Arbetet med barnens rättigheter fortsätter

image001

 

Hej Ove!
Tack för ditt brev som du har skrivit till statsminister Stefan Löfven, som handlar om omhändertagande av barn och unga.

Trygg och säker vård för placerade barn och unga är ett område regeringen arbetar aktivt med, bland annat har en nationell samordnare tillsats för den sociala barn och ungdomsvården och Socialstyrelsen har de senaste åren tagit fram flera produkter som stöd till Kommunerna för att utveckla kvalitén i verksamheten. Regeringen har gett en särskild utredare i uppdrag att göra en översyn av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga.

Vänligen
Sara Roxell
Departementssekreterare,
Socialdepartementet,  S2014/8658/FST
sänt från funktionsbrevlåda s.fst@regeringskansliet.se

P.S. Ovanstående glada färgtryck kom som tillägg på ett officiellt brev från Regeringskansliet nu den 15 januari 2015.

Bästa Läsare, med förmåga att läsa mellan raderna, får jag nu höra era kommentarer:

Det här inlägget postades i LVU, Pengar, politik. Bokmärk permalänken.

19 kommentarer till Arbetet med barnens rättigheter fortsätter

  1. Människor i Sverige kränks totalt gång på gång skriver:

    Man kan ju verkligen ifrågasätta påståendet om ” bland annat har en nationell samordnare tillsats för den sociala barn och ungdomsvården och Socialstyrelsen har de senaste åren tagit fram flera produkter som stöd till Kommunerna för att utveckla kvalitén i verksamheten. ” Man kan ju svimma för mindre. Artikeln http://www.peace.se/blogg/2015/01/lonsam-kommunal-manniskohandel-2015/
    visar ju på motsatsen, och när man tar del utav hur Sverige behandlar de gamla omhändertagna som inte fick ersättning av ersättningsnämnden, i nuläget är det fler som inte får något av denna ersättningsnämnd och kränks totalt åter igen… Man kan faktiskt undra hur långt detta har gått i ett land som internationellt påstår stå upp för mänskliga rättigheter men gör precis tvärt om …

    Vill Tacka dig Ove för ditt hjärtliga engagemang

  2. Hm skriver:

    Träfarättsvar. Låter fint och korrekt. Men vi ser ju ingenstans konkret skrivet om att de tänker att utreda avskaffandet av våld och hot mot barnen, LVU tvångsomhändertagande : det har de överseende för, som om LVU tvångsomhändertagande stör dem inte. Som om tvång mot barnen ska leva vidare.

    • Ove Svidén skriver:

      Helt rätt Hm. Med en reklambyrås hjälp putsar man upp fasaden till ett helsjukt LVU/HVB-System skapat för att tillgodose sexmissbrukare och pedofiler med nya oskyldiga underåriga barn. Kriminellt!

      Notera att det icke undertecknade brevet har skickats från en funktionsbrevlåda, dvs utan personligt ansvar.
      Och Reklambyråns förslag till intetsägande standardsvar, refererar till Socialstyrelsen som bytt namn till IVO: Inspektionen för Vård och Omsorg. Betyder kanske det att Decemberöverenskomelsen vill återföra IVO till gamla ordningen: med en toppstyrd Hierarkisk Social Ordning i det helt Socialdemokratiserade landet?

      Kom ihåg att det är Göran HSB som i sitt välutrustade Torp fortfarande har full koll via mobiltelefon av sina skicklkigt utvalda och utnämnada generaldirektörer, domare, polischefer, samt SVT/Pravda med full rätt att dirigera sina sju utvalda partiledare i vänsterflocken.

  3. Mirza Ramic skriver:

    Hej Sara Roxell/ bland annat har en nationell samordnare tillsats för den sociala barn och ungdomsvården och Socialstyrelsen har de senaste åren tagit fram flera ’produkter’ som stöd till Kommunerna för att utveckla kvalitén i verksamheten.

    Vem är den där killen, vad han sålde, någon ’produkt’, produkt som LVU förlängd hand för maffians handel med barn, knark, gay pornografi etc.??
    Var är föräldrarna som måste tillfrågas om rättigheterna för sina egna barn?
    Vem är du, Vilken sorts föräldrar, de som står för kidnappningen av barn eller något annat?

  4. Mirza Ramic skriver:

    Hej Sara Roxell

    Jag är inte Fadimas pappa, jag är en europeisk man som älskar sina barn.
    Fadime är bara ett instrument i händerna för dem som vill införa
    terror som LVU socialtjänst som missbrukar makt mot oskyldiga barn och
    biologiska föräldrar? Hur många barn är det i era onda klor, som inte har några rättigheter, kommer du att se siffror som berättar vad vi är sjuka samhälle, med en sjuk politik, vilket skyddar mot sina egna medborgare under sken av polis, rättsväsende?
    Varför är detta samma bortförda barn har aldrig framträdde inför domstol?
    Jag vet svaret, skulle barnen säga hur de är omänskliga handlingar att de tvättade hjärnor. MOT egna föräldrar

  5. kränks totalt gång på gång skriver:

    Bara en minut angående de omhändertagna barnen och ersättningsnämnden . Kan ses ca från kL 1805 till 1806
    i gårdagens rapport
    http://www.svtplay.se/video/2579385/rapport/18-1-18-00

    Helt otroligt hur de gamla kränks

  6. ANY skriver:

    Sveriges SVT är en skam för samhället i Sverige
    medborgarna betalar sina egna fiender.
    Dessa medier är i tjänst hos diktatorer som terroriserar oss!!

  7. Barn lider för att de inte har fått svar? skriver:

    Bästa Läsare, med förmåga att läsa mellan raderna, får jag nu höra era kommentarer:

    Mirza Ramic
    20:37 (prije 1 sat)

    prima s.fst
    http://www.peace.se/blogg/2013/08/kidnappade-barn/#comment-3184
    http://www.peace.se/blogg/2015/01/arbetet-med-barnens-rattigheter-fortsatter/#comment-3339

  8. 2014:IVO(Inspektion för Vård och omsorg) åtgärdade bara 10 % av familjernas problem med socialtjänstemän skriver:

    Här får vi lite statistik om vilken sida IVO står på: familjernas eller kommunanställdas? Klart att socialtjänstemän inte är rädda för att trakassera barnfamiljer och vanliga medborgare, eftersom IVO hjälper ju inte för familjer utan står på kommunanställdas sida. 3000 klagomål mot socialen är desutom för liten siffra. Det är som med anmälningarna om mobbning, diskriminering och trakasserier som kommunanställda utövar på vanliga medborgarna- folket orkar inte anmäla, eftersom de vet att det leder ingenvart, utan till ännu fler problemermed mobbarna, vilka de än är, på skolan, i grannskapet eller på socialförvaltningen / Kommunen.
    Skolinspektionen / BEO, på sosse tider innan 2008, utredde barntrakasserier /diskriminering/ mobbning / misshsndel av eleverna av skolanställda/andra elever så, att minde än 1 % av familjer fick rätt mot kommunanstllda på skolorna och dagisar, därför folket vägrade också anmäla brott i onödan. När det blev lagändring angående utredning av ärender, och fler elever fick rätt mot kommunanställda, då fler torterade elever/deras föräldrar vågade anmäla mobbning/diskriminering/skolanställda.
    Om IVO ska stå på svagares sida, dvs på de av kommunanställda trakasserade familjernas sida, då flera ska våga anmäla missförhållanderna.
    Fler än 10% av vanliga medborgarna borde få rätt i ärender mot tjänstemän. 10% låter som bara för synes skull, eftersom 0% eller 0,9% låter för mycket konstigt nu, när alla får kolla upp statistik på Internet.
    Att IVO ger rätt till vanliga medborgarna bara i 10% av ärender, eller att Skolinspektionen gav bara till 0,9% rätt till på skolorna /dagisar mobbade elevernna, det säger ju allt om demokrati i landet och om hur mycket tjänstemän agerar inte som medborgarens hjälpande hand utan som bödel. Medborgare betalar för det ändå ju.
    Och det är pengarna som gäller för matetialister/feminister/ateister/socialister vars moraliska värderingar är från RFSU kodex och lagar samt regler uppskrivna av Lenin, Palme, Marx och Engels . Troende kristen människa har sina moraliska regler uppskrivna i 10 Guds bud.

    Fler klagar på socialtjänsten
    STOCKHOLM. Missnöjet med landets socialtjänster ökat. Förra året utreddes 3 386 klagomål, enligt preliminära siffror från tillsynsmyndigheten IVO som Dagens Nyheter tagit del av. Det är en ökning med nära 25 procent sedan 2011.
    Drygt tio procent av klagomålen ledde till krav på åtgärder.
    Anmälningarna gäller ofta utdragen handläggning av ärenden, inte minst när det gäller barn och familjer, men också brister i bemötande, säger Lars-Erik Gotthard på IVO.
    TT
    21 januari 2015 01:30

  9. Typisk skolanställdas samarbete för att motarbeta oönskade elever/föräldrar skriver:

    I dagens tidningar kan vi få läsa om hur Skolverket med kommunanställda på skolorna och Utbildningsförvaltningar ställer till till vissa icke avvikande elever och deras föräldrar. Skolanställda får uppdraget att samarbeta för att mobba ut oönskade eleverna från dagisar och skolorna. Om de familjer skulle klaga och anmäla de skolanställda, då är enligt svensk lag, rektor skyldig att anmäla barnen till sina kollegor på Socislnämnden, för att med ett LVU-beslut tvångsomhänderta sådana barn, dvs, köra ut dem våldsamt från dagis, från skolan eller hemifrån med polisernas hjälp samt skuldbelägga föräldrarna för allt det här. Det är kommunal samarbete: samarbeta mellan kommunanställda för att motarbeta och skuldbelägga eleverna och deras föräldrarna gör, och dokumentera allt som passar för att vinna i ärendet mot barnen och deras föräldrar:

    ”Till slut ville inte Ellen, 8, leva längre.

    Hela familjen med pappa Erik, mamma Ulrika, Ebba, 10, Ellen, 8, och Malte, 7. Ulrika gick in i väggen när Ellen vantrivdes och inte fick hjälp på skolan och tog till slut en tillfällig timeout från arbetslivet.
    Om barn med särskilda behov vet jag en hel del.
    Men den här artikelserien i tre delar med start i dag
    handlar inte om barnen i min närhet.
    Den handlar om tre föräldrapar som berättar om den dubbla kamp – gentemot skola och kommun respektive omgivningens fördomar och okunskap – som de tvingas föra.
    Möt tre modiga familjer som berättar om sin vardag och sina vanliga, ovanliga barn vars funktionsnedsättningar inte syns på ytan.
    När det var som värst ringde det från skolan tre gånger om dagen för att personalen inte klarade av Ellen, 8, och Malte, 7.
    Föräldrarna övervägde till och med att separera – bara för att få sova någon gång.
    Men sedan Ulrika och Erik började köra barnen två timmar om dagen till en som inte skyller på resursbrist funkar det bättre.
    – Att ha barn med autism, trotssyndrom och adhd är bland de största föräldrautmaningar man kan ha. Men jag är inställd på att vara Ellens och Maltes soldat och slåss för att de ska få den hjälp de behöver och har rätt till, säger Ulrika.

    Här kan du läsa en längre version av reportaget om Erik och Ulrika.
    Erik och Ulrika, bägge 40, ställer fram ärtsoppa och pannkakor på köksbordet i den vita tvåplansvillan i Stockholmsförorten. På väggen intill är två listhyllor, fyllda av kokböcker, fastspikade.
    – Matlagning är väl det roliga som det fortfarande funkar att ägna sig åt, säger de.
    Har tydliga rutiner
    Barnen Ebba, 10, Ellen, 8, och Malte, 7, lämnar motvilligt sina läsplattor och slår sig ner på sina bestämda platser. Intill köksbordet står studsmattan så att Malte kan hoppa lite då och då under måltiden i och med att han inte klarar att sitta stilla så många minuter i sträck.
    – Vi försöker hela tiden att förebygga konflikter genom att ha tydliga rutiner och tala så rakt som möjligt. Sedan har vi anpassat förväntningarna. Vi väntar oss liksom inte att barnen ska sitta vattenkammade och äta grönsaker varje stund, förklarar Ulrika.
    ”Ellen ropar att vi ska skynda oss”
    Familjen bor så nära den kommunala skolan, där barnen fram gick till i höstas, att man kan se den från köksfönstret. Men trots att syskonen numera får gå upp en timma tidigare om morgnarna händer det aldrig att de kommer försent till den nya skolan i grannkommunen ett par mil bort.
    – Det är snarare så att Ellen ropar att vi ska skynda oss. Tidigare kunde hon sitta och skrika i 20 minuter över en strumpa som satt fel och så fick man bända sig loss från henne när hon skulle lämnas i skolan. Hon ville inte vara där, utan rymde så ofta hon kunde, säger Erik.
    Ulrika är lärare och kan skollagen på sina fem fingrar.
    – Det finns en inkluderingstanke i Stockholms stad som går ut på att alla barn i möjligaste mån ska gå i vanliga klasser. Men inkludering är väl inte att en unge ska sitta ensam i ett intilliggande klassrum? säger Ulrika.
    Mådde sämre
    Det var nämligen så dottern Ellens skoldagar såg ut i årskurs ett. Hösten 2013 hade Ellen ännu inte fått sina diagnoser – utåtagerande adhd och så kallad atypisk autism (begränsad förmåga till social interaktion, kommunikation och föreställningsförmåga, reds anm). Men lärarna märkte förstås att Ellen var annorlunda, för hon kunde slå sönder saker i klassrummet eller hamna i bråk med sina kamrater. För att Ellen, som är extremt ljudkänslig, skulle få lite arbetsro sydde en i personalen ljudisolerande gardiner till ett rum bredvid klassrummet, där tanken var att Ellen skulle jobba på egen hand. Ellen klarade dock inte att koncentrera sig utan lärarstöd – och kunde inte hantera fem instruktioner på en gång.
    – Resultatet blev att Ellen mådde sämre och sämre. Till slut ville hon inte leva längre. Skolans elevhälsoteam larmades i september 2013, men ingenting hände. Biträdande rektorn hänvisade hela tiden till rektorn och rektorn vi fick inte träffa förrän åtta månader senare, trots att det står i tredje kapitlet i skollagen att man ska utreda sådant här skyndsamt, säger Ulrika.
    ”Det var bara blaha-blaha”
    Inte ens när utredningen från BUP, i januari 2014, visade vilka behov Ellen hade kunde skolan ge henne rätt hjälp.
    -– Det hette bara att ”på den här skolan har vi inga resurspersoner”. I slutet av mars 2014 fick vi se ett åtgärdsprogram, men det var bara blaha-blaha. Ellen rymde hela tiden från skolan och jag fick ta tjänstledigt och börja plugga för att kunna finnas här hemma, fortsätter Ulrika.
    Sonen Malte, 7, utreds nu för autism och dessutom adhd med trotssyndrom, men i och med att han har svår psoriasis och måste ha hjälp att smörja huden minst en gång i timman bidrog det till att hans klass redan vid förskoleklassen beviljades en resursperson.
    Berättade för alla
    På föräldramöten var föräldrarna öppna med de två yngsta barnens särskilda behov för att klasskamraternas föräldrar skulle veta varför Ellen och Malte ibland betedde sig som de gjorde. Men också denna öppenhet – som alla anhörigorganisationer förespråkar – vändes emot Erik och Ulrika.
    – Rektorn ifrågasatte varför vi berättat för alla om Ellens svårigheter. Det är så hemskt att de försöker trycka till oss föräldrar i stället för att fokusera på att tillgodose barnens behov, säger Ulrika och Erik som anmält rektorns brist på åtgärder till utbildningsförvaltningen.
    – Det är helt lönlöst att fortsätta kämpa med skolan här intill. Vi hade kanske fått rätt mot rektorn någon gång, men då skulle flera år av våra barns skolgång redan vara förlorade.
    ”Bra på alla idrotter”
    Ulrika ringde runt till kranskommunerna och hittade till slut en resursskola där familjen fick ett helt annat bemötande.
    I höstas började såväl Malte och Ellen som storasyster Ebba i skolor i den andra kommunen. Malte, som är jätteduktig med datorer, har fått en egen dator och alla elever i resursskolan med högre personaltäthet har egna små ”arbetsbås” så att de inte ska störa varandra. Och Ellen får utlopp för sin kreativitet, inte minst på slöjdlektionerna.
    – Är Malte och Ellen motiverade så har de inga begränsningar. ”Kan inte” finns inte på deras karta då, de bara gör, säger Ulrika.
    Ulrikas eget yrkesliv har fått stå tillbaka. Planerna på att läsa in en magisterexamen, när hon var tvungen att finnas hemma för att stötta barnen, gick om intet, för i höstas gick Ulrika in i väggen. Och ovanpå det får hon emellanåt höra att hon är ojämställd som tar en timeout från yrkeslivet.
    – Allt blev inte som vi hade tänkt oss, men nu är det så här. Att jag finns där för mina barn och krigar för dem känns bra, säger Ulrika.
    Ska börja jobba igen
    Hon tror att de nya föräldraerfarenheterna gör henne till en bättre lärare. I februari är det tänkt att hon ska börja jobba 60 procent och då flyttar familjen också till kranskommunen där barnens skola ligger. Erik vill också vara hoppfull:
    – Kan vi bara lotsa dem genom skolan kan nog Ellen gå konstfack och Malte som är så bra på datorer kan garanterat ha en framtida karriär som liknar min egen, säger Erik, som är försäljningschef på ett it-konsultföretag.
    Av Karin Sörbring
    Publicerad 21 jan 2015 08:41

    Psykisk sjukdom – den vanligaste diagnosen bland de sjukskrivna
    Kvinnor med ångest och depression är den grupp som växer.
    Telefon till redaktionen: 08-738 30 00

  10. Resultat av Polisens samarbete med socialen: skriver:

    Vi läser i dagens tidningar om hur det går till fosterbarnen i livet och hur deras ”föräldrar”, dvs. de ansvariga och nya ”kommunala släktningar med statlig fostersyskon, fosterföräldrar,polis, socialen och kommunens tingsrätt behandlar dem och deras familjer senare i livet.Alla kommunala släktningar och ansvariga handlar enligt BBIC(statliga föräldrarnas program Barnets behov i cdntrum).

    ”Tänker på hur nära det var att bli oskyldig dömd”
    GÄVLE. Det har gått tio år sedan Tommie Karims liv slogs i bitar.
    Polisen var övertygade om att han mördat sin sambo Anna – och såren finns fortfarande kvar.
    – Det finns kvar i huvudet hela tiden även om jag inte längre går upp och räknar knivarna i kökslådan innan jag lägger mig, säger han.
    Tommie Karim, då 20 gammal, vaknade av sambon Annas skrik. Han rusade ut i köket där en främmande man stod över den livlösa Anna med en blodig kniv.
    Mannen svingade kniven mot Tommie som rusade ut ur lägenheten och ner till sin pappa som bodde i samma hus. De larmade polis. Gärningsmannen flydde.
    Tommie kunde beskriva gärningsmannen, men någon jakt på honom blev det inte.
    Polis och åklagare bestämde sig snabbt: Det är du Tommie som är mördaren!
    ”Inte misstänkt längre”
    Tommie Karim satt häktad i nästan två månader och var inlåst när hans älskade Anna Norell, 18, begravdes. När han släpptes ur häktet sa en polisman enligt Tommie till honom:
    – Tro inte att du kommer undan. Vi kan hämta dig i morgon igen.
    Tommie var fortsatt misstänkt i ytterligare fem månader innan Aftonbladets reporter kom med det glädjande beskedet:
    – Du är inte misstänkt längre. Polisen har gripen en man för mordet på både din sambo och hennes fostersyster.
    Den 31 oktober 2005 mördades Camilla Lifvendal, 34, i sin lägenhet i Skutskär.
    ”Livet ett helvete”
    Camilla och Tommies sambo Anna hade bott hos samma fosterföräldrar i Furuvik. Det nya mordet blev lösningen på båda mordfallen. Den då 29-årige mördaren var deras fosterbror. Han greps och erkände brotten.
    Utredningen visade på kannibalism och 29-åringen blev ”Kannibalen” i medierna.
    Fosterbrodern dömdes till sluten rättspsykiatrisk vård.
    – Fram till dess var livet ett helvete. Jag hade en klump i magen hela tiden och var rädd. Rädslan finns fortfarande där ibland säger Tommie när Aftonbladet träffar honom i radhuset i Gävle.
    Har satt spår
    Trots att Tommie, i dag 29 år gammal, helt avfördes som misstänkt fick han vänta ett år på att få hem sin son, som sociala myndigheter hade omhändertagit.
    Det har nu gått nästan tio år sedan mordet den 30 mars 2005. I dag är Tommie Karim gift med Madelina och de bor i ett fint radhus i Gävlestadsdelen Sätra tillsammans med sina tre barn, varav de har ett gemensamt.
    Skräcken över att ha varit oskyldigt anklagad för mord under så lång tid har satt sina spår.
    – Det finns kvar i huvudet hela tiden även om jag inte längre går upp och räknar knivarna i kökslådan innan jag lägger mig. Men det händer fortfarande att jag går upp och kollar om dörren är låst, säger han.
    Känner du lättnad eller bitterhet i dag?
    – Bådadera. Jag är fortfarande förbaskad på polisens dåliga utredning. Ett tag kändes det som om det bara var jag och mördaren som kände till sanningen. Och jag tänker ibland på hur nära det var att jag kunnat bli oskyldigt dömd för mord, säger han.
    ”Kannibalen”, i dag 38 år, vårdas på rättspsykiatriska kliniken i Säter. Förvaltningsrätten har precis beslutat att vården där ska fortsätta.
    Enligt chefsöverläkaren har hans tillstånd förbättrats efter medicinering – men han bedöms fortfarande lida av samma störning som när han dömdes till sluten vård.
    I kväll tas Tommies fall upp i TV3:s nya serie ”Mordet” med både spelade scener och riktiga intervjuer.
    Tord Westlund Andreas Victorzon
    20 januari 2015

  11. RFSU influerade Rädda Barnen skriver:

    På Svenska Rädda Barnens sida kallad för Dina Rättigheter, där vänder de sig till tonåringar, samt driver familjefientlig och tjänstemänvänlig propaganda och förvrider Barnkonventionen. Bland annat, de kallar ungdomarnas mammor, pappor, föräldrar och kommunanställda med samma namn: vårdnadshavare. En till punkt, de ”oroliga för barnets rättigheter ”anställda från Rädda Barnen råder barnen att vända sig med sina ungdomsproblemer och ungdomsönskningar inte till mamma och pappa utan till lärare( kommunanställda), bland annat till andra främmande vuxna som ungdom liksom litar på och som vi vet inte sällan kan vara pedofiler.
    När man skriver emajl till Rädda Barnens ”Dina Rättigheter”, då får man sådant automatiska svaret från dem:
    Citat:

    Hej!

    Tack för ditt mejl!

    Dina Rättigheter har begränsad möjlighet att läsa och svara på mejl och rekommenderar därför att ni kontaktar någon annan organisation som kan ge er den hjälp eller stöd som ni söker. Nedan finner du tips på var du kan vända dig.

    Är det akut kontakta 112.

  12. Skolanställda bestraffar tallangfulla elever med Soc. skriver:

    Här idag läser vi i tidningar om de skolanställdas socialistiska angivarmentalitet och vilka ändamål. De använder sig av socialtjänsten, samt hur de samarbetar: de tvångsbortför barnen hemifrån och från skolorna. Det handlar om barnen som skolanställda bli irriterade mest på: de tallangfulla eller begåvade. I andra länder, till ex, England och fl.andra, lärare skulle ha hjälpt denna flicka för att komma till musikskola, till ex. Men i Sverige de anger barnen till socialen, för barnets bästa, för att det inte skulle kunna göra nåt det är begåvat för och bli en socialistisk drogberoende lydig psykiskt sjuk svensk medborgare, som ska inte kunna blanda in sig i Eliten(de korrupta). Bara enstaka personer klarar sig så som denna flicka, som blev räddad av föräldrarna, vilka bara hade tur. De flesta LVU tvångsomhändertagna barnen bli inte räddade från socialernas klor. Det finns bara enstaka tjänstemän som vågar besluta mot skolanställda och mot socialen, till vanliga medborgarens fördel.

    Pira kastades ut från skolan och placerades på ett hem
    Hyllade artisten talar ut om den tuffa uppväxten i ”Lyckliga gatan”
    Linda Pira hade en stökig uppväxt och kände aldrig att hon passade in.
    Till slut blev hon utkastad från skolan och placerad på hem.
    – De hade ingen lösning, de bara tänkte att ”vi skickar iväg henne så blir det bra”, säger hiphopparen.

    Det är under onsdagskvällens avsnitt av TV4:s ”Lyckliga gatan” som hiphopparen Linda Pira, 29, möter trubaduren Mats Paulson, 77, för att tolka varandras låtar.

    När Linda Pira befinner sig hemma i Hässelby i Stockholm berättar hon om sin stökiga uppväxt.
    Till Nöjesbladet säger ”Knäpper mina fingrar”-stjärnan att hon än i dag inte kan sätta fingret på exakt vad som gjorde att det blev så tufft.
    – Jag tror att det kan ha mycket att göra med att jag visste vad jag ville göra, men att jag inte fick utlopp för det. Det fanns ingen som kunde vägleda mig, säger hon.

    Blev utkastad från skolan
    Till slut blev hon utkastad från skolan under högstadiet.
    – Jag älskade ju att gå runt och sjunga och rappa, men det fanns ingen vuxen som kunde se det som någonting bra. I stället fick jag en massa problem.
    Bland annat fick hon höra av andras föräldrar att hon inte fick umgås med deras barn. Sedan blev hon av socialtjänsten placerad på ett hem där det bodde ungdomar med drogproblem.

    ”Var högljudd”
    – Jag var en tjej som ville stå i centrum och som var väldigt högljud. Det stack i många lärares och andra vuxnas ögon. Det finns inget hem för en störig person på samma sätt som det fanns ett hem för en ungdom som har drogproblem. Så de placerade mig bara på första bästa.
    Med hjälp av bland annat hennes föräldrars engagemang fick hon till slut komma hem igen och bevisa att hon klarade av det. I samma veva kom hon in på Fryshuset där hon fick utlopp för sin musikalitet.
    – Då började allt gå bättre med livet. De vuxna på den skolan såg mig med helt andra ögon, säger hon.

    Kommentera de hetaste nyheterna – följ Nöjesbladet på Twitter

    Natalie Demirian

  13. Spärr på barnens vårdjournaler-mot kommunanställdas maktmissbruk skriver:

    Hur det är med demokrati i landet, där kommunanställda och landstingsanställda får vägra insyn till sina egna vårdjournaler, men medborgare får inte spärra sina egna barnens vårdjournaler , till exempel,pga. av kommunanställdas maktmissbruk eller tjänstefel, där socialen och deras samarbetspartner skolsköterskor, sköterskor satt full fart i att skriva olika förtal , lögner och negativiteter om barnen och deras föräldrar. Sådana saker även tandläkare eller ven som helst i vården får ta sel av och barnets vården, hälsan och liv kan påverkas negativt pga rykten och förutfattade meningar. Det uppvisar också att inte föräldrar utan Staten bestämner över Sveriges barn. Föräldrar får inte se till sina barnens bästa. Socialisternas Tjänstemän vet ju bättre om barnets bästa än föräldrar.

  14. Medborgare har inget inflyttande över egen vårdjournal skriver:

    Anställda i vården, på socialen, skolsköterskan, och likn.statliga anställda får skriva vad som helst i din och dina barnens olika sorts vårdjournaler, saker som har inget med vården att göra, och de får även lämna ut dina vårdjournaler till vilken kommunanställd eller tjänsteman. Utan ditt samtycke och utan att du vet om det. De får desutom vägra lämna ut kopior på din egen och dina barns vårdjournaler. Bara om de personligen ’tycker’ att det passar sig för att göra det. Det kan förstöra livet för dig, särskild om det handlar om olika skrivelserna på socialtjänsternas beställning, när de vill vinna ärender mot familjer.

    I patientbroschyren – patientdatalag för säkrare vård, beskrivs vad en spärrad journal innebär.
    Det är på patientens begäran som en journal kan spärras. I samband med att en patient begär
    att spärra sin journal, bör en riskbedömning utföras tillsammans med patienten, som
    säkerställer att patienten kan överblicka konsekvenserna av en spärr och den därmed
    sammanhängande patientsäkerhetsrisken. Riskbedömning vid en spärr innebär att patienten
    upplyses av legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal om att begränsad tillgång till medicinsk
    information kan innebära en risk att vården inte blir tillräckligt säker. Riskbedömningen kan
    gälla den egna vårdenheten och även annan vårdenhet om patienten begär att spärra flera
    vårdenheter. Vårdnadshavare till ett barn har inte rätt att spärra barnets uppgifter. I de fall
    barn själva framställer begäran om spärr rekommenderas att hälso- och sjukvårdspersonalen
    bedömer barnets mognad och utveckling för att kunna förstå vad en spärr innebär. Ett
    riktmärke för bedömning av barnets mognad, är att barnet har uppnått 15 års ålder.

    Samma text finns i rutinen för spärrad journal sammanhållen journalföring.

    Om man kommer fram till att journalen ska spärras efter att man gjort riskbedömning, diskuterat med barnet/minst 15-åringen, ska barnet skriva på blanketten (bif). Blanketten innehåller också info om att Vårdnadshavare får inte spärra sina barns journaler och barn under 15 år får inte spärra sina journaler. Blanketten lämnas till den vårdenhet som ska spärras eller skickas till D-data Servicedesk.

    • Ove Svidén skriver:

      Det totalitära samhället tar stryptag på individen, utan politisk debatt.
      Tjänstemännen har inget ansvar i detta. Systemet förmodas ta ansvar.
      Systemfelet ligger i att ett system inte kan ta ansvar.
      Ansvar inför en överordnad andlig världsordning, Karma, familjekärlek eller en Skapande Gud behövs, för att en människas samvete till Livet Omkring ska kunna utveckla sig.

  15. Skolanställda kanske ska inte få fortsätta misshandla barn skriver:

    INRIKES
    idag 03:43
    BO vill stärka barns rättigheter
    BARNRÄTT. Barn som trakasseras i skolan får inte det stöd de har rätt till, anser barnombudsmannen (BO), som i dag presenterar en rapport med flera förslag för att stärka deras rättigheter.
    Ett av dem är att barn över tolv år själva ska få bestämma om deras ärende ska prövas av en myndighet eller ej, skriver Dagens Nyheter.
    BO vill även stärka skyddet för barn som kränkts av vuxna. Bland annat genom att i skollagen uttryckligen förbjuda barnaga, rapporterar Ekot.
    – Man lyfte ut agaförbudet 1985 och menade att det räckte med hänvisningar till regeringsformen och föräldrabalken men vi tycker att man behöver lägga tillbaka i skolagen ett tydligt förbud mot våldsanvändning, säger barnombudsmannen Fredrik Malmberg till Ekot.
    Rapporten bygger på intervjuer med 89 barn och unga mellan 7 och 20 år gamla.
    TT
    30 mars 2015 03:43

  16. Barnmisshandel är enda barnupfostringsmetoder kommunanställda vet skriver:

    Gammaldags Sveriges Lärarförbund står för barnmisshandel. Barnmisshandel är enda barnupfostringsmetoder kommunanställda känner till. En till metod mot mobbning som de använder sig flitigt till: stå på mobbarnas sidan och kränka samt förnedra mobbningsoffer. Tredje: ringa socialen , förtala elev eller föräldrar och därefter socialen brukar göra LVU på mobbningsoffer. Fjärde: vara ”akut blinda ”varje gång de ser mobbarna som mobbar mobbningsoffer . Femte: lägga allt skuld för allt misär på skolorna på eleverna och på deras föräldrar. Samt kräva mer och mer pengar för sig, aldrig för barnen.Och till sist: om mobbningsoffer kommer klaga på kränkningar, skolpersonal brukar klappa dem på huvud och säga ”det är rätt för dig” eller så tvinga den till sköterska, kurator och socialen, för att den ska hålla tyst.
    Allt för att inte jobba mer än de timmarna de betalda för och inte få skulden och främmande problemer på sig.
    Skolanställda precis som övriga kommunanställda måste vara socialister och lojala till chefer. Allt annat , särskild elevernas skolgång saknar betydelse.
    Och en till anmärkning: skolanställda kränker och förnedrar eleverna dagligen, därför det är svårt för dem att få elevernas respekt. Mobbarna förstår ju också vad kommunanställda står för. Därför de inte rädda för att mobba trevligare, snällare,blyggare elever, särskild de vars föräldrar får lite respekt från skolanställda och det är mkt.tydligt på skolorna. ”Viktiga” föräldrarnas barn mobbas inte på skolorna, till ex.,rektors, sköterskans, kommunanställdas, politikernas ,agressiva lärarens
    barn .
    Om någon skolanställd pekar ut någon elev på ett eller annat sätt, exempelvist på socialernas beställning, då naturligtvist att hela skola kan frysa ut sådan elev och förpesta dennes skolgång utan några som helst problemer.
    Sen släpa den till BUP och därefter allt bli ”elevens fel” bekräftad av rektor.
    Oenighet om fysiskt tvång i skolan
    BARNRÄTT. All användning av våld ska tydligt förbjudas i skollagen, föreslår Barnombudsmannen. Men Lärarnas Riksförbund är kritiskt.
    – Lärare tvekar redan i dag inför att hjälpa elever som råkar illa ut. De är rädda för att kränka den som slår om de tar tag i den, säger vice ordförande Anders Almgren.
    Barn som trakasseras i skolan får inte det stöd de har rätt till, anser Barnombudsmannen (BO), och presenterar en rapport med förslag för att stärka deras rättigheter.
    Ett är att ”skollagen behöver innehålla ett tydligt förbud mot all användning av våld”.
    Anders Almgren, vice ordförande vid Lärarnas Riksförbund, tror inte att det löser problemen.
    – Jag ställer mig bakom nolltolerans mot mobbning, men i verkligheten skulle det leda till ännu mer villrådiga lärare, säger han.
    Otydliga gränser
    Anders Almgren är själv lärare på en högstadieskola och säger att det redan i dag är svårt för lärare att veta vad som är nöd- och vad som är nödvärnssituationer.
    TT: Är lärare rädda för att hjälpa elever som råkar fysiskt illa ut?
    – Absolut! De är rädda för att kränka den som slår om de tar tag i den, säger han.
    Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) kan inte på rak arm svara på om BO:s förslag om ett tillägg i skollagen kommer att införas.
    – Lagen är redan väldigt tydlig med att barn inte ska behöva utsättas för våld. Men sedan har vi gränsdragningsproblem där lärare behövt skydda sig eller har haft en våldsam situation i klassrummet och där man har upplevt att lagen är otydlig, säger han.
    Enligt Fridolin finns redan en utredning, som utfördes på uppdrag av den förra regeringen, med förslag som kan göra lagen tydligare.
    Verktyg mot kränkning
    Fridolin säger att BO:s rapport om kränkningar och trakasserier i skolan ”pekar på ett par saker vi måste ändra på för att räcka till”.
    – En väldigt viktig del är att se till att alla lärare får de verktyg de behöver för att kunna ta tag i kränkningar man ser och för att också se kränkningar och identifiera dem.
    Verktygen ska Skolverket ta fram.
    – Skolverket har ju underkänt alla antimobbningsplaner som finns i hela landet så det är väl bra att de plockar fram någonting annat då, säger Anders Almgren.
    – Det är bra om vi vet hur vi ska agera – det är steg ett – men jag har svårt att se att det finns några klockrena lösningar som fungerar på allt.
    Fler behöver involveras
    Anders Almgren tycker att man måste lyfta in andra yrkesgrupper i diskussionen om barn som far illa i skolan.
    – Om det blir bråk i korridoren eller någon sitter där och gråter så måste jag välja att lägga tid på det eller på 25 elever som sitter och väntar på lektion. Som lärare är man både polis, kurator, psykolog och förälder till dem som behöver det, säger han.
    Lärarnas tid räcker helt enkelt inte till. Genom att förstärka skolhälsovården anser Almgren att man kan hjälpa både mobbarna och de utsatta bättre. Och med fritidsledare som alltid finns på plats kan många konflikter lösas innan de går för långt.
    TT
    30 mars 2015 16:09

  17. Carolina skriver:

    Vaccinationerna gör barnen sjuka, så får de diagnos och måste drogas med medicin och sen omhändertas de i värsta fall och allt skylls på föräldrarna.
    Det är inget systemfel, systemet är skapat på detta sätt…..
    Det borde bli allmänt känt…..ALLA borde veta vad LVU är, hur det går till egentligen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *