Levandegör Internationell politik: Besök Anthropocene.live:

Den angloamerikanska oligarkin och dess lakejer – I

images

Historiskt har krig ofta orsakats av stark nationalism. Både Första och Andra Världskrigen var till stor del en följd av konflikter mellan nationalstater. Ur denna insikt började det redan efter Första Världskriget växa fram tankar på en global världsordning för att säkra en fredlig framtid genom bildandet av det misslyckade Nationernas Förbund. Efter Andra Världskriget växte sig tankarna på en ny världsordning starkare efter bildandet av FN.

Winston Churchill höll 1947 ett tal med rubriken Europas Förenta stater där han deklarerade: Det slutliga målet, vartill vi bör sträva, är att skapa en auktoritär, alldominerande världsordning. Så länge en effektiv världsregering inte kan upprättas och snart träda i verksamhet är utsikterna till fred och framsteg mörka och osäkra. Utan ett förenat Europa finns inga säkra utsikter till en världsregering. Det är ett lämpligt och ofrånkomligt steg mot uppfyllelsen av detta ideal. Krigströttheten gjorde att många kände som Churchill, att man måste etablera en ny ordning för att hindra framtida nya krig. Detta blev en idealisk grogrund för olika överstatliga projekt som började se dagens ljus.

Redan tidigt under 1900-talet insåg hyperförmögna oligarker som Rockefellers och Rothschilds m.fl. att en fri världsmarknad var deras perfekta storm. Det som stod i vägen för deras multinationella företagsbyggen var nationalstater som stiftade egna lagar, hade självständiga centralbanker och egna valutor. Bildandet av FN och en rad överstatliga organ i dess kölvatten skedde därför med oligarkernas aktiva medverkan. David Rockefeller erkände sin strävan i memoarerna som kom år 2003. Han skrev att en del tror att vi är del i en hemlig klick som arbetar emot USA:s bästa intressen, karaktäriserande mig och min familj som internationalister som konspirerar med andra runt om i världen för att bygga en mer integrerad global politisk och ekonomisk struktur – en värld om ni så vill. Om det är anklagelsen, så är jag skyldig och jag är stolt över det.

 

Council on Foreign Relations

På 30-talet började de angloamerikanska oligarkerna att mer systematiskt samarbeta för att åstadkomma en ny världsordning där målet var att rasera nationella hinder för de globala bankerna och företagen. Med stora bidrag från Ford Foundation, Rockefeller Foundation och Carnegie Corporation etablerades Council on Foreign Relations (CFR) som en mäktig arena inom amerikansk politik som gav oligarkerna ett mycket stort politiskt inflytande. Det förhärskande synsättet illustreras av den tidiga styrelseledamoten Walter Lippman som skrev att allmänheten förstår inte allmännyttan, den kan bara administreras av en elit vars personliga intressen går utanför lokaliteten.

I stort sett alla amerikaner med makt har passerat revy under åren i CFR. Där stöter vi på David Rockefeller, Henry Kissinger, Bill Clinton, Conrad Black, William F. Buckley, Bill Bundy, Allen Dulles, Gerald Ford, Herbert Hoover, George Kennan, Carl Sagan, Paul Warburg, Oprah Winfrey, George Soros, Colin Powell, Bill Moyers, Rupert Murdoch, Zbigniew Brzezinski, Edgar Bronfman, Sr., Madeleine K. Albright  m.fl.. En lagom blandning av hyperförmögna oligarker och deras handgångna lakejer.

Amiral Chester Ward, f.d. medlem av CFR och Chefsjurist i den amerikanska flottan har beskrivit att CFR har som mål att dränka USAs självständighet och nationella oberoende i en allsmäktig regering som styr över hela världen. Det är utifrån denna arena som den amerikanska oligarkins globaliseringssträvanden utgått.

 

Bilderberg

Inom Västeuropa fanns starka krafter som ville stärka banden över Atlanten. År 1954 tog den tidigare nazisten och nederländske drottninggemålen Prince Bernhard initiativet till bildandet av Bilderberg-gruppen som ett transatlantiskt sällskap till vilket de övriga kungahusen och den angloamerikanska eliten inbjöds. Nästan alla med makt och inflytande i västvärlden har passerat revy på gruppens möten, som t.ex. David Rockefeller, Henry Kissinger, Bill Clinton, Gordon Brown, Tony Blair, Angela Merkel, Alan Greenspan, Ben Bernanke, Larry Summers, George Soros, Donald Rumsfeld, Robert Murdoch, Jean-Claude Trichet, Mervyn King, Edmond de Rothschild, Robert Oppenheimer, Robert McNamara, Henry Ford II, Siegmund Warburg, Paul Volcker, Giovanni Agnelli, Peter Sutherland, Bill Gates, Louis V. Gerstner. Jr., Jacob Wallenberg  m.fl.. Utöver de mäktiga har även rader av nyttiga idioter bjudits in för att programmeras in på den nya världsordningen, namn som Carl Bildt, Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven skymtar förbi.

I sin bok Bilderberg Diary, skriver infiltratören Jim Tucker om mötet 1999 att Kenneth Clarke, medlem av det brittiska parlamentet och tidigare finansminister, efterlyste en ny internationell finansiell arkitektur … Kollegorna var ense om att nya regionala valutor, som inte kommer att associeras med något specifikt land kommer att göra mycket för att eliminera nationalism och föråldrade åsikter om självständighet. Det forcerade och svagt folkligt förankrade arbetet med att bygga EU och det vansinniga Euro-projektet skall ses mot denna bakgrund.

En viktig del i oligarkins strategi har varit skrämselpropaganda för att försvaga motståndet mot överstatlighet hos allmänheten. Principen har varit att ju mer rädsla man skapar ju större blir bytet. Ett viktigt instrument i detta arbete är Romklubben som grundades av Giovanni Agnellis handgångne Aurelio Peccei vid ett möte på Rockefellers egendom i Bellagio år 1968. Klubben har varit en drivande kraft bakom falska larm om den globala miljön och falsk propaganda för att skapa intryck av en snar brist på naturresurser.

Romklubbens skrift om Tillväxtens gränser från år 1972 fick ett enormt genomslag genom att oligarkin trumpetade ut dess budskap via sina globala MSM (main stream media). Ingen av skriftens förutsägelser har slagit in, snarare tvärt om. År 1991 kom man ut med nästa propagandaskrift under rubriken Den första globala revolutionen som lanserade skrämselpropagandan om en förestående klimatkatastrof. Den lades till grund för FN:s miljökonferens i Rio 1992 som leddes av Rockefellers nära handgånge Maurice Strong. Där lanserades Agenda 21 för en global styrning. Tanken var att senare sjösätta ett globalt klimatavtal som skulle tvinga alla världens länder att släppa den självständiga kontrollen över sin energianvändning.

EU-presidenten Van Rompuy som precis innan han blev president var på indoktrineringsmöte med Bilderberg-gruppen, avslöjade agendan för en världsregering med att klimatkonferensen i Köpenhamn är ytterligare ett steg mot den globala förvaltningen av vår planet. Försöken att driva igenom ett klimatavtal vid först FN:s klimatkonferens 2009 och nu senast vid COP21 konferensen i Paris misslyckades och världens nationalstater beslutade att behålla sitt självbestämmande i denna fråga. Alla som förtvivlat försökt möta klimatlarmen med en saklig debatt på vetenskaplig grund, har inte riktigt begripit vilka intressen de har emot sig. Detta är inte en fråga om vetenskap utan om världsherravälde.

 

Trilaterala kommissionen

Rockefeller har tillsammans med sin handgångne Zbigniew Brzezinski och med några ledande ledamöter från CFR och Bilderberg-gruppen även tagit initiativet till bildandet av Trilaterala kommissionen år 1973. Här har personer från väst på absolut toppnivå kunnat träffas och diskutera och planera utan medial insyn. Exempel på ledamöter är David Rockefeller, George HW Bush, Bill Clinton, Zbigniew Brzezinski, George Soros, Jean-Claude Trichet, Henry Kissinger and Jimmy Carter.

Efter ett möte med kommissionens 1991 sa David Rockefeller att vi är tacksamma mot Washington Post, New York Times, Time Magazine och andra stora publikationer vars direktörer har deltagit våra möten och respekterat sina löften om diskretion i nästan 40 år. Det skulle ha varit omöjligt för oss att utveckla vår plan för världen om vi hade utsatts för publicitet under dessa år. Men världen är nu mer sofistikerad, och förberedd att marschera mot en världsregering. Den överstatliga suveräniteten hos en intellektuell elit och framträdande bankirer är säkert att föredra framför nationellt självbestämmande som praktiserats i tidigare århundraden. Det behöver knappast tilläggas att oligarkerna har ägarkontrollen över en stor del av västvärldens MSM.

Brzezinski som har varit rådgivare till inte mindre än sex presidenter skrev redan år 1971 att den teknotroniska eran innebär ett gradvist framträdande av ett mer kontrollerat samhälle. Ett dylikt samhälle domineras av en elit som inte låter sig hämmas av traditionella värderingar. … Förmågan att hävda social och politisk kontroll över individen kommer att öka oerhört (läs NSA). Det kommer snart att vara möjligt att vidmakthålla nästan kontinuerlig övervakning av varje enskild medborgare och upprätthålla uppdaterade, kompletta filer som innehåller till och med mycket personlig information om medborgarnas hälsa och personliga beteende, utöver mer allmän information. Dessa filer kommer att kunna tillgås utan dröjsmål av myndigheterna. … I det teknotroniska samhället verkar trenden peka mot ansamlingen av det individuella stödet från miljontals oorganiserade medborgare, som är lätta att nå för magnetiska och attraktiva personligheter för att effektivt exploatera de senaste kommunikationsteknikerna för att manipulera känslor och kontrollera resonemanget. … människor kommer att bli mer och mer manipulerbara och formbara.

Genom att försvaga nationalstaterna och skapa kaos med växande otrygghet och terrorism räknar man med att mobilisera den nödvändiga opinionen för att kunna införa det totala kontrollsamhället med folkligt stöd.

Lars Bern

Källa:   Anthropocene.live    (Rekommendation: besök sidan regelbundet ! )

Det här inlägget postades i Energi, Framtid, Maktmissbruk, Pengar, politik, VärldsGemenskap. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *