Felet är att socialtjänsten vägrar erkänna sitt misstag

Tobias hat kämpat för sin son i tre års tid. Foto: KRISTER HANSSON
 Ytterst handlar fallet Tobias om svenska myndigheters oförmåga att medge misstag. Socialtjänsten gjorde fel som lovade bort den nyfödde pojken till ett ungt par.

Så dök en engagerad biologisk pappa upp.

Men då gick det inte att rätta till felet.

Så tolkar jag historien. Allvarligt, bedrövligt men även typiskt är att ingen i Bollnäs svarar på frågor, fast de lösts från sekretess. De vägrar. De – socialtjänstemän, chefer, politiker – gömmer sig bakom en självuppfunnen ”princip” om tystnad.

Varför följdes inte socialtjänstlagen som säger att en biologisk förälder ska stöttas?
Varför är det Tobias som ska utredas fast det inte är han utan den biologiska mamman som har brister?

Varför utelämnas den första psykologens starkt positiva beskrivning av hur Tobias fungerar som pappa?

Varför arbetade man inte för att lösa spänningarna mellan Tobias och de besvikna familjehemsföräldrarna?
Vilket stöd har socialtjänsten för påståendet att det faktum att pojken är för tidigt född är ett hinder att flytta till pappa?

För att nämna några av frågorna som ingen vill ha. Bollnäs har gjort fel på fel.  Flera experter plockar sönder besluten.

Till exempel: Att pojken kan få hjärnskador om han börjar dagis före tre års ålder är till exempel ”osannolikt”, säger barnläkaren och experten Lars Björklund i Sveriges radios gedigna genomgång av fallet. Han har gått igenom journalerna.

Vi har domstolar som ska se sakligt på svåra ärenden. Men det domstolen har att utgå från är socialtjänstens utredning som kan innehålla faktafel, missuppfattningar och ostyrkta påståenden som aldrig korrigeras, utan blir ”sanningar”. Jag har sett det många gånger.

Högsta förvaltningsdomstolen kommer snart med slutliga avgörande tom vad som är ”bäst för barnet”. Vad det nu är.

Tre år har gått. Säkert är det unga rejäla paret i Bollnäs fina föräldrar. ”Bäst för barnet”, rentav. Vad vet jag.  Det är inte poängen här.

Låsningarna är poängen. Vad är det för fel på svenska myndigheter? De är inte onda människor. Vari bottnar skräcken och skammen för att ta in ny information, medge misstag och ändra beslut?

Se där en fråga större än socialtjänsten i sig.

Kerstin Weigl   Aftonbladet 2015-06-14

Kerstin
Weigl

Det här inlägget postades i LVU, Maktmissbruk, MOR, Pengar, politik. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Felet är att socialtjänsten vägrar erkänna sitt misstag

  1. Socialnämnden besatta av galningar skriver:

    De som kidnappar barnen ifrån föräldrar går sakta men säkert till Satan, där de ska torteras ordentligt för det. Vi kan bara tycka synd om de alla psykiskt störda barnkidnapparna som är helt realitetsfrånvarande och kanske inte ens förstår vad de håller på med egentligen. De fungerar på lägsta nivå och är slut som människor.

  2. Socialens LVU metoder är på väg att skapa inbördeskrig i ett havererat samhälle skriver:

    Ja, det här verkar vara totalt sinnessjuka metoder där systemet med sina robottar till tjänstemän har itellektuella inlärnigssvårgheter. Normalt är att man lär utav sina misstag. Vad är det för männsikor som så föraktfullt och utan empati eller emtionell intelligens låter sig utöva dessa brutala handlingar mot barn och familjer ? Jaha, vilken värdegrund vilar då detta på ? Ett enormt kontraproduktivt sjukt system som skadar människors möjligheter att delta i samhällsgemenskapen och vara produktiva… Skadorna som socialen och dess metoder använder sig utav leder som ofta till självuppfyllande profetior, # ja titta här föräldern mår ju så dåligt och fungerar inte för barnet #.

    Hur långt har det gått i detta land ? Vad har medmänskligheten och solidariteten taget vägen ? Metoderna är iallafall samhällsfarliga och samhällskollapsen för övfrigt med allt våld och dödsskjutningar varje dag blir att kriget är totalt analkande. Kan det råda något tvivel om vilka som är arkitekerna till detta ?

  3. Morfar skriver:

    Påståendet att barn kan få hjärnskador av att börja på dagis före 3-års ålder låter onekligen intressant. Kan det vara dags att införa 3-års medborgarlön för småbarnsföräldrar ?

  4. Ove Svidén skriver:

    Sambeskattning var lösningen för fyrtio år sedan för att visa hur viktig en hemmavarande förälder är för barnets språkutveckling till ansvarstagande vuxen.

  5. Ove Svidén skriver:

    Aftonbladet / Kerstin Weigl 2015-06-17
    Kerstin
    Weigl

    Dom idag: Tobias får hem sin son

    Efter tre års kamp återfår Tobias vårdnaden om sin nu drygt treårige son.

    Att han vill träffa och få hem sin son är helt naturligt, anser fem justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen.

    Domen kom i dag, och betyder att Tobias i Malmö som Aftonbladet skrev om i söndags ska kunna få hem sin son som sedan födseln bor i familjehem i Bollnäs. Han säger att domen är ”en stor glädje och lättnad”. – Men nu börjar ett jättearbete, säger han.
    Svår process

    Det är Sveriges radio som granskat fallet med hjälp av de inspelningar Tobias gjort av samtalen med myndigheterna. Redan innan barnet föddes visste Tobias att han kanske var pappan. Mamman kunde inte ta hand om barnet. När faderskapet var fastställt blev Tobias vårdnadshavare men då inleddes en svår process att få ta hem pojken, som placerats hos ett ungt par i Bollnäs.

    Att hemflyttningen måste ske försiktigt och gradvis tyckte Tobias var naturligt, men gradvis gick det upp för honom att familjehemsföräldrarna hela tiden trott att pojken skulle växa upp hos dem.

    Efter ett tag ansåg socialnämnden i Bollnäs att pojken visade tecken på att må dåligt, och att det skulle bero på umgänget med pappa Tobias. Uppgifterna kom huvdsakligen från familjehemsföräldrarna.

    När Tobias ville fortsätta planen för hemtagning av sitt barn lades ett flyttförbud, som undanröjdes av domstol. Då svarade socialnämnden med att tvångsomhänderta pojken med stöd av LVU, lagen om vård av unga. Som skäl gav man att Tobias inte skulle ha visat tillräcklig förståelse för sin sons behov och reaktioner.
    Upphäver domen

    Det är den domen som Högsta förvaltningsdomstolen nu upphäver, med mycket bestämda formuleringar dessutom. Kammarrätten borde inte ha beslutat om LVU. Förutsättningar för tvångsvård fanns aldrig.

    Ur domen: ”…önskemål om regelbundet och frekvent umgänge med sonen måste ses som både naturligt och befogat” för att en pappa som vill ta hem sin son.

    Tobias har redan kontaktat det team barnpsykologer i Malmö som han tidigare haft kontakt och kan stödja honom när en hemflyttningsprocess återigen ska sättas igång. Igen, Den senaste tiden har han åkt 169 mil för att träffa sin son tre timmar var tredje vecka.

  6. Socialnämnden besatta av galningar skriver:

    De olika barnmisshandlarna anställda på kommunen och på myndigheter ska få straff? Barnet med pappas ska få ersättning för 3 års lång tortyr? Insatta i ärende kommunens och statens psykfall ska avskedas i detta demokratiska , humana och rättvisa Sveriges rättssystem som sällan någon svensk medborgare tror på. Vanliga människor i Sverige känner sig lurade och utnyttjade av tjänstemän/kommunanställda, politiket, av korrupta ”eliten” och andra brottslingar som suger blod av vanliga trevliga och hederliga medborgarna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *