Sveriges Moment 22

Går Landet Lagom långsamt i baklås?

Varför har det blivit så?
Jo, staten gör inte vad de säger att de gör. Tvärsom är mer lönsamt?
När myndighetspersoner inte behöver ta ansvar för vad de verkligen gör så kan de bli så här…

FN Barnkonvention säger ju att sociala myndigheter ska göra ’det som är bäst för barnen?’
Men pedofiler, sexmissbrukare och välorganiserade HVB-hem tjänar mer på att göra tvärsom, genom att ta hand om sådana barn som med en enkel oros-anmälan bryskt kan tvångsomhändertas av två poliser och två social-tjänstemän/kvinnor i effektivt samarbete, övervakat/överklagat av listiga skenrättegångar med jäviga domare, korrupta advokater och fritidspolitiska nämndemän i dansen kring guldkalven: Den Lönsamma Kommunala Människohandeln (se boken med samma namn, finns som E-bok för 22 kr på: adlibris.com)

Varför håller en socialarbetare endast två tre år i jobbet?
Jo så lång tid tar det för att komma underfund med att det vällovliga arbete hon/man valde ut som yrke, inte stämde överens med det som den allra som mest hemliga juntan i Kommunens ledning inte var intresserade av tala öppet om: att tjäna pengar på att göra utvalda barn till sexuella objekt på en lönsam världsmarknad av adoptioner, läkemedelsförsök, sexmissbruk samt pedofila lekar med underåriga?

Varför smet Göran Persson så snabbt från makten när han förlorade taburetten i Rosenbad? Jo han blev mordhotad ifrån Bilderberggruppen: Om du inte lämnar makten nu hösten 2006, kommer det att gå för dig, som det gick för Olof Palme.
(Men med sin mobiltelefon kunde ju Göran fortfarande från sitt Torp ha full kontroll över de generaldirektörer, polischefer, domare och ordföranden i SVT/Pravda han hade utnämnt under de senaste tio åren med sin makt i Rosenbad. För att inte tala om de ersättningar han fick under bordet för att Sverige skulle ta emot flyktingar från Afghanistan?)

Varför smet Fredrik Reinfeldt så snabbt från makten efter valet 2014?
Jo han hade fickorna fulla med svarta pengar från försäljningen av statliga företag. Hur fixade han det? Jo, hans kumpaner i hemkommunens socialförvaltning tvångsmedicinerade en revisor till demens och skyddat boende, så att ’socialkärringarna’ kunde förstöra det avslöjande räkenskaperna från senaste decenniets korrupta affärer. (Tex Vård i Hemmet AB som ägdes av två systrar med en mor och enhetschef i Kommunens Socialförvaltning för att garantera ett jämnt inflöde av lönsamma uppdrag? Tror ni Landstinsrådet Filippa släppte in vårdföretaget Carema i landet utan privat ersättning under bordet???)

Varför kritiserades inte Reinfeldt av oppositionen, efter det att Socialdemokraterna återtagit makten i minoritetsställning?
Jo, Statsminster Stefan Löfven hade lärt sig något nytt: Hur man kunde tjäna pengar på ensamkommande flyktingbarn, det som var Reinfelds politiska innovation efter åtta år vid makten? Eller var det snarare Statsministerns husse: Göran  på Torpet(s) som kunnigt kunde styra sin lärjunge ända fram till DecemberÖvenskommelsens desperata försök att avblåsa demokratin i två mandatperioder? Både arbetarepartiet SAP, som delade upp sig i en facklig gren LO och en politisk Socialdemokratisk tävlar med arbetslinjens smarta Nya Moderater om att vara värst bland värstingar.

Och så fortsätter maktmissbruket steg för steg i den maktglada Totalitära Demokratin ända fram till systemsammanbrottet….

En ytterligare lägesbeskrivning kan du som läsare få av de kommentarer som detta inlägg i Filosofens Blogg nu kommer att locka fram, från den skenheliga pressfrihetens: Landet Lagom som långsamt går i baklås …

P.S. I boken KAMPEN OM SVERIGE, Sveriges moment 22!  Vulkan, beskriver författaren Åsa Harryson hur kommunernas maktmissbruk av LVU-lagen skapar kriminella tonåringar av de tvångsomhändertagna barnen.

Det här inlägget postades i LVU, Maktmissbruk, Pengar, politik. Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Sveriges Moment 22

  1. IVO-LVU-HVB-kommunanställdas samarbete offentliggörs tack vare flyktningar skriver:

    HVB-hem
    Cecilia Persson: Därför uppstår hot och våld på HVB-hemmen
    PUBLICERAD: 10 MARS, 2016
    Många HVB-hem skulle få stängas med omedelbar verkan om de granskades utifrån fackliga direktiv. Personalens arbetsmiljö och barnens boendemiljö är förklaringen till hot och våld på dessa hem.
    ”Jag jobbar sexton dagar på raken”, säger Lina och skrattar stressat. ” I januari slog jag personligt rekord med 270 timmar”, konstaterar Nizar när han fyller i timlistan, som i februari landade på 234 timmar. Den här exempellistan kan göras lång, alldeles för lång.
    Det finns få skyddsombud på HVB-boenden för ensamkommande flyktingbarn, och skulle boendena granskas utifrån fackliga direktiv, skulle majoriteten av dem få stängas med omedelbar verkan. Sverige valde av förklariga skäl att göra undantag från regelverken hösten 2015. Myndigheten IVO har länge sett mellan fingrarna när de har gett tillåtelse för HBV-boenden att starta.
    Det innebär rent konkret att gamla badhus, baracker, övergivna skolor och tennishallar gjorts om till boenden för svårt utsatta barn med flyktingstatus. Många av barnen på hemmen, som inte kallas vid namn utan reduceras till siffror och initialer, lider av posttramautiska syndrom. Kraven på formell utbildning för personalen har också flugit sin kos och ofta hinner inte intyget från polisens belastningsregister komma innan personal timanställs – några anställningsavtal undertecknas sällan eller aldrig.
    Som det ser ut i dag är miljöerna är inte hälsosamma vare sig för barnen eller överbelastad personal.
    Under 2016 ska IVO göra en statlig myndighetsöversyn av alla HVB-boenden och med vetskapen att det endast är en tidsfråga tills nya stora grupper av ensamkommande barn anländer. Hur IVO ska hantera detta dilemma återstår att se. Det är ett troligt scenario att ett högt antal av de redan befintliga boendena kommer underkännas samtidigt som samhället har ett ansvar för de nya ensamkommande som anländer.
    Att förneka denna allvarliga problematik är att begå tjänstefel och blunda för att statsmakterna inte agerar på ett sätt som är förenligt med olika lagrum. Jag tror att den kompakta tystnad som råder bland personal och fackliga företrädare är en humanitär solidaritet. Att ställa krav på en säker och lagenlig arbetsmiljö känns oempatiskt och egoistiskt om det ställs i relation till barnens trauma och skyddsbehov.
    Fackföreningarna liksom andra involverade; socialtjänsten, polisen, Migrationsverket, har varit fullständigt oförberedda på de nödvändiga behoven av lagstadgade rättigheter och skyldigheter samt en övergripande samordning.
    Jag är till hundra procent för en oinskränkt asylrätt och en generös flyktingpolitik, men jag är en lika stor motståndare till otillåtna arbetsmiljöer. Hur denna paradox ska lösas utan att spela främlingsfientliga krafter och cyniska maktpolitiska intressen i händerna är som att balansera vid en avgrund. Det handlar heller inte att ställa olika behov mot varandra utan inse att behoven befinner sig sida vid sida. Hemmiljö för ensamkommande och dräglig arbetsmiljö är två sidor av samma mynt.
    Risken finns att om inte debatten förs och konsekvensanalyserna görs, blir statsmakternas undantagsregler norm och att HVB-boenden för ensamkommande förutsätter fackets frånvaro. Arbetsolyckor, personal som arbetar sig sönder samman och barn som far illa med socialtjänsten vetskap kommer bli en pågående realitet.
    Inga barn ska behöva tillbringa sin barndom i gamla badhus och utbildad personal ska ha fackligt godkända arbetsmiljöer med avtalsenliga arbetstider. Det är hög tid att hitta gemensamma handlingsstrategier som förändrar en destruktiv samhälls – och asylutveckling, där inga undantagsregler får fortsätta, och fackförbunden tar ansvar.

    • Ove Svidén skriver:

      Att tvångsomhänderta ett barn ur sin mors armar är kriminellt,
      så som det görs i alla de Nordiska materialistiska/ ateistiska länderna.

      Men jag hoppas att Europeiska Rådet (European Council) nu i vår börjar sin granskning av den lönsamma Kommunala Människohandeln via det smarta LVU/HVB-Systemet som vi har i Sverige.

      Familjen som överbryggar moraliska, kulturella och andliga värden mellan generationerna är Gud Skaparens största Kosmiska Skapelse!

  2. Tjänstemän kämpar för kommunalt styre skriver:

    Förslaget om ny regionindelning väcker kritik.
    I Halland utesluter man inte en folkomröstning – och att Sverige i framtiden kan bestå av sex storregioner och Halland.
    – Jag ser en del utmaningar med det, men inga jätteproblem, säger Lise-Lotte Bensköld Olsson (S), regionråd i opposition.
    Länsstyrelserna lyder direkt under regeringen och har en landshövding som chef. Den övergripande uppgiften är att se till att de mål som riksdag och regering slagit fast uppnås. Länsstyrelserna ansvarar även för exempelvis civilt försvar, räddningstjänst, livsmedelskontroll, djurskydd och miljöskydd.
    Landstingen och regionerna är sekundärkommuner vars främsta uppgifter ligger inom hälso- och sjukvård samt kollektivtrafik.
    I befolkningsantal råder stora skillnader mellan länen, där exempelvis drygt två miljoner tillhör Stockholms län och 127 000 tillhör Jämtlands.
    Regeringen vill kraftigt minska antalet län i Sverige och i stället bilda mer jämnstarka regioner.
    Enligt ett nytt förslag som presenterades på onsdagen skulle dagens 21 län bli 6 storregioner.
    – Det här handlar om att riva gränser, att minska antalet administrativa gränser som i väldigt stor utsträckning har spelat ut sin roll. Vi rör oss över betydligt större områden än vi gjorde för 400 år sedan. Vår indelning i dag är asymmetrisk och orättvis, säger indelningskommitténs ordförande Barbro Holmberg.
    Förslaget har dock väckt kritik: Företrädare för mindre län som skulle komma att försvinna uttrycker en oro över framtiden.
    – Hur säkerställs vårt inflytande i Dalarna i en stor region? Den frågan är ju högst angelägen att jobba med, säger Tiina Ohlsson, regiondirektör i Dalarna, till TT.
    ”Skulle inte vinna något”
    I Halland, som enligt förslaget skulle bilda en ny region med Västra Götaland och Värmland, går man ett steg längre i sin kritik. Lise-Lotte Bensköld Olsson (S), regionråd i opposition, säger att hon inte utesluter en folkomröstning i Halland.
    – Vi är kritiska till att vi inte har kunnat föra samtal kring vad det här innebär för invånarna. Jag tycker att demokratiperspektivet är oerhört väsentligt att lyfta fram till invånarna, att det faktiskt kan vara de som ska ta ställning i den här frågan. Det är ingenting vi har bestämt oss för, men vi ser att det är en möjlig väg att gå.
    Hallands regiondirektör Catarina Dahlöf har tidigare sagt att till exempel kollektivtrafik och fördelning av specialiserad vård kan bli lidande i en större region.
    – Man har tittat på geografin och inte på på problemen man ska lösa. När vi resonerar om framtida utmaningar ser vi att Halland kan lösa dem på ett bra sätt. Vi ser inte att vi skulle vinna något på att ingå i en större region, säger Lise-Lotte Bensköld.
    Hur realistiskt är det med en folkomröstning?
    – Det beror helt och hållet på de samtal vi nu planerar att föra med Sveriges kommuner och landstings politiska ledning och ansvarig minister Ardalan Shekalabi. Just nu har vi ett förslag som vi inte tycker är bra för Halland och Hallands invånare.
    Hur tungt skulle ett resultat i en folkomröstning kunna väga?
    – För oss i regionen skulle det självklart väga väldigt tungt, men hur tungt det skulle väga på nationell nivå vet jag inte. Jag hoppas att det skulle väga tungt, det är viktigt med demokratisk förankring.
    ”Viktigt med samma uppdrag”
    Lise-Lotte Bensköld säger att hon inte har några synpunkter på om andra län vill bilda större regioner.
    – Vi tycker att det är viktigt att alla regionaliseras och att vi har samma uppgifter och uppdrag i hela landet. För vår del ser vi inte att Halland skulle vinna på att ingå i en storregion, men om man i andra delar av landet bedömer att det vore bättre att ingå i en storregion har vi inga åsikter om det.
    Ser du inga problem med att det skulle kunna bli sex storregioner och Halland?
    – Jag ser att det skulle finnas en del utmaningar med det, men inga jätteproblem.
    När SVT frågar ledamöterna på Hallands riksdagsbänk om de anser att Halland ska delas, slås ihop med andra län eller bevaras som det är svarar åtta av dem.
    Alla tycker att Halland ska bevaras som det är.
    – Det går bra för Halland. Varför ändra ett vinnande koncept? Bevisbördan ligger på regeringen som har tillsatt indelningskommittén, svarar Jörgen Warborn (M).

  3. FN: Sveriges tjänstemän/kommunanställda torterar svenska barn skriver:

    Barn häktas och isoleras utan maxgräns – får hård kritik
    240-procentig ökning – ”En skamfläck” enligt Advokatsamfundet
    Antalet barn som häktas fortsätter att öka.
    Sedan slutet av 90-talet är ökningen drygt 240 procent, det kan Brottscentralen avslöja.
    Många isoleras och barnen får inte den mänskliga kontakt som de har rätt till – dessutom saknas en maxgräns.
    Antalet barn som häktas i Sverige fortsätter att öka. En ”skamfläck” för landet, enligt Advokatsamfundet.
    Nya siffror från Åklagarmyndigheten visar att 140 barn, mellan 15 och 17 år gamla, var häktade förra året jämfört med 126 under 2014.
    1998 var motsvarande siffra 41 barn i häkte. Ökningen har därmed mer än tredubblats, en procentuell ökning på drygt 240 procent.
    De flesta av dem beläggs med restriktioner, ofta isolerade från andra och ofta utan kontakt med omvärlden. Av de 140 barnen hölls 115 isolerade, 17 av dem i mer än 60 dagar.
    Ökning under många år
    Om man tittar på de som är unga i straffrättslig mening, från 15 år och upp till och med 21 år, så är siffran över frihetsberövade än större.
    I Sverige häktas omkring 1 000 unga per år, enligt Brottsförebyggande rådet. Ungefär hälften är häktade i mer än 30 dagar, två procent mer än 60 dagar.
    Ökningen har pågått i flera år och Sverige har fått kritik av både FN:s barnrättskommission, FN:s kommité mot tortyr och barnombudsmannen för att barn frihetsberövas under lång tid.
    Ingen maxgräns
    I andra länder är det lättare att fälla en misstänkt med hjälp av tidiga förhör. Medan det i Sverige är främst förhör under rättegången som ska ligga till grund för domen. Därför begär svenska åklagare ofta att misstänkta ska hållas isolerade fram till rättegången – och det saknas maxgräns för häktningstiden.
    Regeringen tillsatte förra året flera utredningar med syfte att minska de långa svenska häktningstiderna, en av dem med särskilt fokus på unga personer som häktas. Utredaren ska bland annat titta på om det behövs särskilda tidsgränser för minderåriga.
    Träffar inte andra människor
    I och med den internationella kritiken har förändringar skett, bland annat har man inför ungdomsavdelningar på vissa häkten och regler som säger att unga frihetsberövade har rätt till mänsklig kontakt minst två timmar varje dag.
    Men enligt en enkätundersökning som Brå sammanställde under slutet av 2015 visar att långt i från alla unga på landets häkten fått det, endast en knapp tredje del har fått träffa andra människor – exempelvis häktespersonal, annan frihetsberövad, psykolog, präst – ett par timmar dagligen. De flesta är ensamma mer än 22 timmar per dygn.
    ”Inte effektivt”
    Aida Paridad, kriminolog som även har engagerat sig i Röda korsets projekt där man besöker häktade ungdomar, menar att det kan slå bakut med långa häktestider för unga.
    – Populistisk kriminalpolitik är ju inte direkt effektiv, utan all forskning tyder snarare på motsatsen – att hårdare tag, hårdare straff och att institutionalisera ungdomar gör att de förstår att samhället är emot dem och att de har alla skäl att inte anstränga sig för att försöka göra gott tillbaka, säger hon till Brottscentralen.
    Se mer i Brottscentralen, riksåklagare Anders Perklev och försvarsadvokat Leif Silbersky kommenterar ämnet.

  4. Tjänstemän inte intresserade av hela Barnkonventionen skriver:

    Här ser vi hur Sveriges politiker och tjänstemän är intresserade av att ”förbättra” i Sverige: det är att hålla öga på föräldrar och barn, stärka kommunanställdas positioner gentemot privatpersoner, utöka socialtjänstens befogenheter inom privatliv och öka LVU barnomhändertagande. De är däremot inte intresserade av att stärka barnen och familjers position och rättigheter gentemot felande, repektlösa och diktatoriska tjänstemän, dvs.: att använda ännu mer tvång, integritetskränkningar och våld gentemot barnen och barnfamiljer. Barnkonventionen var dock inte skapat för att spionera på barnfamiljer utan för att spionera på tjänstemän för att de inte kränker privatpersonernas mänskliga rättigheter och utför sina plikter, att de inte missbrukar sin övermakt och inte utövar våld och obefogad tvång gentemot barn. När inte alla punkter i Barnkonventionen bli respekterade, då är situation precis så som det är redan nu i Sverige. Och föresten: regering med sina anställda hävdar ju att barnrättigheter redan respekterade och är Lag i Sverige , för tjänstemän gör allt för Barnets bästa och för BBIC, så varför behövs behövs utredning om legalisering av Bankonventionen?

    Utredare: Barnkonvention ska bli lag
    Den 27 mars 2013 beslutade regeringen att ge en särskild utredare i uppdrag att kartlägga hur tillämpningen av lagar och andra föreskrifter överensstämmer med barnets rättigheter enligt FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) och de tilläggsprotokoll som Sverige har tillträtt.
    Utredningen har speciellt studerat barns rättigheter på fyra områden:
    1) Barn på flykt från sitt hemland.
    2) Stöd och service till barn med funktionsnedsättning.
    3) Barn som har sett våld i familjen.
    4) Barn som själv har varit med om våld i familjen.

    JURIDIK. Barnkonventionen ska bli svensk lag om mindre än två år, enligt regeringens utredare. Men Sverige har redan fått kritik för ”dubbla budskap”.
    Regeringens särskilde utredare Anita Wikström lämnade i dag över utredningen till barnminister Åsa Regnér (S). Wikströms föreslår att artiklarna 1-43.1 samt 44.6 i barnkonventionen ska börja gälla som svensk lag den 1 januari 2018. Tanken är att ett införlivande ska stärka barnens rättigheter och bli ett skarpare juridiskt verktyg.
    – Det handlar om att synliggöra barns rättigheter, sade Åsa Regnér i samband med att utredningen överlämnades.
    Utredningen visar att det finns brister i hur barns rättigheter fungerar i Sverige. Regeln om barnets bästa fungerar inte alltid, trots att det är stadgat i lag. Wikström konstaterar också att myndigheter ibland glömmer att barn har rättigheter – att analyser saknas över vilka konsekvenser olika beslut får för barnet, och att barn inte får komma till tals i tillräcklig utsträckning.
    Föreslår lagändringar
    – Barnkonventionen har inte fått tillräcklig tillämpning. Barn ses inte som rättighetsbärare hos myndigheterna, säger Anita Wikström.
    Hon föreslår vissa lagändringar, bland annat när barn utsätts för våld av föräldrar eller andra som tar hand om barnet.
    – Fysiskt våld mot barn ska föreleda misshandel av barn även om smärtan har varit ringa och inte bevisad, säger hon.
    En del artiklar i konventionen är dock vaga och allmänt formulerade, ”som kan ge ett inte obetydligt utrymme för tolkning”, enligt Wikström. En fråga är hur man hanterar eventuella kollisioner mellan annan svensk lagstiftning och barnkonventionen.
    – Sådana konflikter kommer att vara sällsynta. Vi har ändå diskuterat om barnkonventionen skulle ha företräde men vi har landat i att den inte ska ha det, säger hon.

    Sverige kritiseras
    En grupp experter riktar hård kritik mot Sverige för att ge dubbla budskap.
    ”I februari föreslogs att vissa grupper av barn ska vägras sina rättigheter. Ungefär samtidigt lade regeringen fram förslag till en ny tillfällig utlänningslag som helt saknar barnrättsperspektiv”, skriver bland andra Louise Dane, doktorand i offentlig rätt, och Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt, på Svenska Dagbladets debattsida.

    De sex juristerna konstaterar att barnkonventionen inte ger utrymme för att särskilja barn.
    ”Att underteckna konventioner innebär en skyldighet att efterleva vad som stadgas. Skyldigheten i sig förändras inte genom att göra barnkonventionen till lag, men politiker som nu står bakom en inkorporering kan inte endast få plocka politiska poäng på denna åtgärd, de måste också se till att skyldigheterna tas på allvar”, heter det i artikeln.

  5. Mirza Ramic skriver:

    Psykopater och deras lagar – man blir stum av häpnad?

  6. Mirza Ramic skriver:

    Norge och Sverige ÄR BEST ?

  7. För kvinnors och barnets bästa skriver:

    Gravid och hjärtsjuk tvingas söka nytt jobb. Det är gravida kvinnor som lyfter gamla, kånkar på småbarn, skiljer slagskämpar i skolan och tar emot hot i socialtjänsten.

    Höggravid kvinna med hjärtfel söker nytt jobb.
    Jobbannonsen ligger ute på Facebook. Marielle Peterson har bara två veckor kvar till förlossning, ändå vill Försäkringskassan att hon ska söka ett lättare arbete.
    Hon har ett medfött hjärtfel som komplicerar graviditeten. Hjärtspecialisten har sjukskrivit henne. Gynekologen har sjukskrivit henne. Trots att hon bara har ett par veckor kvar anser Försäkringskassan att Marielle Peterson ska leta efter ett ”lättare arbete utan stress”. För att motivera henne sänker kassan sjukpenningen så att hon knappt klarar hyran.

    Lika hjärtlös
    Hon är inte ensam. Försäkringskassan låter lika hjärtlös nu som under Alliansens dagar. Reglerna är lika hårda och tillämpningen uppenbarligen lika stelbent.
    Vem har för övrigt hört talas om ett ”lättare arbete utan stress” i dessa dagar? Det finns bara inte.
    I dag är det kvinnorna som har de hårda jobben. De sliter i äldrevården, sjukvården, förskolan, skolan och socialtjänsten. De bär samhället och dessutom ska de föda våra barn. Det är ofta gravida kvinnor som lyfter gamla, kånkar på småbarn, skiljer slagskämpar i skolan och tar emot hot i socialtjänsten.

    Snart ska hon föda
    Och om de inte orkar riskerar de att hamna i Alliansens gamla rehabiliteringskedja. Att kvinnor som blir sjuka på grund av graviditet ska behöva rehabilitering är för övrigt bara trams. Det vet väl alla att graviditeten går över när barnet väl är fött, men Försäkringskassan har sina regler. En gravid kvinna som varit sjukskriven i mer än sex månader måste söka annat jobb även om hon snart ska föda.
    Arbetslivet har blivit tuffare. Sjuktalen ökar framför allt bland kvinnor och givetvis måste de gravida kvinnorna drabbas extra hårt. Försäkringskassan saknar dock statistik över gravida kvinnor som sjukskrivs. På många sätt har reproduktionen hamnat i skymundan. Barnafödandet borde vara en central fråga för vårt land – nationens välstånd mäts ju i antalet lyckligt födda barn.

    Ändå verkar hälso- och sjukvårdsministern Gabriel Wikström mest vara upptagen med perifera EU-frågor som att folk röker e-cigaretter eller vattenpipa. Nej folk ska givetvis inte röka, men just i går föll hela förlossningsvården i Stockholm samman. Han kunde ha noterat det.
    Kaos på förlossningen

    Tusentals blivande mammor vet i dag inte var de ska föda, det vet inte ens om det blir i Stockholm. Södra BB läggs ner och BB Sophia stänger redan i mitten av maj.
    Det är också ett resultat av Alliansens politik för i Stockholms läns landsting är det fortfarande borgerligt styre. För fem år sedan införde dåvarande sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt Vårdval förlossning.

    Kvinnorna skulle själva få välja mellan vanliga sjukhus och nya privata lösningar. Det blev kaos förstås och efter några vansinnigt dyra år stänger det privata flaggskeppet BB Sophia. Alliansen i Stockholm försöker nu skaka fram alternativa förlossningsplatser och något vårdval lär det knappast bli.
    Kvinnor ska vara glada om de hittar någonstans där de kan föda. De ska vara glada om de tar sig genom graviditeten utan att hamna i någon rehabiliteringskedja.

  8. Kommunanställdas barnupfostran skriver:

    Sverige
    SvD avslöjar: Nyanlända barn lockas med pengar
    Ensamkommande barn erbjuds pengar om de låter sig rekryteras till familjehem, kan SvD avslöja. Tahmina, 14 år, konfronterades av en okänd kvinna på Migrationsverket och blev erbjuden pengar om hon flyttade till ett familjehem i stället för att bo kvar på HVB-boendet. Uppsala kommun känner till fenomenet, som är svårt att komma åt.

    Barn under samhällets vård
    14-åriga Tahmina har blivit erbjuden pengar av främlingar vid flera tillfällen. Kravet – att hon flyttar till ett familjehem.
    SvD granskar: Tusen barn placerades utan bedömning

    Uppsala kommun har nåtts av uppgifter om att barn erbjuds pengar för att byta familjehem. Enskilda ungdomar ska ha tagit kontakt med socialsekreterare och sagt att de vill byta boende då de blivit erbjudna bättre villkor.
    – Vi har hört rykten om att det här förekommer och det är därför vi behöver arbeta med kvalitetssäkring, säger Ingrid Burman (V), socialnämndens ordförande.
    SvD har träffat 14-åriga flickan Tahmina i Uppsala, hon berättar om hur hon oväntat blivit uppsökt av främmande vuxna som erbjudit henne pengar. Pengarna har alltid varit bundna till ett villkor – att hon flyttar till ett familjehem. Det här har hänt henne vid flera tillfällen, en främmande person erbjuder uppemot 3 000 kronor i månaden och säger att hon kan skicka pengarna till sin familj i hemlandet.
    Tahmina kom på egen hand till Sverige för lite mer än ett år sedan. Familjen är kvar i hemlandet. I dag bor hon på ett HVB-hem, Hem för vård och boende, utanför Uppsala, där hon trivs bra.

    Nyligen besökte hon Migrationsverket i ett ärende. Där kom en för henne okänd kvinna fram och började prata om att Tahmina kunde få byta hem om hon ville.
    Hon sa att jag kunde prata med familjen hon kände och att jag kunde få pengar av dem om jag flyttade dit.
    – Jag kände inte henne, hon frågade mig om om jag skulle tycka det var kul att få bo med en familj från samma land som jag. Hon sa att jag kunde prata med familjen hon kände och att jag kunde få pengar av dem om jag flyttade dit, säger Tahmina.
    De vuxna som tagit kontakt med henne har kommit från olika orter.
    – En person var från Solna, en annan person bodde i Borlänge. De säger att de kommer hit ibland och träffar sina familjer, då frågar de mig, säger Tahmina.
    I takt med att fler ensamkommande barn behöver en trygg plats att bo på i Sverige börjar också fler personer se möjligheten att tjäna pengar på att bli familjehem för barnen.
    Ett familjehem kan i dag få uppemot 19 000 kronor i månaden per barn. Som SvD:s granskning visat så har det bland annat lett till att djupt skuldsatta personer haft uppemot fem flyktingbarn i samma outredda familjehem placerade hos sig.
    Enligt en väl insatt källa som har nära kontakt med flera ensamkommande unga och som vill vara anonym, så har flera ensamkommande barn i Uppsala blivit uppsökta av personer som lockar dem med pengar. Kravet är att barnen ska lämna sitt nuvarande boende och i stället bli familjehemsbarn.
    Det är förfärligt, det ska finnas kvalitet i omhändertagandet av barn, då ska det inte vara ekonomiska intressen som styr.
    Flera barn ska ha berättat att de blivit lovade omkring 3 000 kronor i månaden om de väljer att flytta till ett familjehem.
    – Det här är lite lurigt, barnet ser pengarna och familjen ser pengarna i att ha barn boende hos sig. Men barnen blir lurade, även om barnen inte skulle trivas i familjehemmet så känner de sig tvungna att vara kvar eftersom de får pengar som de inte kan få någon annanstans, säger mannen.
    Tahmina,14, trivs där hon bor i dag och vill studera ekonomi när hon blir äldre.
    Han beskriver hur barnen som berättat om fenomenet känt att de burit på något som de egentligen inte vill tala om.
    – De frågar om de får flytta, de trivs bra där de bor men vet inte om de till hundra procent kan lita på personerna som frågar. De blir påverkade av det, de blir osäkra och fundersamma över vad som händer.

    De här nya familjehemmen kan säga öppet att de lovar att hjälpa barnen att skicka pengar till deras familjer i hemlandet. Vilket barn vill säga nej till det?
    Vad är det för typ av familjer barnen värvas till?
    – Det kan vara personer som redan har familjehemsplacerade barn, men som vill värva barn till någon annan de känner. Oftast är de familjer som inte har något jobb som ser ett tillfälle att få inkomst. Barnet får 3 000 kronor och familjen får resterande.
    – De här nya familjehemmen kan säga öppet att de lovar att hjälpa barnen att skicka pengar till deras familjer i hemlandet. Vilket barn vill säga nej till det?
    Uppsala kommun arbetar nu med en avtalsuppföljning där den besöker boenden, bland annat familjehem, i syfte att säkra kvaliteten.
    – Det här är förfärligt, det ska finnas kvalitet i omhändertagandet av barn, då ska det inte vara ekonomiska intressen som styr, säger säger socialnämndens ordförande Ingrid Burman (V).
    – Det är ju inte barnen som ska välja var de blir placerade utan det är våra socialsekreterare. Ambitionen är att vi ska erbjuda en bra fritid och bra kvalitetsvillkor och inte prylar och pengar. Det här är en av de delar vi måste lyfta in i vårt arbete.
    Av Uppsalas cirka 1 100 flyktingbarn så är mellan 600-700 placerade av andra kommuner, något som gör det svårt att komma åt alla unga, menar Ingrid Burman.
    Gode mannen och Uppsalajuristen Stefan Zebrowski säger till SvD att han väl känner till att unga lockas med pengar för att flytta.

    En god man som jag känner hade en ungdom som blev erbjuden 5 000 kronor bakom ryggen om han flyttade.
    – En god man som jag känner hade en ungdom som blev erbjuden 5 000 kronor bakom ryggen om han flyttade, säger Stefan Zebrowski.
    För Tahmina fortsätter hennes andra år i Sverige på HVB-hemmet. Hon har börjat i skolan och har redan framtidsplaner.
    – Jag vill nog studera ekonomi när jag blir äldre, säger hon.

  9. Ove Svidén skriver:

    Det som inte sägs i kommentaren ovan är att de socialtjänstemän som slåss för placeringen i HVB-hemmet, kan själv vara dolda delägare i HVB-hemmet som kämpar om bidraget från kommunen (27 – 47 tusen kronor per barn och månad, beroende på vilket landsting som bestämmer nivån för aktuell kommun, för att dölja den lönsamma kommunala människohandeln maximalt för alla parter som säger sig vilja vara anonyma)

    Ojojoj Vilken soppa Europarådet har att gräva i när de väl vågar börja.

  10. Mirza Ramic skriver:

    Legaliserade plundring mot oskyldiga skattebetalare med legaliserade barnkidnappning? Katastrof ,SKANDAL som Sveriges politik SER och FIRAR som moral handling SKAM I ÅRHUNDRADE !

  11. Sveriges vårdgivare ställer inte patienter i centrum skriver:

    Sveriges vårdgivare tycker om att göra ”psykologutredningar ” och förtalande personliga skriverier , skriva sina personliga funderingar om patienter, samt hittar på olika orsaker för att inte sköta om fysisk hälsa, att inte göra untersökning i fysisk hälsa. Sveriges läkare och sjuksköterskor är duktiga på att lita på vad patient säger och att inte ta deras problemer på allvar, utan komma fram med egna slutsatser och funderingar i stället. De är helt enkelt har varken respekt, empati eller intresse för patients önskemål och problem. DE leker ”besservisser” och är så pass självbelåtna och okompetenta pga. bristande konkurrens och ansvarslöshet.De vet ju att de inte bli bestraffade för deras brott och tjänstefel, precis som alla andra politiserade landstingens, kommunernas och regeringens anställda och korrupta.
    Vården missade Antons cancer i ett år
    Anton Johnsson, 28, hade smärtor i bröstet och åkte till akuten. Läkardiagnosen: den som är lång kan få ont där.
    Efter ett år, undersökningar av minst fem läkare och åtskilliga telefonsamtal till vården kom beskedet: allvarlig cancer, stadium fyra.
    – Det har tärt psykiskt. När jag fick cancerbeskedet var det som en lättnad. Nu kan jag bli frisk, säger Anton.
    I januari 2015 var första gången Anton Johnsson sökte läkarvård för smärtan. Att han hade drabbats av Hodgkins sjukdom, cancer i lymfsystemet, visste han inte då. När han väl fick veta det sa läkaren: ”Synd att du inte har sökt hjälp tidigare.”
    – Jag åkte till akutvården en kväll. Det var då jag kände de första symptomen. Akutläkaren visste inte riktigt vad han skulle göra. Han kände lite och lyssnade lite. Sedan sa han: ”När man är så där lång kan man få ont i bröstet”.
    Anton Johnsson, som är 196 centimeter lång och studerar på musikhögskolan i Piteå, åkte hem och fortsatte leva sitt liv med sambon Maria Paby, 22. Men problemen försvann inte. De förvärrades.
    Nästa läkare sa att smärtan kunde bero på stress. När Anton och Maria under sommaren var i Nässjö i Småland hos hans föräldrar hade han så ont att han inte kunde prata.
    Gjorde inlägg på Facebook
    Maria Paby har i ett starkt och flitigt delat inlägg på Facebook beskrivit pojkvännens och hennes kamp för att under det senaste året få en diagnos för Anton. Hon skriver på Facebook: Vi åkte in till akuten i Eksjö. De gjorde EKG, och bekräftade att det inte var något fel på hjärtat och skickade hem oss med uppmaningen ”ät Alvedon”.
    Alla meningslösa samtal till och besök på vårdcentraler, hälsokliniker och sjukhus gjorde Anton både arg och modstulen. Hans flickvän drog med honom till ännu en vårdcentral, där testerna sa att han hade lungsäcksinflammation. Han fick penicillin. I november 2015 blev Anton sämre igen, mådde jättedåligt hela julen.
    Maria Paby skriver: När vi kom upp till Piteå i januari gick han igenom paket efter paket av Ipren och Alvedon. Han ringde sjukhuset som inte hade tid för honom på två veckor. När han väl var där kunde han knappt stå, kan kunde inte röra sig, inte ligga ner. Febern gjorde honom yr och bröstet gjorde så ont att han knappt kunde andas. Han blev inlagd på akuten den kvällen.
    Efter tio dagars tester och två veckors väntan kom cancerbeskedet. Nu har Anton inlett cellgiftsbehandlingen.
    – Det har varit en otroligt oviss och orolig tid. När man väl får hjälp blir det en lättnad. Men efter ett tag kommer ilskan och känslan av att det inte är rättvist, säger han.
    Har inte anmält
    Anton Johnsson har ännu inte anmält sitt fall till patientnämnden, det är något som han funderar över. För eventuell ekonomisk ersättning kan patienter också göra en anmälan till Löf, (landstingens ömsesidiga försäkringsbolag).
    Charlotta George är sakkunnig i frågor om patientsäkerhet på Socialstyrelsen. Hon säger:
    – Rent generellt, när man som patient upplever att vården hade kunnat göras på ett annat sätt, och att ens hälsotillstånd påverkas av, låt säga en fördröjd behandling, då är det absolut något som man kan anmäla till IVO, Inspektionen för vård och omsorg, och till patientnämnderna.
    – Det är inte bara viktigt för enskilda patienter, utan också för sjukvårdens lärande och analys. Varför hände detta? Vad gör vi för att förhindra att det händer igen? Patientsäkerhetslagen lyfter fram att vården ska utreda händelser som lett till eller hade kunnat leda till en vårdskada. En missad diagnos eller en fördröjd behandling kan vara en sådan händelse och bör utredas.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *