Förebilden för Sveriges Lönsamma Kommunala Människohandel?

Sändes söndag 15 augusti 2010 kl 18.03

Pedofilskandalen i Belgien

Polisens nonchalans ska visa sig ödesdiger. I augusti 1996 grips pedofilen, mördaren och psykopaten Mark Dutroux. Han ska komma att kallas Belgiens mest hatade man eller det belgiska monstret. Han har låst in flickorna i ett minimalt utrymme i källaren och bar tagit upp dem för att våldta och plåga dem i sitt pinorum – i timmar. Detta har pågått i månader.

Men inte nog med det. Fram rullar en dessutom rättsskandal av sällan skådad art. Det ska visa sig att det juridiska systemet i Belgien håller på att ruttna inifrån. Att pedofilen fått hålla på under så lång tid har berott på slarv, inkompetens och slapphet inom polisväsendet, inom rättsväsendet och till och med bland politikerna.

P3 Dokumentär Världen om pedofilskandalen i Belgien handlar om hur en galen man kunde få gå fri under år och tortera, våldta och mörda unga flickor på grund av slarv och lättja – och kanske även illvilja – och hur denna skandal gör att Belgien snudd på imploderar och tvingas göra om hela sin poliskår och ändra sin grundlag.

Mer om …

Det här inlägget postades i LVU, Maktmissbruk, MOR. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Förebilden för Sveriges Lönsamma Kommunala Människohandel?

  1. Ansvarsbefriad Kommunal ljuger skriver:

    Wallström: Kommunal ljuger om min bostad
    2016-01-16.UPPDATERAD 11:29 PUBLICERAD 10:57
    Margot Wallström har blivit indragen i skandalerna kring Kommunal. Wallström fick en lägenhet i Stockholms innerstad av fackförbundet men uthyrningen har inte gått rätt till.
    Utrikesminister Margot Wallström anklagar Kommunals ordförande Annelie Nordström för att ha ljugit om den lägenhet som Wallström hyr av fackförbundet. ”Det här har de ljugit för mig om”, säger Margot Wallström.
    Enligt utrikesministern hyr hon tillfälligt en lägenhet i en fastighet som ägs av Kommunal eftersom hon söker bostad i Stockholm. Lägenheten fick hon efter ett samtal med Kommunals ordförande Annelie Nordström och hon hade även kontakt med Kommunals dåvarande kassör Anders Bergström i ärendet.
    Margot Wallström säger att hon fick besked av Annelie Nordström om att Kommunal följer alla regler och policies som gäller för att lämna ut lägenheter till bostadskön. Dessutom ska hon ha fått besked om att hon inte skulle få gå före i kön för de lägenheter som Kommunal har för att hyra ut till folk som jobbar under kortare tid i Stockholm.
    – Jag fick då besked om att så var fallet, och det har de ljugit till mig om, säger Margot Wallström.
    Också kassören Anders Bergström ska ha gett samma försäkran. Wallström har nu sagt upp sin lägenhet och kommer att flytta ut så fort som möjligt.
    – Det här är helt oacceptabelt och är emot allt vad jag står för.
    – De har gett helt oriktiga besked. Det är oacceptabelt, det skadar mig och det skadar Kommunal. Det går inte att lita på vad de sagt till mig, säger Margot Wallström.
    Läs mer: Strandhäll behöll fackets lägenhet – trots villaköp
    Aftonbladet har avslöjat att Kommunal delar ut fina hyreslägenheter åt chefer, S- och LO-toppar. Bostäderna är billiga och topprenoverade, och i motsats till vad regelverk säger – att hyresvärdar ska lämna hälften av sina lägenheter till den offentliga kön – har facket inte lämnat någon på 16 år.

    • Pride festival:politikernas och myndigheternas myggelplats skriver:

      Korruption,&ögner &mutor mellan:Kommunal&myndigheter&organisationer&politiker&chefer&deras anställda.
      Så fick Wallström sin Kommunal-lägenhet
      Publicerad 16 jan 2016 kl 01.43
      Hon fick bostadsanbudet under en vänskaplig middag på Pride-festivalen.
      Nu har den systerliga tjänsten dragit in Margot Wallström i skandalen kring fackförbundet Kommunal – och det pågår ett fullskaligt ordkrig mellan henne och Kommunals ordförande.
      – De har ljugit för mig om detta. Det går inte att lita på vad de har sagt till mig, säger Margot Wallström.
      Det var en solig augustieftermiddag 2014 som utrikesminister Margot Wallström promenerade runt på festivalområdet på Södermalm i Stockholm efter att ha deltagit i Pride-tåget.
      Plötsligt stötte utrikesministern ihop med Kommunals ordförande Annelie Nordström och de kom överens om att äta middag tillsammans på en restaurang på Kungsholmen senare på kvällen.
      Under samtalets gång kom de in på boendefrågor och när Margot Wallström nämnde att hon behövde en ny lägenhet i Stockholm erbjöd Annelie Nordström henne att hyra genom Kommunal.
      – När vi senare kom in på att Margot letade lägenhet så berättade Annelie att Kommunal har flera fastigheter och där har man en möjlighet att hyra, och då frågade Margot om vilka regler som finns för hyrning, eftersom hon som offentlig person vill att alltihop ska gå enligt regelboken, säger Karlstadspolitikern Christian Norlin, S, som var med vid middagen.
      Han berättar vidare:
      – Hon har alltid varit väldigt noga med att allt ska gå enligt regelboken. Och då sa Annelie att det inte var några bekymmer utan man har möjlighet att hyra, även som extern.
      Kostar Wallström 32 kr i månaden
      Erbjudandet visade sig vara mycket bra.
      Den fullt möblerade 89 kvadratmeter stora takvåningen med terrass och öppenplanlösning i Stockholms innerstad som Margot Wallström flyttade in i april 2015 har en hyra på 12 432 kronor i månaden.
      Men eftersom utrikesministern är folkbokförd i Värmland har Wallström, enligt regeringskansliets regler, rätt att söka ersättning för dubbelt boende.
      Summan utrikesministern får varje månad från regeringskansliet landar enligt Dagens Nyheter på sammanlagt 12 400 kronor – vilket betyder att utrikesministern betalar 32 kronor i månaden för sin lägenhet i Stockholm.
      Den ekonomiskt goda bostadslösningen visade sig dock vara för bra för att vara sann.
      Efter att Aftonbladet avslöjat att Kommunal delat ut lägenheter till personer med höga positioner inom LO, Kommunal och Socialdemokraterna anser sig utrikesministern lurad.
      – När vi pratade om det här fick jag besked från högsta nivå om att de följer alla regler och procedurer när det gäller att lämna ut lägenheter till bostadskön, sa Margot Wallström på fredagsförmiddagen.
      Och fortsatte:
      – De har ljugit till mig om detta. När jag har tittat närmare på detta så visar det sig att de har gett helt olika besked. Och det är helt oacceptabelt.
      Det fick Kommunals ordförande Annelie Nordström att hålla en presskonferens på fredagseftermiddagen där hon tillbakavisade S-toppens anklagelser om lögn.
      – Wallström har fått besked om att hon inte har gått före någon kö. Och det är en helt korrekt information hon har fått och det har hon inte gjort. Margot måste ha missförstått de uppgifter som hon har fått utav oss, säger Annelie Nordström.
      Hemlig film
      Senare på kvällen valde Annelie Nordström dessutom att mejla ut en hemlig film till alla Kommunals förtroendevalda som Aftonbladet tagit del av.
      – Jag är hemskt ledsen över vad som hänt de senaste dagarna. Jag tror verkligen att jag förstår hur tufft ni har det där ute, säger Annelie Nordström i filmen.
      Utrikesminister Margot Wallström håller dock fast vid sin ståndpunkt och tar inte tillbaka beskyllningarna om att Kommunal farit med osanning.
      – Om man kallar det lögn eller missförstånd, det enda man kan konstatera är att den information som har givits inte är korrekt, säger Margot Wallströms pressekreterare Erik Wirkensjö.
      Samtidigt ifrågasätts utrikesministern – som har en månadslön på 127 000 kronor – för att hon valt att bo i en fackligt ägd lägenhet.
      – Varför köper inte högavlönade politiker eller fackliga ledare själva sin bostad, nu när det inte finns en fungerande hyresmarknad? säger tidigare V-ledaren Lars Ohly.
      Moderaterna kräver att Margot Wallström förklarar sina bostadsaffärer med fackförbundet Kommunal.
      – Hennes bortförklaring duger inte. Vi har en utrikesminister som har satt sig i beroendeställning till ett enskilt fackförbund, säger partisekreteraren Tomas Tobé.
      Näringslivsorganisationen Institutet mot mutor anser att åklagare ska utreda om ett mutbrott begicks när utrikesminister Margot Wallströms fick en hyresrätt av fackförbundet Kommunal.
      – Det bör granskas för att se om man har följt de regelverk som finns”, säger generalsekreteraren Helena Sundén till Dagens Nyheter.
      Nu planerar Margot Wallström att flytta ut ur den Kommunalägda lägenheten snarast möjligt.
      – Jag kan inte säga ett exakt datum just nu, men hon ämnar flytta ut så snart hon kan. Det kommer ske skyndsamt, säger hennes pressekreterare Erik Wirkensjö.
      Åsa AsplidÅsa Asplid
      asa.asplid@expressen.seMichael TöpfferMichael Töpffer
      michael.topffer@expressen.seNiklas SvenssonNiklas Svensson
      niklas.svensson@expressen.se

  2. Socialnämndernas samarbetspartner:Astrid Lindgrens barnsjukhus skriver:

    Vårdpersonal tog sexuella bilder i barnens sjuksängar
    UPPDATERAD IGÅR PUBLICERAD IGÅR
    Vårdpersonal vid Astrid Lindgrens barnsjukhus har fotograferat varandra i sexuella poser i sjukhusets lokaler. Väggkalendern med bilderna har sålts till kollegor.
    – Det är klart olämpligt, säger Svante Norgren, chef för Astrid Lindgrens barnsjukhus.
    På de tolv bilderna i väggkalendern för 2016 som vårdpersonal vid Astrid Lindgrens barnsjukhus har tryckt upp poserar 12 personer utmanande, enligt sjukhuset handlar det om sjuksköterskor och undersköterskor.
    På en av bilderna sitter en manlig anställd grensle över en kvinna i en av sjukhussängarna. På en annan bild syns en man som iförd endast kalsonger sitter med benen isär inlindad i sjukhusslangar. På en tredje bild ligger en avklädd manlig anställd på golvet och riktar en borr mot kameran.
    Svante Norgren, divisionschef för Astrid Lindgrens barnsjukhus, bekräftar att bilderna är tagna i undersökningssalar och behandlingslokaler på Astrid Lindgrens barnakut.
    – Jag fick reda på det här i dag genom ditt samtal och har nyss tittat på kalendern. Det är klart olämpligt och tecken på mycket dåligt omdöme, säger han.
    Han säger att kalendern har tryckts i 100 exemplar och sedan spridits till de medverkande och deras familjer. Kalendern har även sålts till kolleger på Barnakuten, enligt uppgift till Dagens Nyheter i receptionen.
    – Den har sålts till medarbetare men var man har sålt den vet jag inte. Den har inte varit tillgänglig för utomstående. Pengarna har skänkts till välgörande ändamål så som clownverksamheten på sjukhuset och barncancerfonden. Det har gjorts i gott syfte men med dåligt omdöme, säger han.

    Kan medarbetarna som medverkar i kalendern jobba kvar?
    – Jag bedriver inte personalpolitik via medier. Men det är inte aktuellt med avsked. Jag kommer att ha enskilda samtal med de här medarbetarna och träffa var och en av dem.
    Vad säger du till patienter och närstående som ser kalendern och känner igen den sjuksköterska eller undersköterska som behandlat deras barn på bilderna?
    – Det är extremt olyckligt. Det är oacceptabelt när man arbetar i en förtroendeställning.
    En av de manliga medverkande i kalendern har lagt ut en av bilderna på sin Facebooksida. På bilden ligger mannen på golvet med en borr i handen och tittar förföriskt in i kameran.
    Bilden har i skrivande stund gillats av 143 personer, varav flera uppger att de är anställda på sjukhuset. Bilden har också genererat många kommentarer:
    ”Snygging… undrade vad du gjorde på sjukhusgolvet men nu förstår jag… årets kalender” skriver en användare.
    ”Blir inte mer testosteron än så!! Intraosseös borr, coolt!” skriver en annan.
    Enligt Svante Norgren är det inte första gången som personal låter tillverka en liknande väggkalender.
    – Vad jag förstår har det funnits en kalender tidigare år men de bilderna har inte varit på samma nivå. Jag kände inte till de tidigare kalendrarna och har inte sett dem, men har hört att de bilderna inte har varit så olämpliga som de här.
    Han lovar att det här är den sista väggkalendern av det slaget som personal vid barnakuten tar fram.
    – Det är slut med det här nu. Det kommer inte att hända igen.
    Peter Carpelan (M), Forskning- och personallandstingsråd, säger till DN att personalen har gått över alla gränser när de tog bilderna till kalendern:
    – Detta måste få konsekvenser. Jag förutsätter att sjukhusledningen vidtar nödvändiga åtgärder så att något liknande inte sker igen.
    Vad är det som gör det så allvarligt?
    – Det är särskilt allvarligt med tanke på att det rör sig om ett barnsjukhus, det gör mig väldigt upprörd. Som jag ser det har personalen gått över alla gränser.

  3. LVU tvångsomhändertagna barnens mödrar skjutsas till psykiatri skriver:

    LVU industrins samarbetspartner: BUP och Psykiatri. Hit hamnar föräldrar som motsätter sig socialtjänster och polisen, angående LVU tvångsomhändertagande av deras barn. I demonstration mot de LVU omhändertagna barnen.
    På detta sättet både ”olydiga” föräldrar och barnen görs till ”psykiskt sjuka”. Därefter det är lätt att manipulera med dem inom LVU-kommunal sexindustri och inom rättsväsendet.

    ”Behåll anmälningsplikten för självmord i vården”
    PUBLICERAD 2015-12-06

    Övergrepp i vården. Om vi menar allvar med nollvisionen är det orimligt att slopa anmälningsplikten vid självmord och självmordsförsök inom vården. Det förekommer övergrepp i vården och det förekommer att missförhållanden mörkas. Jag vet, jag är en av dem som drabbats. Det skriver Anneli Wester, före detta patient inom psykiatrin.

    I nya föreskrifter som föreslagits av Socialstyrelsens slopas anmälningsskyldigheten vid självmord och självmordsförsök i vården. Anmälan ska istället göras om det finns misstanke om att ett självmord eller självmordsförsök beror på att vården brustit. Bedömningen ska göras av vården själv.

    Föreskriften om anmälningsskyldighet infördes 2006. Ska vi på ett seriöst sätt arbeta mot en nollvision för självmord så behöver vi ha anmälningsskyldigheten kvar. Eftersom det förekommer att vården mörkar missförhållanden är vården inte redo för ansvaret att själva stå för bedömningen om de brustit.

    Nej, allt var inte bara övergrepp och elände under mina år i vården. Men det var mycket. Och det behövs ett samtal om detta.

    Patienter som säger ifrån om övergrepp sägs ofta vara störda. Deras berättelser om missförhållanden och oegentligheter anses vara ett symtom på deras sjukdom. Det formuleras som att det ligger i sjukdomens art att vara missnöjd. Förstår man inte det som patient beror det i sin tur på bristande sjukdomsinsikt. Ju mer man insisterar på att det som har hänt har hänt desto mer störd anses man vara.

    Utgångspunkten i svenska domstolar är att en person som är eller har varit patient inom psykiatrin inte anses trovärdig. Om ord står mot ord får personalens ord företräde. Läkare och annan vårdpersonal har dessutom trumfkortet att de också får tolka det patienten säger och gör närmast fritt. Dessa tolkningar skrivs också in i journalerna. Vid en prövning utgås ifrån att det som står i journalerna är korrekt.

    Så det är i många avseenden fritt fram att förgripa sig på patienter inom psykiatrin. Man är som patient eller före detta patient närmast rättslös. Hamnar man i fel karuseller i psykiatrin så kan det gå hur illa som helst. Det var i en sådan karusell jag hamnade. Många tar livet av sig. Det var nära att jag också gjorde det.

    Jag hängde mig, men hittades i sista stund. Medvetslös och blå. Skars ner med en kökskniv. Det här är läkarens rapport om hängningen i journalen: ”Enligt rapport från nattöversköterskan har pat igår kväll i samband med byte mellan dag- och nattpersonal smitit in på toaletten och lagt en snara av ett sönderrivet lakan om halsen, knutit upp sig i något rör. Uppmärksammades av någon personal och togs genast ner och tycks inte ha kommit till någon skada. I samband med detta förhöjd övervakning.”

    Om det som hänt dagen innan står det följande i daganteckningarna. ”River loss en stor hårtuss, kryper under sängen och gör en massa småhyss” samt ”slog till personal oprovocerat i ansiktet handgemäng uppstod, då rev pat sönder personals tröja. Kl 21.00. Lugnade därefter ner sig” samt en anteckning om den försvunna tandborsten.

    Allt vårdpersonalen skrivit under hela den dagen jag hängde mig är ”När nattpersonalen tar över upptäcker vi pat hängandes i duschen. Har hängt sig i rivna lakan. Plockas ner. Nattöversköterskan kontaktas. Pat är lite medtagen. Ingen annan åtgärd behövs än vila. Sovit u.a. [utan anmärkning].”

    I epikrisen, det vill säga sammanfattningen över den vård som varit när jag lämnade kliniken har de skrivit ”hon gjorde ett suicidförsök som betraktades som inte så allvarligt, utan mer ett tecken på uppmärksamhet”.

    Någon mer anteckning finns inte. Någon utredning finns inte.

    Jag hängde mig, men hittades i sista stund. Medvetslös och blå. Skars ner med en kökskniv.
    Här är min version om vad som hände. Platsen är rättspsykiatriska kliniken i Växjö. Jag hade inte begått något brott utan de sålde specialistvård till andra landsting för unga tjejer med självskadebeteende som sedan vårdades tillsammans med de dömda patienterna. Jag var en självskadande patient.

    När jag kom dit placerades jag i ett observationsrum, dörren var inte låst men jag fick stränga instruktioner om att inte gå ut. De tog ifrån mig mina tillhörigheter. De satte ut medicinerna tvärt, jag hade stått på tung psykofarmaka i sex år. De satte även ut medicin som kompenserar för den hormonproduktion som utslagna inre organ inte längre producerade. Det blev kaos i hela mitt system och jag fick abstinens.

    De sa till mig att jag inte visste vart jag hade kommit, att jag skulle bli kvar i väldigt många år, att andra utanför sjukhuset önskade sådana som mig död och att jag skulle vara tacksam mot personalen som var där för att hjälpa mig och påtalade upprepade gånger hur sjuk jag var.

    Jag reagerade, rev mitt hår och kastade iväg matbrickan. Kommentarerna fortsatte.

    Jag blev rädd, kröp in under sängen och fastnade med tröjan och kom inte loss. När jag bad skötaren om hjälp sänkte hon ner sängen så jag klämdes och revbenen knakade. Först när det blev kritiskt av att jag inte kunde andas pumpades sängen upp. Till slut kom jag loss.
    Kommentarerna fortsatte och jag kunde inte hantera det, varvid jag kastade en filt på en av personalen. Reaktionen blev att jag hölls fast av en personal och en annan personal slog mig bland annat med knytnävsslag i ansiktet.
    På kvällen svalde jag min tandborste, vad som helst för att få komma därifrån, de letade efter den men hittade den inte och agerade inte på det inträffade mer än tala om hur störd jag var.
    Nästa dag flyttades jag över i ett isoleringsrum där det endast fanns en säng fastskruvad i golvet med ett spännbälte i samt ett lakan och två filtar. Ingen kudde, ville jag ha kudde fick jag använda ena filten vilket jag gjorde. Jag tvingades klä av mig naken och sedan ta på mig en sjukhusklänning, mamelucker och strumpor. Jag minns att jag frös. De tog ifrån mig mina glasögon så att jag inte längre kunde se personalens ansiktsuttryck. Jag fick inte använda hårborste med motiveringen att ”det här är ingen jävla catwalk”. Jag fick endast vistas på rummet med undantag för att två gånger under dagen gå till ett rökrum för att röka. Dörren till mitt rum var stängd men inte låst men jag fick inte öppna den utan var tvungen att ringa på ett klocka och invänta personal. Jag fick inte kontakta advokat eller tillsynsmyndigheter och jag fick inte skriva brev. Jag fick ringa ett kort samtal på kvällen under förutsättning att jag skötte samtalet snyggt. Det samtalet ringde jag hem till min far och tog farväl.
    Därefter gick jag in på mitt rum igen och rev mitt lakan i remsor och gömde under klänningen. När det var dags för personalbyte på kvällen bad jag personalen att låsa upp toaletten. Den var inne på mitt rum men alltid låst. Dörren låstes upp och jag lämnades.
    Jag klättrade upp på handfatet, knöt fast lakanet runt ett rör eller något, runt halsen och hoppade. Jag minns att tåspetsarna nuddade i golvet, sen försvann allt.
    Jag vaknade av att någon drog något vasst under min fot. Jag låg på en brits på mitt rum och lyftes över i sängen. Nacken var skadad och snedställd och jag hade begränsad kraft i benen och kunde inte röra armarna. Någon sa att jag var okej och sedan lämnades jag ensam. Någon läkare tillkallades inte utan jag blev liggandes utan att kunna röra mig.
    De tittade till mig ibland genom en lucka i dörren då de samtidigt tände lysrören i taket. Någon gång öppnade de dörren och tittade till mig.
    Jag förmådde inte längre att vara i känslorna och tankarna, jag var inte ens chockad, allt blockerades. Till slut somnade jag.
    Nästa dag hade jag fått tillbaka tillräcklig kraft i benen för att kunna gå. Armarna var fortfarande svaga. Nacken var kraftigt snedställd.
    Personalen försökte intala mig att det inte hade hänt. Strax kom överläkaren och han försökte också intala mig att det inte hade hänt.
    Dagen efter fick jag föras i ambulans för akutoperation av den svalda tandborsten.
    Det här var 1995 och mitt enda självmordsförsök under de sju år jag var i vårdskarusellen. Jag har i dag en juristexamen och är verbal men det har ändå tagit mig 20 år att klara av att berätta. En av de försvårande orsakerna är det ständiga ifrågasättandet om min trovärdighet så snart jag påpekar missförhållanden – detta anses vara en del av min problematik. Jag får dras med stämpeln trots att det snart är 20 år sedan jag lämnade psykiatrin. Eftersom vården mörkar sina misstag och patienten skuldbeläggs önskar jag att det hade funnits en oberoende myndighet som kunde kopplats in.
    Jag ställer mig frågande till hur borttagandet av anmälningsskyldigheten motiveras. Vården är inte mogen för ansvaret.

    • Feministisk barn-oh kvinnofientlig kommunal samarbete skriver:

      Video på vad som händer med gravida kvinnor i Sverige,som mister en bostad(till ex.,pga.ombildning av hyresrätter till bostadsrätter mm.). Socialen hjälper inte till gravida kvinnor för att få en bostad,utan slussar dem till missbrukare, lämnar dem i skogen och när det är dags att föda,då stänger de in med tvång, våld och hot de svenska gravida kvinnorna på psykiatriska sjukhus och ”sjukjournal”är redan förberett med texten ”pga.flera klagomål mot myndigheterna och mot mot fastighetsbolag vi misstänker någon sorts psykiskt sjukdom” och därefter de stjäl nyfödda bäbisar direkt från sjukhuset,utan att ens säga till mödrarna vart och varför deras bäbisar plötsligt försvan….
      Fattiga svenska kvinnor är suggor i kommunanställdas och i övriga anställdas ögon inom barnhandel.https://youtu.be/YCWoRvUwmG0.Här är resultat av samarbete mellan socialen-psykiatri-sjukvården mot gravida kvinnor….Socialen kastar gravid kvinna ut i skogen,stjäl hennes bäbis och låser in på Psykiatri.

  4. Mirza skriver:

    Vad kan man lita på?Man ska inte lita på Illuminater som lever bland folk mas.

    Vad är illuminat?Illuminat kan inte känna mannens lidande, han/hon vill inte heller erkänna sanningen som anndra pratar, de är programmerade (han/hon) som tidigare gick till hjärntvätt mot alla värden av civiliserade syn på mänskliga rättigheter .

    Kommentarer
    Mirza Ramic
    Mirza Ramic Man ska inte lita på socionomer (han/hon) som tidigare gick till hjärntvätt mot alla värden av civiliserade syn på mänskliga rättigheter .

  5. Mirza skriver:

    Mr:Ove Svidén -min fråga ,har vi illuminater i SVT?

  6. Mirza skriver:

    Sveriges/Norges socialbarnkidnappartjänst system lyckats göra befolkningen psykiskt sjuka ?https://www.facebook.com/Raya.fm/videos/1155794701097322/

  7. Barnhandel på asylboende för flyktningbarnen skriver:

    Det händer på en ny asylboende (för familjer och ensamkommande flyktingbarn) i Västerås. Pedofil barnhandel med socialtjänsten och anställda på asylboende inblandade,därför ärende sekretessbelagt.
    Tioårig pojke våldtagen på asylboende
    Publicerad 22 januari 2016 kl 18.44
    INRIKES. En pojke i tioårsåldern misstänks ha utsatts för en rad våldtäkter på asylboendet Signalisten i Västerås, rapporterar Vestmanlands Läns Tidning.
    De upprepade våldtäkterna ska ha skett under december och januari, men polisen kan inte uppge om det rör sig om en eller flera gärningsmän.
    Polisanmälan gjordes under torsdagen men ingen är ännu misstänkt för brottet.
    Polisen är i övrigt mycket förtegen om händelsen.
    – Jag kan inte säga någonting, jag får inte säga någonting. Det är sekretess på alla våra ärenden, säger Lena Kjellmodin, chef för polisens barngrupp som arbetar med brott i nära relationer, till VLT.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *