KnapptryckarKompaniets DÖ lever vidare

1. DÖ LEVER (enligt Nättidningen: Contra)
Förra året röstade Kristdemokraternas riksting nej till den destruktiva Decemberöverenskommelsen, som lät S styra landet, även om de bara har en minoritet av röster och mandat bakom sig. Den nyvalda partiordföranden Ebba Busch Thor stod visserligen formellt fast vid DÖ när frågan debatterades på rikstinget, men ingen kunde missuppfatta att hon i själva verket var emot DÖ. Sedan kristdemokraterna sagt sitt följde de övriga tre allianspartierna efter på några timmar och överenskommelsen var död och begraven innan dagen var slut.

Men hur blev det i praktiken? I förra veckan avhölls årets omröstning om nästa års statsbudget. Regeringen hade ett förslag och de fem oppositionspartierna hade var sitt. Enligt DÖs logik skulle regeringens budget gå igenom genom att oppositionen skulle lägga ner sina röster när deras eget förslag fallit. Omröstningen går till så att de fem olika förslagen ställs mot varandra i tur och ordning, varefter det vinnande alternativet ställs mot regeringens förslag. Eftersom Moderaterna är största oppositionsparti var det moderaternas förslag som fick utmana regeringens förslag.

Vid voteringen la C, KD och L ner sina röster, precis som DÖs logik krävde. Men DÖ var ju död? Formellt ja, men i praktiken lever DÖ uppenbarligen vidare. Inte ens kristdemokraterna, som hade rikstingsbeslut på att DÖ skulle upphävas, röstade på annat sätt än vad som hade krävts av DÖ. SD valde att lägga sina röster på Moderaternas förslag, eftersom de tyckte att det var bättre än regeringens förslag. Uppenbarligen hade de tre andra oppositionspartierna en annan uppfattning, eftersom de valde att lägga ner sina röster. Det hade räckt med att två av partierna stött Moderaternas förslag, så hade det segrat. Men inte ens ett enda parti stödde förslaget.

I slutvoteringen vann regeringen med 140 röster mot 122. Hade regeringen förlorat omröstningen hade den rimliga utgången varit att Stefan Löfven avgått som statsminister.

Men Sverige är i den fullständigt unika situationen att oppositionen inte ens anstränger sig för att ta över regeringsmakten. Det gör oppositionen i alla andra demokratiska länder.

2. CONTRA PÅ TWITTER OCH FACEBOOK
Contra på Twitter. Kolla in på https://twitter.com/contranu

Contra på Facebook! Du kan söka efter ”Contra” (söker Du på Facebook i Sverige hittar Du det genast) eller använda hela adressen:https://www.facebook.com/pages/Contra/128635870583878 På Contras Facebook-sida kommer fortlöpande uppdateringar och länktips! Klickar Du i ”gilla” får Du dessutom meddelande om när det finns något nytt på sidan.

Det här inlägget postades i Framtid, Maktmissbruk, politik. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till KnapptryckarKompaniets DÖ lever vidare

  1. Ove Svidén skriver:

    DÖ har lagt demokratin på is under två mandatperioder
    med regeringsbyte i halvtid. Varför?

    Jo, enligt DÖ förväntas alla 200 + 150 – 1 = 349 knapptryckare i den sammanslagna kammaren lyda sin partiledare och dennes invigda toppjunta, snarare än att hjälpa sina väljare med att reformera den svenska modellen?

    Så fungerar den toppstyrda demokratin innan den kommer att DÖ sotdöden.
    De lyckliga knapptyckarna väntar sig nu få full riksdagspension from valet 2022.
    Villkoret är att de ’förtroendevalda’ inte gör något för sina väljare som stör partiledningen.

  2. CONTRA: skriver:

    DAGS FÖR BRYSSEL ATT ÄNDRA INRIKTNING
    Folkomröstningen om Brexit visade att befolkningen i ett av EUs viktigaste medlemsländer misstyckte så mycket till maktkoncentrationen till Bryssel att de valde att lämna Unionen.

    Folkomröstningen om en ny författning i Italien gav ännu klarare utslag. Folket i Italien var inte berett att ge ens de egna politikerna större befogenheter. För att inte tala om vad de kan tycka om makten i Bryssel.

    EU ska arbeta efter subsidiaritetsprincipen, det vill säga politiska beslut ska fattas på så låg nivå som möjligt. Helst på kommunnivå, i andra hand på regional nivå och nationell nivå och först i fjärde hand på europeisk nivå. I verkligheten verkar Unionen inte leva upp till detta. EU lägger sig i vargjakten i skogarna i Sveriges glesbygder (vargar har inte setts på hundratals år i Belgien). EU lägger sig i om brevporto ska beläggas med moms eller inte i Sverige (ingen respekt för den tidigare svenska grundlagens formulering om ”det svenska folkets urgamla respekt att sig själv beskatta” – det vill säga Riksdagen bestämmer över svenska skatter, inte Kungen eller Regeringen).

    I länderna i det forna kommunistblocket lägger sig EU i ännu mer. Unionen kritiserar de demokratiskt valda regeringarna i både Ungern och Polen. Ingen subsidiaritet där inte. Kritiken mot Polen handlar om två saker. För det första vem som ska styra allmänt ägda medier, EU tycks mena att det är rätt att det tidigare regeringspartiet i Polen (vars dåvarande premiärminister råkar vara Europeiska Rådets ordförande, Donald Tusk) att styra , snarare än det nuvarande regeringspartiet. En sann subsidiaritetsprincip vore att avskaffa public service! För det andra hur den polska författningsdomstolen ska organiseras och vilka befogenheter den ska ha. EU säger däremot inte ett ord om ”gamla” medlemmar som helt saknar författningsdomstol, som Sverige och Storbritannien! Ja Storbritannien saknar ju till och med författning helt och hållet.

    När sympatierna för EU sviktar i fler medlemsländer än Storbritannien och när tvivelaktiga populistpartier i flera medlemsländer vill lämna EU vore det naturliga svaret från Bryssel att slå vakt om subsidiaritetsprincipen och ge upp kraven på ytterligare centralisering till Bryssel. EUs centrala organ reagerar dock i motsatt riktning och vill koncentrera makten ännu mer till Bryssel.

    EU har spelat en viktig roll för att integrera Europas ekonomier och skapa förutsättningar för ekonomisk tillväxt och höjt välstånd. Särskilt viktigt har EU varit för att ge länderna i det forna kommunistblocket möjlighet att utvecklas snabbt och anpassas till det moderna samhället. Polen och Estland är kanske de bästa exemplen, där länderna ekonomiskt redan nått ifatt ”gamla EU”. Dessa viktiga framsteg har kunnat uppnås utan att ta till den centralisering som nu förespråkas av centrala EU-företrädare. I dagens läge är det tvärtom viktigt att decentralisera, minska maktkoncentrationen till Bryssel och satsa stenhårt på subsidiaritetsprincipen.

    Annars kan hela EU-projektet rasa ihop. Inte minst viktigt är det för länder som fortfarande står kvar i Rysslands skugga. EU borde satsa helhjärtat på att se till att länder som Moldavien, Ukraina och Georgien upplever det som attraktivt att ansluta sig till medlemskretsen. Det gör man om länderna får ta del av de fördelar som ett medlemskap bjuder, utan att behöva ge upp kontrollen över de angelägenheter som inte behöver styras från Bryssel.
    (Källa: CONTRA)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *