Fria Sidor sammanfattar svenska valfusket 2018

Chocken: En reflektion över valresultatet 2018

Redan tidigt under valkvällen infann sig känslan att något inte står rätt till i detta val. Plötsligt går valmyndighetens sida ner och förblir stängd under kvällen. Samtidigt presenteras VALU där tre saker sticker ut. Socialdemokraterna tappar förvånansvärt lite, SD ökar mycket mindre än förväntat samt övriga partier, inklusive F!, visas på 1,5%. Den första tanken, vilken ofta är rätt, var att det måste vara någonting allvarligt fel med detta resultat. F! som fick 3,1% i förra valet skulle minska men att de skulle rymmas inom samma kategori, övriga, som AfS, MED, Piratpartiet, m.fl. samtidigt som YouGov visar övriga på 4,8%, Skop övriga på 3,8% och många andra institut övriga på 2,5% och mer, inklusive F!, övergår allt förstånd.

SD:s kollaps

Säga vad man vill om SD, deras urvattning och ständiga anpassning till Sjuklövern, men en fördel med denna taktik, att lägga sig nära t.ex. M är att man kan locka mindre radikala väljare. Visserligen till priset av en svagare politik men förväntningen är då att det ska visa sig i valurnan.

De opinionsinstitut som bäst fångat SD i alla tidigare val, YouGov och Sentio, visade SD redan 2015 på långt över 25%. SD har legat högt sedan dess med en liten dipp 2017, för att sedan öka igen i våras och ligga stabilt över 23%. Exakt hur Sentio får fram sina siffror känner inte Fria Sidor till men YouGov, har en panel med 90 000 personer, från vilken man slumpmässigt väljer ut 1500. YouGov var också ganska bra på många andra partier i valet 2014.

Institut som Sifo, Novus, Ipsos, e.t.c. som notoriskt visat SD för lågt, 20-30% underskattning, får nu istället rätt i detta val. SD ökar visserligen från 12,9% 2014 till 17,6% 2018, 4,9% men under de senaste fyra åren har Sverige haft en exempellös invandring, asylkrisen, de 9 000 afghanerna, gruppvåldtäkter, bilbränder, skattehöjningar och en välfärd som urgröps, dag för dag, av det migrationspolitiska haveriet. SD får gärna hylla sin ökning men i relation till verkligheten och opinionsläget, visat av Sentio och YouGov, är det inget annat än en kollaps.

I klartext betyder detta att endast ca: 300 000 fler väljare tycker att det Sverige fått uppleva de senaste fyra åren måste upphöra.

Det är något i den här bilden som är fruktansvärt fel.

Alternativ för Sverige – ett promilleparti

SD kan i alla fall glädjas över en sak. AfS, det nybildade invandringskritiska partiet, är ett promilleparti. De fick rätt. Också här övergår valresultatet allt förstånd.

Demoskop visade F! i september på 1,3% och övriga i augusti på 1,9%, Sifo visade övriga, inklusive F! på 3,2% i sin senaste mätning för september, Novus 2,5%, Ipsos 2,8%, Skop visade på en ständig ökning för övriga, exklusive F! på 3,8% så sent som den 6 september men dagen efter visade man övriga på 1,5%. Inizio visade andra partier på 2% och F! på 1,1% den 8 september, YouGov andra på 4,8% och F! på 0,6% för september och slutligen Sentio som 29 augusti visade F! på 1,3, PP på 0,5, MED på 0,5 och andra på 2% (totalt övriga 4,3%).

Allt detta kom helt på skam tidigt på valkvällen då övriga totalt visades under hela kvällen på 1,5%. Här ingår samtliga partier, inklusive F!. Flera hundra tusen väljare tycks ha bytt sida över en natt.

Något slutligt valresultat vad dessa 1,5% består av har vi inte ännu men så mycket står klart att Alternativ för Sverige knappast har gjort någon större framgång vid valurnan.

Det är helt orimligt att samtliga opinionsinstitut, även de systemlojala, den kraftiga ökningen för AfS på sociala medier och det bevisade stödet för AfS inte skulle speglas mer i valresultatet.

Vi måste ha i åtanke att de invandringskritiska ungdomarna uteslöts 2015 och de flesta valde att stödja den dåvarande ledningen för ungdomsförbundet. Ungdomar är mycket aktiva på sociala medier och att de inte skulle ha tagit del av budskapet är otänkbart. Många unga som lever i denna kaosartade verklighet måste, med allt sunt förnuft, välja att rösta invandringskritiskt.

Alternativmedia i Sverige når flera miljoner läsare varje månad och här är stödet både för SD och AfS massivt. Inget av detta har fått genomslag om vi får tro valresultatet.

NMR

Nordiska motståndsrörelsen valde att också ställa upp i riksdagsvalet 2018. Det var förväntat att man där skulle få hård konkurrens och kanske inte dra så många väljare. Vad som däremot var mer intressant var om man skulle få mandat i de tre kommuner där man ställde upp. Framför allt i Ludvika, där NMR är starka, fanns vissa förhoppningar.

Svaret är mycket märkligt. Enligt valresultatet för Ludvika får NMR exakt samma stöd som 2014, 1,3%. I Kungälv ökar övriga något till 0,6%. I Boden har övriga ökat med 12% men inget tyder, idag, på att NMR skulle stå för ökningen, utan istället troligen partiet Bodenalternativet.

Det förefaller också här synnerligen anmärkningsvärt att alla aktiviteter under fyra år inte ens ger utslag i kommunalvalen.

Invandrings- och systemkritiska partier slår inte igenom

Dagen efter valet har vi således ett mycket besynnerligt valresultat. SD som valt strategin att närma sig Sjukklövern och vara till lags, anpassa sig och böna och be om att få vara med mäktar inte med att bli ens det näst största partiet. AfS som går i rakt motsatt riktning, ett totalt angrepp på etablissemanget, gör mycket litet avtryck i väljaropinionen och NMR som satsade hårdast på att komma in i tre kommuner får heller inget ökat stöd.

Allt detta, trots, att Sverige har mer invandring än någonsin, har haft en asyltsunami, låtit 9 000 illegala afghaner stanna, blir mer otryggt för varje dag och stadskärnorna i varje liten och stor stad förvandlas till och allt mer liknar dem i tredje världen.

Är valet manipulerat?

Man ska akta sig för att spekulera om det mest heliga, legitimiteten i rösträkningen men när verkligheten, opinionsmätningar, utvecklingen på sociala medier, alternativa medier i så hög grad går i rakt motsatt riktning mot vad sedan valresultatet visar måste frågan ställas.

I presidentvalet i USA var det helt uppenbart att valet manipulerades på många olika sätt. Illegala bussades in för att rösta, ibland flera gånger, de maskiner som folket röstade på var alla tillgängliga och centralt sammankopplade till privata mjukvaruföretag, valresultat ändrades drastiskt från opinionsmätningarna, o.s.v. Varför skulle vi utesluta att detta förekommer också i Sverige?

Vi vet att etablissemanget, Sjuklövern, mobiliserat på alla möjliga sätt för att stoppa utvecklingen genom inte minst påverkan på sociala medier och censur. Vi vet också att SD som största parti och kanske tillsammans med AfS inträde helt skulle, för all framtid, förändrat Sverige.

Fria Sidor drar inga definitiva slutsatser men det finns en stark, befogad, misstanke om att allt inte står rätt till.

Nu kommer våg två av attacker

Sjukklövern kan nu slicka sig om munnen. Svenska folket har gett ett massivt fortsatt stöd (?) för massinvandring och mångkultur. Åkesson måste få en efterträdare. Han har framstått som mycket trött och sliten, med all rätt, efter tolv år av ständiga påhopp och attacker från etablissemanget. Det är svårt att se en stark och tydlig efterträdare som är lika populär och detta kan, eventuellt, försvaga SD i kommande val.

Samtidigt kommer etablissemanget nu att arbeta systematiskt för att, dag för dag, vecka för vecka försvaga nationalistiska och invandringskritiska röster. Det kommer ske med lagstiftning, indragna bankkonton, ytterligare censur på sociala medier, e.t.c. Fyra år är lång tid och allt tyder på att man i lugn och ro kommer att göra det mycket svårt för partier som t.ex. AfS och NMR att verka i framtiden. SD kommer att kunna fortsätta existera men bara släppas in om man helt blir som de andra partierna, vilket är meningslöst.

Massinvandringen fortsätter

Valresultatet ger legitimitet åt fortsatt massinvandring eftersom det enda partiet i Sjuklövern som varit det minsta kritiska, Moderaterna, gått svagt i valet. Systemkollapsen kommer att fortsätta, Sverige bli allt otryggare för varje dag, skatterna kommer tvingas upp till tidigare otänkbara nivåer och åsiktsförtrycket intensifieras. En halv miljon invandrare ytterligare är att förvänta under nästa mandatperiod, de flesta anhöriga till tidigare asylinvandrare. Till detta kommer ytterligare några hundratusen nya medborgarskap som fyller på för det Rödgröna blocket.

Vad händer nu?

I valet 2014 valde Alliansen att lämna över makten, enligt Decemberöverenskommelsen, till de Rödgröna. Man kunde när som helst ha kommit till makten men valde att inte ta stöd av SD. Frågan är hur man agerar nu?

Just nu ser det ut som att de Rödgröna har 144 mandat, Alliansen 143 och SD 62.

De Rödgröna kan med decemberöverenskommelsen i ryggen försöka splittra Alliansen och bilda regering med Centerpartiet och Liberalerna. En sådan regering skulle inte fällas i riksdagen men knappast leda till en restriktivare invandringspolitik.

Vägrar Alliansen att gå med på det kan Löfven, med all rätt, hänvisa till decemberöverenskommelsen för att han ska få fortsätta som hittills. Samtidigt kan sena röster komma att göra läget ännu jämnare så att de Rödgröna och Alliansen får samma antal mandat.

Det bästa alternativet för Sverige hade varit om Alliansen gick med på en restriktivare invandringspolitik och tog passivt stöd av SD men Annie Lööf och Jan Björklund skulle förlora enormt mycket prestige om de gick med på det. Man har grävt ner sig i skyttegravarna och Annie Lööf är dessutom valvinnare.

Slutsats

Det enda hoppet nu är att Sjuklövern tar sitt förnuft tillfånga och man måste föra en betydligt restriktivare invandringspolitik än idag. Sverige klarar inte fyra år till med ytterligare en halv miljon invandrare främst relaterat till asyl. Det är just nu det enda hoppet som finns kvar.

Not: Detta är en tidig reflektion dagen efter valet. Något definitivt valresultat är inte klart och en mer utförlig eftervalsanalys kommer senare.

Det här inlägget postades i Fria Sidor, Maktmissbruk, migration, Socialdemokrati, Terrorism, VärldsGemenskap. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *