Korrupt, Kommunal Människohandel bakom kulisserna:

Det här inlägget postades i Framtid, LVU, Maktmissbruk, MOR, Pengar, politik. Bokmärk permalänken.

23 kommentarer till Korrupt, Kommunal Människohandel bakom kulisserna:

  1. Ove Svidén skriver:

    23 jul 2016 kl. 14:49 skrev en vän och far till tre tvångsomhändertagna döttrar,
    ett mail som rekommenderade detta TV4-inslag om en DN-artikel:

    http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=3184719

    Min kommentar: Här märks det tydligt hur mediamänniskor inte kan förstå
    de dolda politiska motiven av att ta barn från fungerande familjer,
    för att tillfredsställa en en lömskt lönsam kommunal människohandel

    Att hävda FN:s Barnkonvetion och dess nyckelmening: ’Att göra det som är bäst för barnen’, räcker inte om socialtjänsten, som har rätten att traumatisera en människa med ett tvångsomhändertagande, även är delägare i de HVB-hem dit de infångade barnen förpassas för att göra sexuella tjänster till pedofiler, sexmissbrukande HVB-hems föreståndare eller Poliser egen Polisens Transporttjänst, som vet var de traumatiserade offren finns …

    När ska den materialistiska / sekulära välfärdsstaten vakna upp till det som sker bakom skyddet av förvaltningsdomstolarnas skenrättegångar?

  2. Mirza Ramic skriver:

    Man ser tydligt att docent/professor i Stockholm universitet själva är utvecklins-störda personer, deras diplom är ren skam som visar vem som styr Sveriges socialtjänst system = allvarlig sjuka människor som fick skräp diplom = DOM HAR INGEN ANING ATT DOM ÄR MENTALT STÖRDA PERSONER

  3. Internationell LVU-HVB-barnhandel i Sverige skriver:

    SVT Nyheter, febr.2016.
    Tysk 16-åring inlåst i Sverige
    En tysk tonårspojke sitter fast i Sverige, inlåst sedan över ett år, utan att få reda på vad som skall hända honom. Den svenska kommunen där han varit vill inte ha honom och den tyska kommun som har ansvaret för honom tar inte hem honom. Ett offer i ett myndighetslimbo.
    Han föddes på en toalett på en centralstation i Tyskland av en missbrukande mamma. När han bara var två dagar gammal adopterades han bort. När han var runt fyra år hamnade han på BUP i Tyskland, och sedan dess har han vandrat mellan olika familjehem och institutioner.
    Första gången pojken kom till Sverige var han elva år. Då placerade de tyska sociala myndigheterna, i hemkommunen Bochum, honom i ett tyskägt HVB-hem med tysk personal utanför Åmål.
    En liten röd stuga i skogen där pojken fick hemundervisning och hjälpte till med hushållsarbetet. Hemmet hade tillstånd från svenska myndigheter och senaste gången han placerades där var han 13 år. Numera är familjehemmet nedlagt och fastigheten såld.

    Hamnat mellan stolarna
    Sedan september befinner sig pojken på Fagared, ett SiS-hem, där Statens institutionsstyrelse bedriver tvångsvård och behandling av ungdomar med allvarliga psykosociala problem.

    Det är Åmåls kommun som placerat honom där, enligt LVU, lagen om vård av unga. Innan dess har han både suttit häktad och varit på andra hem. Han har varit inlåst i över ett år nu. Och han får inga besked om vad som ska hända honom, varken från tyska eller svenska myndigheter.
    – Pojken har riktigt hamnat mellan stolarna, säger Joel Johnard, advokat som har varit pojkens målsägarbiträde och som reagerat på pojkens situation.
    – Det konstiga i det här är att Åmåls kommun, som ligger bakom ansökan om pojkens LVU-placering, anser att det är tyska myndigheter som har ansvaret för honom och att de bör ta hem honom. Vilket de tyska myndigheterna inte kan göra med våld eller med tvång, säger Joel Johnard.
    Ska inte vara inlåst
    Detta beror delvis på att i Tyskland finns inte sluten ungdomsvård, det vill säga att man kan inte låsa in barn för deras eget bästa. Något som man med hjälp av LVU kan göra i Sverige. I Tyskland däremot måste man vara dömd till ungdomsfängelse för att bli inlåst.

    Så sedan elva års ålder har pojken omplacerats i olika jourhem, hämtats hem till Tyskland och rymt tillbaka till Sverige igen åtta till tio gånger. En gång, strax före julen 2014, tände han eld på ett familjehem i Sverige och dömdes till ungdomsvård, dock ej sluten sådan, för mordbrand. Vilket enkelt uttryckt innebär att han skall tas omhand, men inte vara inlåst. Vilket han är nu.
    – Det är där som frustrationen är, att det tar tid, säger Berith Sletten, chef för Individ- och familjeomsorgsenheten, IFO, i Åmål. Den kommun där pojken vistades senast.
    Skall det vara så här?
    – Nej, det tycker jag absolut inte. Jag tycker det är förfärligt sorgligt, förfärligt tråkigt för pojken, säger Berith Sletten.

    ”Kan inte adoptera pojken”
    Pojken vill vara kvar i Sverige. Det är här han har sina kompisar, säger han. Problemet är att Sverige, i det här fallet Åmål inte vill ha honom.
    Och Tyskland har ännu inte hittat någon vårdplats för honom. Socialsekreteraren i Åmål har länge aktivt valt att inte ha kontakt med pojken, då de inte ville ge honom falska förhoppningar om att få stanna.
    – Vi kan ju inte adoptera pojken, säger Berith Sletten.
    – Självfallet, eftersom pojken är tysk medborgare så är det Tyskland som har det övergripande ansvaret för honom, men eftersom han befinner sig i Sverige och pojken far illa eller riskerar att fara illa, så är det de svenska myndigheterna som har ansvaret för honom när han är i Sverige och då måste han få samma rättigheter och möjligheter till vård som barn i Sverige har, säger Joel Johnard.
    Och det får han inte, enligt dig?
    – Nej, säger Joel Johnard.
    Gjordes en vårdplan
    Han syftar då bland annat på att Åmåls kommun är skyldig, som LVU-placerande kommun, att göra en vårdplan för pojken.
    Först fanns det en högst begränsad sådan. Sedan kom det en utförligare. Den kom in den 29 september till Fagared, sju dagar efter att SVT Nyheter Väst frågat om det fanns någon. Drygt ett halvår efter det att det borde ha gjorts en.
    – Då reviderades den vårdplanen då han nu är på behandlingshem. Det måste ju vara lite fylligare då i väntan på att de skall hitta en lämplig vårdform hemma i Tyskland, säger Berith Sletten. Nu har pojken en vardag med begränsad skolgång, lär sig bland annat att svetsa.

    ”Mänskligt lidande”
    För Åmåls kommun är pojkens situation ett problem. Den tyska kommunen har placerat ett barn och brutit mot de regler som gäller inom EU, anser man.
    Bochum har bland annat placerat pojken i Åmål utan att meddela kommunen. Åmål kan inte planera framtiden för pojken och känner sig bakbundna. I telefon säger Berith Sletten så här: ”Vilket vakuum lever inte den här pojken i. Det är värre än att leva på gatan på något sätt, för då bestämmer du själv över dig. Det är ett väldigt mänskligt lidande, tycker jag”.
    När vi sitter i kommunhuset i Åmål öga mot öga formulerar hon sig mildare.
    – Det är en frustration när man sitter i lilla Åmål och när man inte vet vad som händer med pojken. Vi vet inte vad vi skall berätta för honom, säger Berith Sletten.
    Hur länge kan ni i Åmåls kommun vänta innan ni blir irriterade på de tyska myndigheterna?
    – Jag tror att vi har nog tålamod nu. Nu har det gått så lång tid så nu har vi lärt oss att bli tålmodiga, säger Berith Sletten.
    Befinner han sig i någon form av limbo mellan tyska och svenska myndigheter?
    – Ja, det tycker jag. Jag tycker att det här är jättesvårt, säger Berith Sletten.
    Vet du om de sociala myndigheterna i Tyskland har kontakt med pojken?
    – Allt går via oss, men jag har uppmanat dom att ta kontakt med pojken, säger Berith Sletten, chef för Individ- och familjeomsorgsenheten, IFO, i Åmål.
    Besöker pojken senare
    SVT Nyheter Väst har varit i kontakt med de tyska myndigheterna, men socialkontoret i Bochum vill inte svara på några frågor. De uttalar sig inte i enskilda fall av hänsyn barn och deras vårdnadshavare.

    Efter det att vi gjort intervjuerna har Berith Sletten besökt pojken två gånger.
    – Jag pratar med honom om hur han trivs och så, men jag kan inte säga något om vad som skall hända med honom. Och så säger jag att vi kan inte ha honom kvar, utan att det är Tyskland som bestämmer, säger Berith Sletten.

    På advokatkontoret i Vänersborg sitter Joel Johnard. Det är han som kontaktat oss då han tycker att pojken situation är orimlig.

    Beror detta på att Åmåls kommun sitter och väntar på den tyska kommunen som inte kommer till skott?

    – Ja, så är det, säger Joel Johnard, advokat.

    Hur allvarligt tycker du att det här är?

    – Ja, det förstör hans liv, säger Joel Johnard.

  4. Samarbete Polisen/ Socialen/Tingsrätten inom kommunal barnhandel skriver:

    STHLM, 2016
    Polisen lämnade 13-åring i skogen – utredningen läggs ned

    Polisen lämnade 13-åring i skogsparti. Nu läggs utredningen mot poliserna ned, rapporterar SR P4 Stockholm.
    Åklagaren anser inte att det finns anledning att anta att poliserna gjort sig skyldiga till brott. Händelsen inträffade i slutet av augusti, under festivalen We are sthlm. En 13-årig pojke, som kommit bort från sina vänner blev tagen av vakter när han enligt egna uppgifter försökte stoppa ett bråk. Han belades med handbojor och kördes bort till Kaknästornet, mitt i natten. Pojkens pappa har tidigare berättat för P4 Stockholm att varken socialtjänsten eller familjen kontaktades av polisen.
    – Jag var ledsen, jag började gråta. Och jag var rädd också, berättade pojken själv en vecka efter händelsen.
    Poliserna har uppgett i förhör att de gjorde bedömningen att pojken var 15–16 år gammal, vägrat säga sitt namn och ålder, samt att de kontaktat socialtjänsten, som inte ville ta emot pojken. Internutredningen har nu lagts ned eftersom brott inte kunnat konstateras.

  5. Samarbete läkare-socialen inom kommunal barnhandel skriver:

    Läkare försökte styra rapporten om skakvåld
    Publicerad 26 okt 2016 kl 16.24

    Tunga amerikanska och skandinaviska läkarföreningar försökte styra den statliga myndighetens rapport.
    Det avslöjar experter på statliga SBU för Expressen efter dagens rapport om skakvåld.
    – Man har velat granska i förväg innan vi släpper resultatet, säger Måns Rosén från SBU:s expertgrupp.

    Expressen avslöjade förra året hur minst 35 svenska familjer slagits i spillror efter starkt ifrågasatta anklagelser om barnmisshandel.
    Diagnosen shaken baby syndrome har dömts ut av både svenska och amerikanska domstolar men fortsatt att splittra familjer.
    Enligt kritikerna till diagnosen handlar det om hundratals drabbade svenska familjer som anklagats för barnmisshandel på lösa grunder.

    Diagnosen döms till stora delar ut
    Efter en infekterad forskarstrid lade Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, i dag fram en rapport om skakvåld där diagnosen till stora delar döms ut.
    Rapporten kastar omkull den tidigare vedertagna teorin om att tre särskilda symtom i spädbarnshjärnan är säkra tecken på skakvåld.
    Frågan har rivit upp en infekterad debatt mellan två läger av forskare och läkare. Expressen kan nu avslöja hur dominerande läkarföreningar försökt styra resultatet i statliga SBU:s oberoende undersökning.

    ”Man har försökt påverka oss”
    Enligt Expressens källor har en av sidorna i konflikten – sammanslutningar av läkare som vill bevara skakvåldsdiagnosen och främst består av läkare i USA och Skandinavien – kontaktat SBU:s expertteam och försökt påverka slutsatserna i rapporten.
    Måns Rosén, epidemiolog i SBU:s expertgrupp, berättar för Expressen:
    – Ja det finns en del mejl och brev som kommit till SBU där man försökt påverka oss. Men vi är en oberoende myndighet och fattar våra egna beslut.
    Från vilka har det kommit?
    – Olika typer av barnläkare. Både från USA och Sverige.
    De har velat ta del av rapporten och påverka resultatet?
    – Ja, det har varit syftet. Att man vill granska i förväg innan vi släpper resultatet.
    Och hur ser du på det som statlig representant?
    – Jag tycker att var och en, de får kritisera oss sedan när vi publicerat oss vetenskapligt. Det är gängse sätt att hantera data.
    Dagbarnvårdaren Viola och byggingenjören André misstänktes utan grund för misshandel.
    ”Det handlar om en lång rad brev”
    Ytterligare en expert i SBU-gruppen, professor Ingemar Engström, säger:
    – Det handlar om en lång rad brev från både svenska och internationella instanser som haft synpunkter.
    – Det är uppenbart att detta väcker väldigt mycket känslor och att det varit en infekterad fråga under lång tid. Vi får hoppas att det utifrån detta torra och sakliga underlaget blir en bättre debatt framöver.
    Den svenska barnläkarföreningen är dock kritisk till SBU och menar bland annat att SBU:s frågeställningar i granskningen inte är förankrade i barnläkarnas vardag.
    ”Barnläkarföreningens huvudbudskap är att det är farligt att skaka barn, att våld mot spädbarn förekommer, att barn även om det är svårbegripligt skadas och dödas av föräldrar, och att barnläkarens ansvar är att göra en noggrann medicinsk bedömning och värna om barnets liv och skydd.”, skriver föreningen i ett uttalande.

    Vetenskapen bakom diagnosen är osäker
    SBU har i två år granskat diagnosen skakvåld mot spädbarn, även kallat shaken baby syndrome.
    Myndigheten bedömer nu, liksom Högsta domstolen tidigare gjort, att vetenskapen bakom diagnosen är osäker.
    De tusentals studier som tidigare lyfts fram som stöd för diagnosen döms nu ut.
    – Vi har granskat över 3700 vetenskapliga studier och egentligen funnit att bara två har medelhög kvalitet, säger SBU:s Måns Rosén.
    Dagbarnvårdaren Viola och byggingenjören André hör till de som misstänkts för barnmisshandel och hoppas på en kommission som ger upprättelse åt de som drabbats.
    Paret misstänktes utan grund för barnmisshandel och tvingades leva övervakade av socialtjänsten under två månader.
    – Jag hoppas att SBU-rapporten leder till att man inte längre är lika inställda på att det måste vara barnmisshandel när man ser symtom. Sjukhuset får inte bli ett förhörsrum, säger Viola.
    Claes Petersson

  6. Resultat av socialens samarbete med Fritidsförvaltningen skriver:

    http://www.aftonbladet.se
    Rädda Barnen anmäler ungdomsgård
    BROTT. Rädda Barnen har polisanmält en kommunalt driven ungdomsgård i stadsdelen Rinkeby i norra Stockholm. Barn slåss utan skydd medan personalen hejar på, enligt organisationen.
    – Vi har fått veta att det går våldsamt till på ungdomsgården. Personalen tillrättavisar barnen med våld och arrangerar också slagsmål mellan dem, säger Elisabeth Dahlin, organisationens generaldirektör, till Dagens Nyheter.
    På Ungdomens hus i Rinkeby ordnas boxningsträning för unga mellan 16 och 24 år, enligt hemsidan. Men Rädda Barnen säger att åtminstone en av pojkarna är 15 år gammal och att det rör sig om slagsmål, inte boxning.
    Rädda Barnen slog i våras larm till stadsdelsnämnden, men utan att något hände. Nu har ärendet lämnats till polisen och stadsdelsnämnden har inlett en intern utredning.

  7. Torgny Larsson skriver:

    Hej Ove!
    Vi träffades igår på ABF-Huset vid Sveavägen. Du gav mig ett visitkort som jag inte har kvar tyvärr. Har läst lite olika artiklar på din blogg, och har messat till dig på facebook.
    Mvh Torgny

  8. IVO och domstolar samsas med Socialnämnden inom LVU-barnhandel skriver:

    Flicka omplacerad 40 gånger – blev sjukare av vården
    SÖRMLAND, http://www.ekuriren.se

    Under tio år i socialtjänstens vård har hon blivit flyttad mellan olika boenden och hem 40 gånger. Därför har det varit svårt att göra en ordentlig utredning av henne och hennes problem. – Hade de lyssnat på oss och agerat rätt från början hade detta inte behövts, säger hennes pappa.
    Poliser har flera gånger fått rycka ut för att leta efter Linda när hon rymt från olika boenden.
    Poliser har flera gånger fått rycka ut för att leta efter Linda när hon rymt från olika boenden.
    Socialtjänsten: ”Ett misslyckande från vår sida”

    Juridiska ombudet: Svårt att få rätt mot kommunen.
    En flicka går genom skogen mot järnvägen i natten. Hon pratar i telefon med en kvinna som försöker få henne att vända om, att tänka om. Kvinnan på andra sidan luren hör hur ett tåg tutar och svischar förbi. Sedan bryts samtalet. Flera långa minuter passerar innan telefonen ringer igen. Flickan hoppade aldrig utan vände självmant om.

    Andra gånger har polishelikoptrar och hundpatruller sökt efter henne efter att hon rymt och varit tvungna att brotta ned henne för att hindra henne från att skada sig själv – eller andra.
    – Hon blir otroligt stark. En gång höll jag i henne för att stoppa henne från att hoppa rakt ut genom ett stängt fönster. Dagen efter hade jag träningsvärk i muskler jag inte ens visste fanns, säger kvinnan.

    Hon är gift med Lindas pappa och har funnits med i hennes liv sedan Linda var några år gammal. Hon sitter bredvid sin man i ett trångt och varmt rum på redaktionen när hon berättar detta.
    Framför sig har de mängder med papper. Ofullständiga utredningar. Journaler. Domar. Granskningar av boenden som avslutats och precis påbörjats. Och framför allt, beslut om omplaceringar.
    Socialtjänsten omhändertog Linda när hon var knappt två år gammal enligt lvu, lagen om vård av unga. Socialen ansåg inte att hennes föräldrar, som skildes kort därefter, kunde ta hand om henne. Sedan dess har Linda blivit omplacerad av socialtjänsten 40 gånger.
    – Hennes handläggare har ringt och frågat om de får göra ett avanonymiserat pilotfall i syfte att visa nya handläggare hur man inte ska agera i behandlingen av någon, säger flickans bonusmamma.
    Redan som ettåring uppmärksammade läkare att Linda hade anknytningssvårigheter. Men med rätt stimulans skulle problemen försvinna trodde läkarna. När hon var sex år gjordes en större utredning som slog fast att hon hade en anknytningsstörning. Hon har varit diagnostiserad och medicinerad för adhd sedan hon var runt åtta år. Men läkarna har haft svårt att fullt ut diagnostisera Linda.

    När Linda var runt nio år hävde socialtjänsten beslutet om lvu och föräldrarna fick återigen delad vårdnad om henne med assistans av socialen.
    – De sa till oss att vi skulle trygga henne i beslutet att hon skulle få bo kvar hemma nu och att hon inte skulle behöva flytta mer. Så vi gjorde det, säger bonusmamman.
    Men socialen omhändertog Linda igen efter två år hos föräldrarna och omplaceringarna sköt i taket. Med dem ökade Lindas ångest, självmordsförsök och hennes utåtagerande. En gång krossade hon alla fönster på ett boende och kastade tegelsten på personalen. En annan gång tuggade hon i sig glasskärvor. En tredje och fjärde försökte hon hänga sig med en sladd.
    – Hon har ingen tillit till vuxenvärlden över huvud taget, säger Lindas pappa.
    2011 slog läkare och psykiatriker fast att Lindas sjukdomsbild var väldigt svår och komplex. ”För att kunna slå fast eventuella diagnoser är det helt avgörande att hon först får vistas i en lugn och strukturerad miljö under längre tid”, skrev en psykolog i ett utlåtande. Trots det har hon det senaste året omplacerats runt 10 gånger
    – Hon är skadad av vården hon fått. Hon har fått fel medicinering. Tänk så mycket pengar som de lagt ut på boenden och inget har ju blivit bättre, säger hennes pappa.
    2014 konstaterade en läkare att Lindas stora problem är hennes dissociativa problematik, det vill säga att hon har olika personligheter. Men läkarens utredning av detta slutfördes aldrig då Linda ytterligare en gång flyttades till ett boende flera mil från sjukhuset där utredningen gjordes.
    – Hade de gått efter läkarens utlåtande och lyssnat på oss och agerat rätt från början hade detta inte behövts. Hon behöver en ordentlig utredning. Vi vill inte att fler barn ska råka ut för samma sak, säger Lindas pappa.

    Lindas pappa och bonusmamma ser många likheter mellan sin dotter och kvinnan Elisabeth som på 70-talet blev känd som Sveriges farligaste kvinna. Elisabeths situation blev riksnyhet när någon i smyg fotat henne, bältad till händer och fötter iklädd en sopsäck på en institution. Bilderna prydde tidningarnas löp och första sidor.
    – Det är så mycket i deras situationer som liknar varandra. Elisabeth hade också autism. Hon blev utsatt för upprepade trauman och missförhållanden i vården och ingen förstod sig på henne, säger bonusmamman.
    Läkare har konstaterat att de ständiga flyttarna har varit traumatiska för Linda och försämrat hennes mående. Linda är liksom Elisabeth utåtagerande och flera av de boenden hon vistats på har blivit kritiserade.

    I oktober i år anmälde föräldrarna Lindas förra boende, ungdomshemmet Lövsta till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, och till polisen efter att Linda lyckats hänga sig i en sladd på sitt rum. När personalen hittade henne hade hjärtat slutat slå. Efter tre dagar i respirator började Linda andas på egen hand igen. Lövsta, som ligger i Trosa, drivs av Statens institutionsstyrelse, SiS.
    – Det är ett mirakel att hon lever och fungerar normalt. Det sa läkaren också, säger Lindas bonusmamma.

    Polisen öppnade i oktober en förundersökning om tjänstefel mot Lövsta. Lindas föräldrar säger att de försökt få boendet att ha Linda under ständig uppsyn men att boendet inte lyssnat på dem.
    – Vi har våra egna rutiner och de följer vi. Det är ingen annan som kan besluta hur de ska se ut, sa Lövstas dåvarande institutionschef Annica Pettersson till Södermanlands Nyheter efter polisanmälan.

    Sedan våren 2016 har Lövsta blivit anmälda till IVO av vårdnadshavare, enligt lex Sarah och av sin egen personal för olika missförhållanden. Bland annat för att en anställd skulle ha misshandlat en av de boende svårt. I veckan stängde en av avdelningarna efter skarp kritik mot boendet och Annica Pettersson lämnade sin post, något vi berättade om i fredags.
    – Om jag vore chef för en verksamhet där en av våra psykologer bedömer att ett barn behöver en viss grad av tillsyn vill inte jag ha på mitt ansvar att säga att hen inte behöver det, säger Robert Stenbom, som är verksamhetsdirektör på SiS ungdomsvård norr, och betonar samtidigt att han inte kommenterar Lindas enskilda fall utan ur ett generellt perspektiv.

    I augusti beslutade Ivo också att starta en utredning av Lövsta och socialtjänsten i Lindas kommun. Bland annat om brister i kommunikationen mellan boendet och kommunen och till föräldrarna.
    Detta efter att Linda kom in till sjukhuset efter ett självmordsförsök med en felaktig medicinlista och utan underkläder, hygienartiklar eller tandborste. Boendet tackade sedan nej till att delta i ett möte om Lindas vård eftersom de ansåg att de redan visste hur de skulle behandla henne. Trots att hon befann sig på sjukhuset för att hon försökt ta livet av sig på boendet.
    ”Undertecknad upplever att samarbetet ej fungerat tillfredsställande och att intresset för flickans vård varit svagt”, skrev personalen på Västerås sjukhus som gjorde anmälan till IVO.
    Robert Stenbom säger att det är en komplicerad fråga angående vem som ska ge information till vårdnadshavare om deras omhändertagna barn och hur mycket de ska berätta.
    – Det finns inget facit, men både socialtjänsten och boendet har en skyldighet att eftersträva ett gott samarbete med föräldrarna, säger han.

    Sveriges farligaste kvinna Elisabeth vårdades i den specialutrustade villan, Villa 39. Linda flyttade nyligen in i en egen liknande villa med okrossbara fönster och utan lösa sladdar. Elisabeth hade 5-6 personal avsedda endast för henne. Linda kommer ha nio handplockade vårdare från psykiatrin och socialpsykiatrin som för första gången kommer att behandla ett barn.
    – Som jag förstått det blir det här ett slags pilotfall hur man ska rå på ungdomar med den här problematiken, säger Lindas pappa.
    För första gången på flera år är nu de båda biologiska föräldrarna och bonusmamman hoppfulla. Även Lindas mamma, som varit tveksam till att besöka sin dotter, är positiv till beslutet och till att socialtjänsten nu erkänt det som Lindas handläggare redan konstaterat. Nämligen att ”den vård som ska hjälpa Linda har i sig blivit upprepade trauman istället då hon av olika skäl inte har kunnat vara kvar någonstans utan hela tiden har fått ryckas upp och omplaceras.”
    Tanken är att Linda inte ska flyttas någon mer gång och att hon ska bo i villan tills hon är åtminstone myndig.
    – Nu får vi hoppas att det här fungerar. Vi har ju propsat på det här ganska länge men ingen har lyssnat på oss. Att kasta henne runt har inte gjort någon nytta. Skadan har ju redan skett henne, säger pappan.
    Linda heter egentligen något annat. Namnet är fingerat för att skydda hennes identitet.
    Följ Eskilstuna-Kuriren på Facebook – missa inte nyheterna som andra pratar om.
    ANNA HANSSON
    016-15 61 53
    anna.hansson@ekuriren.se

  9. Kommunalt samarbete med Skolverket skriver:

    Skolverket , inklusivt skolanställda, lagrar uppgifter om etniskt tillhörightet av elever, även uppdelat i olika delar! Det betyder att kommunanställda, rektorer och lärare har intresse ”etnisk tillhörighet” av sina svenska elever. Det betyder grov diskriminering, eftersom svenska elever betraktas inte som vanliga svenska medborgare .Desutom skolorna, kommunanställda och Skolverket lagrar sådana uppgifter som ”utbildningsbakgrund av elevernas föräldrar” och förutfattade samt förvridna inställningar det påverkar naturligtvist skolbetyg och diskriminerar barnen ytterligare. Därefter i Skolverkets, skolornas och Kommunernas statistiken vi ser att ”de flesta skolelever med etniska svenska föräldrar som har högskoleutbildning får mycket bättre skolbetyg än övriga elever och att det är de eleverna som ska få högskolebehörighet”.

    Desutom, varifrån skolanställda och Skolverket känner till vilken utbildning elevernas föräldrar har över huvud taget? Särskild om skolbarnen har någon förälder som studerade på tre universiteter utomlands, till ex. eftersom det är ju inte registrerar i Sverige. Det betyder att även i dessa fall högtutbildade skolelevernas föräldrar kallas för analfabeter, och inte svenskar utan svenskar födda utomlands,dvs.utan grundskolebehörighet och ”inte riktiga svenska medborgare” och det resulterar att elev ska ha sämre betyg från skolanställda och att denna elev inte svensk, utan bara ”halv svensk” .

    Det är 100 proc.nazistiskt att göra sådana där saker mot alla Sveriges elever, ca.30 proc.av barnen och vilket sammanträffande att just de ”arbetarklassens inte 100proc.svensk elever, särskild om de är desutom pojkar” får av feministernas skolanställda betyg i E-klass, även om de elever svarar på alla frågor och är mest intelligenta och duktigaste elever i hela klassen.
    Dvs. det är massdiskriminering av svenska skolelever som pågår på svenska skolor, initierat av Skolverket och uppföljd av skolanställda inom Kommunal samarbete. Därmed intutas ju svenska skolelever att de ”inte är svenskar och att deras föräldrar är analfabeter”, i flera av fall. Förutfattade meningar gentemot barnen och främlingsfientlighet ha tagit över Sveriges skolor.
    Framförällt det är Skolverket som är ansvarig för det, men också kommunanställda på Utnbildningsförvaltningar och alla Sveriges skolanställda som samlar och hittar på sådana uppgifter gentemot sina elever. Sådan nazistisk statistik om skolelevernas föräldrarnas ”bakgrund” som Skolverket med skolanställda lagrar måste stoppas nu.

    Men vilken tillsynsmyndighet skulle vara ansvarig för att sådana där saker inte ska hända i Sverige: Skolinspektionen, BEO, DO, JO, IVO, Datainspektionen? Det finns massor av myndigheter i Sverige som sägs jobba för människors rättigheter, emot diskriminering och för elevernas och barnets bästa……

    I en Kopia från Skolverkets hemsida: SIRIS, så finns dessa talande tabeller:

    Samtliga elever
    Uppdelat per kön
    Grundskolan – Slutbetyg årskurs 9
    Uppdelat per svensk och utländsk bakgrund
    Uppdelat per föräldrarnas högsta utbildningsnivå
    Uppdelat per föräldrarnas högsta utbildningsnivå
    Uppdelat per föräldrarnas högsta utbildningsnivå, utom elever med okänd bakgrund Uppdelat med/utan nyinvandrade, okänd bakgrund
    Läsåret 2015/16

    • Datainspektionen backar upp Skolverket skriver:

      Tack för ditt mail och informationen!

      Datainspektionen har inte i sin tillsynsverksamhet tittat på Skolverkets statistikbehandling.

      Det finns bestämmelser om statistik bland annat i lagen om officiell statistik med tillhörande förordning, som bland annat anger när en statistikmyndighet får behandla personuppgifter för statistik. Skolverket är statistikmyndighet för skolväsende och barnomsorg.

      Vad gällande känsliga personuppgifter enligt personuppgiftslagen, bland annat uppgift som avslöjar etniskt ursprung, får sådana behandlas under vissa förutsättningar. En enskild uppgift om medborgarskap eller att man är född utomlands är dock inte att anse som en uppgift som avslöjar etnisk bakgrund.

      Skolverket ska naturligtvis följa de regler som gäller och ska således kunna berätta för dig med vilket rättsligt stöd de behandlar personuppgifter.

      Datainspektionen kommer inte att vidta någon ytterligare åtgärd utöver detta svar

      Hälsningar,

      Lisa Johansson
      Jurist, Datainspektionen
      http://www.datainspektionen.se

  10. IVO,Psykiatrin,Polisen i samarbete med socialen dödar unga skriver:

    Michelle, 20, dog i arresten
    Publicerad 5 nov 2016 kl 21.02
    Rekommendera375TweetaDelaMejla
    På fredagsförmiddagen hittades en kvinna död i arresten i Lund.
    Hon hette Michelle Bureland Ekholm och var 20 år gammal.
    Dagen innan hade hon skrivits ut från ett LVM-hem.
    – Jag har slitit mitt hår för att få ha den här ungen levande, säger mamma Anne-Sofie Ekholm, 45.
    Anne-Sofie Ekholm är hemma i Bromma på fredagseftermiddagen, ännu ovetandes om vad som hänt hennes dotter Michelle.
    Vid 15.30-tiden får hon besök av en polispatrull som berättar vad som hänt: att Michelle hittats död i arresten i Lund.
    Någon timme senare toppar nyheten om den 20-åriga kvinnan flera nyhetssajter i Sverige.
    Nu väljer mamman att träda fram och berätta om sin dotters sista tid i livet.
    Michelle Bureland Ekholm hade de senaste månaderna tvångsvårdats på ett LVM-hem i Lund. Efter ett tag blev hon omplacerad till ett öppet hem, men därifrån avvek hon.
    – Så blev hon efterlyst och var borta drygt en vecka, säger Anne-Sofie Ekholm.
    Hittas död
    Slutligen återfanns hon och togs till psykiatrin i Lund i början av veckan. Därefter fick hon återvända till LVM-hemmet i Lund.
    Men på torsdagen bedömer LVM-hemmet, enligt Anne-Sofie Ekholm, att Michelle behöver vara på psykiatrin i stället. De skjutsar henne dit.
    Väl på plats görs en bedömning att hon inte ska vara där heller – men då har LVM-beslutet upphört att gälla.
    Michelle står nu utanför såväl psykiatrin som LVM-hemmet med endast ett telefonnummer nedtecknat på en lapp. Någon telefon har hon inte, inte heller någon tågbiljett för att ta sig till Bromma.
    Hon träffar en person och får kontakt med mamma Anne-Sofie genom en lånad telefon. Anne-Sofie lider av MS och behöver få hem en assistent för att kunna köpa en tågbiljett åt sin dotter.
    Men sen får hon inte kontakt med henne igen under resten av kvällen. Och vid 05-tiden på morgonen hittas Michelle alltså i centrala Lund där hon omhändertas av polis enligt lagen om berusade personer.
    Några timmar senare är hon död.
    – Det är jättebra att polisen hittar folk som mår dåligt. Men kör dem till sjukhus, säger Anne-Sofie Ekholm.
    Försökt få utredning
    Vad som orsakat Michelles död är än så länge oklart.
    – Vi vet ju inte vad som har hänt där inne på arresten, säger Anne-Sofie Ekholm, som har blivit lovad kontakt med ansvarig utredare på måndag.
    Hos polisen i Lund har man förståelse för Anne-Sofie Ekholms synpunkter på att Michelle borde hamnat på sjukhus.
    – Det kan jag förstå så klart, om mamman känner till bakgrunden. Tyvärr känner inte vi till den när vi hittar henne på natten, säger lokalpolischefen Patrik Isaksson.
    I övrigt kan han inte kommentera fallet eftersom det har flyttats över till enheten för särskilda utredningar, som hanterar ärenden där polisen är inblandade.
    Enligt Anne-Sofie Ekholm har hon i många år försökt att få till stånd en utredning av Michelles psykiska hälsa.
    – Men det är ingen som tar tag i det. Jag tänker: hur ska man kunna hjälpa till med missbruk om man inte förstår de bakomliggande orsakerna?
    Anledningen till att hon vill berätta om sin dotters öde är att hon vill att fler ska få veta vad som kan hända en människa i myndigheternas armar.
    – Jag har slitit mitt hår för att få ha den här ungen levande. Jag har skrivit, klagat, jag har hållit på som en galning till psykiatrin och överallt. Och ändå så brister det i att myndigheterna som ska hjälpa till inte är kapabla. Jag har slitit mitt hår och de bara bollar henne, säger Anne-Sofie Ekholm.
    ”Lilla Michelle, lilla Michelle”
    Kvällsposten har varit i kontakt med LVM-hemmet i fråga.
    – Du ställde en fråga om en klient som hade skrivits ut. Det är ju sekretess på våra klienter, så jag kan inte lämna några uppgifter, säger institutionschefen i beredskap.
    Hon hänvisar till ordinarie institutionschef som kan kommentera ärendet i veckan om en fullmakt visas upp.
    Under hela lördagen har Anne-Sofie Ekholm fått telefonsamtal från nära och kära som beklagar sorgen över Michelle. De ringer och pratar om henne: om hur snäll, omtänksam och osjälvisk hon var.
    – Det var precis så hon var. Den mest omtänksamma, snälla ungen, men som tyvärr hade en rastlös själ, säger Anne-Sofie Ekholm.
    – Alla ringer och säger ”lilla Michelle, lilla Michelle”.
    Matias RankinenMatias Rankinen
    matias.rankinen@kvp.se

  11. Omänskliga Socialtjänstlagar skriver:

    Här ser vi beslut, som socialtjänstemän fattar med stöd av Sveriges Socialtjänstlag. Kanske är det dags att lägga ner det socialistiska Socialdepartamentet som författar omänskliga socialtjänstelagar som kommunala socialtjänsten tvingas att följa samt därmed driva kommuninvånarna in i döden.

    Kerstin förlorade båda benen – nekas boende
    Publicerad 9 nov 2016 kl 20.18

    Kerstin Hammarlind, 75, är multisjuk, har fått båda benen amputerade, har hjärtsvikt, pacemaker och kol. Hon har haft två så kallade ”tior” med strokesymtom, har svårbehandlad diabetes, ingen njurfunktion, får dialys tre gånger i veckan och behöver hjälp med i princip allt.
    Men enligt Varbergs kommun kan hon inte få särskilt boende, eftersom hon INTE har ”ett omfattande behov av vård, omsorg och tillsyn”.
    – Jag förstår inte hur de kan tycka det, säger Kerstin från sjuksängen.
    Kerstin Hammarlind bor i egen lägenhet i Varberg, och har mycket hemtjänst för att kunna fungera. Nu orkar hon inte längre. Hon vill komma till ett särskilt boende för äldre med stort behov av omsorg.
    – Jag vill inte bo ensam. Jag klarar mig inte. Där hemma händer både det ena och det andra, säger Kerstin från sjuksängen i Varberg.

    Hon ligger på sjukhus sedan förra veckan, då hemtjänsten upptäckte 75-åringen svårt medtagen i hemmet och ringde efter ambulans. Dottern Ingrid Hammarlind, 54, berättar:
    – Det var hemtjänsten som hittade henne. Hon hade svårt att andas, så de ringde ambulans som hämtade henne. Hon har ju hjärtsvikt och får vätska i lungorna och dylikt. Hon hade inte skött sitt insulin och hade skyhögt blodsocker.

    Inte första gången
    Det är inte första gången ambulansen har fått hämta Kerstin i hemmet. Hon fick amputera ena benet för ett år sedan, och när hon sedan ramlade i bostaden och bröt det andra benet ville det aldrig riktigt läka.
    – De fick ta bort det andra benet i september. Mamma är väldigt trött nu, hon behöver hjälp med precis allt och jag upplever henne som deprimerad, säger Ingrid Hammarlind.
    Kerstin Hammarlinds ansökan om att få komma till ett särskilt boende har utretts av omsorgshandläggare vid kommunen, och beslutet blev avslag. Hon har inte ”ett omfattande behov av vård, omsorg och hänsyn”. I beslutet står också att först ”när behovet av tillsyn eller kraven på trygghet och säkerhet inte längre kan tillgodoses i det egna hemmet bör det finnas en möjlighet att flytta till särskild boendeform.”

    ”Blev skarp i tonen”
    – Om inte hon har behov av den vården då vet jag då inte vem som kan ha det säger, säger dottern Ingrid.
    – Jag var på ett vårdplaneringsmöte och jag blev så arg att… jag vågar inte ens säga vad jag sa. Då tröt mitt tålamod. Jag kan säga att jag blev ganska skarp i tonen, och att jag ifrågasatte kompetensen hos dem som tagit beslutet, säger Ingrid Hammarlind.
    – Det är inte bara jag eller mamma som tycker så här. Hon är multisjuk, har båda benen borta, får dialys tre dagar i veckan och både läkare och sköterskor säger att hon inte ska hem. Ändå vill de skicka hem henne. Det är ofattbart.

    Maria Sjödahl, chef för myndighetsavdelningen vid Varbergs kommun, säger att socialtjänstlagen alltid utgår från de individuella behoven.
    – Vi är inte alltid överens med våra kunder. Därför finns ju också möjligheten att överklaga, säger hon i en kommentar.
    – Det finns ingen brist på särskilda boenden i Varberg som det ser ut i dag. Men vi bedömer heller inte efter om vi har brist eller inte, utan efter socialtjänstlagen. Vi ska alltid vara det sociala skyddsnätet.
    Följ gärna GT på Facebook och Twitter.
    Lars Lindström
    lars.lindstrom@expressen.se

  12. Tjänstemän inom Kommunal barnhandel vill legalisera pedofili skriver:

    Gymnasielärare hade sex med sin elev
    UTBILDNING. En lärare vid en gymnasieskola i Malmö har haft sex med en elev bara månader innan han skulle ge henne studentbetyg. Läraren har fått en skriftlig varning, men arbetar fortfarande kvar på skolan, rapporterar Sydsvenskan.
    Läraren kontaktade själv skolans biträdande rektor och berättade att han i berusat tillstånd ska ha träffat eleven på en klubb och att de gått hem till honom för att ha sex.
    – Det är klart att jag reagerade starkt på det, säger den biträdande rektorn till tidningen.
    En annan lärare ska ha gått in och betygsatt eleven, som var myndig vid händelsen, efter att allt uppdagats. Händelsen var inte allvarlig nog för att läraren skulle bli avskedad eller uppsagd, menar Malmö stad.
    – Vi har tolkat arbetsrätten på det här sättet, säger Ewa Wetterdal, HR-chef vid Malmö stads gymnasieförvaltning.

  13. Ove Svidén skriver:

    Några hemska tankar från Brage om barnprostitution i denna kommentar:

    DET ÄR KALLT OCH DET ÄR VITT OCH DET ÄR OÄNDLIGT VACKERT UTE.
    En total frid har lagt sig över skogarna i norr. Det är gastkramande tyst.
    Jag känner en total lycka. Något mystiskt inom mig viskar – här har du
    ditt himmelrike på jorden.

    Plötsligt inser jag att jag blivit iakttagare. Det känns som om naturen
    har omfamnat mig. Jag har smält samman med naturen. Ingenting
    skiljer oss åt – vi är ett. Jag andas på ett märkligt sätt – förmodligen
    som vi andas i himlen. Jag känner en djup tacksamhet över att få bo
    så här inbäddad i naturen.

    Jag gör upp eld och lägger mig vid elden på ett liggunderlag. Jag vill
    inte sitta på stockbänkarna som finns vid eldstaden. Jag blänger in
    i eldslågorna. Jag har med mig – tro det eller ej – fläskpannkaka.
    När kaffet är klart blir det världens bästa kaffebröd – pannkaka
    med hårdstekt rimmat sidfläsk. Det vattnas i munnen.

    En gastronomisk chock drar igång hjärnan. Ettans biofiber under
    läppen och lyckan är fulländad. Jag vaknar upp ur min djupa trans.
    Hjärnan börjar vakna. Nu måste jag börja röra på mig.

    Nu ska jag slå på datorn och TV:n. Det är spännande att se hur
    människor hojtar och babblar i TV. Att följa presidentvalskampanjen
    i USA var för mig en stor underhållning. Jag nästan skäms över att jag
    finner nöje i ett sådant spektakel.

    Kanske är det ombytet som lockar. Bor man i himlen är det kanske
    helt normalt med en kort semester i helvetet. Jag läser på datorn om
    helvetet på jorden. När jag läser om att Bill Clinton var stamkund i
    Epsteins privata Sodom och Gomorra – ”Orgy Island”- en av Virgin
    Islands vackra öar, börjar jag hyperventilera av ångest.

    Den mest fasansfulla barnprostitutionshärva som någonsin avslöjats.
    i hela mänsklighetens historia organiserades på denna ö. Bill åkte
    skytteltrafik med Epsteins privata jet till dessa sataniska tillställningar.
    Uppgifterna om att även Hillary var med sex gånger verkar vara sanna.
    Jag hisnar ända in i själens rötter.

    Då inser jag verklighetens tragedi. Människorna babblar i TV om allt
    annat, men inte ett ord om det enda som jag bryr mig om i mitt inre.
    Det verkar som om extremt obehagliga sanningar stöts bort ur hjärnan
    hos nästan alla människor. Hade Mahatma Gandhi rätt – ”människorna
    är inte vid sina sinnes fulla bruk”? Eller är det jag som är mentalt sjuk?

    Jag måste tillbaka till min eld. Jag har fått nog av mänskligt beteende.
    Jag lämnar datorn. Jag stänger av TV:n. Fortsätter jag att skåda rakt in
    i helvetet börjar jag att kräkas. Jag måste återvända till elden – eljest
    förstör jag hela dagen.

    Brage Norin – Skogså Tankesmedja.

  14. susanna johansson sten skriver:

    Hjälp min son o svärdotter med sin lilla nyfödda har placerats på boda familjehem direkt från bb dom är skötsamma jobbar nogranna organiserade planerat allt innför mitt lilla barnbarn en liten insident på bb när dom var trötta rfter lång tids värkar varit utan sömn min son fråga snällt om dom kunde få ha lite ro o denna sköterska blev så arg att hon anmälde dom till socialtjänsten historian har blivit en stor skandal nu utan underlag tvingades dom titt ett familjehem boda deras liv har förstörts den sosialsekreterare jag var med på mötet efter anmälan är det hemskaste vi träffat hon skrek behandlade min son som skit medans svärdotter o den lille var kvar på bb. jag sa det finns ju inget underlag på något då sa hon jag ska nog skaffa fram lite skit en chock var det .nu har det gått 5 v jag har gjort allt man kan skrivit ringt lider av stress pga detta,på boda följer dom min svärdotter överallt hon tvingas till möten varje dag då sitter man 3 till 4 personal socilassistenter mm och plågar henne nu har man skaffat hemska påhittade underlag tro mig fått läsa det varje gång lögner att hon är olämplig jobbar med barn hög utb min son är olämplig pga adhd han jobbar med egen versamhet har ett iq på175 bygger datorer programmerare.dom har haft runt sen starten 5 v12 olika socialsekreterare o sen tre personal dygnet runt på boda familjehem beök får endast tas emot på besöksrum kontrollerade aktiviteter måaste göras tillsammans med personal det dom bestämmt.min son har skött flytt till deras nya bostad som dom nu skulle bott i o varit lyckliga,min son är olämplig nu enligt dom pga att han ej kunnat vara där men dom vet att flytten måste göras fullt upp o hans verksamhet mm.Nu har dom till fört att han är en fara pga min svärdotter som lever i ett trauma vill hem till sin make o få leva det liv dom hadde innan njuta av sin lilla som är deras lycka men man har då vänt det till att hon är ej fungerande pga han o dom bryr sig ej alls vad hon säger dom tänker ta mitt barn barn flera fall har jag hittat som varit där exakt samma historier ,dom väljer ut famijer som är okunniga o aldrig varit i närheten av detta skötsamma alla.för att då kan dom ej slåss för sina rättigheter o boda mfl får inn sina anslag pengar som driver deras privatiserade hem som hyrs ut till vissa kommuner jag har fått fram detta korrution är det snälla hus ska vi rädda dom för familj runtomkring har ingen talan inga rättigheter.förtvivlad farmor susanna farfar torbjörn

    • IVO vet om det här? skriver:

      Skriva upp alla socialsekreterarens otrevligheter, mened och ofredande till IVO och Polisen nu snarast. IVO och Polisen brukat samarbeta med kommunala barnhandlare, men ibland finns det ärliga och psykiskt friska personer även där. Större chanser att träffa barnvänliga och människovänliga personer snarare på IVO, än bland människorfientliga, korrupta och brottsliga kommunanställda som alla är inblandade i barnhandel. De som inte vill bli inblandade avskedas och anställs inte ens inom brottslig kommunal verksamhet.

  15. Långa traditioner av olika sorts människorhandel i Sverige skriver:

    Vetenskapsmän, som toreterar djur i Sverige, har varken mänskliga moraliska normer eller etiska regler för forskning och samarbetar med olika sorters kommunanställda, tjänstemän, BUP och Psykiatri, samt alla andra myndigheter inom LVU barn- och människohandel. Kommunanställda, Socialnämnden, Utbildningsförvaltningar, BUP vårdpersonal etc. är skyldiga bl. annat att skicka olika skydade och andra uppgifter om LVU-HVB barnen utan barnens eller föräldrarnas samtycket till olika forskare. Även människodelar , som ha varit inom sjukvården, eller inlåsta inom psykiatri , HVB-hem, äldreboende eller på andra statliga och kommunala istitutioner, kan hamna på kommunala skolor. Det är därför det förs så pass mycket olika slags dokumentation om varje medborgare på alla sorts myndigheter. Även på socialförvaltningar, skolor, vårdcentraler och sjukhus så sker dokumentation; inte för att hjälpa till människan, utan för att göra forskning och dokumentera varje människa inför Staten. Särskild stor forskning förs på barnen inom LVU-kommunal barnhandel.

    Det är dags att avskaffa genomfattande socialistisk Kommunal Samarbete och hemlig samarbete mellan alla Sveriges olika tjänstemän och kommunanställda som sker utan medborgarens vetskap, bakom ryggen.

    Mänskliga kvarlevor på flera skolor
    ETIK. Skelett, konserverade foster och organ – på flera av landets gymnasieskolor finns diverse mänskliga kvarlevor bland undervisningsmaterialet visar en kartläggning som Vetenskapsradion har gjort. I en enkät svarar 80 procent av 24 äldre gymnasieskolor att de har någon form av mänskliga preparat.

    Södra Latin i Stockholm är en av de skolor där kvarlevor finns, men det är inget man tar fram och visar eleverna:
    – Men det finns ingenstans att göra av sådana här gamla grejer, det är problemet, säger biologiläraren Eleonore Gåvsten till radion.

    En omfattande handel med anatomiska preparat pågick runt förra sekelskiftet och en del av dessa hamnade i svenska skolor, skriver Vetenskapsradion. På den tiden kunde exempelvis foster vid missfall eller kroppar från patienter som dött på mentalsjukhus gå till anatomiska samlingar utan samtycke.

    FAKTA
    Här finns kvarlevor
    Bäckängsgymnasiet, Borås
    Vasaskolan, Gävle
    Hvitfeldska gymnasiet, Göteborg
    Schillerska gymnasiet, Göteborg
    Kattegattgymnasiet, Halmstad
    Per Brahe, Jönköping
    Älvkullegymnasiet, Karlstad
    Hersby gymnasium, Lidingö
    Luleå gymnasieby (inkl. f.d Hermelinsskolan), Luleå
    Gymnasieskolan Spyken, Lund
    Katedralskolan, Lund
    Polhemskolan, Lund
    S:t Petri skola, Malmö
    Karolinska skolan, Örebro
    Strömbackaskolan, Piteå
    Norra Real, Stockholm
    Södra Latin, Stockholm
    Rudbeckianska gymnasiet, Västerås
    Katedralskolan, Växjö
    Bland annat snitt av mänskliga vävnader, inglasade hörselben, hela hjärnor samt konserverade foster och skelett, finns i samlingarna.
    Källa: Vetenskapsradions enkät.

  16. Forskare får dokumenterade uppgifter om alla barn från alla register skriver:

    Kommunanställda och olika andra chefer, tjänstemän, vårdpersonal, arbetsgivarna , alla möjliga personer registrerar och fördelar mellan varnadra och med forskarna olika uppgifter om alla Sveriges medborgare. Det förs olika hemliga och öppna registrar om varje medborgare för den sociala forskningens skull. Varför? Jo, för att analysera, systematisera och förstatliga varje människa som finns i Sverige. De människor som har varit i LVU-register ska aldrig mer få ha sitt privatliv i fred i Sverige. Och de bli förföljda, uppföljda av alla tjänstemän och kommunanställda. Det bli forskat på dem när som helst, för vilka syfte som helst. Alla vanliga svenska medborgarna är stämplade och uppdelade i grupper. Det är socialister och feminister som forskar på medborgarna, för att få på bästa sätt testa sina nya feministiska normer införda på alla plan, genomföra sin socialistiska politiska planer och att ha makt i Sverige för evigt.
    Här en exempel om hur forskarna tar personliga familjernas uppgifter från vilka registrar som helst:

    Storasyskon blir oftare chefer
    ARBETE. Förstfödda män har 33 procent större chans att bli toppchef än män som är nummer tre i syskonskaran. Placeringen i syskonskaran har stor betydelse för både personlighet och yrkeskarriär och det gäller både män och kvinnor, enligt en rapport från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (Ifau).

    Storasyskon är mer sociala, uthålliga, stresståliga och initiativrika än yngre syskon, enligt rapporten. Småsyskon blir oftare egenföretagare.

    En av orsakerna kan vara att föräldrar lägger mer tid på första barnet och har mindre koll på småsyskonens läxläsning. Enligt rapporten läser storasyskon oftare böcker, medan småsyskon lägger mer tid på tv-tittande och dataspel.

    Rapporten, som bygger på uppgifter från olika register, visar också att nackdelen av att vara småsyskon är större om de äldre syskonen är av samma kön som familjens sistfödde.

  17. Polis måste sluta med att tvångsutköra människor hemifrån skriver:

    Vi läser i svensk press om hur Sveriges journalister (inkl.politiker) hyllar bl. annat amerikanska Poliser, som motsätter sig politikernas och kommunanställdas order tex att deportera illegala invandrare.
    Polisens Transporttjänst måste också ta efter det och motsätta sig att bortföra barn hemifrån på kommunpolitikernas statliga anställdas eller på socialernas order, samt också sluta hjälpa att deportera illegala invandrare från Sverige. Kanske även Sveriges Polis då ska hyllas av Sveriges Politiker och Aftonbladets journalister. Vi i Sverige behöver också hjältarna bland Poliser.

    Polisen i Los Angeles kommer inte att hjälpa Donald Trump att deportera papperslösa i Kalifornien. Det klargör polischefen, som inte anser att det är en polissak, skriver Washington Post.
    Donald Trump har klargjort att han kommer att börja deportera miljontals papperslösa när han tillträder som president nästa år. Det kommer att behöva göras utan hjälp från Los Angeles-polisen.
    – Om de federala myndigheterna vill ta ett hårdare grepp om deportering så får de göra det själva, säger Charlie Beck, polischef vid Los Angeles-polisen till radiostationen KNX 1070.
    I Los Angeles har medborgare och papperslösa levt sida vid sida i decennium. Nästan en fjärdedel av landets 11 miljoner papperslösa bor i Kalifornien. Polisen i Los Angeles har länge försökt undvika att tillämpa federala myndigheters politik kring frågan, även sedan antalet papperslösa i staden har blivit fler. Redan 1979 utkom en speciell föreskrift där poliser i Los Angeles uppmanas att ”inte använda polisinsatser för att få fram någons rättsliga status”. I föreskriften står det bland annat att Los Angeles är mångkulturellt och att många är lagligt bosatta medan andra är papperslösa. Oavsett så ska alla kunna vistas i staden utan rättsliga åtgärder.

    Missnöjet över Trumps seger har varit stort i Kalifornien. Utöver demonstationer, som har avlöst varandra i demokratfästet i väst, har ett led i reaktionerna varit ökad uppmärksamhet åt självständighetskampanjen ”Calexit”. Rörelsen upprörs över att konservativa delstater får stort inflytande över den politik som bedrivs i Kalifornien och vill att den liberala delstaten bryter sig loss från övriga USA.

    Med sina 40 miljoner invånare är Kalifornien USA:s folkrikaste delstat, där sex av tio väljare uppges ha röstat på Hillary Clinton. Rösterna är under onsdagsförmiddagen fortfarande inte färdigräknade i flera delstater, där ibland Kalifornen. Hillary Clinton har hittills fått över en miljon röster fler än Donald Trump sett till det totala antalet enskilda röster. Försprånget väntas växa ytterligare när räkningen i Kalifornien är slutförd.
    Invandringsfrågan var en av Trumps huvudsakliga frågor under valkampanjen. Bland annat har han sagt att han ska bygga en mur mot gränsen till Mexiko, kallat invandrare för våldtäktsmän och lovat att deportera miljontals människor.

    Polischef Charlie Beck kallar Trumps plan att gripa och deportera människor en ”storslagen uppgift” och uppskattar att det finns 500.000 papperslösa invånare enbart i Los Angeles. Ett samarbete från deras håll kan Trump inte räkna med.

    – Vi kommer att behålla samma hållning som vi alltid har. Vi gör inte fängslanden eller gripanden enbart baserat på status, oavsett om det är invandringsstatus eller annan status, sade Charlie Beck, polischef vid Los Angeles-polisen till radiostationen KNX 1070 i måndags.

    Under en intervju med CBS News i söndags sade Donald Trump att det finns två till tre miljoner papperslösa som har begått brott som kommer att deporteras. Enligt Washington Post har Trump troligtvis fått siffrorna från en rapport från Department of Homeland Security från 2013, som hävdar att det finns 1,9 miljoner ”flyttbara kriminella utlänningar” i USA. Siffran innehåller även papperslösa och människor som vistas permanent lagligt i landet eller personer som har tillfälliga visum. Hur många som vistas i landet illegalt råder det delade meningar om. Sifforna har tidigare kritiserats då nationell data inte alltid är transparent eller pålitlig, uppger Washington Post.

  18. Kommunal LVU barnhandel - helvete skriver:

    BO-kritik för unga i arresten.

    SAMHÄLLE. Barnombudsmannen kritiserar Polismyndigheten för att många unga fortfarande placeras i arresten.
    Det görs trots att Sverige har fått kritik för det från FN:s barnrättskommitté.

    BO har begärt nya uppgifter från polisen som visar att närmare 2 700 personer mellan 15 och 17 år placerades i arresten från halvårsskiftet i fjol och ett år framåt. Det är färre jämfört med den senaste sammanställningen från 2011, men fortfarande för högt, enligt BO, rapporterar SR Ekot.

    – Det vi kan se när vi pratat med barn och unga som placerats i arrest är att de beskriver det som helvetet på jorden. Det är en miljö som är helt olämplig i dess nuvarande utformning för barn och unga, säger barnombudsmannen Fredrik Malmberg till Ekot.

    Barnkonventionen säger tydligt att man i största möjliga mån ska undvika frihetsberövanden, säger han.
    – Men om man är i en situation där man måste göra det, och det finns sådana situationer, då ska man göra det på ett sätt som respekterar att det handlar om ett barn.
    Det skulle exempelvis kunna handla om att barnet placeras i ett rum tillsammans med personal.

  19. Kommunala tjänster för världens högsta skatt skriver:

    ”Jag känner mig ofta rädd, de vill egentligen inte köra mig”
    Joakim Nömell får vänta drygt en timme och 30 minuter efter bokad tid innan färdtjänsten kommer.
    Uteblivna bilar och ovisshet kring färdtjänsten påverkar livet på flera plan. Både jobb och familj blir lidande när timmar måste spenderas på okända platser utan möjlighet att ta sig hem. I lördags skrev DN om chaufförernas hårda villkor efter det nya avtalet. Nu berättar brukarna om situationen.
    Susanna Dahlin, Johan Larsson, Joakim Nömell och Urban Eriksson är synskadade och är beroende av tjänsten för att kunna leva ett normalt liv.
    De beskriver situationen som att det är som att stå vid en tågperrong och vänta i två timmar utan att få någon information om när eller om tåget kommer. När du sedan ringer till kundtjänsten för att meddela att inget tåg har kommit så hamnar du i en telefonkö, där du kan behöva vänta 40 minuter på att komma fram. Även om du mot förmodan skulle ha tid och energi till att stå i telefonkön, måste du sedan gå in och anmäla det uteblivna tåget på en hemsida, efter att du har kommit i kontakt med kundtjänst. Tänk dig sedan att ha det så varje dag. Ungefär så ser färdtjänstsituationen ut, berättar de.
    Efter sommaren har det blivit en klar försämring, upplever alla fyra. Susanna Dahlin arbetar till vardags som punktskriftslärare. Förändringen har gjort hennes vardag osäker, då hon inte kan räkna med att få en bil.
    – Jag mår så dåligt av det här. Det påverkar mitt liv, innebär mycket stress och jag får svårt att sköta mitt jobb. Jag kan vara på jobbet halv tio när jag egentligen börjar klockan åtta. Jag vet heller aldrig när jag kommer hem, säger Susanna Dahlin.

    För personer med funktionsnedsättningar, som till exempel synskador, ska färdtjänsten fylla samma funktion som kollektivtrafiken gör för andra. Många har inget annat alternativ. En person som helt saknar syn kan omöjligt ta sig till tåg eller tunnelbana på egen hand på en okänd plats.
    Johan Larsson beskriver dagens situation inom färdtjänsten som ”katastrofal” och säger att det är en bra dag om det ”bara” krävs en timmes väntetid.
    – Familjen äter middag utan mig, det är ingen idé att vänta, säger han.
    För att kunna spendera mer tid med familjen ska han nu gå ner i arbetstid i sitt jobb som projektadministratör, vilket påverkar lönekuvertet. Svårast är det att få en bil sent på eftermiddagen medan tidiga morgnar är lite lättare. Arbetsplatsen ligger centralt i Stockholm, vilket också är en faktor som gör att det är svårare att få en bil,menar han.
    – Om jag beställer en bil efter klockan 15 så kommer det ingen, säger Joakim Nömell, datapedagog.
    Det här innebär att dagarna måste planeras noggrant. Hembesök som ingår i hans tjänst kan bara göras vissa tider. Ett besök på eftermiddagen kan innebära att det inte finns möjlighet att ta sig hem efteråt. Joakim Nömell beskriver också utsattheten han upplever när bilarna inte dyker upp.
    – På jobbet eller hemma går det alltid att göra något annat under tiden men det är inte alltid så roligt att stå i ett trapphus eller sitta hemma hos någon brukare och vänta, säger han.
    Joakim Nömell, labradoren Flinga och Susanna Dahlin väntar på färdtjänsten när arbetsdagen är slut.
    När DN:s fotograf ska fånga hemfärden på bild blir det tydligt att tidspassningen inte fungerar. Både Susanna Dahlin och Joakim Nömell har beställt bilar till klockan 15. I dag har Susanna Dahlin tur, bilen är bara en kvart sen. Joakim Nömell däremot, kommer inte i väg från jobbet förrän nästan en och en halv timme senare, klockan 16.20. Då har bokningen, som har gått via ett taxibolag, gått över till ett annat. Föraren som kommer till platsen anser därför att bilen bara är lite försenad och är irriterad över att Joakim inte står på gatan och väntar, i en av Stockholms mest trafikerade korsningar.
    – Det är samma sak vecka ut och vecka in. Det påverkar livet. Det är barn som ska hämtas och lämnas och aktiviteter är i princip bara att glömma. Kommer jag hem till middagen är det bra, säger Joakim Nömell.
    Joakim Nömell upplever det som att han hamnar i ett underläge på jobbet när livet måste anpassas efter färdtjänsten och fritid finns det inte plats för.
    Kollegorna berättar att många ger upp och ringer Taxi Stockholm i stället, vilket kan bli en dyr historia. Det är inte ovanligt att ligga ute med 10.000 kronor. När vädret är dåligt, som vid snökaoset i Stockholm i början på november, blir situationen ännu värre eftersom fler då vill åka taxi.
    – Vi kommer i sista hand, säger Susanna Dahlin.
    – Dessutom har bemötandet blivit sämre och jag känner mig ofta rädd. De vill ju egentligen inte köra mig, säger hon.
    Joakim Nömell har väntat i över en timme på färdtjänstbilen och får sedan en utskällning för att han inte står och väntar ute på gatan. Foto: Hampus Andersson
    Chaufförer som säger ”vi tjänar inget på er” eller ”du ska vara glad att jag plockar upp dig” har blivit vardag, berättar de. Dessutom upplever de att många chaufförer hittar dåligt, pratar i telefonen eller tankar gas medan passageraren sitter i bilen. De har också hört om kvinnliga passagerare som utsätts för sexanspelningar. De berättar även att det är vanligt att chauffören inte vill köra fram till dörren och kan säga att de har stannat till i närheten, vilket ställer till det för en person som inte kan se, speciellt i ett okänt område. Andra gånger har det hänt att de fått uppmaning från resegarantin att ”vinka in en taxi från gatan”.
    – Hur ska vi kunna göra det? Vi ser ju ingenting. Ska vi stå där på gatan och vinka ut i luften i all oändlighet och hoppas på att det kör förbi en bil? säger Urban Eriksson som arbetar som handläggare.
    Det är samma sak vecka ut och vecka in. Det påverkar livet. Det är barn som ska hämtas och lämnas och aktiviteter är i princip bara att glömma.
    DN har även talat med tre andra personer utan relation till varandra som använder färdtjänst, som vill vara anonyma. En äldre man vittnar om en ilsken taxichaufför som inte låste fast hans elmoped i bilen.
    – Det var en skräckfärd. Han sade att han skulle släppa av mig vid Skanstull trots att jag skulle till Hammarby Sjöstad eftersom han inte hittade dit. När jag sade emot hotade han med att ta med mig hem. När jag vägrade kliva ur släpptes jag i stället av på en annan gata än den jag bor på, säger mannen.
    En kvinna som använder färdtjänst efter en vårdskada vill vara anonym av rädsla för inte bli upplockad av chaufförer alls i framtiden. Hon bestämde sig för att börja föra anteckningar med statistik över åkturerna. När DN träffar henne har detta gjorts i några månader. Det finns noga antecknat vilken veckodag körningen gjordes på, längd på resa och ankomsttid. Chaufförernas bemötande har också antecknats utifrån olika kriterier.

    – Jag började se ett mönster. Jag minns inte den dagen någon kom i tid sist och jag har aldrig blivit så illa behandlad som jag blir. Det finns vissa som är underbara också men 80 procent i min statistik visar inte förståelse för personer med funktionsnedsättningar. Många kommer med kladdiga förslag och frågar om jag har man, eller säger att jag kan få somna på deras axel. Droppen blev när jag talade med en 94-årig dam som hade väntat på färdtjänst i 2,5 timmar på sjukhuset, säger kvinnan.
    – Färdtjänsten är som ett lackmuspapper på hur det ser ut i samhället. Politikerna vet inte hur det är att vara funktionsnedsatt och vara utelämnad i en samhällsservice som inte fungerar. Det går inte att köpa en vara billigt utan att titta på kvaliteten. De lever i en helt annan verklighet.
    Hon berättar att problemen med färdtjänsten begränsar hennes livsutrymme.
    – Jag kan inte räkna med färdtjänsten längre utan får se till att det är någon som hämtar mig. Det är de allra svagaste i samhället som drabbas.
    Bakom förändringen inom färdtjänsten finns ett nytt avtal mellan landstinget och taxibolagen Taxi Kurir och Taxi 020, som nu är en del av Sverigetaxi. Avtalet började gälla i februari. I DN:s artikel i lördags gav chaufförer och ansvariga för det nya avtalet sin bild av hur färdtjänsten fungerar i dag. Där uttryckte Fredrik Wallén (KD), ordförande i färdtjänstutskottet, att avtalet är ”det bästa vi haft” men medger att förväntningarna på utförarna varit högre än vad som uppfyllts.

  20. Barnets Bästa? skriver:

    Alexander, 10, blev utkastad från bussen, november, 2016
    Var borta i fyra timmar: ”Fruktansvärt”

    Tioårige Alexander tvingades av bussen på väg hem från skolan. Först fyra timmar senare hittades han.
    – Det är fruktansvärt att man kan bete sig så här mot en tioåring. Det är oacceptabelt, säger mamma Jessica Rosendahl.

    I fredags eftermiddag var tioårige Alexander på väg från skolan i Torslanda hem till Biskopsgården i Göteborg. Han missade sin skolskjuts och var tvungen att ta bussen.

    När han klivit på upptäckte han att han glömt sitt busskort. Chauffören sade ifrån och tog efter några hållplatser tag i Alexander och tvingade honom av bussen, enligt Göteborgs-Posten.
    – Alla barn har rätt till skolkort och det vet chaufförerna om så de ska inte kasta av barn, säger Alexanders mamma Jessica Rosendahl och fortsätter:
    – Det är fruktansvärt att man kan bete sig så här mot en tioåring. Det är oacceptabelt.

    ”Var alldeles blek”
    Alexander tvingades av i ett för honom okänt område i Torslanda. Han hade ingen telefon och visste inte hur han skulle ta sig hem. Först fyra timmar senare upptäcktes han i en rondell av en kvinna som var ute med hunden.
    – Han har varit ordentligt skakad. Han var alldeles blek när vi hittade honom, säger mamman.
    Jessica har krävt en personlig ursäkt från chauffören och har även polisanmält händelsen.

    Västtrafik: Ska inte neka
    Familjen har haft kontakt med Västtrafik som är ansvariga för kollektivtrafiken i Göteborg, som är ledsna över det som hänt.
    – Vi känner mycket med den här pojken. Man ska hantera barn och ungdomar väldigt varsamt, man ska egentligen inte neka dem att få åka med, säger Gunilla Wicktor på Västtrafiks presstjänst.
    Eftersom Alexander inte vet det exakta klockslaget då han klev på bussen har Västtrafik fått ett tidsspann där de just nu undersöker vilka chaufförer som körde och vilka företag de är anställda hos.
    – Vi kommer att kontakta familjen så fort vi vet. Hittar vi rätt företag och rätt chaufför ska mamman självklart få en personlig ursäkt, säger Gunilla Wicktor.
    Händelsen har satt djupa spår hos Alexander, menar mamma Jessica.
    – Han har inte velat gå till skolan och vill definitivt inte åka buss något mer. Det är väldigt sorgligt. Skolskjuts har de bara en begränsad tid dessutom, snart är han ju tillräckligt gammal att åka själv.

  21. Pingback: Rättsrötan i Landet Lagom Sverige, anmäld för ICC | Filosofens blogg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *