste regeringar. Han har bara sakligt redovisat några ostridiga fakta, vilket gjort att propagandamedierna totalt tappat fattningen. I dagens Sverige är sanningen det största hotet mot makten. Drevet mot Östling görs med för ändamålet påhittade anspelningar till rasism och s.k. ”vit makt struktur”. Detta senare fenomen, att makten och deras lakejer inom MSM alltid försöker dra paralleller mellan de som kritiserar dem och nazism, är en röd tråd i dagens snaskiga mediedebatt. Den främsta uttolkaren av denna debatteknik är landets statsminister. Man har faktiskt försökt att även brunsmeta oss som kritiserar den stolliga s.k. klimatpolitiken – ett riktigt långskott.

På något sätt tycker jag att en stor del av dagens journalistkår blivit en tragisk samling lakejer åt såväl politiska som ekonomiska makthavare. För mig är det en gåta att dessa personer står ut med sig själva, men antagligen är försörjningen dem kärare än hedern. De har väl för stora bostadslån för att våga hävda sin integritet. Man skall ju inte bita den hand som föder en.

Problemet för makthavarna och deras propagandamedier är att deras kampanjer inte längre fungerar. Dom är genomskådade av vanligt folk som inte längre tror en stavelse av vad som skrivs och sägs från detta håll.

För egen del kan jag glädja mig åt 80.000 besökare på min blogg och uppåt tusen uppmuntrande kommentarer och mejl orsakat av Expressendrevet. Så egentligen skall jag glädja mig åt försöket till nedsvärtning. Vad makthavare och deras svans av propagandister måste börja inse, är att anden är ute ur flaskan, de kommer aldrig att kunna tysta det kraftig växande folkliga motståndet. Varje attack av det här slaget kommer bara att ge det folkliga motståndet ny näring. När hedersmannen Mikael Willgert som är Swebbtv inrättade sin serie Den Fjärde Statsmaktenåteruppväckte han den ande som borde genomsyra all granskande journalism. Att han är utbildad civilingenjör och inte journalist är ett annat typiskt tidens tecken.

Till Expressens journalist Matilda Nyberg vill jag säga, att du gjorde nog stor nytta trots allt, men kanske inte på det sätt dina uppdragsgivare tänkt sig.

Lars Bern

Det här inlägget postades i Ansvar, Lars Bern, Maktmissbruk, Media, Pengar, politik, VärldsGemenskap. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *