Svenska Modellens Rättsröta

Svenskt rättsväsende – Vanliga människor är bara bönder i ett schackparti – HILDA, IDA och RUBEN styr allt


Högsta förvaltningsdomstolen - Wikimedia Commons

Orättfärdiga domar mot sjuka, jäv, och ordenstänkande styr vårt rättsväsende. Vanliga människor kan inte förvänta sig att det svenska rättsväsendet ska ge rättvis behandling och rättvisa domar, skriver författaren Bertil Lindqvist som förklarar hur kartellbildningar kontrollerar.

Text: Bertil Lindqvist | Högsta förvaltningsdomstolen – Foto: Wikimedia Commons

I hela min livstid har jag fått lära mig att: ”Du har alltid rätt att få din sak prövad i två instanser.” Så heter det kanske fortfarande, men i praktiken är det inte så. För att få din sak prövad i en högre instans behövs oftast ett Prövningstillstånd. Rätten till prövning i två instanser försvann i samband med omfattande ändringar av rättegångsbalken år 2008.1) Har detta då någon verklig betydelse. Jo, det har det verkligen. Jag ska kort berätta ur verkliga livet hur det kan fungera i liten skala.

Lagmannen, åklagaren och vittnet (polismannen) var kompisar

För c:a 30 år sedan blev jag tagen av en civil polisbil med en ensam polis för fortkörning. Jag visste med mig att jag inte kört för fort och vägrade att skriva på några böter. Så småningom hamnade vi i Tingsrätten som första mål efter lunch. När jag satt utanför förhandlingssalen kom lagmannen, åklagaren och vittnet tillsammans. De hade inte bara ätit en gemensam lunch, deras prat om den lunchen och senaste deras gemensamma jakt, visade på ett jäv utan motstycke, men det begrep jag inte då.

Rättegången var snabbt avklarad och vittnet dvs. polismannen bedömdes som mycket trovärdig så domen var en ren formsak.

Polismannen – det mycket trovärdiga vittnet – ljög

Eftersom jag kan räkna, tog jag efter hemkomsten och räknade på polismannens vittnesmål och fick fram rent horribla siffror som polismannen och tillika det mycket trovärdiga vittnet kastat ur sig. Jag utnyttjade min rätt att överklaga och återigen vittnade ”den mycket trovärdige polismannen” exakt samma som tidigare. Efter att jag tagit siffrorna baserade på polisens vittnesmål och visat beräkningarna för hovrätten blev jag omedelbart frikänd. Påföljden för mened är vanligtvis fängelse, något som polismannen givetvis slapp.

Samma princip gäller i de sjukas kamp mot försäkringsbolag och vår maktelit

Varför nämner jag ett obetydligt trafikmål jo för exakt så här går det till när sjuka i domstol förvägras vård. Samma gäller mål där sjuka vill ha vård eller ersättningar för skador eller i övrigt via domstolen kämpar mot en maktfullkomlig offentlig byråkrati.

Domstolarna stöttar de som ingår i deras personliga nätverk så ofta att denna artikel inte räcker på långa vägar, för att återge en bråkdel av dessa fall, men precis som i trafikmålet jag nämnde ovan där kom lagmannen, åklagaren och vittnet tillsammans hade ätit lunch tillsammans, sker idag i stor skala och utan att medborgarna känner till det. Man umgås, har luncher, kurser och andra aktiviteter där alltifrån polisbefäl rikspolischef domare åklagare advokater generaldirektörer samt det värsta av allt rättsväsendets övervakande instanser JK i spetsen. Jag återkommer till det längre ner i artikeln.

Får ingen överklaga? Alla får överklaga, men alla får inte sin sak prövad i högre instans.

Målutredningens förslag om generellt prövningstillstånd

Målutredningen föreslår i betänkandet Mål och medel – särskilda åtgärder för vissa måltyper i domstol (SOU 2010:44) att ett generellt krav på prövningstillstånd till hovrätt och kammarrätt ska införas. Grunderna för prövningstillstånd ska vara enhetliga i hovrätt och kammarrätt. Därmed ska granskningsdispens införas också i kammarrätterna. (Därmed försvann också vår rätt att få vårt ärende prövat i två instanser).

Krav på prövningstillstånd gäller i dag för 40 procent av målen som kommer till hovrätt och för 70 procent av målen till kammarrätt. Undantagna är främst de flesta brottmål och skattemålen. 2) Sensmoralen av detta är att idag så skulle jag ha blivit felaktigt dömd, i och med att jag med en säkerhet som gränsar till visshet inte fått något prövningstillstånd. Polismannen hade också fortsättningsvis framstått som mycket trovärdig.

Förfarande vid prövningstillstånd

För att avgöra om prövningstillstånd ska ges,9) går en jurist vid kammarrätten igenom alla handlingar i målet och föredrar sedan målet muntligt för två eller tre domare. Domarna prövar därefter om det finns skäl att ge prövningstillstånd.

På byråkratsvenska låter det ganska fint, men översätter man det till vanlig begriplig svenska så handlar det om ett godtycke av stora mått. Man överlåter helt enkelt att en låg tjänsteman att hantera ärendena på så kallade delegation, givetvis inom angivna procentsatser och sedan komma med förslag till ett par domare som sedan signerar de färdiga besluten.

HILDA, IDA och RUBEN  – Ytterligare ett steg närmare total rättslöshet via kartellbildning

HILDA är ett nätverk för kvinnor arbetande inom svenskt rättsväsende. I nätverket ingår ett stort antal av landets ledande kvinnliga jurister, bland andra advokater, domare, åklagare, generaldirektörer och poliser. 3)

Vid ett möte på Advokatsamfundets kansli, skapades organisationen den 18 januari 2006, och fick sitt namn efter dagens namnsdagsbarn. Det blev nätverket HILDA. Den officiella förklaringen var att:

Hilda är ett nätverk för att stödja kvinnor i deras professionella utveckling inom advokatkåren och rättsväsendet. Målet är att skapa förutsättningar för kvinnor att utvecklas i respektive yrke och därmed öka antalet kvinnliga chefer och delägare.

Detta argument kan verkligen ifrågasättas, speciellt som man arbetar intimt med den manliga motsvarigheten RUBEN.

Den verkliga anledningen – att via möten och träffar skapa ett kotteri och diskutera hur man ska döma i vissa ärenden, verkar mer trolig. Möjligheten för en person att överklaga har starkt begränsats genom förfarandet med prövningstillstånd. Skulle man tillhöra de procent som får en andra rättegång, så verkar det väldigt troligt att man hör sig för inom sina nätverk, så att man inte förargar en kollega genom att komma med en avvikande åsikt. Jag kommer att redovisa sådana fall senare i artikeln.

RUBEN är ett nätverk för män arbetande inom svenskt rättsväsende.

IDA Nätverk för svenska domstolschefer

IDADenna treenighet gör att situationen jag beskrev i början av artikeln där lagmannen, åklagaren och vittnet kom tillsammans efter att ha pratat igenom saken över en lunch, nu sker organiserat. Gör man sig osams med någon i denna treenighet är det i det närmaste omöjligt att få en rättslig prövning värd namnet.

Vi pratar gärna om mänskliga rättigheter, men givetvis i något annat land. Att staten dagligen bryter mot de mänskliga rättigheterna i Sverige, vet många svenskar inte ens om.

Varför dessa nätverk har bildats, är för mig och många andra en gåta och för de flesta människor ett otäckt steg mot en tjänstemannadiktaur som dessutom sedan tidigare befriats från sitt tjänstemannaansvar. En otäck kombination.

Nätverket IDA består som ovan nämts av domstolschefer. I nätverken HILDA och RUBEN är man mer diversifierad.

HILDA 4)
RUBEN 5)
Britta Ahnmé Kågerman Ordförande och chef för Allmänna reklamationsnämnden Göran Lambertz, f.d. ansvarig JK f.n. justitieråd i HD.
Mari Andersson
Tf. kammarrättspresident, Kammarrätten i Stockholm Sten Heckscher f.d. Rikspolischef
Gudrun Antemar Lagman, Förvaltningsrätten i Stockholm Stefan Strömberg f.d. Rikspolischef
Margareta Bergström President i Hovrätten för Övre Norrland Bengt Svenson Rikspolischef
Maria Billing Chefsjurist, Sveriges advokatsamfund Fredrik Wersäll  f.d. ansvarige Riksåklagare numera Hovrättspresident & Ordf. för Statens Ansvarsnämnd
Lena Blixt Hovrättsråd Stefan Strömberg.  f.d. Rikspolischef
Agneta Broberg Diskrimineringsombudsman f.d. Ordförande för Svenska Advokatsamfundet
Anna Skarhed Justitiekansler Tomas Nilson avgående Ordf. för Sv. Advokatsamfundet
Agneta Bäcklund
Justitieråd Dan Eliasson f.d. statssekreterare
Maria Eka
Expeditions- och rättschef
Regeringskansliet, Kulturdepartementet
Anders Perklev Riksåklagare (RÅ)
Charlotte von Essen
Rättschef Justitiedepartementet Peter Danowsky  Medieadvokat
Carin Götblad RikspolischefFd Nationell samordnare mot våld i nära relationer

Det har inte varit utan besvär att sammanställa detta urval och som bara utgör en del av medlemmarna, speciellt har det varit så ang. nätverket RUBEN och vissa uppgifter kan vara obsoleta. Många länkar till dessa sidor har upphört att fungera (error 404) vilket i sig får mig att tänka på skuggornas domäner. Nedanstående länkar fungerar i skrivande stund.

Alla är lika inför lagen, men vissa är mer lika än andra

Det är utan tvekan så det var tänkt från början, att alla skulle vara lika inför lagen. Med när den kartell som styr rättsväsendet idag, där alla rättsliga instanser samt de som skall övervaka och tillse att de rättsliga instanserna jobbar efter vår svenska lag, tillhör samma paraplykartell, då har vi fått en rättslig diktatur.

För säkerhets skull är både tjänstemannaansvaret och Riksrätten avskaffade, så risken för kartellens medlemmar att få stå till svars på något sätt är obefintlig. I en rättslig diktatur är rättsskipningen godtycklig, och då kan lagen tolkas efter eget gottfinnande. Jämför de två fallen nedan.

Bevisad och dokumenterad misshandel lämnades utan åtgärd

Denna misshandel skedde på Vikingline mitt framför övervakningskameran 6) Enligt artikel i Aftonbladet skedde misshandeln i oktober 2009. Den misshandlade fick svåra skador i Nacke (whiplash) snett bäcken och diskbråck och har därför inte kunnat jobba på 4 år.

Kammaråklagare Thomas Holst

Trots att hela misshandeln fångats på film och förövarna var identifierade, lade Kammaråklagare Thomas Holst ner utredningen. Enligt Aftonbladet menade Kammaråklagare Thomas Holst att:

”Om vi skulle försöka hämta hem alla människor som begått brott som inte är tillräckligt allvarliga, så skulle vi få väldigt mycket att göra.”

Man tror knappt det är sant. (klicka på bilden eller länken och titta på filmen) Efter insatser från Aftonbladet togs fallet upp igen i februari 2012. Hur kan sådant här hända? Frågan ska väl närmast ställas till HILDA. IDA och RUBEN.

Hur rimmar fallet med misshandeln på Vikingfärgan i en jämförelse med Julian Assange-affären?

Frågan är intressant och bör väl också ställas till Kartellen HILDA, IDA och RUBEN. När man läser dokumenten beträffande domstolens misstankar mot Julian Assange, 7) och jämför dessa mot misshandeln på Vikingfärjan så är det svårt att förstå den nytta som HILDA. IDA och RUBEN gör speciellt med tanke på Kammaråklagare Thomas Holst att: ”Om vi skulle försöka hämta hem alla människor som begått brott som inte är tillräckligt allvarliga, så skulle vi få väldigt mycket att göra.”

Vi vanliga människor som de facto är domstolarnas uppdragsgivare, tycket förståss att misshandel till invaliditet är betydligt alvarligare än ofredande som det gäller i Julian Assanges fall. Alla ni som läser denna artikel kan gå in på länk 8, och läsa alla förhör i Assangefallet. Det som efter det tror att det handlar om våldtäckt, blir nor svår att finna.

Likväl väljer svensk rättvisa att hålla någon i husarrest i London till miljoner i kostnader, medan man tycker det blir för jobbigt att ta hem och lagföra någon där alla bevis finns.

Säkerligen kommer representanter för HILDA. IDA och RUBEN att hävda att det inte är deras bord utan att deras kartell endast är till för att ge sina medlemmar bättre karriärer. Bullshit, säger jag och många med mig. Denna kartell har redan tagit makten över hela rättsväsendet och ska då rimligtvis ansvara för att våra domstolar har bättre rättssäkerhet än om man skulle använda sig av två Ytazytärningar.

Vi som medborgare i Sverige och rättsväsendets uppdragsgivare, måste protestera högljutt och inte acceptera denna lekstuga.

Mitt bidrag är att jag har skrivit Trilogin Folkbödlarna dvs. böckerna ”Haveristerna”, ”Bödlarna” och ”Förrädarna”. Böckerna är en mix av fiction och verklighet och man kan läsa den första boken ”Haveristerna” gratis endast här på NewsVoice.

Text: Bertil Lindqvist

Referenser

Jörn Liljeström, LEX Advokatbyrå: Bobattre.se/VaraSidorFragaVisa.asp
Tidningen Advokaten: Advokatsamfundet.se/Advokaten/Nr-1-2011-Argang-77/
Advokatsamfundets hemsida: Advokatsamfundet.se/Natverket-Hilda/
HILDA`s hemsida: Advokatsamfundet.se/Hilda/Hilda/Hildas-medlemmar/
Nyhetsverket: Nyhetsverket.se/nyhet/16287/
Aftonbladet: Aftonbladet.se/nyheter/article17503052.ab
Reclaim Justice Defender of article 6: Reclaimjustice.com/artiklar/det-kastar-en-skugga
Reclaim Jusitce Häktningspromemoria mm: Reclaimjustice.com/pdf/Assange.pdf
Förfarande med prövningstillstånd: Domstol.se/Myndighetsbeslut/Provningstillstand/

Det här inlägget postades i LVU, Maktmissbruk, politik. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Svenska Modellens Rättsröta

  1. Socialistiska barnamördare jobbar vidare skriver:

    Flera socialistiska medicinska experter tittade på en sjuk 17årig flicka , lät henne dö i hjärnblödning och jobbar vidare som om inget hänt. Och ingen tar hänsyn till förälders önskemål på medicinsk hjärnuntersökning, till ex.röntgen eller magnetkamera.
    Vad gjorde socialtjänstemän då, till ex., tog de sitt ansvar för barnet och tvingade läkarna & sjuksköterskor till omvårdnad?
    Jag undrar om inte föräldrar borde kunna ringa kommunanställda på Socialjouren eller på Socialnämnden för sådana där fall när de ser att barnets liv är i fara pga. Landstingsanställdas försummar och inte bryr sig om att rädda barnets liv.
    Det jag skulle kalla för förebyggande arbete för barnets bästa. Om föräldrarna skulle kunna ringa socialen, när de ser att utomstående , tjänstemän , anställda på vårdcentralen, dagis, sjukhus eller grannar trakasserar deras barn och socialen skulle anlända med polisen och göra akuingrep i situation för att rädda barnets liv. Då socialen skulle göra nåt nytta för Barnets Bästa och BBIC. Vi skulle räkna i tiotusentals av räddade liv varje år. Det skulle vara en mänsklig uppgift för att göra livet trevligare för barnen i Sverige, men socialistisk regering med sina anställda har ju andra planer- det är med alla medel förstöra privata familjer, skrämma upp och ställa privatpersoner mot varandra och tjäna pengar på offren.
    Intressant, om statliga, kommunala och Landstingets politikerna och tjänar pengar på att folket under 18 år och pensionärer dödas på sjukhuset.

    Skickades hem – dog av stroke
    Bajda Swid dog av en propp i hjärnan – nu kritiseras sjukhuset i Växjö hårt
    17-åriga Bajda Swid drabbades av stroke.
    Men läkarna på sjukhuset i Växjö trodde att hon hade ett virus och gav henne Alvedon.
    Två dagar senare dog flickan.

    Nu riktas skarp kritik mot sjukhuset.
    Den 8 augusti förra året blev Bajda Swid dålig.
    Hon hade kraftig huvudvärk, synrubbningar och kräktes.
    Tillsammans med sin mamma Janan Mattar åkte hon till vårdcentralen som i sin tur genast skickade dem vidare till barnakuten vid Centrallasarettet i Växjö.
    – Överläkaren som mötte oss där sa direkt att det var ett virus. Hon skickade oss till en ögonläkare fast det inte alls handlade om synen utan om hjärnan, säger Janan Mattar.
    – Och allt hon fick var Alvedon.

    Blev allt sämre
    Bajda Swid placerades inte på en barnavdelning utan på en observationsplats på barnakuten.
    Hon skickades till röntgen i två omgångar men de fläckar som syntes på hjärnan antogs fortfarande bero på virus.
    Röntgenavdelningen rekommenderade att det skulle göras en magnetröntgen men det kunde sjukhuset inte klara av under helgen.
    Under natten blev Bajda Swid sämre. Hennes feber steg, hon tappade känseln i vänster sida och Janan Mattar insisterade på att det skulle göras en magnetröntgen.
    – Jag har själv jobbat inom sjukvården, jag tyckte att det var tydligt att det inte rörde sig om något virus.
    Inte förrän kvart över tolv nästa dag kom jourläkaren, som börjat åtta på morgonen, för att undersöka 17-åringen.
    Avböjde experthjälp
    Janan Mattar ville att Bajda Swid skulle flyttas till Lund där de kunde göra en magnetröntgen.
    – Sköterskan sa att jag inte skulle vara orolig, jag skulle inte förlora min dotter.
    På eftermiddagen beslutades att Bajda Swid skulle köras i ambulans till Lund. Man avböjde SOS Alarms erbjudande om att skicka med en specialist om det skulle uppstå problem med andningen.
    På väg mot Lund fick Bajda Swid svårt att andas och så småningom började hon krampa.
    Vid ankomsten till sjukhuset i Lund var hon djupt medvetslös och avled några timmar senare.
    Det konstaterades att 17-åringen drabbats av blodpropp i hjärnan.
    – De ville inte lyssna på mig. De dödade min flicka framför ögonen på mig, säger Janan Mattar.

    Skarp kritik
    Händelsen anmäldes till Inspektionen för vård och omsorg, IVO, som nu riktar skarp kritik mot sjukhuset på en rad punkter:
    Det fanns ingen plan för hur Bajda Swid skulle övervakas.
    Man prioriterade fel när undersökningen dröjde fram till lunch.
    Man tog aldrig kontakt med någon barnneurolog.
    Man skulle ha kontaktat barnkliniken i Lund mycket tidigare.
    Man skulle ha begärt en anestesispecialist i ambulansen.
    Rätt diagnos och behandling fördröjdes på grund av bristande rutiner.
    – Det enda en av läkarna sa till mig efteråt var att han nu hade lärt sig en läxa, det var en ren skymf.
    Janan Mattar är kritisk till att läkarna jobbar kvar som om ingenting har hänt.
    – Om andra människor gör så stora fel får de sparken, hur kan de få behålla jobben?
    Aftonbladet har sökt ansvariga för Växjö Centrallasarett. I svar till IVO skriver sjukhuset att man vidtagit åtgärder för att förhindra liknande händelser i framtiden.
    Medicin Växjö
    Karin Ahlborg
    18 april 2015 09:05

    FAKTA
    Sluddrade och tappade känseln
    Fredag 8 augusti:
    Sen eftermiddag: Bajda Swid och hennes mamma kommer till barnakuten.
    Man tar blodprover och skiktröntgar hjärnan. Det finns två förändringar på hjärnan.
    En ögonläkare undersöker Bajda Swids ögon utan att finna något onormalt.
    Bajda Swid placeras på observationsplats på barnakuten istället för att skrivas in på barnavdelningen.
    21.30: Nattjouren undersöker Bajda Swid som sluddrar och har kräkts.
    22.00: Hjärnan skiktröntgas igen, nu med kontrast. Röntgen rekommenderar att en magnetröntgen görs.
    24.00: Nattjouren kontrollerar Bajda Swid och uppfattar att tillståndet är oförändrat.

  2. Ove Svidén skriver:

    Turild är kallad till en muntlig förhandling i förvaltningsrätten. Jag ombeds att komma med som medborgarvittne och moraliskt stöd. Domaren öppnar med kommentaren: att det som gäller under dagens förhandlingar, är endast det skriftliga underlaget. Hon behärskar helt sina härskartekniker, och får Turild ur balans. Vilket just var det överordnade syftet.

    Turild skulle mobbas ut ur arbetsgemenskapen på sjukhuset för sitt osolidariska sätt att informera en patient om biverkningar som det var sjuksköterskan Turilds plikt att dölja inför sina läkemedelsoffer. Även hennes fackförening hjälpte till med den effektiva utmobbningen.

    Och för att den ansvarige läkaren skulle få behålla sin legitimation och bonus för att deltaga i det tvivelaktiga läkemedelsförsöket, måste alltså även fotfolket, medicinomerna som delar ut gifterna från apoteket i små doser, lova att vara med i falskspelet. Liksom även domaren och de politiska nämndemännen i förvaltninsdomstolens skenrättegång.

    Förstår du nu som läsare att sjukvården på sjukhusen inte alls är till för att förbättra din hälsa, utan att din roll i falskspelet är att aningslöst ge en siffra i statistiken för det läkemedel som till stora kostnader, måste passera medicinalstyrelsens/ socialstyrelsens granskning innan de kan godkännas för användning i större skala.

    Förstår du nu även varför ’man’ lockar in dig med frikort och högkostnadskort in i ruljansen? Det finns ingen medmänsklig, medkänsla för medborgarna inblandad. Det är en cynisk kalkyl bakom den ’goda’ svenska sjukvården, sammanfört i sjukhusen, där allt är sjukt, samlat på en och samma plats för överskådlighetens skull och den statistiska signifikansens.

    Begreppet hälsa, hälsovård och friskvård är fiender till en lönsam läkemedelsindustri i ekonomisk tillväxt.

    De cirka trettiofem tusen LVU-tvångsomhändertagna per år, är en väsentlig resursbas för sjukvårdens behov av organtransplantationer. Blodgruppen är viktigare än ras eller kulturell tillhörighet. Att separera barn från sina föräldrar med ett LVU, under asylprocessens tidsfördröjning, är ett effektivt sätt att skapa ett ensamkommande flyktingbarn för det materialistiska/ateistiska samhällets olika behov.

  3. Sköterskor och läkarna får skriva förtal och kränkningar i patienternas skolvårds-eller sjukjournaler skriver:

    Från dagens tidning om rutten svensk sjukvård och rutten välfärd.
    Sjuksköterskor,sköldköterskor , läkarna och olika andra kommunens , Landstingets samt statliga anställda får håna Sveriges medborgarna så mkt. de än vill och skriva in olika förtal, skvaller, hån och andra galenskaper i svenskarnas sjukjournaler , skolvårdsjournaler och olika andra vårdjournaler. Läsa och skratta eller hämnas åt vanliga människor, vuxna och barnen.
    Det går inte att radera det, de kränkningarna som följer svenskarna genom de där skriverier varje gång de har kontakt med vården, polisen, domstolar, socialnämnden, skolan, dagis , sjukhus, tandvården, vårdcentralen, BB eller andra institutioner&myndigheter, svenskarna får stämpel på sig, lider av och får dåligt bemötande av det. Sjukjournaler får vem som helst på myndigheterna och även skolorna ta del av. Allt ligger i dator. Eller fördelas bland kollegorna när ”de känner behovet av det”, bakom patientens rygg och utan att informera patient om detta.
    De alla vill samtidigt att vi betalar ännu mer i skatt för dem. De vill få höjda löner och upskattar inte att de har jobb utan konkurrens.
    Man måste bli frisk och glad , allt annat förbjuds i kommunistisk samhället, för de myndigheterna och kommunanställda ska utreda , förklara för psykiskt sjuk och låsa in DIG ich dina barn om DU vågar visa ditt missnöje mot kommunisternas anställda och tjänstemän, mot deras inkompetens och ondska och mot deras socialistisk rutten skola, vård m.m.

    Vården förnekade sjukdomen – i 36 år
    INDIVIDUELLT. EDS skiljer sig från individ till individ. För Jonnas del innebär sjukdomen att hon är överrörlig och att hon är mer känslig för smärta än andra.
    Tusentals svenskar lider av plågsamma kroniska sjukdomar, som i vissa fall inte syns utanpå och i många fall är okända för de flesta.
    Många kämpar länge för att överhuvudtaget få en diagnos och bli tagna på allvar av vården och omgivningen.
    KvP:s artikelserie handlar om ovanliga sjukdomar – och människorna som tvingas leva med dem varje dag.
    FJÄLKINGE. Från dag ett har Jonna Balogh blivit misstrodd för hennes sjukdom Ehlers-Danlos syndrom.
    Den har kallats för hobbydiagnos, teatraliskt utspel och ren och skär galenskap.
    – Jag har en diagnos på papper, ändå tittar man mig iskallt in i ögonen och säger, är inte det här din egen hobbydiagnos?
    ”Du lider av en obotlig sjukdom som heter EDS” talade smärtläkaren om för Jonna Balogh en dag i november hösten 2013. Då hade Jonna lidit av sjukdomen i 36 år. I händerna på rätt läkare tog det två minuter att fastsälla Jonnas diagnos. För tidigare läkare däremot, och den övriga vården, tog det ett helt liv.
    – Det enda jag fick höra var att det var psykiskt, det satt i huvudet. Jag hade hål i själen. Jag var narkoman. Jag var ute efter mediciner. Jag var ute efter sjukskrivning. Jag tog upp sjukhusets resurser. Jag vet inte allt vad jag hört. I journalerna står det rent vidriga saker om mig. Vi visste ju om att det inte var så, säger Jonna Balogh.
    Hånades i ambulansen
    I det ljusgula radhuset i Fjälkinge bor Jonna med sin man och sina tre barn. Hon har kämpat för att kunna leva ett normalt liv som möjligt. Länge arbetade hon som personlig assistent. I dag orkar hennes ben inte bära henne längre, hon är rullstolsburen och heltidssjukskriven. I påskas fick Jonna sitt senaste anfall och svimmade av hemma i sitt eget badrum. Även om blåmärkena på hennes ansikte hunnit övergå i gul nyans, syns det på hennes klarblåa ögon att smärtan fortfarande känns.
    – Jag var envis med att gå på toaletten, jag svimmade, slog i huvudet i duschväggen. Jag vaknade till och tänkte att jag måste ta mig upp. Sen är det svart.
    Låg hjälplös
    Jonnas man som redan låg och sov, vaknade av allt skrik och gråt. Då hade Jonna Balogh slagit sig i huvudet. Där låg hon med svullet ansikte, hjälplös på golvet. Väl i ambulansen trodde Jonna att hon var i goda händer. Men där misstroddes hon, trots hennes fastställda diagnos.
    – Plötsligt vaknar jag till i ambulansen av att någon håller ett hårt grepp om armen. Då har jag ramlat av båren i ambulansen. ”Vafan håller du på med, du spelar teater och kastar dig på golvet” säger hon till mig. Varpå jag blir riktigt ledsen. Jag försökte säga till henne att jag glidit av, men jag orkade knappt prata. Jag har aldrig förr blivit så kränkt. Jag tänker anmäla henne nu.
    Tappat tilltron för vården
    Att bli så pass misstrodd som Jonna blivit genom åren gör henne förbannad och ledsen.
    – Jag blir förbannad. Och jag blir ännu mer förbannad i dag när jag har en diagnos på papper och man sitter där, tittar mig iskallt in i ögonen och säger att jag har en hobbydiagnos. Jag har haft läkare som hånflinat mig upp i ansiktet, vägrat ge mig smärtmedicin, ljugit för mig och sagt att EDS:en inte finns med i mina journaler.
    Förutom striden med sjukvården, går mesta delen av Jonna Baloghs energi åt till att inte göra sig illa, tänka positivt och förtränga smärtan. Jonna är överrörlig och känner tre gånger så mycket smärta än andra. Hon lever med den 24 timmar om dygnet. Lokalbedövningar tar inte på henne som den gör på andra personer, och hon äter ca 20 smärtstillande tabletter om dagen. Tilltrots har Jonna lärt sig att hantera smärtan, för henne finns det inget annat alternativ.
    Nu vill hon sprida kunskap
    – Man har två val: lägga sig ner och bli bitter och tycka jävligt synd om sig själv, eller göra det bästa av livet. Och för mig var det så att jag bestämde mig för att bygga upp mitt psyke först och när jag hade gjort det bestämde jag mig för att göra små små delmål i mitt liv. Jag började inse att jag inte kunde leva livet som jag gjort innan.
    EDS är en bindvävssjukdom som skiljer sig från individ till individ. Den går varken att upptäcka i blodprov eller på röntgenbilder. Jonna menar att avsaknaden på dessa traditionella kontrollvariabler i kombination med det relativt sett lilla andelen drabbade, utgjort ett stort hinder för kunskapssoopridning och forskning. Därför har Jonna bestämt sig för att sprida kunskapen på egen väg.
    – Projektet heter Fight for EDS och vi är fyra tjejer som jobbar med det sedan september. Vi har fantastiska följare, i dag har vi 2029 på Facebook och vi har föreläst på sjukhus och event. Det finns ett stort behov och intresse.
    Familjen Jonnas hjältar
    Även om smärtan är ständigt närvarande, går den aldrig att beskriva eller berätta för någon annan hur det känns. I stället försöker Jonna Balogh fokusera på de positiva sakerna i livet.
    – Mina barn och min man är mina stora hjältar. Jag har fått några fantastiska vänner som är som systrar för mig, man får ett speciellt band. Jag har alltid varit en positiv person, jag är en människa som ser möjligheterna i stället för hindrena.
    Av Georgina Harris
    Publicerad 22 apr 2015 09:43

  4. Lambertz en en perfekt chef för socialistiska rättssystemet skriver:

    Vi läser idag om Lambertz, den perfekta socialistisk tjänsteman som var JK och nuvarande högsta Sveriges domare på Högsta Domstolen. Med sådan chef socialistiska brottslingar tjänstemän och kommunanställda kan få vara i lugn och ro på alla instanser. LVU, JO, DO, Tingsrätternas och alla andra rätternas, Skolinspektionens, IVO, Skolverkets negativa dom till privatpersoner, de vanliga medborgarna som förstör deras liv , bli bara bekräftade på Högsta domstolen.

    GW villig att betala för stämning av Lambertz
    Göran Lambertz påstår i sin bok att den avlidne journalisten Hannes Råstam kan ha förvridit verklighetsbilden om Quickfallet på grund av sin cancersjukdom.
    Nu erbjuder sig Leif GW Persson att stötta Råstams familj om de stämmer Lambertz:
    – Jag är skittrött på karln.
    Justitierådet Göran Lambertz, 65, ger i dag ut sin bok ”Quickologi” där han fortsätter driva sin linje om att Sture Bergwall, tidigare Thomas Quick, är skyldig för de åtta mord som han nu friats ifrån.
    Han går även hårt åt den avlidne journalisten Hannes Råstam, för att i sin bok lura eller vilseleda läsarna. Bergwall tog nämligen tillbaka sina morderkännanden inför Råstam och efter flera års arbete kunde journalisten avslöja Sveriges kanske största rättskandal i en bok.
    ”Fick be om hjälp”
    Lambertz ifrågasätter nu om inte Råstams cancersjukdom påverkat utgången i boken:
    ”Han visste att hans tid var utmätt, cancern växte i hans kropp. Kan han ha tänkt att ”nu ska jag dra på så mycket jag kan, så får vi se hur långt det bär, hur mycket mitt kära Sverige klarar av att hantera”? Jag trodde nästan det ett tag”.
    Faktum är att Råstam började med sin bok två år innan han blev sjuk. Enligt kriminologen Leif GW Persson är justitierådets påhopp förtal.
    – Hannes går och dör på ett väldigt tragiskt och oväntat sätt när han är i slutfasen av sin bok. Att han då skulle använda det som en förevändning för att ta ut svängarna i den boken. Om det var något så var det tvärtom. Han fick be om hjälp på slutet för att få den klar, säger Persson.
    ”Det är osmakligt”
    Råstams familj har tagit del av delar av boken där Lambertz skriver om deras make, pappa och syskon.
    De är mållösa.
    – Jag tycker att det är helt galet. Jag förstår inte hur man kan uttrycka sig så om en avliden person som inte har chansen att försvara sig. Det är osmakligt att han (Lambertz reds anm) måste ropa efter berömmelse på det här sättet, säger dottern Amanda Sommarström.
    Enligt henne kom även döden som en överraskning för hennes pappa.
    – Det var inte förrän sista månaden ungefär som han förstod att han skulle avlida och då var han så pass dålig att han inte ens kunde skriva, säger Sommarström och fortsätter:
    – Jag vet inte om Lambertz vet om att Hannes var färdig med underlaget av boken en lång tid innan han blev sjuk. Hade Lambertz sett själv hur dålig pappa var under sista tiden hade han inte valt att uttrycka sig så i sin bok.
    Ber familjen om ursäkt
    Amanda Sommarström och resten av familjen ska nu se över möjligheten att stämma Göran Lambertz för förtal.
    – Det här är inte okej. Det är inte acceptabelt att han ska få uttrycka sig så här.
    Leif GW Persson är villig att hjälpa till ekonomiskt.
    – Ja, jag gör det. Jag är skittrött på karln, säger han.
    Egentligen struntar han i Lambertz.
    – För dårar har jag nog av. Men det är just att den här dåren råkar vara domare i Sveriges högsta domstol. Det har jag inte lika lätt att förlika mig med. Om jag kan förlyfta livet för Göran Lambertz på minsta vis så gör jag gärna det. Man får låta någon jurist titta på det här.
    Sedan tidigare har Sture Bergwall gått ut med att han stämmer staten på grund av uttalanden utfärdade av Lambertz.
    Lambertz kommenterar Råstams planer i ett sms:
    ”Jag är ledsen att de har tagit illa vid sig. Om de läser min text ser de att den är ömsint skriven. Och jag gillade Hannes. Men jag ansåg att jag måste skriva som det var eftersom hans bok spelade så stor roll för att villfarelsen skulle uppkomma.”

  5. Barnen far illa av skolanställda pga. Lambertzs ledda domstolar skriver:

    Vi läser idag igen, om varför LVU tvångslag mot barnen och annat allt grövre barnmisshandel existerar och är laglig i Sverige, om det utövas av kommunanställda och av andra tjänstemän .Utan att bestraffas, utan uppmuntras av HD m.fl.(inkluderat alla under liggande Domstolar och Rätten). Svenska Rättsväsendes högsta chef var socialisternas perfekta tjänsteman Lambertz.Svenska tjänstemön och kommunanställda har 0 respekt heller till elevernas föräldrar.Eftersom en privatperson ska ju aldrig vinna ärende mot svensk tjänsteman&kommunanställd! Staten&kommunanställda vet allena ”Barnets bästa” och de har ”BBIC” i åtanke….. Föräldrar kan ju alltid annulleras och hotas med Socialtjänsten och LVU tvångsomhändertagande om de gnäller om barnmisshandel och barnmobbning på dagisar, på skolor,på sjukhuset eller kritiserar någon tjänsteman&kommunanställd etc.etc.Det är bara så i socialistisk samhälle där inte föräldrar utan ”alla har ansvar om barnen”, enligt Stefan Löfven nu också. Dvs.ingen har ansvar, eftersom bara föräldrarna sköter och känner genuin gratis ansvar om sina egna barnen. Men som kommunanställda blandar in sig i familjens privatliv, stör dem samtidigt som ingen lyssnar på och respekterar föräldrarna-varken skolanställda, skolsköterskor, övriga kommunanställda eller övriga tjänstemän, så barnen far illa av olika korkade kommunanställdas beslut och av deras otrevligt beteende. Eftersom i sådana ärender olika slags tjänstemän bara lyssnar på och respekterar vansinnet och okunnig svammel från socialtjänsstemän m.fl.likn.

    Domstolarna accepterar mer våld från de vuxna i skolan”
    Publicerad i dag 00:05

    Bakgrund
    BEO och Skolinspektionen utreder anmälningar om kränkande behandling av elever. BEO har 2009-2014 krävt skadestånd i 30-50 fall per år. Förra året krävde BEO skadestånd i 42 fall. Vid årsskiftet 2014/15 hade skadeståndskravet i 30 av fallen lett till att eleven fått ersättning från huvudmannen. I de fall där huvudmännen motsatt sig kravet hade BEO gått vidare till domstol i 2 fall. I övriga fall pågick förhandlingar med huvudmännen.
    Läs mer. Fler debattartiklar på DN Debatt
    • 25 april. ”Jag skulle hellre gå i skolan än tigga på gatan i Skellefteå”. Lördagens debattartikel är skriven av Ilias Ciurar, 15 år, som tigger utanför butiker i Skellefteå. Han har reagerat på att många i hans situation inte går i skolan. Läs debattartikeln
    • 24 april. ”SD:s partiledning måste respektera demokratin”. Uteslutningen av Gustav Kasselstrand och William Hahne är en respektlös maktdemonstration av partiledningen, skrev medlemmar i styrelserna för SDU och SD Stockholms stad. Läs debattartikeln
    • 23 april. ”Sänk skatten på arbete redan från 64 års ålder”. Sänkt kapitalkrav för att starta ­aktiebolag, höjt fribelopp för studenter och skattelättnader redan från 64 års ålder är fyra av förslagen i vår budgetmotion, skrev tre ledande moderater. Läs debattartikeln
    • Fler debattinlägg på DN:s debattsida

    MER LÄSNING
    Lärare försvarade fakta kring Förintelsen – kritiseras 2015-02-26
    Relationen till läraren påverkar betygen 2015-03-11
    Relationen till läraren påverkar betygen 2015-03-10
    Lärare sparkade handikappad elev 2015-02-17
    ”Eleverna behöver lära sig hantera datorn i skolan” 2015-04-17

    Överklagar till HD. I två aktuella domar tycks domstolarna ha intagit en mer accepterande hållning till vuxnas våld och kränkningar i skolan. Det oroar mig. Låt oss inte falla tillbaka till att ordningen i skolan upprätthålls med våld eller kränkningar, skriver Caroline Dyrefors Grufman, Barn- och elevombud vid Skolinspektionen.
    När vi dagligdags talar om kränkningar i skolan tänker de flesta på en elev som blir kränkt av andra elever. Vad många inte vet är att i närmare 40 procent av de cirka 1 300 anmälningar om kränkande behandling som kom in till Barn- och elevombudet (BEO) och Skolinspektionen förra året var det skolpersonal som uppgavs ha stått för kränkningarna.
    Barn- och elevombudet (BEO) har möjlighet att kräva skadestånd för elever som blir kränkta i skolan. I de flesta fall accepterar huvudmannen för skolan vårt beslut och betalar ett skadestånd till eleven. I andra fall vill inte huvudmannen betala och jag kan då föra frågan till domstol.
    Jag har i dagarna till Högsta domstolen överklagat ett utslag där underinstanserna nekat en elev skadestånd för en i mitt tycke mycket allvarlig kränkning från en lärare.
    Den domen är en av två domar på senare tid som oroar mig. Jag kan konstatera att domstolarna i dessa domar intagit en mer accepterande hållning till vuxnas våld och kränkningar i skolan jämfört med tidigare. Jag hoppas att denna domstolarnas inställning inte är en omsvängning i synen på vuxnas rätt att använda våld i skolan.
    Här är de exempel jag tänker på:
    En elev i årskurs 6 stör lektionen i matematik genom att fila med sin plastlinjal på bänken. Eleven är, som det kallas, utåtagerande. Senare konstateras att han har en funktionsnedsättning.
    Då händer följande:
    Läraren säger till eleven att sluta, vilket inte sker. En konflikt uppstår. Läraren tar tag i elevens handleder och släpar ut honom genom klassrummet inför ögonen på de andra eleverna. Eleven slår i bänkar och får märken över en stor del av kroppen. Märkena blir efter en tid blåa.

    Tingsrätten beskriver situationen så här i sin dom:

    ”(Läraren) har tagit tag om (elevens) handleder för att få honom att släppa sitt grepp om bänken och har därefter, när (eleven) hamnat till golvet, dragit honom ut ur klassrummet. Hur (eleven) hamnade på golvet är inte utrett men märket på (elevens) rygg kan enligt tingsrätten ha uppkommit genom (elevens) eget vållande då han, som han själv beskrivit det, försökte att komma ur (lärarens) grepp genom att sprattla med kroppen. Märkena runt handlederna måste dock uppkommit av (lärarens) grepp. Tingsrätten anser emellertid att det varit nödvändigt för (läraren) att använda den mängden våld för att utföra utvisningen av (eleven) och återställa ordningen i klassrummet. Våldet har inte stått i missförhållande till syftet med ingreppet. (Eleven) har därmed inte blivit utsatt för kränkande behandling och Skolinspektionens talan ska därför ogillas.”

    Tingsrätten bedömer alltså att en lärare med våld ska kunna släpa ut en 12-årig pojke med uppenbara problem på det sätt som beskrivits och som ingen förnekat.

    Jag vill påpeka att målet gäller huvudmannens ansvar och inte den enskilde lärarens. Det är huvudmannen som har ansvaret för att den här typen av situationer inte ska behöva uppstå. Oavsett om det handlar om resurser, kompetensutveckling eller annat så är det alltid huvudmannen som ytterst ansvarar för att elever inte utsätts för kränkningar i skolan.

    Jag har överklagat domen till högre instans men inte fått prövningstillstånd. Domen har därför vunnit laga kraft.

    Den dom jag nu överklagar till Högsta domstolen pekar i samma riktning.

    Under en sagostund läste läraren om en noshörning som sa ”blä, blä, blä”. Efter sagostunden upprepade några elever ”blä, blä, blä”. Läraren bad dem sluta. Några elever, däribland den elev som jag företräder, var uppe i varv och fortsatte. Läraren sade till på skarpen, tog tag i eleven och vände honom för att sätta honom till rätta i bänken. Eleven blev arg, sträckte ut tungan och blåste till. Läraren fick saliv i ansiktet och slog då eleven med öppen hand i ansiktet. Slaget träffade eleven på kinden och en rodnad uppstod.

    Läraren dömdes för misshandeln av tingsrätten. Så här skriver rätten i domen:

    ”För tingsrätten står det … klart att (läraren) gav (eleven) en örfil som reaktion på att (eleven) spottat (läraren) i ansiktet och att örfilen orsakade övergående smärta. Detta är att bedöma som misshandel, ringa brott. Även om (elevens) beteende var olämpligt berättigar det inte (lärarens) handlande. (Läraren) ska därför hållas straffrättsligt ansvarig för gärningen.”

    När tingsrätten senare, på yrkande av mig, tog ställning till elevens rätt till skadestånd enligt skollagen, bedömdes kränkningen vara ”ringa” och kunde därmed inte resultera i skadestånd.

    Hovrätten gick på samma linje och menade att slaget inte haft inslag av vare sig ”bestraffning eller repressalie” utan var reflexmässigt.

    En och samma tingsrätt har således å ena sidan ansett att handlandet utgjort misshandel, och fällt den aktuelle läraren för det, och å andra sidan ansett att samma gärning inte är en skadeståndsgrundande kränkning enligt skollagen. Jag vill vara tydlig: Det handlar här om en sjuårig elev som utsatts för misshandel av sin lärare.

    Eleverna i dessa domar, en med en funktionsnedsättning och en sjuåring som fortsätter att säga ”blä, blä, blä” och blåser spott, är båda barn. De reagerar som många barn gör innan de blivit vuxna, innan de lärt att behärska sina impulser och sitt agerande. Skolan ska fostra men det måste finnas andra metoder än våld för att lära eleverna ”gott uppförande”.

    Lärarens rätt att aga barn i Sverige togs bort 1958 och alla barn har ett särskilt skydd genom Barnkonventionen, FN-konventionen om barns rättigheter från 1989. Det särskilda skyddet innebär att alla myndigheter och domstolar ska lägga ett barnperspektiv i varje beslut och åtgärd som rör ett eller flera barn.

    I de två domarna ligger det nära till hands att tolka domstolarnas ställningstaganden som att de bortsett från barnperspektivet och istället tagit intryck av den debatt som pågår om skolan, att det är brist på ordning och studiero i klassrummen.

    Jag är väl medveten om att det kan vara stökigt i många skolor. Något som också kan påverka kunskapsresultaten. Många lärare har pressade arbetsförhållanden och känner ibland osäkerhet om och när de får ingripa för att skapa lugn och ro. Det är ett ansvar för huvudmännen för skolan att stödja lärarna och ge förutsättningar för en undervisning som inte störs av oro i klassrummet. Det är också huvudmännens skyldighet att se till att de elever som är i behov av särskilt stöd för att klara skolan också får sådant stöd.

    Låt oss under alla omständigheter vara överens om att vi inte falla tillbaka till att ordningen ska upprätthållas med våld eller kränkningar. Det tillhör en förgången tid.

    Barn ska vara okränkbara, det är något absolut.

    Caroline Dyrefors Grufman, Barn- och elevombudet, Skolinspektionen

  6. Sveriges Högsta rättvisan skriver:

    Svenska rättsväsende är som Kungariket.Det går inte att avskeda Högsta domstolens domare. Hen ska sitta där tills bli pensionerad och skratta åt oss, skällande små chichuanor som kan inte ens påverka sitt eget privat liv,om man inte högt ställt i samhället. Hur är svenska socialismen egentligen-allt välfärd och rikedomar-bara åt rika. Alla andra får inte ens öppna munnen utan hårt bestraffning igenom alla instanser.

  7. Svensk olika sorts barnavården är livsfarligt för barn skriver:

    Socialiternas välfärden och vården är skam för Sverige och för alla västeuropeiska länder.
    fre 10 dec 2004
    Min son dog i tysthet
    Liksom idrottsmannen Mikael Ljungberg hängde sig Jan Wiiks son Sam i ett lakan på psyket. En skillnad var att vården aldrig ringde för att berätta vad som hänt. I en text full av kärlek och stolthet skriver hans pappa Jan om villkoren för de psykiskt sjuka och för dem som dör för egen hand. –Ì´0;Kanske behöver vi ett självmordsverk?
    När man läser om psykvårdens problem förfasas man. Budskapet är att det finns en massa tokar som inte hålls inspärrade och därför är vi vanliga människor i fara. Men sanningen är att tokarna är vanliga människor som inte erbjuds hjälp och det är dessa människor som utsätts för den största faran. Några få gör våldsverkan med tragiska följder, men de flesta bär sitt kors och sin egen tragedi, utan hjälp av samhället.
    Ibland finns det bisarra förövare, men det är ovanligt. Men jag förstår sorgen som anhöriga till offren känner. Det handlar ju inte om antal; det handlar om förlust av en anhörig.

    Så blev det att mitt barn mådde dåligt, men han blev ingen förövare. Ofta kämpade han för att söka vägar i en vilsen värld. Jag kände mig lite bortkommen som vägvisare, och slutligen jävligt tom i mina råd.
    –?Jo, hans liv slutade med att han hängde sig på rättspsyk.
    Något tidigare hade han stulit mat på en Vivoaffär och blivit dömd till vård. Ja, han hade gjort inbrott genom att krossa ett fönster. Själv kände jag det som en lättnad då jag förstod, eller rättare sagt trodde, att han skulle få vård. Han blev häktad för att ha stulit mat i förvirrat tillstånd. Dömd till vård, fick han sitta i häkte. Han var illa däran, men fick ingen vård.
    Pojken som hade stulit mat kunde nämligen inte få hjälp. Den enkla anledningen var att det inte fanns plats på psyket. Han hade aldrig använt droger, så drogavänjning var inte aktuellt.
    Myndigheterna samordnar inte besluten då det gäller psykvård. Rättsmaskineriet sa sitt, men psykvården hade inte platser. Och så fick han sitta några veckor i häkte för matstölden. Slutligen fick han vård, men alldeles för sent. Han gick in i en psykos som resultat efter tiden i häktet. Efter psykosen blev han bättre och därför skulle han få öppenvård i anpassat boende. Men se, det gick inte att samordna med kommunen. Det fanns inte plats för honom, så därför blev han kvar på rättspsyk. Han satt alltid mellan myndigheternas stolar. Ingen gjorde fel, eftersom ingen hade ansvaret för helheten.
    Och allt detta för en stöld av lite mat som jag så gärna hade gett honom.

    Jag minns då han rymde från rättspsyk. För folk utanför låter sådant hemskt mot bakgrund av vad som har skett och hur psykvårdens problem speglas. Här rymmer man från avdelningar och folket får uppleva otrygghet. Det är ju sådana som begår dåden.
    Men jag var stolt över pojken.
    Min son avvek från ”vårdarna” i bankomatkön vid Umeå lasarett. Där stod han utan jacka en kulen dag, men avvek. Han tog därefter en veckas semester i Marseille. På något sätt fixade han en resa. Han fixade pengar, han fixade jacka och han företog sig ett mål. Sedan kom han tillbaka till rättspsyk. Han hade bara känt att han inte hade orkat längre och han hade tagit en semester. Han hade tagit en vecka i Marseille. Det var inte för att protestera, utan grundat i ett mänskligt behov.

    Kan ni förstå att jag var stolt? Han anmälde sig själv vid dörren till rättspsyk.
    Det var min son det!
    Sedan bad han om ursäkt och anpassade sig. Men när man ser tillbaka på hans liv, så var den upplevelsen av värde, och jag tror att han upplevde några lyckliga stunder då. Det vill jag tro. Man skall aldrig förakta ett kort liv som meningslöst. När vi summerar livet så är inte antalet dagar avgörande. Jag hoppas att stunderna i Marseille var lyckliga.

    Min son hängde sig i ett lakan i sitt rum på rättspsyk.
    Jag var hemma hela kvällen, natten och följande förmiddag.
    Men ingen ringde den kvällen, ingen har ringt sedan dess, och min son är sedan länge i graven. Jag tror inte att rättspsyk är specialister på krishantering. Jag fattar inte att de aldrig ringde? De sa att de inte hade telefonnumret, någon annan där sa att de inte fick tag i mig, men att de hade ringt. Jag har nummerpresentatör! Men då han rymde, då ringde de minsann.
    Att man kunde ha meddelat mig personligen via polis kom nog aldrig för dem. Dagen efter åkte jag iväg på en resa. Jag fick dödsbudet via omvägar per telefon på flygplatsen i London. Sker det på samma sätt vid mord eller trafikdöd? Brukar inte polisen eller någon meddela sådant personligt?

    Jag minns en gång då min son sa att världen inte var gjord för honom och jag svarade att det var fel på världen. –?Ja, vad skall en pappa säga? Men jag hoppas att han hade det bra i Marseille. Och alltid då jag besöker graven, så är jag stolt över honom, fast han snodde lite mat på Vivo.
    Någonstans så hoppas jag att den ödmjukhet som han visade i sin hjälplöshet skall kunna sprida små frön att växa i en värld som är allt mer oförsonlig mot avvikare.
    Jag lider med alla offer för de psykiskt sjukas handlingar. För dem som drabbas är sorgen total. Men i antal motsvarar det inte på långa vägar antalet trafikdöda. Sen kommer en annan sorglig jämförelse: lika många tar sitt liv som det antal som dödas i trafiken. Här pratar vi om närmare tusen liv.
    Vi har trafiksäkerhetsverk. Vi satsar miljarder där. För dör man i trafik, så är man ett trafikoffer. Hänger man sig, eller kastar sig för tåget i sin ungdom, så är man inget offer. Nej, man rådde för det själv. Hur många trafikoffer rådde inte för det själv?

    Kanske behöver vi ett självmordsverk? Glöm inte att dessa människor är offer för en icke fungerande vård och en icke fungerande samordning mellan myndighetsutövarna.
    De psykiskt sjuka är de vanligaste offren.
    Och med all respekt:
    De var inga marschaller som tändes då grabben min hade hängt sig på rättspsyk i sitt eget lakan. Det var inga krisgrupper. Rättspsyk ringde inte ens och meddelade mig. Det var inga blommor från samhällsmedborgarna. Dessa offer dör i tysthet. Jag tror emellertid att Vivo fick sina pengar från försäkringen.
    Vi upplever olika saker på olika sätt i olika tider. Så därför om ni funderar; jo, jag skall åka till Marseille. Man rekommenderas att gå i sina förfäders fotspår för att lära sig av historien. Men det kanske är nyttigt att pröva sina barns skor för framtiden.
    De är små. De är jävligt trånga.
    Jan Wiik
    10 december 2004

  8. Ove Svidén skriver:

    Jag har ett lärorikt exempel på jäv och kompisskap mellan domare, advokat och svarande i en skenrättegång i Eskilstuna Tingsrätt år 2007:

    Under rättegången om att utöka umgänget mellan mor och barn, hotar plötsligt domaren mig som biträde i målet, med att jag kan bli betalningsskyldig för rättegångskostnaden! Jag hade ju som medborgarvittne bara avsett hjälpa den kärande modern att få ett utökat umgänge med sina barn, inte ställas till svars för att förlora ett kriminalmål! Domeren fick mig ur balans och jag minns ju hur en inre röst sade mig att ligga lågt och endast lära mig så mycket som möjligt av situationen.

    Efter rättegången avslutats småpratade pappan, hans advokat och domaren Rebecka Viking lättsamt med varanndra under en kvart i korridorens sittgrupp. De kände tydligen varandra väl sedan tidigare, när domaren jobbat som advokat på Eskilstuna Advokatbyrå tills ett halvår innan rättegången.

    Jag hamnade som ombud/biträde därför att moderns advokat backat ut i veckan innan rättegången. Jag var alltså en juridisk novis som kunde luras av Kommunens Eskilstuna intresse av en lönsam LVU-förlängning. De två drabbade barnen innebar en bruttointäkt på över en miljon kronor per år för den Kommun där pappan jobbade i kommunens eget fastighetsbolag.

    Min lilla seger var att ordet ’skenrättegång’ kom med i protokollet. Däremot nämndes inte med ett ord om att domaren hade hotat mig med att bli skyldig för rättegångskostnaderna? Hon visste att jag som medborgarvittne var ett lätt byte för hennes professionella missbruk av sin härskarteknik och medvetna jäv.

    Sen inbjuds de LVU-drabbade familjerna att överklaga beslutet, och en ny serie av skenrättegångar kan ta sin början för att förhala beslutet att skicka tillbaks barnen till de föräldrar de längtar hem till …

    Och där vilar den lönsamma kommunala människohandelns fräcka tiomiljoners intäkt dolt till att det smarta svenska LVU/HVB-Systemet blir noggrannt granskat av Europarådet. Och det kan börja ske, redan under sommaren 2015.

  9. Korruption i Arbetsdomstolen skriver:

    Vi läser idag om jäv även på Arbetsdomstolen. Olika sorts domstolar i Sverige verkar vara korrumperade. Finns det någon hederlig och inte brottslig domstol i Sverige. Eller de flesta har äkta socialist chefen Lambertz som ledare och förebild. Vad kan man få förvänta sig ifrån olika små kommunala socisltjänsternas domstolar, Tingsrätten , Förvaltningsrätten? Inte rättvisan i alla fall, ser det ut som. Och vad heter nån myndighet som arbetar för vanliga svenska folkets välfärd och för rättvisan egentligen. Någon som vet?

    Jäv i Arbetsdomstolen
    LAG. Personer i LO-förbunden har gjort sig skyldiga till jäv i Arbetsdomstolen, skriver tidningen Lag & Avtal. Det var i samband med ett mål om skiftarbete på en snusfabrik som domstolens ordförande Karin Renman reagerade på att en av ledamöterna i domstolen, som utsetts av arbetstagarsidan, också satt med i LO-TCO Rättsskydds styrelse.
    Karin Renman har också upptäckt andra domar i Arbetsdomstolen där personer ur LO-TCO Rättskydds styrelse varit ledamöter i domstolen. Minst en av dessa domar kommer att tas om.
    Svenskt näringsliv Lars Gellner säger till Lag & Avtal att han inte är förvånad.
    – Det kan finnas ett antal redan meddelade domar där någon av domstolsledamöterna varit jäviga på samma sätt som i tvisten om tobaksavtalet, säger han.
    TT

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *