Två alternativa perspektiv, i veckans Contra

1. VISST ÄR JERUSALEM ISRAELS HUVUDSTAD – AMERIKANSKA KONGRESSEN FÖREGICK TRUMP MED 22 ÅR
Jerusalem är Israels huvudstad. Officiellt sedan 1950. Det är bara att kolla i vilket referensverk som helst. Jerusalem är Israels huvudstad. Ändå envisas världens länder med att ha sina ambassader i Tel Aviv. De sista två ambassaderna i Jerusalem (Costa Rica och El Salvador) stängdes 2006.

Det blev ett oerhört liv när Donald Trump berättade det självklara. Jerusalem är Israels huvudstad. Vilket är ett beslut fattat i Kongressen redan 1995 (senast upprepat i början av 2017). Jerusalem Embassy Act lades fram som ett förslag i Kongressen av senatorn Bob Dole (som blev republikanernas presidentkandidat 1996, han förlorade mot Bill Clinton). Den 23 oktober 1995 röstade Kongressen om Jerusalem Embassy Act, som gick ut på att den amerikanska ambassaden skulle flyttas från Tel Aviv till Jerusalem. Förslaget vann med 374-37 i Representanthuset och med 93-5 i Senaten. Flytten skulle vara genomförd till 1999. Bill Clinton ansåg emellertid att lagen var ett ingrepp mot hans ”executive privilege”, det vill säga att Presidenten står för den verkställande makten. Både George W Bush och Barack Obama har hållit fast vid den ståndpunkten och har trots Kongressens beslut vägrat att flytta ambassaden. Den 5 juni 2017 antog Senaten en resolution som innehöll en hänvisning till Jerusalem Embassy Act. Resolutionen antogs med röstsiffrorna 90-0!

Trump hade som vallöfte att flytta ambassaden från Tel Aviv till Jerusalem. Det är märkligt att det blir protester mot att presidenten infriar sina vallöften och ansluter sig till vad som varit USAs officiella politik sedan 22 år tillbaka. Och vad som varit ett faktum i 67 år.

Av europeiska länder har Tjeckien officiellt erkänt Jerusalem som Israels huvudstad, men låter det anstå att flytta ambassaden tills en förhandlingslösning nåtts på konflikten i området.

Sverige då? Vi utmärker oss som vanligt negativt. Sverige har som ett av mycket få länder ett generalkonsulat i Jerusalem. Men inte för att hålla kontakten med Israel utan med ”palestinska myndigheten”. Det är sammanlagt bara tio länder som har konsulat eller generalkonsulat i Jerusalem.

Denna text finns också på följande URL: http://www.contra.nu/veckans–contra/visst-ar-jerusalem-israels-huvudstad-amerikanska-kongressen-foregick-trump-med-22-ar

2. PRENUMERATIONSAVGIFT FÖR VECKANS CONTRA
Veckans Contra är gratis för den som så önskar. Att producera och distribuera ”Veckans Contra” är dock inte gratis. Vi uppskattar därför om prenumeranter på ”Veckans Contra” betalar 50 kronor per år som prenumerationsavgift till Contra på plusgiro 85 95 89-4. Skriv ”Veckans Contra” som meddelande till betalningsmottagaren!

3. VECKANS CITAT: SÄNKTA OLJEPRISER DÅLIGT FÖR SKURKARNA I VÄRLDEN
Herman Cain (han försökte bli Republikanernas presidentkandidat 2012) skriver om de sänkta oljepriserna på sin hemsida:

Drill baby drill.
There are actually people who think it’s a bad thing if oil prices drop, and this includes people in the American foreign policy establishment. They worry that low prices will ”destabilize” (they use that word a lot) geopolitical structures and force the long-time status quo into question. They’re half right. Low oil prices can do all of this. But where they’re wrong is in thinking it’s a bad thing.

Since taking office, one of President Trump’s most important policy decisions has been to take the shackles off U.S. domestic energy production, which we’ve told you before has had the effect of strengthening the U.S. position in global energy markets while lowering prices worldwide. Now we’re seeing another impact of this policy. Many of the bad actors of the world, who depended on artificially high oil prices to fund their regimes, are in a world of hurt: The consequences reverberate in the Middle East and beyond. Future oil revenues to countries like Saudi Arabia, Iran, Venezuela, Russia and Iraq will fall trillions of dollars short of what once might have been expected. The shift in energy markets will benefit consumer economies like Japan, China, India and the nations of the European Union. The U.S. and similarly situated nations, like Australia and Canada, can look forward to faster growth and greater foreign investment, since they will capture much of the oil revenue that Russia and OPEC lose. Low energy prices already have given the EU’s struggling southern countries a chance to return to growth. They have limited Russia’s prospects and forced Vladimir Putin onto a tight budget. They have largely offset the gains Iran had hoped to make from signing the nuclear deal and escaping Western sanctions…

There’s more. The staggering affluence of the Gulf countries during the OPEC era concealed the Arab world’s failure to develop states and economies capable of competing effectively in the 21st century. As their dream of revival through oil riches fades, they are waking to a new era of weakness and dependency. If there’s a cloud to this silver lining, it’s the maddening realization that this could have happened decades ago if only there was the political will to make it happen…

Det här inlägget postades i Energi, judiska lobbyn, Pengar, politik, sionism, Trump. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *