Fortsatt LVU tvångsomhändertagande i tre år till?

Det blev ingen födelsedagsfest med Mor för de 18-åriga tvillingarna!

I stället kom en Tingsrättsdom om att Mamma får gå i fängelse om hon försöker kontakta sina barn som LVU-tvångsomhändertagits tre gånger sen 2010 sen de kom till Sverige som UNHCR-skyddade flyktingar.

Svenska Kommuner och Kammarrätter bryr sig tydligen inte om de FN-resolutioner om mänskliga rättigheter som regeringen undertecknat!

Skärholmens Stadsdelsförvaltning, Kammarrätten och de korrupta advokaterna/ ombuden kom gemensamt överens om att förlänga LVU-tvångsomhändertagandena och separera på tvillingarna till två olika fosterhem, och samtidigt rekommendera Mamma att återvända till Ryssland utan sina barn.

Ett tvångsomhändertagande har lagligt stöd fram till myndiga 18 år. Men gummiparagraferna i kommunallagen kan lätt manipuleras i en Svensk skenrättegång under sekretess, inte för att skydda familjen utan för att skydda Kommunens Lönsamma Människohandel!

Det här inlägget postades i LVU, Maktmissbruk, MOR. Bokmärk permalänken.

22 kommentarer till Fortsatt LVU tvångsomhändertagande i tre år till?

  1. Shabnam skriver:

    Hej Ove!
    Det va intressant o läsa din blogg.
    Vet inte hur ska jag börja. Juni 2015 soc tjänst flyttade min son några månader det gick bra men efter julen det ändrade på det sett att han rymer från familj hemt och commer till Stockholm han har kommit hem och några tillfällen hemma kopisar som jag inte känner … snälla hur kan man ta kontakt med dig , vill så gärna prata m dig , vill veta hur ska jag agera …..?….
    En oroligt mamma som behöver hjälp
    Shabnam

  2. Socialförvaltningen-HVB/fosterhem-barnhandlare samarbetar med Bandidos skriver:

    Grovt kriminell drev hem för flyktingbarn
    .
    Kriminella kan tjäna stora pengar på utsatta barn. DN kan avslöja att en flerfaldigt dömd 39-åring med band till Bandidos MC utreds för grova bedrägerier i ett nystartat familjehemsföretag. På några månader ska bolaget ha fakturerat olika kommuner miljontals kronor.
    Sedan den 1 augusti 2015 har 29 672 ensamkommande barn och unga sökt asyl i Sverige. Som DN tidigare berättat innebär detta ett så högt tryck på landets kommuner att nästan hälften uppger att de inte har resurser för att följa upp kvaliteten i omhändertagandet. Detta leder i sin tur till att nyanlända barn och unga placeras hos företag och personer som inte är kontrollerade av myndigheterna.
    Eric Semb, kvalitetschef på socialförvaltningen i Halmstad, berättar att han i höstas ”satt med åtta ungar man inte riktigt visste var man skulle göra av”. I samma veva uppvaktades kommunen av ett nystartat företag, som precis hade köpt ett pensionat i Laholm. Bolaget hade sökt tillstånd för att driva HVB-hem men ännu inte fått det.
    – Vi hade precis sett ett ärende där ett annat HVB-hem startade innan det fick tillstånd. De blev polisanmälda av Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, som sedan drog tillbaka anmälan med hänsyn till krissituationen, berättar Eric Semb för DN.
    Därför tog kommunen det förstnämnda bolagets erbjudande.
    – Vi bestämde oss för att köra på. Vi såg det som en administrativ hantering som var exempel på hur kommuner behövde vara ”flexibla i  krisläget”, enligt migrationsminister Morgan Johansson, fortsätter Eric Semb.
    Vi tog beslutet med öppna ögon trots att vi var medvetna om att vi tänjde hårt på reglerna.
    Halmstad kommun placerade de åtta ensamkommande flyktingbarnen hos företaget. Men eftersom tillstånd för HVB-verksamhet saknades tvingades kommunen, enligt Eric Semb, ta till en ”specialare”. Detta innebar att barnen familjehemplacerades hos företagets delägare och vd, en 33-årig bilhandlare från Göteborgstrakten. 33-åringen hade nyligen startat bolaget tillsammans med en annan man från Göteborg.
    – Vi såg detta som den minst dåliga lösningen. Killarna hade ingen erfarenhet, men de hade koll på läget. Vi tog beslutet med öppna ögon trots att vi var medvetna om att vi tänjde hårt på reglerna, säger Eric Semb.
    Problemet var bara att 33-åringen, enligt misstankar som nu utreds av åklagarmyndigheten, var en bulvan för sin 39-årige bror. Bland annat misstänks den sistnämnde ha använt en förfalskad legitimation i  sin brors namn då han företrätt familjehemsföretaget.
    – Den huvudmisstänkte 39-åringen har utgivit sig för att vara en annan, bland annat när det gäller inköp av fastigheten som kom att upplåtas som boende för ensamkommande flyktingar, säger chefsåklagare Mats Sällström vid Internationella åklagarkammaren i Göteborg.
    Den 39-årige mannen har under lång tid varit ett känt namn i Göteborgs undre värld och figurerat i  olika brottsutredningar:
    Under 1990-talet dömdes han för bland annat rån, misshandel och grovt bedrägeri.
    2004 hjälpte han den kriminella organisationen Bandidos MC att etablera sig i Göteborg genom att upplåta en del av en hyreslokal.
    En tvist med fastighetsägaren ledde till att 39-åringen och en Bandidosanhängare åtalades för försök till utpressning. 39-åringen friades.
    2009 dömdes han för ekonomiska brott.
    2014 ordnade han en lönebidragsanställning åt Mehdi Seyyed, tungt kriminellt belastad ledare inom Bandidos Europaorganisation.
    Ett färskt yttrande från Kriminalvården slår fast att affärsmannen ”har kopplingar till grov organiserad brottslighet”. Yttrandet har lämnats in till Göteborgs tingsrätt inför att Mats Sällström senare i vår väntas väcka åtal för grovt bedrägeri och urkundsförfalskning.
    Halmstads kvalitetschef Eric Semb informerades om brottsmisstankarna i samband med att 39-åringen greps av polis den 23  december i fjol.

    – Jag skulle precis stänga ner datorn och gå hem när polisen ringde. Att hitta nya platser dagen före julafton när det är flyktingkris… Det går inte, säger han.

    Följden blev att de omhändertagna barnen fick bo kvar i familjehemmet fram till mitten av januari i år.
    DN:s granskning visar att även Helsingborgs kommun har anlitat det aktuella bolaget. Beslutet fattades i en situation när ungefär 25 asylsökande barn och unga behövde placeras varje vecka.
    – Just i det läget kom en grupp yngre barn som inte var lämpliga för HVB-hem med äldre ungdomar och alla familjehem var helt slut. Alternativet var den här institutionen som hade sökt, men inte fått tillstånd, säger verksamhetschefen Lars Elowsson.
    Totalt 13 barn med en uppgiven ålder på mellan 9 och 16 år familjehemsplacerades hos företaget. Kommunen gjorde enligt egen utsago regelbundna besök i Laholm för att träffa dem. Även dessa barn bodde kvar till mitten av januari, då kommunen flyttade dem till ett HVB-hem i egen regi.
    – Vi var medvetna om att vi gick utanför det sättet som man ska göra, men det var en fullständig omöjlighet för oss att veta att det handlade om kriminella i det läget. Vi vill självklart inte medverka till att skattepengar går till sådant, säger Lars Elowsson.

    Halmstad betalade 2.500 kronor per barn och dygn till företaget. Helsingborg betalade enligt uppgift mellan 1.900 och 2.500 kronor per barn och dygn. Sammanlagt har kostnaden för kommunerna uppgått till miljontals kronor.
    39-åringen släpptes från häktet i mitten av februari, efter att åklagaren säkrat bevisupptagning med hans bror. 39-åringen sade i december till kriminalvårdens utredare att han har startat ett boende för ensamkommande flyktingbarn.
    I en platsannons som söker personal till boendet står namnet på hans bror som ansvarig kontaktperson, samt ett telefonnummer. När DN ringer numret svarar 39-åringen.
    – Allting handlar om ett missförstånd mellan mig och min bror, säger han och hänvisar i övrigt till sin advokat, Michael Hansson.
    – Min klient nekar till brott, förundersökningen pågår, säger Michael Hansson.
    Vi tittar på var vissa aktörer finns och om de finns där pengar kan tjänas på det offentliga.
    Att kriminella gäng kan vara på väg in i familjehems- och HVB-branschen på allvar är något som både Skatteverket och Ivo haft misstankar om.
    – Vi tittar på det, men har ingen färdig rapport än. Vart de än tar vägen följer vi efter. Vi tittar på var vissa aktörer finns och om de finns där pengar kan tjänas på det offentliga. Vi vet att där pengar betalas ut, dit beger de sig, säger Pia Bergman på Skatteverket, som arbetar med att granska organiserad brottslighet.
    Det är vanligt att grovt kriminella använder sig av bulvaner och målvakter. Därför kan det vara svårt att hitta de egentliga aktörerna.
    – Man kan hålla sig dold till viss del, men vitsen med ekonomisk brottslighet är ekonomisk vinst. Den vill man inte bara ha kvar, som Joakim von Anka, utan den vill man förbruka förr eller senare. Då brukar vi kunna upptäcka dem.
    Lasse Wierup: Hög tid att skapa kontroll som fungerar

    Fakta. Aktörerna
    ”Huvudmannen” 39-åringen misstänks för grovt bedrägeri genom urkundsförfalskning. Har dömts för ett 20-tal brott, därav våldsbrott, bokföringsbrott och försök till grovt bedrägeri och varit misstänkt för bland annat utpressning, där han friades, men konstaterades ha ägnat sig åt indrivning tillsammans med mc-gänget Bandidos. Gammal vän till Bandidos ex-president. Skulder hos Kronofogden.
    ”Medhjälparen” 30-åringen misstänks för grovt bedrägeri genom urkundsförfalskning. Dömd för rattfylla och har blivit upptaxerad av Skatteverket efter en granskning inom ramen för myndighetens särskilda kontroll av organiserad brottslighet, på grund av sin roll i  ett städföretag.
    ”Bulvanen” 33-åringen, 39-åringens bror, vars identitet har använts vid tecknandet av flera banklån, samt köp av pensionatet i  Laholm. Målsägande i det misstänkta brottet grovt bedrägeri genom urkundsförfalskning. Bor utomlands och har tidigare blivit upptaxerad av Skatteverket efter en granskning inom ramen för myndighetens särskilda kontroll av organiserad brottslighet.
    Fakta. Skillnaderna mellan familjehem och HVB-hem
    Ett familjehem är vanliga människor som öppnar sitt hem för utsatta barn och ungdomar som inte kan bo hemma. Kommunerna är ytterst ansvariga för att familjehemplaceringen är lämplig och att familjehemsföräldern inte har dömts för allvarliga brott eller har stora skulder hos Kronofogden.
    I och med det stora trycket efter nya familjehem har antalet privata familjehemskonsulenter ökat. Det innebär företag som tar på sig att söka upp och granska familjer åt kommunernas socialtjänster. Rent tekniskt är det fortfarande kommunen som har ansvaret.
    Ersättningen vid familjehemsvård består av en omkostnadsdel och av en arvodesdel, som utgör lön för uppdraget. Sveriges Kommuner och landsting (SKL) har en mall för ersättningen, men privata företag betalar ofta mer än så. Det finns exempel på familjehem som får 18.000 i månaden i arvode och 5.000 för omkostnader. Det finns ingen högre gräns på hur många barn familjehem får ha placerade.
    Hem för vård eller boende, HVB, är en verksamhet som bedriver behandling eller är inriktad på omvårdnad, stöd eller fostran. Ett HVB kan rikta sig till barn, ungdomar, vuxna eller familjer med någon form av behov inom socialtjänstens ansvarsområde, exempelvis missbruks- eller beteendeproblematik.
    Målgruppen kan också vara ensamkommande barn som söker asyl eller som fått permanent uppehållstillstånd i Sverige. Att starta HVB kräver tillstånd från Inspektionen för vård och omsorg (Ivo), som också har tillsynsansvar över verksamheten.
    Lasse Wierup
    Emma Bouvin

  3. Socialernas fosterföräldrar-dömda brottslingar skriver:

    160 miljoner kronor har betalats till familjehem
    Rekordmånga barn i Sverige är i behov av ett tryggt hem. SvD har tittat närmare på siffror som visar effekterna av antalet ensamkommande barn och behovet av familjehem. Företag i barn- och familjebranschen har exploderat i antal och kommuner ansöker om miljonbelopp för att betala familjehemmen och företagen.

    I ett fall som SvD granskat fick ensamkommande barn bo hos en person som var dömd för att ha skjutit en annan person.

    Historiskt stort antal barn är i behov av samhällets stöd.
    Under den stora flyktingvågen till Sverige, efter sommaren 2015, så började antalet ensamkommande barn som sökte asyl i Sverige att öka ordentligt. Ökningen tog egentligen fart redan i maj, men efter augusti syntes den historiska ökningen.
    Bara under rekordmånaden oktober i fjol kom nästa lika många som hela 2013 och 2014 tillsammans, 9 316 ensamkommande flyktingbarn.
    Sveriges 290 kommuner har ansvar för de barn som de familjehemsplacerar. Som SvD:s granskning visat så bryter kommuner mot flera lagar när placeringen sker.

    I flera fall hamnar barn hos familjer som inte är kontrollerade, och som senare visar sig vara dömda brottslingar eller gravt skuldsatta personer. I vissa fall har socialtjänsten inte träffat placerade barn i upp till två år.
    Samtidigt finns en välvilja hos familjer att ställa upp för barn. En fingervisning över intresset att bli familjehem syns på den privata sajten familjehemsbanken.se. SvD har sammanställt sajtens annonser under hela 2015, där privatpersoner anmält intresse och erbjudit att bli familjehem. Familjehemsbanken används av såväl kommuner som privatpersoner. 602 av 972 familjehem som annonserade på sajten förra året hade kryssat i att de inte var utredda.

    Företag som är verksamma inom flyktingbranschen kan ingå i olika typer av näringsgrenar. Gemensamt för dem är att de är verksamma inom vård och omsorg. Det finns inga siffror som idag visar exakt hur branschen utvecklats. SvD har dock fått ut unika siffror för tre näringsgrenar som visar att delar av omsorgsbranschen ökat kraftigt under 2015. Siffrorna som visar antalet nystartade företag visar inte med säkerhet att varje enskilt företag arbetar med ensamkommande barn eller flyktingar, men trenden är tydlig – under 2015 syns en stor ökning av nya företag i sektorn.
    Bara under januari-februari i år startades det fler företag än under hela 2014.
    Som SvD berättat i granskningen så varnar både branschorganisationer och företagare för att det finns många oseriösa aktörer. I Eskilstuna-fallet hade ett företag placerat minst fem barn hos en man som hade skulder på 230 000 kronor. Företaget uppgav att det hade totalt 50 barn placerade hos familjer. Det motsvarar en inkomst på cirka 2,8 miljoner kronor per månad.

    Migrationsverkets siffror på hur stor ersättning som betalas ut till kommunerna som placerar ensamkommande barn i familjehem släpar efter. Men mellan 2013-2015 uppgår den totala ersättningen till 160 miljoner. Enligt Migrationsverket kommer den siffran att ökas på kraftigt.
    – Många kommuner har inte sökt ersättning för 2015 än så vi har en stor eftersläpning på statistiken. Siffrorna kommer öka mycket kraftigare än vad vi kan se idag, säger Sophia Öhvall Lindberg, presskommunikatör Migrationsverket.
    Ersättningen för placeringarna av det stora antalet ensamkommande flyktingbarn för hösten 2015 kommer synas i statistiken först i årsskiftet 2016/2017.
    Frida Svensson frida.svensson@svd.se
    Jani Pirttisalo jani.pirttisalo@svd.se

  4. Socialsekreterare lidande för politikernas barnfientliga beslut. skriver:

    Socialarbetaren hotades – nu lever hon med skyddad identitet
    Margareta utsattes för attentat på grund av jobbet som socialsekreterare. Nu har hon tvingats gå under jorden.
    Socialsekreteraren Margareta räknade med chefernas stöd. Men när ett brandattentat tvingade henne att sälja villan och gå under jorden kände hon sig helt ensam.
    Det här är berättelsen om hur en socialförvaltning utsätts för systemhotande brottslighet och en enskild tjänsteman tvingas ta den hårdaste smällen.
    Margareta kommer in genom säkerhetssalens ena dörr. Framför henne sitter rader av män mellan 17 och 45 år.
    Tillsammans anklagas männen och en ung kvinna för att ha spridit skräck genom att anlägga bränder på Margaretas kontor inom socialtjänsten i Botkyrka kommun, tapetsera upp aggressiva anslag och sätta eld på hennes bil. Allt enligt det åtal som nu prövas vid Södertörns tingsrätt.
    Tidigare den här morgonen har Margareta hämtats av Stockholmspolisens personskyddsgrupp. Det har blivit rutin under de sex veckor som rättegången pågått. Nu fortsätter Margareta in i rättssalen och tar plats intill de båda åklagarna.
    På åhörarläktaren syns en grupp män som kommit för att ge de åtalade sitt stöd. En bit bort sitter några av Margaretas före detta arbetskamrater.
    Ingen av hennes före detta chefer inom Botkyrka kommun är här.
    Margareta har inte hört något från dem sedan förra året.
    – Bränderna och trakasserierna tvingade mig att gå under jorden och sälja huset. Men det som känns värst är ändå att de som skulle stå upp för mig … ja, för hela verksamheten … inte har funnits där, berättar Margareta för DN.
    Snart sex månader efter att attentatsmän dök upp i hennes trädgård har Margareta gett upp hoppet om att få något stöd från Botkyrka kommun.
    – När verksamhetschefen sa att han inte hade någon laglig skyldighet att ersätta mig för mina flyttkostnader förstod jag att stod ensam.
    Den här rättegångsdagen ska Margareta höra sin före detta kollega Sofia vittna om starten på den kedja av brott som gör att männen riskerar att dömas till långa fängelsestraff. Den första åtalspunkten rör ett tumultartat möte i socialkontorets lokaler, där en av de åtalade ska ha skrikit åt Margareta, tagit ett hårt grepp om henne och tryckt upp henne mot väggen.
    ”Jag var helt säker på att ’nu smäller det, vi kommer att bli fysiskt skadade’. Vi var ju instängda, vi kunde inte fly”, svarar Sofia på åklagarens fråga om vad som hände.
    En annan socialsekreterare stöder vittnesmålet.
    ”Margareta är en väldigt samlad person och det är mycket som behövs för att hon ska tappa fattningen. Det var väldigt obehagligt, även för mig som stod utanför”, säger kollegan.
    Den 20-årige man som åtalats för förgripelse mot tjänsteman sitter på främsta bänkraden. Han medger att han tagit tag i Margareta, men menar att det inte ska bedömas som brottsligt.
    Margareta och Sofia hade varit förberedda på att något skulle kunna hända. Oron hade funnits där ända sedan socialnämnden i Botkyrka i maj 2015 beslutat att tvångsomhänderta en handikappad åttaårig pojke med stöd av deras utredning.
    – Det var det första du sa till mig när jag blev medhandläggare… att det här kunde sluta illa, säger Sofia och tittar på Margareta.
    Margareta nickar.
    – Jo, jag kände det väldigt starkt. Det var ett speciellt ärende.
    Vi sitter vid köksbordet i Margaretas lägenhet. På golvet står en flyttkartong och tavlor som Margareta inte hunnit sätta upp. Det är hit hon har flyttat sedan hon tvingats sälja den villa där hon och hennes båda döttrar bodde fram till den 2 september förra året. På lägenhetsdörren står ett annat namn och adressen går inte att hitta i något register. Margareta och döttrarna lever numera med skyddade identiteter.
    – Vi känner oss trygga här och det är det viktiga. Men att tvingas lämna sitt hem över en natt… det är svårt att komma över. Jag kan fortfarande sakna utsikten, björken utanför köksfönstret. Men efter branden blev det omöjligt att bo kvar, min yngsta dotter skulle inte ha vågat sova en enda natt till i huset, säger Margareta.
    Utredningen kring den åttaåriga pojken, som vi kan kalla Yassin, hade inletts med en orosanmälan. Personal på Yassins särskola hade sett tecken på att föräldrarna brast i vård och omsorg, bland annat hade blåmärken konstaterats på Yassins kropp. Margareta och Sofia hade besökt Yassins hem för så kallad observation och noterat att pojken slog sig själv hårt i ansiktet när han blev tillrättavisad. Detta tolkades som att Yassin var van vid fysisk bestraffning. Rutiner kring matning, medicinering och hygienskötsel saknades och föräldrarna ansågs inte ha tillräcklig insikt i pojkens behov.
    Margareta hade tidigare varit med om att omhänderta två av familjens andra barn enligt lagen om vård av unga, LVU. Dessa beslut hade också mött protester från barnens föräldrar. Men den här gången fanns det ytterligare en omständighet som fick Margareta att befara att det kunde bli annorlunda. Om de förlorade vårdnaden om yngste sonen Yassin skulle de också mista sin försörjning. Totalt fick föräldrarna 750 000 kronor per år för att vårda pojken, pengar som betalades ut av Försäkringskassan i så kallad assistansersättning.
    – Jag tog upp det här bland annat vid ett gruppmöte på min avdelning där minst en chef deltog, säger Margareta.
    Inför att Yassin skulle skiljas från föräldrarna kontaktades polisen och en patrull följde med hem till familjen. Så här beskrev Margareta och Sofia senare händelsen i en redogörelse som lämnades till deras chefer:
    ”Stämningen blir aggressiv. Pappan och X [familjens 20-årige son, red:s anm] ställer sig i vägen för trappan som leder upp på övervåningen. X eller pappan ringer hem Y [familjens 18-årige son, red:s anm]. Stämningen är fortsatt aggressiv och spänd. Pappan är arg och skriker. X plus ytterligare 2–3 unga män kommer instormandes i huset. Polisen begär förstärkning vid två tillfällen men nekas båda gångerna.”
    Till slut kunde Yassin föras ut till den väntande bilen. Innan dess hade den 20-årige storebrodern vänt sig till Margareta och sagt att den fortsatta händelseutvecklingen hängde på hur hon och Sofia tänkte agera vid ett uppföljande möte som skulle ske dagen därpå.
    ”Är det ett hot?” frågade Margareta.
    ”Nej”, svarade mannen.
    Nästa dag väntar Margareta och Sofia på föräldrarna. Som en säkerhetsåtgärd har socialkontoret hyrt in två väktare. När föräldrarna kommer är de inte ensamma, även familjens söner och några vänner kräver att få delta på mötet.
    När Margareta säger nej reagerar den 20-årige sonen med ilska. Kammaråklagare Jonas Lövström ska komma att skriva så här i sin stämningsansökan mot familjens 20-årige son:
    ”X har förgripit sig mot och hindrat socialsekreterare NN [namn borttaget av red] i hennes myndighetsutövning genom att /…/ hålla om hennes armar och hindra henne från att röra sig.”
    Efter att väktarna ingripit genomförs mötet som planerat. Några dagar senare förses Margareta och Sofia, genom kommunens försorg, med mobila överfallslarm. Anledningen är att båda fått ta emot telefonsamtal från okända nummer där uppringarna inte sagt någonting.
    – Magkänslan sade att samtalen hade en koppling till ärendet, men vi hade förstås inga bevis, säger Margareta.
    Vid en förhandling i Förvaltningsdomstolen försöker föräldrarna återfå vårdnaden om Yassin. De är visst kapabla att tillgodose sonens vårdbehov, försäkrar de, och menar att det i själva verket är socialtjänsten som brustit genom att inte ge dem tillräckligt stöd.
    Domstolen går på socialnämndens linje och säger ja till fortsatt tvångsvård. Beskedet når Försäkringskassan, som förbereder ett stopp av assistansersättningsbidraget. Margareta och Sofia tar semester och reser bort i åtta respektive sex veckor.
    Det är nu som det börjar brinna. Natten till den 30 juni 2015 kastas flaskor med bensin – så kallade molotovcocktails – mot entrén till Margaretas arbetsplats i Tullinge. Brandlarmet utlöses men elden tar sig inte. Polisen som kommer dit konstaterar att någon har klistrat upp lappar där det bland annat står: ”Ni tjuvar barn från deras familjer!!!!” En anmälan om skadegörelse skrivs men läggs ned omgående i brist på spaningsuppslag.
    Två veckor därpå kommer nästa larm. Den här gången har gärningsmännen tagit med sig bildäck som sätts i brand. Fasaden på socialkontoret fattar eld och en intilliggande carport bränns ned, vilket polisen rubricerar som mordbrand. De materiella skadorna värderas till cirka en miljon kronor.
    ”Vänta lite, är jag helt ensam här?” Det är min första tanke när jag inser att ingen tänker komma. Rättegången gäller ju inte bara mig utan hela vår verksamhet.
    Ett par dagar senare läggs en film ut på videosajten Youtube. Filmen inleds med ödesmättad orgelmusik, dova klockor och en text som förklarar att ”socialen i Botkyrka har bränts på grund av att socialen har tagit flera barn ifrån sin familj utan anledning”. Nästa klipp visar en grupp män som går på brandplatsen och en annan sekvens visar närbilder på en bil som fått däcken punkterade. På sidan av bilen syns Botkyrka kommuns emblem.
    Längre in i filmen tittar två kostymklädda män in i kameran. Den ene är i 45-årsåldern, den andre betydligt yngre. Den förstnämnde börjar prata på arabiska och den andre översätter till svenska:
    ”Socialtjänsten kidnappar barn. Det är emot den svenska lagen.”
    45-åringen är en man med hög ställning inom en moské i kommunen, den andre är hans son. Männen anklagar socialtjänstens anställda för att vara rasister och kräver en utredning av alla omhändertagandebeslut. Under det långa talet syns en annan man i bakgrunden: Yassins äldste bror.
    Det ska dröja innan polisen får kännedom om filmen. Men inom socialkontoret har ryktet börjat gå om en koppling mellan branden och familjen. Det får Sofia veta när hon ringer sin chef för att sjukskriva sig.

    – Då sade hon att det hade brunnit och att det kunde ha att göra med vårt ärende, berättar Sofia.
    Margareta, som är utomlands, får ingen information om vad som hänt på hennes arbetsplats.
    Ytterligare två veckor senare samlas en grupp människor framför Botkyrka kommunhus i Tumba. Det är Yassins familj, en del vänner samt mannen från moskén. Med sig har sällskapet en ljudanläggning och plakat med Yassins ansikte och texter som ”Vi kräver en ny utredning. Vi kräver vår son tillbaka.”
    Mannen från moskén greppar en mikrofon och tar till orda.
    ”Alla som utnyttjar sin makt ska sättas inför domstolen och dömas”, översätter hans son.
    En väktare pratar med en av Yassins bröder. I samtalet uppfattar han att den 20-årige mannen antyder att han varit inblandad i den tidigare branden. Väktaren kontaktar socialförvaltningens ledning, som informerar personalen om att händelsen kan ha anknytning till ett tidigare LVU-ärende. Men Margareta, som fortfarande är på semester, nås inte av informationen.
    – Det var först när jag på fritiden träffade en kollega som jag fick höra om skadegörelsen, branden och demonstrationen och började lägga pussel, berättar Margareta.
    Den 17 augusti är hon tillbaka i tjänst. Då har det under natten brunnit i en annan av kommunens fastigheter och samma lappar som förut har klistrats upp.
    – Jag mejlade verksamhetschefen och undrade varför jag inte hade blivit kontaktad. Svaret blev att det var först nu som han förstod att det fanns ett samband med vårt ärende. Då blev jag riktigt upprörd och sade att vi hade för sjutton känt oss oroliga ända sedan i maj!
    De kommande dagarna innebär nya attentat och ny affischering. Först brinner fasaden till socialtjänstens kontor i Hallunda och därefter står entrén till Margaretas arbetsplats åter i lågor. Trots att kommunen nu har anlitat bevakningsföretag kan gärningsmännen liksom tidigare försvinna osedda.
    Margareta lever med ett konstant stresspåslag.
    – Jag såg mig om när jag gick till och från jobbet och gjorde till rutin att kolla däcken på bilen, berättar hon.
    ”Det är viktigt att säkerställa att larmkedjan fungerar vid en allvarlig händelse.”
    Så står det i den krishanteringsplan som Botkyrka kommunfullmäktige antar i juni 2015.
    ”Genom strukturerade checklistor och mallar som stödjer praktisk handling kan krislednings- och krishanteringsarbetet underlättas avsevärt”, heter det vidare.
    Till allvarliga händelser räknas allvarliga egendomsskador och allvarlig påverkan på verksamhet eller samhället. Men när visionen ska omsättas i handling går det trögt. Det är först den 27 augusti som Botkyrka kommun bildar en formell krisledningsgrupp, alltså nästan två månader efter det första attentatet.
    Detta är emellertid inte detsamma som att ett strukturerat krisarbete startar. I en oberoende granskning som Södertörns brandförsvarsförbund gjort konstateras att organisationen vid tidpunkten är ringrostig:

    ”Socialförvaltningens krisledning var i stort helt oövad vid tillfället. En övad organisation hade sannolikt varit mer strukturerad, känt till de förberedda planerna och förstått innebörden på ett bättre sätt.”
    Margaretas chefer verkar, enligt granskningsrapporten, inte ens ha känt till den framtagna planen:
    ”När krisledningen etablerades var inte den förberedda krisledningsplanen allmänt känd i social-förvaltningens ledningsgrupp. Efter några dagar togs den fram och började tillämpas i delar.”
    Kan detta möjligen vara en del av förklaringen till att Margareta inte anses vara i behov av några skyddsåtgärder vid sidan av det mobila personlarmet? Medan väktarbilar nu kör runt mellan Botkyrka kommuns fastigheter om nätterna sker ingen tillsyn av vare sig hennes eller Sofias hem.
    DN kontaktar Botkyrka kommuns säkerhetschef Marcus Qvennerstedt.
    – Som hotbilden såg ut då var den riktad mot arbetsplatserna. Så därför fanns det liksom inte med att de skulle ta sig hem till någon också, svarar han och syftar på gärningsmännen.
    Margaretas och Sofias skriftliga redogörelse till arbetsgivaren ger en annan bild. Där står att Marcus Qvennerstedt har sagt åt Margareta att för säkerhets skull instruera sina barn om hur överfallslarmet, som hon har med sig hem varje kväll, fungerar.
    Onsdagen den 2 september 2015 är Margareta lite sen ut till bilen. Hon håller väskan i ena handen och morgonkaffet i den andra. Koncentrerad på att inte spilla öppnar hon bildörren och ställer koppen i en hållare i kupén. Det är då hon märker att något är fel.

    ”Mörkret i bilen, den brända lukten och de uppklistrade lapparna på tomten … allt faller på plats och skräcken får mig att kasta mig ur bilen och in i huset och låsa. Jag skakar våldsamt och har svårt att tänka. Jag hittar larmet men det har laddat ur som vanligt under natten och är oanvändbart”, ska Margareta skriva i redogörelsen till cheferna.
    Hon ringer 112. Under samtalet vaknar hennes dotter, som faller i gråt när hon förstår vad som hänt.
    – Jag säger att vi måste packa för en vecka. Sedan tar vi med oss sådant som vi är särskilt rädda om. Fotografier, studentmössor och sådant där. Ifall de skulle komma tillbaka, berättar Margareta.
    Hon är kvar medan polisen inleder en teknisk undersökning. Den bakre rutan på Margaretas bil är krossad och inredningen brandskadad. Även den ena bakre ljusrampen och stötfångarens plasthölje har brunnit och på marken syns smälta rester. En polisman dokumenterar skadorna och går sedan över till att fotografera pappersanslagen. Texten är densamma som vid tidigare attentat.
    Den natten sover Margareta och hennes dotter på hotell medan bostaden bevakas av väktare genom kommunens försorg. Verksamhetschefen för socialtjänsten i Botkyrka kommun, Göran Törnblom, hör av sig och uttrycker sitt starka stöd.
    – ”Gå ut och ät, samla familjen, tänk inte på några kostnader.” Så sa han och det kändes bra, minns Margareta.
    I övrigt har hon mest kontakt med polisens personskyddsgrupp. Hon slås av hur tyst det är på mobilen. Genom Sofia förstår hon så småningom varför.
    – Vi kollegor hade uppmanats att inte kontakta Margareta. Ingen skulle få störa henne, berättar Sofia, som ändå hör av sig till Margareta genom sms.
    Uppmaningen hade till Margaretas förvåning kommit från verksamhetschefen Göran Törnblom.
    – Är det någonting man behöver i en sådan situation är det att känna att människor runt omkring en finns kvar, säger hon.
    Sofia gör vad hon kan för att stötta Margareta. Samtidigt är hon rädd för egen del.
    – Det var ju den här oron vi hade gått runt och burit på … och så händer det, säger hon.
    Rädslan förstärks efter att Sofias mamma, som kommit för att sova över hos henne, upptäcker att någon har ristat in Sofias efternamn på en hissdörr och där intill vad som ser ut som ”hora”. Har gärningsmännen varit utanför hennes bostad? Sofia får kontakt med säkerhetschefen Marcus Qvennerstedt, som efter viss fördröjning ordnar bevakning även av Sofias hyresfastighet.
    Mörkret i bilen, den brända lukten och de uppklistrade lapparna på tomten … allt faller på plats och skräcken får mig att kasta mig ur bilen och in i huset och låsa. … Jag hittar larmet men det har laddat ur som vanligt under natten och är oanvändbart.”
    Polisutredarna jobbar nu med full kraft. Redan före branden hos Margareta har de börjat kartlägga vilka mobiltelefoner som kopplats upp mot basstationer i närheten av brottsplatserna. Ett nummer har visat sig återkomma. Avlyssning inleds och samtalen stärker misstankarna: Den som varit på plats är Yassins äldste bror. Och den han stått i regelbunden kontakt med är mannen från moskén. Den 4 september anhålls männen tillsammans med Yassins andra bror, misstänkta för mordbrand respektive anstiftan av mordbrand.
    En av säkerhetschefens medarbetare informerar Margareta och Sofia genom ett sms:
    ”I dag har polisen gjort flera gripanden och hotbilden har därmed minskat. Ni behåller dock det skydd ni har över helgen och så tar vi ett omtag efter helgen och ser vad som behövs. Så vi hörs av då. Önskar er en fin helg!”
    Men beskedet om att hotbilden skulle ha avtagit stämmer inte med vad Margareta får höra av polisen.
    – De säger att det fortfarande är skarpt läge eftersom det finns fler misstänkta som ännu inte är gripna.
    Margareta och dottern inkvarteras i en av polisens skyddslägenheter. Dottern vaknar upprepade gånger mitt i natten och gråter efter att ha drömt mardrömmar om hur någon tänder eld på huset. Margareta, som nu erbjudits krisstöd av sin arbetsgivare, kämpar mot en fortsatt förhöjd stressnivå och vid ett strömavbrott får hon nästan panik.
    – Jag tänkte inte logiskt längre, säger hon.
    Polisen ordnar även så att Margareta och hennes döttrar förses med skyddade personuppgifter. Men det är bara ett chimärt skydd så länge de inte flyttar till en ny adress. Det känns övermäktigt för Margareta att ta tag i en husförsäljning, med den ekonomiska osäkerhet och de praktiska bestyr som det innebär. Så småningom kontaktar hon ändå en mäklare.
    Det ska dröja tre veckor innan Margareta är tillbaka på jobbet. Till en början får hon åka taxi på arbetsgivarens bekostnad och en väktare är fast stationerad på social-kontoret. Inga nya bränder eller andra brott inträffar. Polisen griper ytterligare tre personer, varav en är sonen till mannen från moskén. Vid tillslag i olika lägenheter hittas en del av den utrustning som använts, exempelvis burkar med tapetlim, en rånarluva och en bensindunk. Men utredningen ska fortsätta mot nya misstänkta.
    I oktober säljer Margareta huset och köper en bostadsrätt. Vid ett möte med verksamhetschefen Göran Törnblom begär hon ersättning för städning, flyttkostnader och dubbelt boende under några månader. Törnblom medger det sistnämnda men avslår de 13 000 kronor som Margareta betalat till flytt- och städfirman.
    – Fram till dess hade jag upplevt att han stod på min sida. Men nu kunde jag inte ens få honom att förstå att det var på grund av mitt arbete som jag hade flyttat. När jag sa ”hade jag suttit i kassan på Konsum hade jag aldrig hamnat i den här situationen” svarade han att ”då hade ju kanske något annat kunna hända”, säger Margareta.
    Även när det gäller en del utlägg för mat, fika, busskort och annat under tiden på hotellet respektive det skyddade boendet blir det nobben. Margareta tänker på det tidigare löftet från Göran Törnblom. Det är inte pengarna i sig som gör henne upprörd utan den allt starkare känslan av att bli ifrågasatt.
    ”Jag sitter här i en lägenhet jag vantrivs i, jag mår psykiskt dåligt, jag känner att ingen lyssnar på min syn på hotbilden, jag kan inte flytta hem igen och jag vet inte om jag är arbetsför. Ingen pratar med mig om hur jag ska återgå till ett normalt liv. Men ni sitter och räknar kaffepengar”, skriver hon till Göran Törnblom i ett mejl som DN tagit del av.
    Också Sofia känner sig mer och mer som ett problem. När hennes närmaste chef berättar att hon blivit uthängd med namn och bild på Facebook av en grupp som driver kampanj mot socialsekreterare upplever hon att ledningen inte förstår allvaret.
    – De här personerna skriver att jag ska skadas fysiskt, vilket jag redovisar för mina chefer. Vid det laget har vaktbolaget tagits bort från min adress och jag vill återigen diskutera säkerhetsfrågorna. Men det händer ingenting, säger Sofia.
    Tack vare en förstående fastighetsägare lyckas hon byta lägenhet. Men inte heller hon får någon ersättning för de drygt 10 000 kronor som flytten kostar.
    När julen börjar närma sig har både Margareta och Sofia bestämt sig. De vill inte jobba kvar inom Botkyrka kommun och bestämmer sig för att söka nya jobb.
    Den 18 december 2015 väcks åtal mot Yassins båda bröder, en av deras flickvänner, mannen från moskén, dennes son samt sju andra. Mannen från moskén anklagas för att vara hjärnan och de andra för att ha deltagit i olika roller. Åklagaren beskriver brottsligheten som ”en planerad och systematisk aktion mot den verksamhet som socialtjänsten i Botkyrka bedriver”.
    Efter att ha konfronterats med telefonavlyssningen har Yassins äldste bror erkänt delaktighet i bränderna och hävdat att han agerat på uppdrag av en person vars namn han inte vill nämna. Branden hos Margareta såg han som det sista steget i uppdragsgivarens plan.
    ”Jag skulle inte hjälpa till med mer”, säger han till polisen.
    Mannen från moskén nekar till brott, trots att avlyssningen visar täta kontakter mellan honom och Yassins äldste bror, bland annat den natt som Margaretas bil brann.
    – Min klient har engagerat sig på ett legalt sätt genom att delta i demonstrationer och lägga ut ett You-tubeklipp. Man får vara kritisk mot myndighetsbeslut utan att man ska bli misstänkt för brott, säger advokat Johan Cahp som försvarar mannen.
    När rättegången inleds den 4 januari i år har Margareta inte haft kontakt med sina chefer på flera veckor. Men hon räknar ändå med att någon av dem ska besöka förhandlingen.
    – ”Vänta lite, är jag helt ensam här?” Det är min första tanke när jag inser att ingen tänker komma. Rättegången gäller ju inte bara mig utan hela vår verksamhet. Men jag antar att de bara vill glömma det som hänt och hoppas att jag ska göra detsamma, säger Margareta.
    Rättegången avslutas på torsdag.
    Fakta. Var tredje drabbad av hot eller våld
    Fler än var tredje socialsekreterare uppger i enkätundersökningar att de blivit utsatta för våld eller hot om våld i arbetet.
    Även i arbetsskadestatistiken är hot och våld den vanligaste orsaken till anmälda arbetsolyckor med sjukfrånvaro för socialsekreterare och kuratorer.
    Mellan 2011 och 2013 anmäldes 221 fall av arbetsolycka med sjukfrånvaro och 356 fall av arbetssjukdom till Försäkringskassan av arbetande i yrket. Strax under 30 procent av anmälningarna rör våld eller hot från personer utanför organisationen riktad mot tjänstemännen i deras arbete.
    Fler än 85 procent av anmälningarna kom från kvinnor, vilket korresponderar mot att över 80 procent av landets cirka 36 000 socialsekreterare och kuratorer är kvinnor. DN
    Lasse Wierup

  5. Offentliga verksamhets kritiker trakasseras av kommunanställda/tjänstemän skriver:

    ”Kritiska poliser trakasseras”
    Poliser som kritiserar sin egen myndighet blir trakasserade av sina egna chefer. Det påstår Hanne Kjöller, till vardags ledarskribent på DN, i en ny bok. Flera av de ansvariga har i dag toppbefattningar inom polisen.
    – Svensk polis kräver lojalitet till högre chefer, men inte till brottsoffer och skattebetalarna, säger Hanne Kjöller.
    I veckan kommer hennes bok ”En svensk tiger” ut. Det är en beskrivning av hur ”visselblåsare” – alltså poliser som kritiserar fel inom den egna myndigheten – blir utfrysta och trakasserade av sina chefer.
    Boken innehåller också svidande kritik av hur svensk polis fungerar. Hanne Kjöller berättar om en myndighet som ständigt vill ha större resurser, men som hela tiden ”underpresterar”.
    – Jag har tidigare skrivit om poliser som blivit illa behandlade. Då har ledningen svarat att det rörde sig om enskilda olycksfall i arbetet. Nu vill jag visa att det är en del av kulturen inom polisen, säger Hanne Kjöller.
    I boken presenteras nio polisanställda som har utsatts för svåra trakasserier av sina chefer. Samtliga ställer upp med sina riktiga namn i boken. Hon namnger också flera av de inblandade cheferna, en del har i dag några av de högsta befattningarna inom svensk polis.
    – Det har tagit mig väldigt hårt. Jag blev anklagad för något som inte stämmer och ingen inom polisen tog reda på vad som verkligen hade hänt, berättar Daniel Hols för DN. Han är en av de intervjuade i boken.
    Han var polisaspirant i Gävle när han tvingades sluta för två år sedan, efter att ha hamnat i konflikt med två handledare.
    Anklagelserna mot Daniel Hols var mycket allvarliga. Han anklagades för att ha tagit narkotikaklassade läkemedel under ett arbetspass. När Daniel krävde att få lämna urin- och blodprov var cheferna helt ointresserade. Det var också märkligt att ingen försökte hindra honom att arbeta, samtidigt som han påstods ha varit narkotikapåverkad. I stället fick han veta att hans karriär som polis är över.
    Hanne Kjöllers bok innehåller flera mycket allvarliga anklagelser mot polisen och poliskulturen.
    När Örebropolisen för några år sedan kritiserades för en undermålig mordutredning och för att inte ha ingripit när det kom larm om en pågående våldtäkt mot barn slog cheferna till – mot den polis som kritiserade.
    Boken berättar om chefer som gör allt för att hitta brottsmisstankar mot obekväma poliser. I andra fall sopar ledningen anklagelser under mattan. En av visselblåsarna, som arbetade vid polisen i Västervik, blev vid ett tillfälle utsatt för en händelse som beskrivs som en ”skenavrättning”. En kollega tog fram sitt vapen och riktade det mot polisens huvud. En anmälan av händelsen kom in efter mer än två år. Då bedömde åklagaren att brottet, olaga hot, var preskriberat.
    Boken handlar till större delen om händelser före den stora omorganisationen av svensk polis. I januari 2015 slogs de olika länsmyndigheterna samman till en enda myndighet. Dan Eliasson blev rikspolischef.
    Hanne Kjöller befarar att omorganisationen och den nye chefen inte har förändrat klimatet inom polisen.
    – De trakasserande cheferna är ju kvar inom organisationen, säger hon.
    DN har sökt ledningen för polisen för en kommentar. Malin Näfver, på polisens nationella presscenter meddelar att de ännu inte har hunnit läsa boken utan återkommer med kommentarer.
    Stefan Lisinsk

  6. Mirza Ramic skriver:

    http://www.dn.se/sthlm/socialarbetaren-hotades-nu-lever-hon-med-skyddad-identitet/

    FOLK VAKNAR !
    Naiva socialarbetare ska leva i tunnel hela livet,alla dom som jobbar för maffia som kidnappar barn för pengar som egen vinst
    Pappor och mammor med kidnappade barn ska bränna hela Sverige för sina älskade barn-den pappa med samma hjärta är JAG

  7. Dubbelspel skriver:

    Ny LVU-lag missar målet – myndigheter ska fortsätta agera utredare, åklagare och vårdgivare”
    Publicerad 2015-11-12 09:53
    DEBATT – av advokat Peter Zeijersborger, Advokatbyrå Zeijersborger & Co
    Trots en rad positiva förslag till förändringar i gällande LVU-lag, missar utredningen målet. Socialtjänstens roll, kompetens och objektivitet har inte granskats.
    Föräldrar kommer även i fortsättningen att tvingas till samarbete med en myndighet som både agerar utredare, åklagare och vårdgivare. Rättsosäkerheten leder till att kampen mellan föräldrar och socialtjänst överskuggar barnens behov av trygghet.
    Under tre år har lagen om vård av unga analyserats och utretts. Nu har slutbetänkandet SOU 2015:71 överlämnats till regeringen med nytt förslag till LVU-lag och författningsändringar i syfte att stärka barnets rättigheter.
    Utredningen föreslår en rad positiva förändringar såsom att tvångsvårdens innehåll ska förtydligas och vårdplaner löpande ska revideras.
    Den mest välkomnade förändringen är att socialnämnden måste ompröva vårdbehovet var sjätte månad även när det gäller pågående vård på grund av brister i hemförhållanden och inte som idag, enbart grundat på barnets eget beteende. Vidare ska rätten till offentligt biträde utökas och kraven på biträdenas kompetens förtydligas.
    Tyvärr kvarstår dock grundproblemet – att säkerställa socialtjänstens roll, kompetens och objektivitet.
    Den nya LVU-lagen saknar införandet av ett juridiskt, kunnigt organ, likande en åklagare, som granskar socialtjänstens utredningar och därefter fattar ett oberoende beslut om omhändertagande. Vidare borde lagstiftningen ange att socialnämnden ska biträdas av en jurist som inte arbetar för socialtjänsten.
    I dagsläget lämnas socialtjänstens personal ofta att företräda socialnämnden, vilket är olyckligt då personen i fråga inte sällan brister i juridisk processföring och framstår som osaklig i rätten. Att lämna den enskilde tjänstepersonen att ena dagen rekommendera sin klient LVU i vårdsyfte, därefter framträda i domstol som motpart till klienten och slutligen förväntas ha konstruktivt samarbete kring fortsatt vård är dålig personalpolitik.
    Konflikterna som den nuvarande rättsordningen skapar mellan föräldrar, barn och socialtjänst skulle lätt kunna avhjälpas om rollerna var tydligt uppdelade. Låsta positioner leder även till att LVU-vården pågår längre än behövligt.
    Det är beklagligt att en utredning som pågått i mer än tre år och är på drygt två tusen sidor i avgörande delar missar målet. Jag hoppas att socialtjänsterna runt om i landet själva kommer att kräva en förändring för att bli bättre arbetsgivare, duktigare vårdgivare och för att samhället tjänar på att hjälpa, inte stjälpa, utsatta familjer.
    Advokat Peter Zeijersborger verkar aktivt i debatten kring LVU-lagstiftningen och föreläser regelbundet om familjerätt och tvångslagstiftning.

  8. "familjehem" skriver:

    En medelålders man döms till tre och ett halvt års fängelse för att under flera dagar utsatt en 13-årig autistisk pojke för sexuella övergrepp på Karlstads stadshotell.
    Mannen stämde träff med pojken över internet och kom till hotellrummet med hundhalsband, fot- och handbojor i en väska.
    Övergreppen uppdagades då 13-åringen berättade för skolsjuksköterskan om sin rädsla för att ha fått en könssjukdom.
    Enligt uppgifter i den hemligstämplade utredningen bokade 48-åringen ett dubbelrum på Karlstads stadshotell för sig själv och pojken redan en vecka i förväg.
    Mannen, en företagare från en ort i Mellansverige, är tidigare ostraffad och berättar i förhör hur han fick kontakt med pojken genom ett chat-forum på internet. Där uppgav pojken först att han var femton år gammal, men mannen medger att han snart fick kännedom om hans verkliga ålder.

    Utnyttjade relation
    Enligt hovrätten har 48-åringen genom en längre tids kontakt över internet skapat en relation med pojken, en relation som han sedan utnyttjade för att förgripa sig på honom sexuellt.
    En långhelg förra året hämtade mannen upp pojken på hans hemort och körde honom sedan till det anrika stadshotellet i Karlstad.
    Med sig hade mannen olika sexhjälpmedel nedpackade i en väska: hundhalsband, fot- och handbojor och diverse kläder. Delar av utstyrseln klädde han på pojken vilket visas av bilder som hittats i mannens mobiltelefon, bilder som nu ingår i utredningen.
    I tingsrätten, som bedömde övergreppen som sexuellt övergrepp mot barn, dömdes mannen till tre månaders fängelse, vilket innebar att han kunde släppas fri direkt omedelbart efter rättegången. Han hade suttit häktad under motsvarande tid.

    ”En chock”
    Men hovrätten dömer nu alltså mannen till tre år och sex månaders fängelse för våldtäkt mot barn, vilket är normalrubriceringen för en vuxen person som har samlag med en person under femton år.
    – Det är en diametralt annorlunda dom mot den i tingsrätten. Det kom som en chock för min klient, säger 48-åringens advokat Anders Welander.
    Enligt advokaten har 48-åringen ännu inte beslutat sig för om han ska överklaga. Samtidigt är utsikterna för att få en ny prövning i Högsta domstolen svår.
    I förhör säger 48-åringen att han inte tycker åldersskillnaden är av så stor betydelse. Pojkens ålder var främst ”ett praktiskt problem”, säger han enligt domen. Det skulle ändå inte dröja så länge innan deras relation blev laglig ”om de verkligen var förälskade i varandra”, resonerar mannen.

    Autistisk pojke
    Men det är inte ett resonemang som hjälper honom i rätten. Hovrätten konstaterar att mannen vid fyra tillfällen utsatt pojken för grova sexuella övergrepp som tillsammans gör att han fälls för våldtäkt mot barn. Av hovrättens dom framgår det att tre ytterligare män åtalats för att ha utnyttjat samma pojke. Hans mamma uppgav under rättegången att hennes barn lider av både adhd och autism.
    GT har sökt åklagaren Pia Hammar men hon har inte gått att nå.
    Daniel OlssonDaniel Olsson
    daniel.olsson@gt.se

  9. Mirza Ramic skriver:

    Alf Magne Henriksen har delat sitt evenemang.
    5 tim
    Please share ❤
    Først tok de andres barn, og du forholdt deg stille, du hadde hørt om det fra dine venner, men sa ikke et ord til forsvar.
    Så tok de barna fra dine naboer, og du kjente allerede disse menneskene, men forholdt deg taus, fordi du trodde at du ikke var berørt.
    Da de tok barna i din familie og flyttet dem til en ukjent destinasjon, var du klar til å protestere.
    I morgen kommer de for å hente dine barn, men ingen vil hjelpe deg, fordi alle ønsker det, fordi du ikke brydde deg.
    Så du må gå til protest i dag, for ellers kommer de i morgen til ditt hus!
    https://www.facebook.com/events/557995737703333/
    Vänligen dela ❤

    Första de tog någon annans barn, och de tysta, du hade hört om det från dina vänner, men sa inte ett ord att försvara.

    Sen tog de ungarna från dina grannar, och du visste redan dessa människor, men din tysta, för att du trodde att du var inte påverkas.

    När de tog barnen i din familj och flyttade dem till en okänd destination, du var redo att protestera.

    I morgon kommer de att plocka upp dina barn, men ingen kommer att hjälpa dig, för att alla vill ha det, eftersom du inte brydde dig.

    Så du måste gå till protest i dag, eftersom de annars skulle vara i morgon till ert hus!

    https://www.facebook.com/events/557995737703333/
    Översatt från norska (bokmål)

    APR
    den 16
    Intresserad
    International Protest Against Barnevernet 16 April
    lör 15:00 · Eidsvolls plass · Oslo, Norge
    168 personer är intresserade · 113 personer kommer
    1 kommentar

  10. Kommunanställdas/Socialtjänstens samarbetspartner skriver:

    Dömd åklagare utredde barnsexbrott
    PUBLICERAD 09:40
    En åklagare i Gävleborg dömdes till två och ett halvt års fängelse för bland annat våldtäkt mot barn. Samma åklagare hade ansvar för känsliga fall som rörde just barn och unga – ett av dem var ”Hudikmappen”, en samling nakenbilder på tonårstjejer, avslöjar Sveriges Radio Ekot.
    Den nu dömde åklagaren, som inte längre har kvar sin tjänst hos Åklagarmyndigheten, lade ner nästan alla de unga tjejernas brottsanmälningar.
    Ekot har granskat utredningen och hittat flera missar. Polisen dröjde bland annat med att begära ut den ip-adress som hade kunnat visa vem som hade laddat upp mappen med bilder på nätet. Man struntade också i att följa upp tips om var mappen delades på nätet.
    Men Patrik Säflund, chefsåklagare i Gävle, säger sig inte vara orolig för att något fel har begåtts.
    – Om man tycker att det är något fel med det här så har vi det systemet att man kan begära överprövning av beslutet, säger han till Ekot.

  11. Mirza skriver:

    Våra domstolar fördjupar mänskligt lidande, med den arroganta beteende, den dagliga förstörelsen av människans värdighet,den dagliga barnkidnappningar med tvång ,med daglig nedbrytning av de mänskliga rättigheterna till förmån för maffia.

    Dagens domstolar placeras på vågen CASH eller MUTOR som rättvisa, medan å andra sidan, lämnar krossade liv bara på grund av tomma fickor.

  12. Kommunanställda-brottslingar tycker om tvångsomhändertagande av barn(LVU). skriver:

    Dömda personer bakom familjehemsbolag

    Tiotusentals ensamkommande barn anlände under hösten 2015 till Sverige. I samband med detta fullkomligt exploderade antalet nyregistrerade familjehemsföretag.
    Bild 1 av 2Tiotusentals ensamkommande barn anlände under hösten 2015 till Sverige. I samband med detta fullkomligt exploderade antalet nyregistrerade familjehemsföretag.
    Bild 2 av 2Ensamkommande flyktingbarn som anländer till Hyllie station i Malmö.
    Vart sjunde familjehemsföretag som startade under hösten har kriminellt belastade personer i styrelsen, visar DN:s granskning. Konsulenternas uppgift är att utreda, utbilda och handleda nya familjehem, men få av företagarna har kunskap om traumatiserade barn – eller högre utbildning överhuvudtaget.
    Tiotusentals ensamkommande barn anlände under hösten 2015 till Sverige, vilket ytterligare belastade socialtjänster som redan gick på knäna.
    I samband med detta fullkomligt exploderade antalet nyregistrerade familjehemsföretag – så kallade familjehemskonsulenter. Deras affärsidé är att avlasta socialtjänster genom att rekrytera, utbilda och stötta nya familjehem. Från den 1   juni 2015 registrerades 278 nya konsulentföretag. Den 12 november, samma dag som regeringens nyinförda gränskontroller började gälla, registrerades åtta stycken. Fler på en dag än under hela juni månad.
    Företagen tar på sig att kontrollera och handleda personerna som tar emot barn i sina hem. Men kontrollen av företagen och personerna bakom dem är i sin tur i princip obefintlig, vilket Dagens Nyheter och flera andra medier tidigare rapporterat.
    DN har granskat styrelseledamöterna i samtliga 278 bolag. Av de 449 personerna är minst 47 dömda för brott sedan 2005. I flera bolag är samtliga ledamöter i styrelsen dömda för brott. 14 procent av bolagen har minst en person med kriminellt förflutet i styrelsen. Vanligt förekommande brott är rattfylleri och narkotikabrott, men även vapen- och dopningsbrott, misshandel och rån finns i registren. Enklare trafikbrott har vi inte räknat med.
    Jämförelsevis visade en rapport från Brottsförebyggande rådet 2005, den senaste i sitt slag, att 6,3  procent av svenskarna finns i  polisens belastningsregister.
    Potentiella familjehem ska kontrolleras i både belastningsregistret och polisens så kallade misstankeregister. Då räknas alla brott.
    Utöver de 47 dömda företagarna har flera personer i bolagen utretts för mycket grova brott. En styrelseledamot åtalades exempelvis för försök till mord. Enligt åklagaren hade mannen i ett försök att hämnas för en misshandel skjutit flera skott med en pistol in i en bil full med människor. Mannen pekades ut av ett vittne, som sedan hoppade av under rättegången. Mannen friades.
    En styrelseordförande dömdes för att ha knivskurit och halshuggit en kattunge. Samma man är också dömd för misshandel och brott mot knivlagen. En vd har dömts för att ha hotat en kvinna med pistol i avsikt att pressa henne på pengar.
    Det är inte bara brott som förekommer i domarna. En styrelseordförande har vid flera tillfällen omhändertagits för psykiatrisk tvångsvård. Andra har segdragna tvister om pengar, stämningar för obetalda skulder och tvister om bidrag från socialtjänst och försäkringskassan.
    • Läs mer: Grovt kriminell drev hem för flyktingbarn
    DN har talat med flera kommuner och de har en samstämmig bild av de nya företagen: de upplevs som dyra, oseriösa och opålitliga. Flera kommuner säger att de i vanliga fall aldrig skulle anlita dem, men i  krisläget som uppstod under hösten ställdes alla regler och rutiner på ända.
    – Tyvärr har det blivit helt galet det här. Det startas företag här och där. Fram till i höstas fanns det ändå någon form av kontroll, nu efter anstormningen är allt bortspolat. Kommunerna tar det som finns och kollar inte upp något, säger en socialchef i Mellansverige till DN.
    Granskningen visar också att 46  procent av ledamöterna i företagen, småföretag som i regel främst har sig själva som anställda, har gymnasial utbildning som högsta utbildningsnivå. 35 procent har någon form av eftergymnasial examen, men bara 4 procent har socionomutbildning.
    Mikael Thörn är socionom i grunden och jobbar med statens offentliga utredningar. Han har en bakgrund på Inspektionen för vård och omsorg, IVO, och Socialstyrelsen där han har arbetat med granskningar av socialtjänsten.
    – Man kan ha olika kompetens, alla behöver inte vara socionomer, men man bör ha kunskap i området. Det här handlar om omfattande verksamhet som ska ge stöd och skydd till barn. Det borde finnas kunskapskrav för att få arbeta med det, som att man är socionom, psykolog, lärare, eller åtminstone har någon form av utbildning som inkluderar barn, säger han till DN.
    Mikael Thörn tycker att det som framkommer i DN:s granskning är skrämmande, men inte förvånande.
    – Kommunen kan aldrig friskriva sig ansvaret, oavsett de oseriösa aktörerna. Det är de som har det slutgiltiga ansvaret för placering och uppföljning. Jag tror att man kan vara på väg mot en ny vanvårdsutredning.
    Catarina Berndtsson har länge arbetat med familjehemsvård för socialtjänsten, men sedan i slutet av förra året är hon egenföretagare och jobbar på uppdrag av kommuner med att utreda familjehemmen. Hon beskriver en mycket ansträngd verksamhet och aktörer och utförare som saknar kunskap och kompetens. Hon anser att vården och kvaliteten är satt ur spel.
    – Familjehemsföretagen ska ha kunskap om målgruppen och om hur man handleder och vägleder ett familjehem. De måste ha respekt för uppdragets svårighet, de måste förebygga och underhålla. Det är konsulenternas ansvar. Jag är kritisk till hur deras rekrytering av familjehem går till, men också till det bristfälliga stödet familjehemmen får, säger Catarina Berndtsson till DN.
    Hon anser att familjehemsvården för framför allt ensamkommande barn är godtycklig och ifrågasätter hur de nybildade företagen ska kunna kvalitetssäkra vården när de inte vet vad den ska innehålla.
    – Nästan 100 procent av de familjehem jag har besökt sedan årsskiftet har aldrig varit familjehem förut. Så tar de emot tre, fyra, fem ungdomar utan att förberedas på vad det innebär. I något fall har jag sett åtta ungdomar hemma hos en ensamstående kvinna.

    De som inte förbereds på att barnen de ska få hem inte nödvändigtvis är glada, lättsamma och tacksamma kan få en chock när de placerade barnen anländer. I   många fall är de snarare ledsna och uppgivna, med traumatiska upplevelser i bagaget och en stor sorg och saknad efter sina familjer, berättar Catarina Berndtsson.
    – Barnen behöver bli gränssatta, få stöd och omsorg. Det är detta familjehemskonsulenterna måste förbereda familjehemmen på, men det förekommer väldigt sällan. Det märker man genom att familjehemmen ger upp och att kommunerna tvingas omplacera ungdomarna.
    Catarina Berndtsson anser att okunskapen i familjehemsföretagen drabbar barnen – och i förlängningen samhället. Bara i förra veckan medverkade hon med underlag som innebar att omplacera två unga killar som familjehemmen inte lyckades hantera.
    – De var ute hela tiden och det visade sig att det inkommit polisanmälningar om snatteri och annat. Det viktiga är att de här barnen tas emot av familjer och verksamheter som jobbar med integration. Här finns många lycksökare som inte förstår svårigheterna med familjehemsvård och i slutändan så skuldbelägger man ungdomarna. Det skapar bara hat och segregation.
    Fakta. Familjehem
    Konsulentstödda familjehem eller familjehemskonsulenter är begrepp för verksamheter som arbetar med att rekrytera, utreda, utbilda, stödja och handleda familjehem och jourhem samt att förmedla dessa hem och tjänster till kommunernas socialtjänster.
    Dessa företag erbjuder extra stöd och rådgivning till familjehem med svåra placeringar och de flesta nybildade företagen är helt inriktade på ensamkommande flyktingbarn.
    Det krävs varken tillstånd eller krav på kompetens för att starta ett privat företag som rekryterar och förmedlar de så kallade konsulentstödda familjehemmen till landets kommuner.
    Fakta. Dömda ledamöter
    DN har granskat bolagens 449 styrelsemedlemmar. Drygt en av tio har dömts för brott, och närapå samtliga saknar relevant utbildning.
    Man, 36 år. Styrelseledamot och vd
    Dömd till 1 år och 6 månaders fängelse. Höll en pistol mot en kvinnas huvud och tvingade till sig hennes mobiltelefon.
    Man, 34, Styrelseordförande och vd
    Dömd för grovt rattfylleri vid två tillfällen och fick 2007 villkorlig dom för misshandel.
    Man, 29, Styrelseledamot
    Fängelse för dopingbrott. Åtalades för försök till mord – friades i tingsrätten.
    Enligt åklagaren hade mannen i ett försök att hämnas för en misshandel skjutit flera skott med en pistol in i en bil full med människor. Mannen pekades ut av ett vittne, som sedan hoppade av under rättegången.
    Man 39, Styrelseledamot
    Förberedelse till rån, häleri, olaga hot vapenbrott, stöld, besöksförbud, försök till främjande av flykt.
    Man, 38, Styrelseledamot och Ordförande
    Dömd för brott mot djurskyddslagen, knivhögg och skar halsen av kattunge, även dömd för misshandel och brott mot knivlagen.
    Mattias Carlsson
    Emma Bouvin

  13. Mirza Ramic skriver:

    Min son han är kidnappad av socialOtjänst i Vara Kommun jag vill hjälp -Tre år staten Sverige jobbar inget för kontakt med mig om barnkidnappning

  14. Mirza Ramic skriver:

    Jag vill ta tillfället i akt att offentligt anklaga Vara Kommun för barnkidnappning och vill kontakta staten Sverige om min familj som lever utan mänskliga rättigheter som Svensk medborgare -MIN SON ÄR KIDNAPPAD AV SOCIALTJÄNST

  15. Vårdpersonalen-socialtjänstens samarbetspartner i korrupt kommunal barnhandel skriver:

    Vårdpersonalen-viktig socialtjänstens samarbetspartner i korrupt kommunal barnhandels samarbete. Ju ondare de anställda i vården är, desto bättre. De ska ju kunna anmäla barnen för LVU tvångsomhändertagande. Cyniker, rasister, pedofiler, mutade, korrupta och andra brottslingar vimmlar i svenska vården. Vissa krafter vill ha sådana personer i vården, för bättre kommunal samarbete.

    Rasistläkarna kan fortsätta i vården
    Vårdpersonal som gör rasistiska kommentarer anonymt på nätet sitter säkert.
    Ingen av de som Aftonbladet granskat riskerar att få sparken, enligt flera experter.
    Det är inte förrän de verkligen diskriminerar patienter med invandrarbakgrund i vården som de riskerar att förlora jobbet.
    Sex män — tre läkare, två sjuksköterskor och en psykolog — som gjort grovt rasistiska kommentarer på Flashback och Avpixlat påstår att de ger patienter med invandrarbakgrund samma vård som andra.
    Om det stämmer är risken minimal att de ska få sparken eller bli av med sin legitimation. Lars Bäckström, arbetsrättsjurist på arbetsgivarorganisationen Almega där Vårdföretagarna ingår, säger:
    – En utgångspunkt om man har nazistiska och rasistiska åsikter är att så länge åsikterna inte tar sig uttryck i det arbete man utför så får man ha den åsikten utan att man riskerar att bli av med sin anställning. Bedömningen kan dock bli en annan om en chef eller annan med framskjuten position går ut offentligt med anstötliga åsikter av detta slag.
    Hur vet man att åsikterna inte går ut över arbetet?
    – Har man den åsikten och arbetsgivaren får reda på det, då håller man ögonen öppna.
    Då ska arbetsgivaren kontrollera att läkaren inte behandlar patienter med invandrarbakgrund sämre?
    – Absolut. Det är ju det minsta man ska göra. Men om de ”bara” har de här åsikterna är nog utgångspunkten att man inte kan vidta arbetsrättsliga åtgärder, säger Bäckström, med hänvisning till ett fall i Arbetsdomstolen från 1991 där en häktesvakt slapp omplacering trots att han varit medlem i BSS, Bevara Sverige svenskt.
    Göran Söderlöf, arbetsrättsjurist på Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, säger:
    – Man måste skilja på vad folk gör på sin arbetstid och på fritiden. Vad arbetsgivaren normalt sett kan åtgärda arbetsrättsligt är misskötsamhet under arbetstid.
    Sven-Erik Alhem, pensionerad överåklagare och ordförande i Brottsofferjouren Sverige, håller med de båda arbetsrättsjuristerna:
    – De har säkert rätt, det är inte så enkelt att göra sig av med anställda. Det är en helt annan sak om man ska anställa någon, då kan man ju ta hänsyn till allt som är känt om personen.
    Inläggen är straffbara
    Alhem understryker att flera av de grova kommentarer som vårdpersonalen i Aftonbladets granskning har gjort är straffbara. Det gäller bland annat en 32-årig läkares uppmaning — som fortfarande ligger på Flashback — att döda ”muselmanblattar” med jaktvapen:
    – Det är klart straffbart, till och med en uppmaning att döda. Det är hets mot folkgrupp.
    Är brottet preskriberat, eftersom det skrevs 2009?
    – Det är svårbedömt. Men om du låter något stå kvar på en sida, så blir det kanske tidpunkten när det tas bort som blir utgångspunkten för preskriptionsberäkningen.
    Alhem anser även att en 42-årig psykologs uttalande om att palestinier är efterblivna utgör hets mot folkgrupp. Enligt Alhem är en kommentar av psykologen om Filippa Reinfeldt och en kommentar av en 32-årig läkare om Alexandra Pascalidou också straffbara, det handlar om förtal.
    Men trots att många kommentarer i Aftonbladets granskning alltså är straffbara, så är risken att några legitimationer ska dras in mycket liten:
    – Att någon blir dömd för anonyma rasistiska uttalanden på nätet tillhör inte vanligheterna. För att vi ska kunna ifrågasätta legitimationen krävs att personen blir åtalad, inte bara misstänkt, säger Christina Franzén, enhetsjurist och inspektör på Inspektionen för vård och omsorg, IVO, den myndighet som har åklagarens roll i legitimationsärenden.
    Ett fällande 2009
    Susanne Billum, ordförande i Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) — som kan återkalla vårdpersonals legitimationer på IVO:s begäran — uppger att det inte finns några ärenden där vårdpersonal riskerat att bli av med sin legitimation på grund av rasistiska kommentarer på internet.
    Sven-Erik Alhem säger:
    – I praktiken torde det vara korrekt att den legitimerade måste vara dömd innan IVO kan föra ärendet till HSAN. Det är ju först genom en domstolsprövning som man får skuldfrågan fastlagd.
    Diskrimineringsombudsmannen har åklagarens roll i fall där vårdpersonal öppet har gjort rasistiska uttalanden till patienter. Den senaste fällande domen i ett sådant ärende kom 2009, när Stockholms tingsrätt utdömde ett skadestånd på 120 000 kronor. Då hade en manlig läkare bland annat skrivit om en kvinna att hon var omotiverad för rehabilitering, ”det enda som gäller är enkelbiljett till Grekland”.

    Joachim Kerpner, Aftonbladet

  16. S- politiker/kommunanställda inom LVU barn tvångsomhändertagande i samarbete skriver:

    Vi läste om miljardär och S-politiker med viktiga politiska-Näringslivets-TV kontakter inom barnindusti Jan Emanuell Johansson redan 2011, när Socialstyrelsen kritiserade honom.Sedan dess, inget hänt, han driver sina företag som vanligt och hans verksamhet inom HVB för s.k. ”LVU tvångsomhändertagna barn”bara expanderar med varje år mer och mer med kommunanställdas och höga politikernas fortsatt stöd.

    Han blev miljonär på utsatta barn
    Publicerad 6 apr 2012 kl 09.52
    S-politikern och Robinsonvinnaren Jan Emanuel Johansson har tjänat mer än en kvarts miljard kronor på hem för ensamma flyktingbarn och andra utsatta ungdomar.
    Kritiker anklagar honom för girighet – och är skeptiska till den ökande, mycket vinstrika privatiseringen av ungdomsvården.
    – Det är inga problem att vi går med vinst. Tvärtom, en stabil ­verksamhet ger trygghet och är bra för kvalitet och ungdomar, säger Jan Emanuel Johansson.
    S-politikern och vårdentreprenören Jan Emanuel Johansson har hamnat i blåsväder sedan det visat sig att han tjänat mer än 250 miljoner kronor på sina hem för utsatta ungdomar. Samtidigt riktas kritik mot privatdrivna vårdhem överhuvudtaget – men socialstyrelsen säger att privata boenden är bättre än de kommunala.
    VILKA?
    Per-Anders Sunesson. Tillsynschef på socialstyrelsen som säger att kommunala boenden får fler kritiska påpekanden än privata.
    Bo Vinnerljung. Professor som säger att det fram till nyligen var lättare att starta ett hem för vård och boende än en korvkiosk.
    Anders Österberg, internationell ledare i Unga Örnar, och Jonas Bergström, ord­förande i Ung kristen vänster, som säger att samhället låter giriga företagares intressen gå före barnens rätt.
    Jan Emanuel ­Johansson. ­Robinsonvinnare och ­tidigare riksdagsman, S, som säger att ­vinster är bra för att ge stabilitet och bra vård åt ung­domarna.
    Visa
    Allt fler privata entreprenörer driver ungdomshem för vård och boende (HVB) och det är en mycket lönsam verksamhet. Kritiker hävdar att de i vissa fall sätter vinsten framför ungdomarnas välfärd – och i några fall har uppenbara missförhållanden lett till att privata hem tvingats stänga.
    Företag som har hem för ensamkommande flyktingbarn gör de största ­vinsterna. Där är vinstmarginaler på 15 procent inte ovanliga, visar en undersökning som gjorts av SVT.
    I en klass för sig står några företag som ägts av Jan Emanuel Johansson. De har en vinstmarginal på över 30 procent på sina boenden i Trelleborg, Ystad, Uppsala, Strängnäs och Umeå, rapporterar SVT. Han har efter granskningen sålt verksamheten till ett riskkapitalbolag för 223 miljoner kronor.
    Kritiken mot Johansson ökade sedan det visade sig att ett av ungdomshemmen han ägde hade prickats av socialstyrelsen för att personalen var underbemannad, lokalerna slitna och hälften av barnen kände sig otrygga.
    ”I dag sätts vinsten, hos en del företag, främst och barnen kommer i andra hand. I stället för att lyssna till giriga företagare borde samhället se mer till barnens rätt”, skriver Anders Österberg, internationell ledare i Unga Örnar, och Jonas Bergström, ordförande i Ung kristen vänster, i Svenska Dagbladet.
    ”Oseriösa företag tillåts profitera på våra gemensamma resurser. På Jan Emanuel Johanssons hem gick var tredje krona till vinst. Hela industrin kring flyktingmottagande behöver hårdare granskning och debatt”, skriver de båda vänsterdebattörerna.

    Men på socialstyrelsen, som tog över granskningen av hemmen från kommunerna för ett par år sedan, anser man tvärt­emot att de privata HVB-hemmen har högre kvalitet än dem som drivs i kommunal regi. Anledningen är att privata hem måste söka tillstånd och uppfylla vissa krav innan de startar. För de kommunala räcker det med att meddela socialstyrelsen när de inleder verksam­heten.
    – Sedan 2010 har vi riktat kritik mot fler kommunala boenden än privata. De privata har klart för sig att de måste nå en viss nivå när de drar i gång. Kommuner bara drar i gång och rättar till fel efter vår inspektion, säger Per-Anders Sunesson, tillsynschef på socialstyrelsen, till Expressen.
    – Om det är riktigt allvarliga missförhållanden kan vi dra in tillståndet. Som i ett par fall i Västsverige. Det finns inget belägg för att privata hem skulle hålla sämre kvalitet än kommunala.
    – Jag har ingen kommentar till frågan om vinster. Vårt uppdrag är att granska kvalitet och patienthälsa, inte ekonomi, säger han.

    Nästan 25 000 barn och unga bor i familje­hem eller HVB-hem, enligt socialstyrelsen. Antalet ökar och det beror på att allt fler unga flyktingar kommer till Sverige utan sina föräldrar.
    Socialstyrelsen gjorde förra året 1 641 inspektioner, både föranmälda och o­anmälda, på 549 HVB-hem, 25 särskilda ungdomshem och 196 bostäder med särskild service för barn och ungdomar.
    Mer än hälften, 58 procent, av HVB-hemmen drivs privat. Andelen stiger till 80 procent om man räknar bort hemmen för flyktingbarn, som oftast drivs kommunalt.
    Socialstyrelsen påpekade brister i en fjärdedel av inspektionerna och krävde att de skulle åtgärdas.
    – Bristerna är genomgående att de inte har ordentliga vårdplaner. Vi ser mycket allvarligt på det eftersom det är hem som ska ta hand om väldigt utsatta ungdomar. De rättar till bristerna, säger Per-Anders Sunesson.
    Bo Vinnerljung, professor i socialt arbete vid Stockholms universitet, ställer sig tveksam till utvecklingen med allt fler privata företag som tjänar pengar på social omsorg. Det gäller både stora riskkapitalbolag i vårdsektorn och mindre entreprenörer.
    – Det har varit en mycket, mycket kraftig ökning som pågått sedan 1980-talet. Det var ny lagstiftning 1980 som öppnade för det. Sedan dess har det blivit många som drivs i vinstsyfte, säger Bo Vinnerljung till Norrtelje Tidning.
    – Kommunernas tillsyn fungerade dåligt. Det är för tidigt att utvärdera socialstyrelsens arbete, men de tar det i alla fall på allvar.
    – Det har varit lätt att starta de här institutionerna. Man kan säga att det tidigare har varit lättare att starta HVB-hem än korvkiosk, säger han till tidningen som ges ut i Norrtälje där Jan Emanuel Johansson suttit i kommunfullmäktige.

    Ett par uppmärksammade fall av missförhållanden har satt de privat drivna hemmen i fokus under senare år. Familjehemmet Styrmansgården i Laholm gick i konkurs och ägaren utreddes som misstänkt för grovt bedrägeri. Kriminalvården betalade under tre år ut nära nio miljoner kronor till hemmet – som samtidigt släppte ut minst 18 grovt kriminella fångar innan deras strafftid gick ut. Fångarna fick pengar av företaget för att tiga.
    SVT:s Västnytt avslöjade bedrägeriet och socialstyrelsen utredde missförhållandena.
    – Jag har aldrig varit med om att skriva ett så allvarligt formulerat beslut, sa handläggaren när utredningen var färdig.
    Ytterligare ett behandlingshem i Väst­sverige tvingades stänga sedan gatutidningen Faktum i Göteborg hade avslöjat brutala handlingsmetoder och kopplingar till grov brottslighet. Hemmet Västkustfamiljen tog emot ungdomar med social problematik, missbruk och/eller kriminalitet. De hade avtal med kriminalvården och med över hundra kommuner runtom i landet. Men den kontroversiella verksamheten fick upphöra när det visade sig att ledaren, som också var delägare, hade kopplingar till Hells Angels.
    Också Jan Emanuel Johansson hade ägarintressen i Västkustfamiljen.
    – Jag hade 3,5 procent i ägarbolaget som drev olika verksam­heter. Jag var passiv ägare till en mycket liten del. Jag hade inget med driften att göra, säger han till Expressen.

    Jan Emanuel Johansson, 37, blev känd för svenska folket när han vann dokusåpan Expedition Robinson 2001. Han var riksdagsman (S) i flera perioder 2002-2010 och ledamot i Norrtälje kommunfullmäktige 2006-2010.
    Under samma tid byggde han upp ett vårdimperium och hamnade ofta i blås ­ väder, inte minst för de stora vinster hans företag gjorde. Han utreds också för misstankar om skatte- och bokföringsbrott.
    – Den viktiga frågan är inte våra vinster utan hur mycket gott vi har skapat, hur många liv vi har räddat, och hur mycket pengar vi har sparat åt samhället. Vår verksamhet är bra främst för ungdomarna, men också för samhället, säger Jan Emanuel Johansson.
    – Jag är oerhört stolt över den här verksamheten. Över att få vara med och hjälpa ungdomar. Ungdomarna står alltid i fokus.
    – Jag är positiv till kritik, Vi har bra dialog med Socialstyrelsen och tar kritiken på största allvar. Allt är åtgärdat, säger han.
    ______________
    2016
    Jan Emanuel tar över på Färsna gård
    Lägga ner eller satsa? Det är alternativen för 4H-föreningen i Färsna enligt nye ordföranden Jan Emanuel Johansson. Han har bestämt sig: – Vi ska satsa.
    Färsna gård ska bli ett etablerat utflyktsmål för både turister och Norrtäljes egna medborgare, säger Jan Emanuel Johansson.
    Färsna gård ska bli ett etablerat utflyktsmål för både turister och Norrtäljes egna medborgare, säger Jan Emanuel Johansson.
    Färsna gård ska renoveras
    Färsna gård är öppen för allmänheten. Där finns jordbruk med djur, bland annat grisar, hästar, getter, får, kaniner och höns.
    Ägaren Norrtälje kommun har fattat beslut om att rusta gården och byggnader för 3,6 miljoner kronor, ett arbete som inletts.
    Gården förvaltas av Norrtälje naturvårdsstiftelse. Förutom stiftelsen har Veterantraktorklubben i Norrtelje och 4H-föreningen verksamhet här.
    Färsna 4H har två anställda: en gårdsföreståndare/djuransvarig och en gårdsassistent/kurs- och lägeransvarig. Vårdbolaget Tiohundra har daglig verksamhet på gården och brukare och personal hjälper till att sköta djuren.
    4H-föreningen har just fått en till stora delar ny styrelse som leds av Jan Emanuel Johansson.
    4H är en ideell ungdomsorganisation som finns i ett 80-tal länder och sysslar med allt från djur och natur till idrott och teater.

    Som riksdagsman slogs förre S-politikern Jan Emanuel Johansson för djurens rätt.
    Men vägen till grisarna och de andra djuren på Färsna gård strax norr om Norrtälje har varit brokig. Den har framför allt gått via affärsvärldens styrelserum.

    Jan Emanuel har gjort sig ett namn i vårdbranschen. Försäljningen av egna bolaget Av Egen Kraft gav stora pengar som han investerat i olika fastighetsprojekt.

    Han har fått många förfrågningar om andra engagemang men alltid tackat nej. Fram till nu.
    – Det här är första uppdraget jag hoppar på utanför bolagsvärlden.

    Han har bytt ut kostymen mot en ledigare klädsel för att visa runt på Färsna. Gården ägs av Norrtälje kommun och här samsas flera verksamheter: förvaltaren Norrtälje naturvårdsstiftelse, veterantraktorklubben och 4H-föreningen.

    Varför sa du ja till att leda Färsna 4H?
    – Jag har haft ett djurrättsengagemang hela mitt liv. Sedan är jag en vän av 4H-rörelsen. Den tar socialt ansvar, säger Jan Emanuel Johansson och berättar livligt om vad djur och natur betyder för socialt utsatta och besökare från förskolor, skolor och omsorgen.

    Det finns även nostalgiska skäl till att han tagit sig an Färsna. En av byggnaderna på gården fungerade tidigare som klubbhus för motorcykelklubben Twin Club som Jan Emanuels pappa var med och startade.
    – Jag bodde i Gottsunda på den tiden men följde ofta med hit, säger Jan Emanuel Johansson som även gjort sig känd som mc-fantast.

    I dag har motorljudet ersatts av grymtningar. Jan Emanuel matar grisarna Bruno och Piggy, två av många djur på Färsna.
    – Det är omöjligt att bli på dåligt humör när man ser de här rusa runt, säger han och skrattar.

    Nya styrelsen har stakat ut framtidsmål för 4H-föreningen. Förra årets förlust på 150 000 kronor ska vändas till en lika stor vinst i år.

    Flera sponsorer har redan knutits till verksamheten samtidigt som föreningen hoppas på både ekonomiskt stöd och samarbete från kommunens sida.

    Bättre marknadsföring, fler arrangemang, bredare kurs- och lägerutbud och utökat samarbete med de andra aktörerna på Färsna gård ska också lyfta verksamheten.

    4H-föreningens 15-årsfest och temadagar är inplanerade under 2016 liksom föredrag med djur, natur och socialt engagemang i fokus.

    Inbjudningar till en rad talare har skickats ut. Förre S-ledaren Håkan Juholt och förre justitiekanslern Göran Lambertz är två som nappat.
    – Färna gård ska bli ett etablerat utflyktsmål för både turister och Norrtäljes egna medborgare, säger Jan Emanuel Johansson.

  17. P:S:allsmäktig s.k."kommunal samarbete" inom vårdindustri skriver:

    Tillägg till före inlägg om lagöverträdande entreprenörer-miljardiärer utan hinder med kommunala och politiska kontakter. Om hur de får förflyttar sig och sina verksamhet till andra kommunala platser, efter någon Socialstyrelsens kritik, till ex..
    _________
    år 2015
    Han tjänar miljoner – på flyktingbarnen
    Publicerad 14 okt 2015 kl 01.11
    Han lever lyxliv på skattebetalarnas pengar.
    Förre S-politikern Jan Emanuel Johansson, 41, fakturerar skattebetalarna 60 000 kronor per månad – per barn – för att ordna familjehem åt ensamkommande flyktingbarn.
    Av det får familjerna endast 22 800 kronor.
    – Det trillar in barn hela tiden, säger en av Jan Emanuel Johanssons anställda.
    Så här tjänar Jan Emanuels bolag, Hoppetgruppen AB, en stor del av sina pengar:
    1. Kommunerna kan inte på egen hand klara av att ge ensamkommande flyktingbarn familjehemsplatser och anlitar därför privata bolag så kallade familjehemskonsulenter.
    2. Migrationsverket betalar ut skattepengar till kommunerna som köper tjänsterna.
    Hoppetgruppen får, enligt bolagets vd Lisette Svensson, cirka 2 000 kronor per barn och dygn motsvarande 60 000 kronor per månad, från kommunen.
    3. Enligt Hoppetgruppen får familjerna av det en ersättning på 22 800 kronor per barn och månad. På ersättningen ska de sedan betala skatt. Hoppetgruppen betalar också ut en omkostnadsdel per barn och månad. Enligt SKL Sveriges kommuner och landsting uppgår denna till maximalt 6 304 kronor. Familjerna får totalt: 29 104 kronor per barn och månad.
    4. Hoppetgruppen behåller 30 896 kronor. För dessa ska en konsulent hålla kontakten med familjen några gånger per månad.
    5. En familjehemskonsulent kan sköta från fem upp till 14 familjer per månad.

    Så här mycket fakturerar andra bolag för konsulentstödd förstärkt familjehemsvård
    (Prislistan är för Mölndals kommun och per barn och dygn. Bolagen nedan kan ha olika priser beroende på kommun och upphandling):
    Building Bridges AB: 2 950 kronor
    Brizad Behandlingskonsult AB: 2 900 kronor
    Västsvenska Mellanvårdsgruppen AB: 2 849 kronor
    Key Assets Sweden AB: 2 480 kronor
    Familjevårdsstiftelsen Göteborg: 2 260 kronor
    AB Friskvård Rehabilitering Institutet av Beroende FRIAB:
    2 100 kronor
    Baggium Vård & Behandling AB (Humana): 2 050 kronor
    Ramlösa social utveckling: 2 000 kronor
    Steget Vidare AB: 1 950 kronor
    Familjehem Fristad AB: 1 900 kronor
    Alpklyftan i Göteborg AB: 1 900 kronor
    Familjeforum Lund AB (Humana): 1 890 kronor
    Attendo Individ och familj AB: 1 650 kronor
    Gryning vård AB (ägs av flera kommuner): 1 390 kronor.
    Ensamkommande flyktingbarn är en miljardindustri.
    Privata bolag tjänar stora pengar på HVB-hemsplaceringar, utslussningslägenheter och på familjehem.
    2015 har det hittills kommit 16 000 ensamkommande barn mot prognostiserade 12 000. Och Migrationsverket räknade med en kostnad på nästan tio miljarder kronor för 12 000 barn.
    Flera kommuner klarar inte av att placera barnen själva, och då griper familjehemskonsulenterna in.
    Familjehemskonsulenterna gör de stora vinsterna. Familjerna – som får göra nästan allt jobb – får ofta mindre ersättning än konsulenterna.
    Köptes av ”Robinson”-vinnaren
    Hoppetgruppen är ett företag som bland annat ägnar sig åt familjehemsplaceringar.
    Hoppetgruppen köptes 2014/2015 av den före detta socialdemokratiske riksdagspolitikern och vinnaren av tv-programmet Robinson – Jan Emanuel Johansson, 41.
    Expressens reporter ringer Hoppetgruppen och utger sig för att vara en privatperson som är intresserad av att starta familjehem.
    – Det trillar in barn hela tiden, det kommer in förfrågningar från olika kommuner så det kan gå väldigt snabbt, säger Hoppetgruppens konsulent.
    Konsulenten bekräftar i samtalet nivån på ersättningen till familjehemmet.
    – Dygnsersättningen är 760 kronor per dygn ungefär, sen får ni ersättning för omkostnader också…
    När Expressen kontaktar Hoppetgruppens vd, Lisette Svensson, så säger hon att bolaget fakturerar kommunerna 2 000 kronor per dag och barn. Det innebär intäkter på 60 000 kronor per månad och barn.
    Men familjehemmet som gör allt jobb får endast 22 800 kronor.
    Hoppetgruppen betalar också ut en omkostnadsdel som ska täcka utgifter för barnet.

    Tidigare var han socialdemokrat.
    Tar själva över 30 000.
    Med omkostnad och ersättning (ett rekommenderat max belopp enligt Sveriges kommuner och Landsting, SKL) på 6 304 kronor betalar Hoppetgruppen ut 29 104 kronor till familjerna och tar själv 30 896 kronor per månad. Och det är skattebetalarna som får betala.
    För drygt 30 000 kronor per månad håller sedan en familjehemskonsulent kontakten med familjen.
    Under samtalet med Expressens reporter som utger sig för att vilja starta familjehem så bekräftar också konsulenten att bolagets arbetsinsats inte är särskilt stor.
    – Det är lite tätare kontakter i början, sen brukar det flyta på av sig självt. De flesta barn som kommer in kommer in utan problematik så att säga.
    Generellt kan en familjehemskonsulent sköta från fem upp till 14 familjer. Det innebär att en konsulent kan ta in ett överskott på 150 000 till 420 000 kronor per månad till företaget.
    Och att vinsterna kommer att bli stora framkommer i Hoppetgruppens årsredovisning där styrelsen skriver:
    Styrelsen räknar med en kraftigt ökad försäljning och lönsamhet kommande räkenskapsår
    När Expressen frågar konsulenten vem som står bakom bolaget får vi svävande svar:
    – Hoppetgruppen ägs av ett företag som heter Dandelion vi har HVB hem, skyddsboende, familjehem, jourhem.
    Vem äger Dandelion?
    – Oj, jag har inte så där jättebra koll på det …
    Men det handlar inte om att ägarna gör några miljonvinster?
    – Haha… Nej, nej… det gör det inte. Det är raka rör så att säga… det är raka rör och inga konstigheter, säger konsulenten.
    Men ägaren bakom Hoppetgruppen är Jan Emanuel Johansson.
    Att han är ägare framkommer inte i Hoppetgruppens årsredovisning, inte heller på bolagets hemsida.
    Jan Emanuel redovisar ägarskapet i sitt fastighetsbolag Dandelions årsredovisnings noter.
    2010 gjorde han en vinst på drygt 223 miljoner kronor när han sålde sitt bolag Svensk samhällsutveckling AB till Frösunda koncernen som också bedriver familjehem, HVB-hem, äldrevård och har hundratalet ensamkommande flyktingbarn.
    Visar upp lyxbil
    Jan Emanuel är fortfarande koncernens näst största aktieägare.
    I sitt bolag värderar han aktierna till 97,9 miljoner kronor och aktierna ökar i värde.

    Jan Emanuel med en av sina motorcyklarFoto: JAN DÜSING
    Frösunda Omsorg AB ökade sin vinst från 90,2 miljoner kronor 2013 till 191,3 miljoner kronor för 2014 en procentuell ökning på 112 procent.
    Johansson själv äger flera andra bolag och för 2013 tog han ut en lön på 6,7 miljoner kronor och hade ett överskott på kapital på 34,7 miljoner kronor.
    Jan Emanuel Johansson publicerar på sin öppna Facebooksida bilder på bilar, båtar och motorcyklar, bland annat en Lamborghini.
    ”Tillbaka i Sverige och inser att jag inte har en optimal vinterbil…”, skriver Jan Emanuel Johansson.
    På andra bilder visar han upp sin Ferrari, sin Porsche, när han spelar tennis i Florida och flera bilder på sin lyxiga motorbåt i miljonklassen.
    Jan Emanuel Johansson kör också Chopper och är medlem i mc-klubben Twin Club Norrtelje som på sin hemsida har en adresslänk till Hells Angels.
    När Expressen kontaktar Jan Emanuel Johansson och ber om en intervju svarar han så här:
    – Jag är precis på väg in i ett möte.
    Har du inga kommentarer om er familjehemsvård?
    – Nej
    Varför?
    – Jag äger verksamheten men är inte med i driften, jag är ledsen nu går jag in i ett möte. Tack för samtalet.

  18. Kommunal samarbete med Tingsrätten skriver:

    Åtalade kommunchefer frias
    Två tidigare chefer i Svenljunga kommun som åtalats för grovt bedrägeri friades av Borås tingsrätt i dag, rapporterar lokala medier.
    I stämningsansökan misstänktes de för att ha ändrat siffror som ligger till grund för det statliga bidrag om kostnader för funktionshindrade. Det handlade om sex miljoner kronor.
    Men tingsrätten anser inte att det går att bevisa att de medvetet lämnat felaktiga uppgifter för att gynna Svenljunga kommun ekonomiskt och de har heller inte haft någon egen vinning i samband med transaktionerna. Båda har också förnekat att de ska ha gjort något brottsligt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *