Främlingshatet sitter djupt i folksjälen och myndighetssverige

Sverige och rättsosäkerheten

Många ensamkommande flyktingbarn som kommit till Sverige har försvunnit. Katia Wagner och Jens Mikkelsen har träffat flera hundra av dem, och har skrivit boken De förlorade barnen. De samtalar med Lena Sundström, som skrivit Spår. Moderator: Björn Linnell. Inspelat på Bokmässan den 26 september 2013. Arrangör: Natur och kultur.
Se mer:  http://www.ur.se/Produkter/178370-UR-Samtiden-Bok-och-bibliotek-2013-Sverige-och-rattsosakerheten
Produktionsår: 2013 Längd:45 minuter Tillgängligt på UR-Play till: 1 juli 2018

Det här inlägget postades i LVU, Maktmissbruk, MOR, VärldsGemenskap. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Främlingshatet sitter djupt i folksjälen och myndighetssverige

  1. Socialister anställer främlingsfientliga och mobbningsbenägna på sina myndigheter och kommuner skriver:

    Socialisternas och deras anställdas mentalitet :Främlingsfientlighet och mobbningsbenägenhet, elakhet till medmänniskor kallas för ”självförtroende” och ”hantera situation bra”; korruptions- fiffelbenägenhet , lögnaktighet, missbrukare kallad av socialister för ”social kompetens” och ”bra kommunikativa förmågor”; lakejer slickande uppåt och sparkande nedåt kallas för ”lojala”.
    Chefer är gamla vanliga personer med sina korrupta släktningar och brottskimpisar som anställer folket enligt sina egna upfattningsmodeller av hur en ” bra anställd” ska vara och helst från korrupta eller ”uppslickade uppåt och sparkande nedåt” mobbningsbenägna empatiberövade människokretsar, vilka de än nu är, svenskar, invandrare eller utländska.

  2. Avskaffa socialtjänsten,SoL och LVU! skriver:

    Besatta av kontrollbehov psykopater Socialisternas tjänstemän vill veta allt om medborgarens privatliv. Brottsliga socialisternas tjänstemän är rädda för vanliga medborgare och vill veta allt om dem. Läkare, sjuksköterskan, lärare, skolsköterska och kurator berättar allt om medborgare genom olika sorts ” journaler” inkl. olika förtal och annat som behagar socialtjänsten, eller andra kritiserade politiska kontrollmyndigheter.
    ”Vill vi verkligen bidra till att avskaffa journalsekretessen?”
    Det är ovärdigt vårt demokratiska samhälle att frånta patienten rätten att själv få avgöra av vem, var och när journalen ska få läsas, skriver fyra läkare.
    Publicerad: 2015-10-14 07:00 Skriven av: Hans Wingstrand, Bengt Hanson, Bengt Hjelmqvist och Christian Ingvar.
    100 000-tals anställda inom offentlig och privat sjukvård, snart kanske också socialtjänstens och Försäkringskassans tjänstemän, kan läsa våra sjukjournaler via den ”sammanhållna journalföring” som Sveriges Kommuner och Landsting i samarbete med it-leverantörer och vårdpolitiker drivit fram – utan att vare sig allmänheten, vårdmedarbetare eller patienter tillfrågats eller ens informerats.
    Våra patienter tror fortfarande att sekretessen finns men så är det inte längre. Landstingen bryter mot 2008 års Patientdatalag vilket Datainspektionen och Justitiekanslern flera gånger sedan 2010 påpekat. Den rätt du som patient enligt lagen har att ”spärra” din journal för obehörig läsning finns i praktiken inte eftersom den oftast kan passeras med ett enkelt musklick. På dataskärmen står då: ”Patienten har spärrat sin journal. Vill du ändå läsa den? Ja eller Nej?”
    Risken att bli avslöjad som tjuvläsare är närmast obefintlig. Trots det hävdar landstingen att tjuv­läsning avslöjas genom ”systematisk loggkontroll” och att man då blir bestraffad. Sanningen är att denna loggkontroll bara är några få slumpvisa kontroller bland de 100 000-tals lagliga inloggningar som görs i svensk sjukvård varje dygn.
    Ett nytt förslag till Patientdatalag vill frånta patienten rätten att själv få avgöra av vem, var och när hens journal ska få läsas. Vårdpolitiker, SKL och it-leverantörer vill att alla våra patientjournaler finns fullt tillgängliga på alla vårdinrättningar och på social- och Försäkringskassekontor. Denna nya Patient­data­lag vill också ta ifrån patienten rätten att få sin journal ”spärrad”. Lagförslaget förkastades helt ur integritetssynpunkt av både DI och JK men nu lobbar vård­givarna/SKL och it-industrin och kallar våra lag­vårdande myndigheter för ”broms­klossar”!
    “Vi står nu inför ett historiskt vägskäl.”
    Det är ovärdigt vårt demokratiska samhälle att frånta patienten rätten att själv få avgöra av vem, var och när journalen ska få läsas. Det är dessutom ologiskt när vi alltmer, och med rätta, månar om ökad respekt för patientens integritet, inflytande, del­tagande i vårdprocessen och tillgång till sin egen journal.
    Vi står nu inför ett historiskt vägskäl.
    Vill vi verkligen ta ifrån patienten rätten att själv bestämma av vem, var och när journalen ska kunna läsas?
    Vill vi verkligen att Försäkringskassan, social­tjänsten och kanske också andra myndigheter ska ha direkttillgång att läsa journalen?
    Vill vi verkligen att persondata ur våra journal­system ska bli en handelsvara?
    Vill vi verkligen bli den generation svenska vård­med­arbetare som ger upp journalsekretessen?

  3. Avskaffa socialtjänsten skriver:

    Socialnämnden med sina allierade myndigheter i kommunalt samarbete, sådana som polisen, Kronofogden, Länsstyrelsen, Förvaltningsrätten mfl. tycker om att hota, tvinga sig på människor och att kasta dem hemifrån. Socialnämnden kan bara kasta ut romer från deras kåkstäder, men kan inte erbjuda nåt bättre, inte ens en kartong för att sova i. Socialen ser människor hellre gå utan tak över huvud och sen jaga dem igenom hela staden. Det är socialisternas tjänstemän., sanna antihumana socialister, hycklande utåt, slickande uppåt och sparkande nedåt med ormtungor:

    I dag ska EU-migrantlägret tömmas
    De 100–200 personerna, mestadels romer, som bor i det stora EU-migrantlägret i stadsdelen Sorgenfri i Malmö har till klockan 16.00 i dag på sig för att frivilligt flytta från lägret.

    Detta sedan Malmö miljönämnd beslutat att den sanitära situationen medför allvarliga hälsorisker för de boende, och att omkringliggande miljö påverkas av nedskräpning.
    Enligt organisationen Nätverket för romers rättigheter, som utan framgång överklagat kommunens beslut, har de boende själva beslutat att ända in i det sista protestera mot avhysningen.
    Carina Nilsson (S), kommunalråd i Malmö med ansvar för sociala frågor, sade på lördagen till TT att polisen kommer att spärra av området om det inte tömts till klockan 16.00 men att det sedan inte kommer att hända så mycket mer under dagen.

  4. Ove Svidén skriver:

    Men kom även ihåg detta:
    Sverige slapp invasion under andra världskriget.
    Ty Hitler ansåg vårt land som en renrasig förebild!

    • Fakta om vilka som inte fått ersättning mm skriver:

      Jaa, efter att ha kikat på videon och den säger en hel del hur man mörkar hur det här går till… Vi har också varit i kontakt med tidningar och Sveriges Radio mm. Man svarar med att det finns inget nyhetsintresse i detta. Det finns alltså inget intresse att sanningen skall komma fram .. Detta till trotts att dom som fått avslag uppgivet att dom blivit slagna både fysiskt och psykiskt och våldtagna. Dessa så illa drabbade med livslånga trauman får kastat i ansiktet av ersättningsnämnden ”vi tror inte på dig” För du är inte tillräckligt misshandlad av staten

      Därför blir dessa människor utan ersättning och därmed är ursäkten ett enda stort hån. Sverige som är fosterlandet för många av de gamla som nu sviker och för oss som tvingas se på med vilken förljugenhet vårt land far fram visar också tecken på kamouflerad statsterrorism då man vill framstå med att man följer FN-Konventionerna och tar väl hand och vårdar de omhändertagna barnen

      http://www.ersattningsnamnden.se/aktuellt

      Tack för ordet
      Vi Drabbade

  5. Mobbning är livsfarlig brottslighet skriver:

    En av tio är utsatt för kränkande särbehandling på sin arbetsplats. Sverige har inga fungerande lagar kring detta vilket gör att förövarna i stort sett alltid går fria medan offret bryts ner och slås ut från arbetsmarknaden. Det behövs en starkare lagstiftning kring detta gigantiska arbetsmiljöproblem.
    Kränkande särbehandling leder inte bara till sämre hälsa för den enskilda utan hela arbetslaget påverkas. Effektiviteten och produktivitet går ner, stressen ökar och det blir sämre förtroende för ledningen. 100-300 personer tar varje år livet av sig på grund av den mobbning de är utsatta för av sina kollegor, medarbetare eller chef. 10.000-30.000 personer blir långtidssjukskrivna. Vad kostar inte detta vårt samhälle?

    Om man räknar bort det mänskliga lidandet så handlar det om ofantliga summor!

    Den 31 mars 2016 kommer en ny föreskrift från Arbetsmiljöverket som handlar om organisatorisk och social arbetsmiljö. Målet med denna är att minska den arbetsrelaterade ohälsan och få arbetsgivare att prioritera arbetsmiljöarbetet. I och med denna föreskrift ställs det högre krav på arbetsgivare och chef att arbeta med och motverka kränkande särbehandling. Räcker det? Vad är det som gör att det inte finns någon straffskala knuten till denna föreskrift?
    I andra länder finns konkreta straffsanktioner, i Sverige går mobbarna i stort sett alltid fria. Här räknas kränkande särbehandling som ett brott mot arbetsmiljölagen och inte som i Frankrike – ett brott mot den personliga integriteten och där man som mobbare kan dömas till att betala stora skadestånd samt fängelse. Att visa på brister i den fysiska arbetsmiljön är enkel men då det kommer till den psykosociala arbetsmiljön blir det svårare. Det finns sällan klara bevis eller vittnen och ord står mot ord vilket gör det enligt svenska lagar svårt att utreda. Chansen till upprättelse för offret är försvinnande liten.

    Kränkande särbehandling är bland annat:
    · Man ges meningslösa och omöjliga arbetsuppgifter
    · Utfrysning
    · Överdriven övervakning av ens arbete
    · Fråntagande av arbetsuppgifter
    · Ifrågasättande av ens kompetens
    · Sabotage av ens arbete
    · Hot, skvaller och förtal

    Man vet att mobbningsoffer precis som krigsoffer kan drabbas av Posttraumatiskt stressyndrom. PTSD visar sig bland annat genom mardrömmar, värk, påträngande minnen, koncentrationssvårigheter, ångest och ängslighet.

    När jag var utsatt för kränkande särbehandling och sexuella trakasserier på min arbetsplats satt jag ofta inne på toaletten och grät i en handduk för att mina kollegor inte skulle höra mig. Jag utvecklade ett stamningsbeteende och självförtroendet sjönk. Från en dag till en annan blev jag osynlig och man ”hörde inte” vad jag sa. Mina kollegor tog för givet att jag ständigt gjorde fel och man drog grova sexuella skämt om mig – trots att jag sade ifrån fortsatt det.

    Hundratusentals människor lider i det tysta samtidigt som de känner skuld och skam för det de är utsatta för. Det är inte offren som ska skämmas!

  6. Skolverkets normer för kommunal skola i praktiken skriver:

    Detta är ett svar på huvudinlägget på debatten ”Specialkolor”, från dn.se,2015-11-20.

    Högbegåvade barn bör ges möjlighet till särskild pedagogik och egna skolor då de idag är en stigmatiserad minoritet. Den svenska skolan uppmuntrar social likriktning och extrovert beteende på bekostnad av högbegåvade barns hälsa, livskvalitet och framtidsutsikter.Det är slående genom debatten hur kritiker av Brunskogs förslag missar hennes poäng. Något som hon sedan själv poängterar, det handlar inte om högpresterande utan om högbegåvade barn. Jag tillhör själv de två procent av befolkning som har en IQ på över 130.
    Detta har inte gjort mig högpresterande eller högfungerande i det svenska skolsystemet. Jag lärde mig läsa och skriva som 4-åring, när jag sedan kom upp i skolåldern var jag ständigt tvungen att anpassa mitt språk då jag pratade med jämnåriga eftersom mitt ordförråd låg flera år före deras. Jag tyckte skolan var olidligt tråkig och upplevde att de andra ofta såg mig som snobbig och ”know it all”. Konflikter med lärare var vardagsmat. Jag hatade och hatar fortfarande grupparbeten. Dessa stjäl all min energi och livslust. Jag klarar helt enkelt inte navigera den sociala terräng som den svenska skolan domineras av och som är en del av den allmänna pedagogiken. Först på högstadiet då jag hade en chans att bli placerad i mer avancerade grupper upplevde jag någon form av intresse och stimulans.
    När jag sedan kom in i gymnasievärlden föll allt. Jag gick in i en flera år lång depression och gick aldrig klart gymnasiet. Istället läste jag in gymnasiekompetensen själv, hemma, några år senare. Jag fick bra betyg och kom in på en eftertraktad högskoleutbildning. Dessvärre höll utbildningen, trots sin status, lågt tempo med många grupparbeten och rörig struktur. Jag knäcktes ännu en gång. Blev utredd på Akademiska sjukhuset i Uppsala där min höga begåvning konstaterades.
    Sedan dess har jag klarat över 360 högskolepoäng antingen på distans eller i miljöer där det är små klasser och stora möjligheter till eget och ostört arbete. Jag är idag 33 år och har inte haft ett jobb sedan jag var 21. Mitt CSN är sedan länge slut men jag har den stora turen att ha familj runt mig med ekonomiska resurser att stötta mig då jag fortfarande studerar. Jag hoppas få fortsätta avancera i den akademiska världen och småningom hitta en nisch där jag kan blomstra.
    Jag upplever att jag på många sätt har farit illa i den svenska skolan och hade jag kommit från en mer socialt utsatt bakgrund vet jag inte hur det hade gått. Jag minns hur jag som barn och tonåring drömde om att hitta andra som tänkte som jag och med vilka jag faktiskt kunde prata utan att hela tiden förställa mig. Jag drömde om utmaning och om att få känna mig värdefull. Jag kan idag, efter 26 år i det svenska skolsystemet börja skönja en bild av vad jag förhoppningsvis kan använda min begåvning till. Jag är dock övertygad om att vägen hit hade kunnat vara kortare och mindre smärtsam hade jag befunnit mig i en miljö tillsammans barn med liknande förutsättningar. Inte för att jag är bättre eller mer värd än andra utan därför att jag tillhör en begåvningsminoritet. En minoritet som ofta är analytisk, känslig och extremt självkritisk, något som kan vara nog så handikappande i ett system där social homogenitet och extroverta individer är norm.

    • Ove Svidén skriver:

      Bästa Star Kid, högt begåvade stjärnbarn som drabbats att växa upp i det jämlikade Sverige, som mobbar och medicinerar bort opassande genier ifrån medelmåttornas rike. Men fortsätt med dina brillianta kommentarer, kära flitiga anonyme vän, dold bakom de långa men väl så beskrivande alias-namnen.

      Medelmåttornas rike varar inte för evigt, även om den omhuldas av en allians av sju främingsfientliga partier som har det gemensamt att de går bakåt beträffande röster i senaste valen.

      Valet 2018 kan bli en vändpunkt! Håll ut!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *