Sagan om en bättre värld

Välkommen till ett nytt forum i Filosofens blogg

Här kan du hjälpa den Store Skapande Anden skapa vidare på Skapelsen!

Som kreativ medskapare inbjuds Du att ge dina kommentarer.
Varje inlägg, och alla insiktsfulla kommentarer från er läsare kan bidra till ett nytt avsnitt eller kapitel i Sagan om en bättre värld.

Välkommen som medskapare. Släpp loss din skaparglädje.
Våga själv vilja välja: en bättre framtid i vår.

Skaparen själv är nämligen så nyfiken på hur vi använder vår fria vilja….

Det här inlägget postades i Framtid, Människa, Sagan om en bättre värld, VärldsGemenskap. Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Sagan om en bättre värld

  1. Jan-Olof skriver:

    Hur skapar man en framtid om man inte lär av misstagen ?
    Kunskap är makt och den kan missbrukas så vad är det för Glädje att ha kunskap om den inte respekterar de mänskliga rättigheterna och att inte kunna dela den med någon ?

    Så om jag får delge er lite kunskap om det Svenska samhället blir det som nu följer en berättelse om erfarenheter jag gärna hade varit utan och ifrågasätter
    vad kan göras för att ändra på allt som gått totalt fel i detta land ?

    Hur många familjer har i dagsläget Sverige skadat genom sitt hänsynslösa barnomhändertagande program ? En totalitär metod används där varken barn eller de biologiska föräldrarna har ett uns av möjlighet att ändra på de politiskt och de juridiska besluten när omhändertagandet är ett faktum.

    Men omhändertagande tolkas som att man vårdar ! Är det då att vårda barn när man totalt isolerar barnen från sina biologiska föräldrar , smutskastar dom genom fosterfamiljernas subtila metoder och att även förhindra föräldrarna att kommunicera via telefon samt förhindra att brev når till barnen ?

    Barn kan bli sjuka, de kan bli allvarligt sjuka . Sjukdomar som hotar deras liv genom effekter som i grunden orsakas genom omhändertagandet. Tex. Anorexia eller självmordsförsök får ADHD liknande syndrom alternativt går in i ett drogmissbruk mm. Varför mörkar man detta ? Vad vill man vinna på det när man meddelar från myndigheterna att vi har fullständig kontroll och tillsyn i ärendet när den faktiska situation är totalt tvärtom ?

    Hur extremt samhällsfarliga har sociala myndigheter och dess politiker blivit då själva livet och dess existens förnekas i familjen som istället har blivit till en handelsvara för maktkåta egocentrerade ? Maktgalna som saknar både moral och spärrar undermedvetet, och enbart för att de skyddar sin egen plånbok och helt förblindade bara ser pengarna och sin karriär i tunneln , ett psykotiskt eller ett psykopatiskt beteende ? Skulle de reagera normalt genom att ifrågasätta de omänskliga metoderna blev de sannolikt behandlade som något katten dragit med sig in. Vad är detta då om inte en enorm undermedveten rädsla för att förlora sin inkomst och makt, Rädsla som när dom inte har något att vinna skapar aggressivitet mot familjer och barn för visst är det så att rädsla också är kopplat till aggressivitet va !?

    När sagan som socialen berättar i sina journaler där man likt den eldsprutande draken förgör familjen som det evigt onda skulle då någon domstol i stort och smått likt Sankt-Göran våga strida mot socialen ? I landet Sverige skulle detta med stor tveksamhet kunna hända och knappast utan att fallet möjligen fick större internationell uppmärksamhet. Eftersom metoderna har blivit till en sjuklig hederskodex med vänskapskorruption i botten där myndigheten utreder sig självt, t.ex omplaceras till något socialkonsulent-liknande och då utreder sina egna brott ,då konstaterande genom sitt skapande av den självuppfyllande profetian föräldrarna och barnen mår illa… men tacka f*n för det !

    Är det kanske något fel på Svenskarna som har slutat reagera normalt på hur man med sociala och politiska metoder slår sönder och förintar barnfamiljer och skapar ett tsunami-politiskt kaos och trauma ? Jag tycker att man även ser en socialtalibanisk effekt som slutar i total förintelse av familjen. Familjerna förintas och de biologiska föräldrarna likt barnen blir i bästa fall förfrämligade och okända för varandra, en samhällskatastrof som tidigare också belysts av de gamla omhändertagna barnen som nu blir kränkta än en gång av en ersättningsnämnd som kan liknas vid en bödels sinnessjuka framfart.

    Det har varit så lätt för media i Sverige att fokusera på andra länder och kritisera deras politik, men när det gäller Sverige har man glömt bort / mörkat de grymheter som sker och skett då de slutliga effekterna genom ersättningsnämndens totala ignorans för de övergreppen och skador som ägde rum tidigare, öppnar upp för att fortsätta grymheterna mot de i dagsläget omhändertagna barnen . Kanske är det så att Sverige inte bara är en fruktansvärd våldsbenägen stat gällande detta, utan även är att betraktas som Nordkorea en enpartistat utan totalt mänskliga rättigheter i dessa sammanhang.

    Som idag till åldern kommen ångrar jag totalt att jag stannade kvar i detta land, sönderslagna barn och familj i ett tidigare äktenskap och med framtiden bakom mig, men omgift sedan 27 år där vi inga barn har gemensamt där stackars hustrun själv lider av den behandling hon fått av socialen och fosterfamiljen då hon var ”omhändertagen” Den förtvivlan vi båda upplevt med att ha tvingats se på hur myndigheterna totalt ignorerade alla larm vi gjorde hur barnen skadades och hur illa behandlade de blev och hur de fick växa upp i en falsk tro att vi inte älskar dom. Den totala trauma man själv upplever i allt detta går knappast att sätta ord på. Skenavrättningen myndigheten och modern gjorde på sonen Arne som hade en neuropsykiatrisk diagnos var inte bara chockerande på oss, den skapade också slutligen hans död under dramatiska förhållanden. Med dom här raderna vill jag berätta att Landet Sverige är inte som det försöker framstå internationellt, Sverige bryter mot de mänskliga rättigheterna, det torterar psykiskt och hjärntvättar människor som får allvarliga fysiska kroppsliga konsekvenser, konsekvenser som kan leda till allvarliga sjukdomar och för tidig död. Så vad vi nu har att se fram emot är att bli misshandlade på äldreboendet, inlåsta och nerdrogade med irriterande blöjor som man måste väga för att se om dom går att återanvända trotts både svåra sår och svampinfektioner i underlivet .Det är detta som kallas den Svenska välfärden, rättsstaten och föregångslandet !?

    Jan-Olof / 70

    • Ove Svidén skriver:

      Ekstrabladet: ”Sverige är Nordens Nordkorea”
      Publicerad 17 december 2014 kl 06.05
      MEDIA.Den danska tidningen Ekstrabladet gick i måndags, från ledarplats, till häftig attack mot Sverige och det svenska mediala och politiska klimatet.
      ”Sverige är Nordens Nordkorea”, slår Ekstrabladet fast.
      Nya Sverigebilden
      Kjærsgaard: Sverige sjukaste landet någonsin
      ”Svenskarna på väg att göra uppror mot sin politiskt korrekta elit”
      Norska Aftonbladet: ”Sverige behöver hjälp”
      Svenska journalister rasar mot kritiken i New York Times
      Ny skarp Sverigekritik i New York Times

      Låt oss se det ovanstående som ett bryskt uppvaknande som Sverige behöver gå igenom inför det nya årets kreativa arbete för att landet åter ska bli civiliserat! Ove Svidén

  2. Dröm om Sveriges medborgarna som får upfostra sina barn för att de ska beter sig fint skriver:

    Individ brukar visa sitt rätta ansikte mot tiggarna, mot mödrar och mot föräldrarlösa barnen.Här ser vi hur Sveriges socialistiska folket beter sig mot en fattig föräldrarlös fyra barnsmor. Föräldraransvaret avskaffades samtidigt som tjänstemanneansvaret avskaffades medan alla Sveriges barn inte längre tillhörde till sina föräldrar. Kommunanställda fick då socialistisk ansvar över Sveriges alla barn ( utom politikernas och kungabarnen)och de fick anmälningsskyldighet mot föräldrar. Föräldrar fick inte anmälningsskyldighet mot tjänstemän.
    I denna tiggande föräldrarlösa kvinnans berättelse ser vi tydligt hur har blivit individerna som alla är upfostrade av socialistiska kommunanställda.
    Man kan ju bara drömma att det ska komma tider när föräldrar ska få ta hand om sina barn enligt moraliska och kristna värderingar. Svenskarna fått socialistisk/ feministisk/materialistisk upfostran och därför deras beteende ser ut så som här nedan.
    Och de gör sådär inte bara till tiggarna utan till varandra också. Så det handlar inte alls om rasism utan om feministisk myndighetsupfostran.
    Man kan önska sig att moderskap och kvinnor ska bli respekterade och behandlade som kvinnor igen. Så att män ska bete sig mot mödrar och mot barnen som hjältar, inte som skithögar som tillsammans med sina feministiska döttrar spottar på tiggande mödrar.
    Utdrag ur en tiggardagbok
    Varje dag sitter Manuela utanför mataffären i centrala Stockholm. Medan hon sitter och tigger övar hon de svenska ord hon lärt sig, eller stickar. ”För att visa folk att jag inte sitter och tigger utan mening”, som hon själv skriver i dagboken. Fotograf: Randi Mossige-Norheim
    1/3
    Hat och hot mot romska tiggare har vi hört talas om. Just nu utreds flera misstänkta mordbränder mot romska tältläger. Men hur ser vardagen ut för dem som tigger utmed våra gator?
    Vem är det som döljer sig bakom ”hej” och ”tack så mycket”?
    Och vad är det de som tigger i Sverige är med om som vi andra kanske inte märker?
    Sveriges Radios reporter Randi Mossige-Norheim har följt Manuela från Rumänien. Förra veckan sändes reportaget i Studio Ett. Det har väckt starka reaktioner.
    Det tar inte ens en sekund att spotta på Manuela, fyrabarnsmamma från Rumänien.
    På inspelningen som sänds i Studio Ett hörs hur hon försöker torka av spottet från sin regnjacka.
    Manuelas favoritfilm är Titanic och hennes favoritlåt är ”I will always love you” med Whitney Houston.
    Varje dag mellan klockan tio och klockan sex sitter Manuela utanför en mataffär på Sankt Eriksgatan i Stockholm. Pappmuggen där folk kan lägga pengar står framför henne.

    Sveriges Radios reporter Randi Mossige-Norheim som gjort reportaget.
    Hon sitter på en tillplattad ryggsäck och en fleecefilt som hon vikt ihop. Hon sitter alltid på exakt samma plats, till vänster om ingången, vid reklamskyltarna med extrapris på clementiner och nötfärs.
    Manuelas man Marian är med i Sverige också.
    Hon tigger och han samlar pantburkar.
    – Vi träffades för nio år sen jag och Marian, berättar Manuela, hemma hos hans syster, jag var ensamstående då, med fyra barn, och han friade till mig med en dikt.
    – Han skrev på vers, och jag tror att vilken kvinna som helst som hade läst de där verserna skulle ha sprungit efter honom, säger Manuela.
    Jag frågar om hon minns dikten. Det gör hon inte. Men Marian minns.
    – Den börjar så här, säger Marian:
    ”Gud skapade änglarna
    en av dem var så vacker att de andra änglarna avundsjuka kastade ner henne på jorden
    jag skulle vilja vara en tår i din handflata…”
    Jag och Manuela och Marian träffas på ett fik. De berättar om sådant som händer på dagarna. Om den äldre mannen som brukar aska Manuela på huvudet, oftast händer det när Marian inte är i närheten.
    Jag frågar hur många gånger det hänt nu att mannen askat på Manuela.
    – Varje vecka hela hösten har den där mannen kommit, säger Manuela. Jag känner igen honom. Varje gång han ska in i affären och handla så ställer han sig först bredvid mig och röker och askar mig på huvudet.
    Och så är det mannen som enligt Manuela brukar köra över muggen hon samlar pengar i.
    – Och så de som spottar och svär, säger Marian, de säger ”go home” eller ”Rumänien fuck you”.
    – Om vi skulle göra ett experiment, och du skulle stå bredvid mig en hel dag, säger Manuela, så skulle du ändå inte få syn på allt som händer mig, för oftast händer det så snabbt, det är bara jag som märker något.
    Jag bestämmer mig för att ändå försöka. Manuela får en bandspelare av mig som hon hänger innanför kläderna och jag ställer mig bredvid henne, ungefär fem meter bort.
    Samtidigt ger jag ett uppdrag åt Manuela, att hon ska skriva om sitt liv. På dagarna står jag bredvid henne.
    På kvällarna skriver hon i den rödsvarta skrivboken. Hon kallar berättelsen för ”Manuelas dagbok”.
    Så här börjar den:
    ”Jag föddes den 21 mars 1970. När jag blev större insåg jag att jag var på ett barnhem, det vill säga ett hem för barn utan föräldrar.”
    I fyra dagar står jag bredvid Manuela.
    En onsdag i november, mitt på dagen, ser jag en man som kastar en tom ölburk på Manuela. Runtomkring går folk förbi. Det hela är över på 1,6 sekunder. Det är bara jag och Manuela som ser det som händer. Kanske menade han inget illa?, tänker jag, kanske var det bara ett klumpigt sätt att ge henne en pantburk värd en krona?
    Ur Manuelas dagbok:
    ”När det kom släktingar till de andra flickorna på barnhemmet och hade med sig mat, så väntade jag alltid och tittade om det kanske skulle komma någon och hälsa på mig också, men det hände aldrig.”
    Det är några tjejer som brukar gå förbi Manuela varje dag.
    – De skriker saker åt mig, berättar Manuela, men jag förstår inte alltid vad.
    Men ”hora” har hon hört.
    Tjejerna kommer nästan alltid samma tid, när de har lunchrast. Jag ser tjejerna flera gånger. En dag ser jag hur de gör miner åt Manuela och viftar med sin halvätna lunch, och sedan, så slänger de matresterna på en annan kvinna som tigger, hon sitter en bit ifrån Manuela. Jag ser inte när de gör det, men jag hör på Manuelas inspelning hur hon och kvinnan som tigger bredvid henne pratar om det som just hänt:
    – De kastade mat på mig, säger kvinnan som tigger alldeles bredvid Manuela, men jag vet inte vad det var för mat.
    – Det var kycklinglår, och de kastade på ytterligare en av oss som tigger, säger Manuela.
    – Att de har så stökiga barn, någon borde prata med deras föräldrar.
    Ur Manuelas dagbok:
    ”När jag var tolv sökte jag upp min mamma för att lära känna henne. Men i stället för att älska mig så slog hon mig, så jag bad om att få åka tillbaka till barnhemmet. Än idag kan jag inte säga ordet ”mamma” från djupet av mitt hjärta till den kvinna som övergav mig när jag var spädbarn.”
    En kväll är jag på stället där Manuela och Marian brukar sova, i en bil som står parkerad strax utanför stan. Tills för några dagar sedan sov de i tält, men det blev för kallt. Klockan är nio på kvällen. Omkring oss är hyreshus byggda på trettiotalet i blekgula färger. Manuela frågar hur vädret ska bli framöver. Hon frågar inte på det där sättet som jag skulle fråga om vädret, det enda hon undrar är: kommer nätterna där i bilen att bli kalla?
    – I natt var det väldigt kallt i bilen, säger Manuela, jag trodde att bildörren inte var riktigt stängd, men det var den.
    Manuela bjuder på kaffe, vi dricker ur sådana där bruna ta med-muggar. Hon verkar bli glad av att få bjuda på något, få vara värdinna, även om det är mörkt och kallt och vi står på en trottoar och hennes hem just nu är en parkerad bil.
    En annan dag på Sankt Eriksgatan. Muggen är framför henne. Och bredvid är påsen med garner. Manuela stickar hela tiden; halsdukar, strumpor, mössor. Ibland är det någon som köper.
    Ur Manuelas dagbok:
    ”I tio år jobbade jag på en kemifabrik, men jag fick sluta eftersom det inte längre fanns något att producera. Jag har jobbat som vårdbiträde och tagit hand om barn och gamla, och jag har jobbat i en affär.
    Men sedan fick jag inte längre något arbete. Nu har jag och min man skulder till vår hyresvärd, för hyra, värme, vatten och gas. Om han inte får sina pengar blir vi utkastade ur vår lägenhet. Det var så vi hamnade i Sverige.”
    En dag skjutsar jag Manuela i min bil. Vi lyssnar på Ted Gärdestad-låtar, och hon lyssnar på texten, om det är några svenska ord hon känner igen. När vi är framme och pianopartiet kommer vill hon inte gå ur bilen, hon älskar piano, säger hon.
    Hon längtar ofta efter musik, för där, på Sankt Eriksgatan, hör hon bara ljudet av trafiken och människorna som går förbi.
    Manuela sitter där utanför mataffären alla dagar utom söndagar, för då pluggar hon svenska, läraren säger att hon är en av de bästa i klassen.
    Ur Manuelas dagbok:
    ”Jag är en person som inte haft tur i livet. Varför? För att jag har velat säga dom magiska orden ”mamma” och ”pappa”, jag har velat studera på universitetet och arbeta med sådant jag tycker om. Men jag tackar Gud för att jag tog mig igenom mina barndomsår och för att jag till slut träffade en kärleksfull man som tar hand om både mig och mina barn.”
    Sankt Eriksgatan. En av de dagar när jag står en bit ifrån Manuela. Klockan är halv tre på eftermiddagen.
    Tjejerna går förbi igen, de som enligt Manuela kallat henne hora, visat fingrat åt henne och slängt matrester på kvinnan som tigger en bit därifrån.
    Nu spottar två av dem på Manuela, jag ser inte när det händer, men jag hör allt efteråt på Manuelas inspelning.
    Det tar inte ens en sekund att spotta på Manuela, fyrabarnsmamma från Rumänien.
    Jag hör efteråt på inspelningen hur hon försöker torka av spottet från sin regnjacka. Och jag hör hur kvinnan som tigger bredvid Manuela kommer och frågar vad som hänt.
    – De har spottat på mig!, säger Manuela.
    – Nu igen?, säger kvinnan. De ville spotta på mig också men jag visade handflatan för dem, hur mycket ska jag låta de göra mot mig? Du borde också göra så. Var det den där lilla mörkhåriga och den andra mörka?
    – Ja, säger Manuela, och den blonda.
    – De två är värst, säger kvinnan…
    Manuela gråter och när hon säger sitt ”hej” till dem som går förbi så bär inte rösten.
    Några dagar senare pratar vi om det som hände. Jag frågar Manuela var spottet hamnade.
    – Här på hakan, säger Manuela och visar, och här på bröstet, på högra sidan.
    – Jag blev oerhört sårad, säger Manuela, och jag skulle vilja prata med deras föräldrar. Hur skulle de känna sig om de var i mitt land och mina barn spottade på dem?
    – Men det skulle aldrig hända, för mina barn är inte så. Jag har lärt mina barn att respektera andra människor, oavsett om de är annorlunda på något sätt.
    En annan dag på Sankt Eriksgatan. Nu är det gratisfrukost hos Frälsningsarmén. Manuela och fem kvinnor till som alla tigger utmed Sankt Eriksgatan är där. De får kaffe, smörgåsar och bullar. Alla är mammor, precis som Manuela, och alla har varit med om samma sak som hon.
    – Varje dag är det någon som spottar på mig, säger Mavisa. Jag har blivit spottad i ansiktet och på handen, eller så spottar de på muggen som jag samlar pengar i.
    – Och folk svär åt mig. Eller så härmar de grisar eller hundar när de går förbi, säger Mavisa.
    Mavisa, Maria, Cristina, Manuela och två kvinnor till. Sex mammor från Rumänien, som berättar samma sak. Att folk svär åt dem, spottar på dem.
    – Det händer varje dag, säger Cristina, och ibland kastar de grus och småsten mot muggen jag samlar pengar i.
    Innan kvinnorna går ut igen och sätter sig på trottoaren på Sankt Eriksgatan, så ber Veikko Anttila för dem.
    Så här säger han:
    – Tack Fader för att du har skapat oss. Tack för att du hjälper de här kvinnorna. Jag vill att du ska ge dem framtid. Jag ber om ett mirakel i varje liv. Jag vill att du ska ge de här kvinnorna värdighet, för de är dina barn, döttrar till en kung.
    Det sista Manuela skriver i sin dagbok innan hon åker hem till Rumänien igen är det här
    ”Det finns mycket mer att berätta, men då behöver jag mer tid. Jag och min man vill åka hem och tillbringa julhelgerna tillsammans med barnen. Det gör ingenting att vi inte kommer att ha pengar till mat och presenter. Det enda som betyder något är att vi får vara tillsammans.”
    Manuela har lämnat landet där hon blev spottad på. Hon vet inte om hon kommer tillbaka.
    Veikko Anttila har bett böner för henne, om hopp och värdighet.
    Och han bad om ett mirakel.
    Men ett mirakel har redan inträffat i Manuelas liv, att hon träffade Marian, mannen som valde den vackraste ängeln.
    Så här slutar dikten han skrev till henne:
    ”Jag skulle vilja vara en tår i din handflata
    smälta i solen, förångas
    och sedan återvända till himlen och säga till de andra änglarna att:
    jag har hittat en ängel även här på jorden
    som är mycket vackrare än ni
    och som jag vill dela mitt liv med”

    Randi Mossige-Norheim
    Av EXPRESSEN.SE
    Publicerad 16 dec 2014 16:30

  3. Jan-Olof skriver:

    När man tittar bakåt i tiden och jämför med dagsläget när det gäller omhändertagandet av barn anser jag att skillnaden då och nu enbart är marginell. Så många decennier har gått förlorade utan att beslutsfattarna och lagstiftarna har åstadkommit något i riktning med att följa konventionerna om barns rättigheter. Samma sak gäller FN-EU-konventionen, man har ratificerat skrivet under på att följa den men istället skapat subversiva metoder där den lilla människan totalt glöms bort.

    Inte sällan märks det även inom sjukvården och nu senast där det framkommer åter igen att vårdplatserna inte räcker till då patienterna är färdigbehandlade och inte får komma till något äldreboende, får istället patienter ligga i korridorer eller i dagrummen. Detta har nu pågått i flera decennier men eskalerat till en omänsklig hantering av gamla människor.

    Hela denna handlingsförlamande process och passivitet av politiker och samhällets elitistiska makthavare kan knappast påstås ha värnat om människorna, vi har bara blivit till besvär och särskilt tänker jag på de stackars barnen som blivit till handelsvara i de LVU-processer som pågår.

    Problemen är större än detta och den eviga frågan är varför nu vårt samhället som ändå kunde varit så bra om man hade erkänt sina misstag, inte dolt dom och låtit bli att sopa problemen under mattan. Dessutom har man utnyttjat den kollektiva glömskan, att efter någon vecka då oegentligheterna har framkommit fortsätter systemet att rulla på som vanligt ändå.

    Jag tror att för att få en förändring om det nu är möjligt, så behövs en genomlysning av hela den polariseringsprocess och de mönster i de olika samhällssystemen som nu gått fel då människan sätts på undantag är en absolut nödvändig process. Vi ser redan stora motsättningar i samhället och jag kallar detta för att vi är på kollisionskurs.

    En farlig kollision som eskalerar där vi dagligen ser media med rubriker om våldsamheter och destruktiva handlingar ledande till ond bråd död. Samtidigt ser vi hur tjänstemän inom olika sektorer begår ekonomiska brott, trolöshet mot huvudman och förskingrar skattebetalarnas pengar. I allt detta får man säkert en undran hur skall detta samhälle orka med ? Hur skall denna kollision sluta om man inte drar i nödbromsen, är deadlinen redan passerad eftersom politikerna och samhället vänt bor huvudet från de små, de gamla, barnen, de svaga och inte gjort upp med sitt förflutna och fortsätter sitt skadebeteende.

    Slutligen undrar jag om inte de som skall styra landet skulle behöva avlägga Hippokrates – Eden ” Att inte skada ” skulle vara till stor hjälp i en operativ process i vårt så svårt skadeskjutna samhälle och ännu viktigare att Sverige nu får hjälp av grannländerna som kan se problemen utifrån och komma ur sitt eviga föregångslands självgodhet.

    Jan-Olof // 70

  4. Ove Svidén skriver:

    Initiativ MOR kan kanske spela en roll i nyvalet 2015?
    De ansvarstagande mödrarna är en försummad resurs.
    Freden i familjen börjar med moderskärleken.
    Den ansvarstagande hemmamamman kan minskar arbetslösheten, och
    kan träna vuxna människor för fredlig Världs-Gemenskap!

    • Morfar skriver:

      Jag tror på att initiativ MOR kan spela en viktig roll i nyvalet 2015, men det måste vara mer strukturerat än i senaste valet. För det första behöver MOR bli ett riktigt parti med en styrelse, och vi måste nå ut med våra valsedlar till Sveriges samtliga 290 kommuner.

  5. Ove Svidén skriver:

    Den 21 augusti 2014 öppnade SD-Kuriren ’Veckans avslag.’
    Bakgrunden är riksdagskvinnan Margareta Larssons engagemang för de vanvårdade barnhemsbarnen som kräver ersättning för det lidande och kränkningar de fått utstå under sin tid som omhändertagna.

    De sju rasistiska och främlingsfientliga partierna väljer att hålla så tyst som möjligt om saken. Medan SverigeDemokraterna gör en artikelserie om problemen kring den kommunala människohandeln via det effektiva LVU/HVB-Systemet. Det kan ge dem en halv million nya röster från drabbade familjer i det kommande extravalet.

  6. "Sex"tillhör till de viktigaste skolämnen i svensk skola skriver:

    Jag läste idag denna artikel i gp.se.
    Om kommunanställda skulle anstränga sig för att eleverna ska lära sig matte och får etiska och moraliska värderingar på samma avanserad nivå som de tvingas att lära sig om sex och andra RFSU organisationens värderingar, så svenskarna skulle vara bästa matteelever i världen. Nu de får på skolorna bästa kynskaper om pedofili, svärdomar, sex och antifamilj propaganda.

    Avskaffa RFSU:s sexmonopol i skolan
    De flesta ungdomar drömmer och längtar efter kärlek livet ut. Men det är mycket prat om könsorgan, kondomer och könssjukdomar och mycket lite om kärlek, känslor och relationer, när RFSU får fritt fram att propagera för sina värderingar i skolornas undervisning i sex- och samlevnad, skriver leg psykolog Alf B Svensson.
    Publicerad 21 aug 2012 Uppdaterad 5 nov 2012
    Illustration: Cissi Welin

    Sex och samlevnad är ett av skolans viktigaste ämnen. Dåliga kunskaper på det området inverkar negativt på våra barns liv och hälsa och skapar betydligt större problem än ett dåligt betyg i engelska eller matematik. Därför är det oacceptabelt att det under många år varit fritt fram för RFSU att propagera för sina värderingar. Nu när skolan börjar sker det i samarbete med Utbildningsradion (UR) genom filmen ”Sex på kartan” och lärarhandledningen” Sexualkunskap.”

    Att UR som ska stå för kvalitet och saklighet okritiskt förmedlar RFSU:s ytliga, subjektiva, ensidiga och mekaniska syn på sex är högst anmärkningsvärt. Men det är de flesta föräldrar, rektorer och skolpolitiker okunniga om. Frågan kommer därför aldrig upp i debatten.

    När det gäller sex händer inte det mesta mellan benen utan mellan öronen. Men RFSU håller fortfarande mest till under bältet. Det är mycket prat om könsorgan, kondomer och könssjukdomar. Men inte mycket om kärlek, känslor och relationer. Våra 14-15 åringar får lära sig att ha sex på minst tjugo olika sätt. Men inget om hur man vårdar och fördjupar en kärleksrelation. Lärarna bör över huvud taget inte prata om kärlek.

    Utelämnar viktig kunskap

    RFSU och UR säger att man vill ge eleverna kunskap så de kan göra egna goda val. Samtidigt utelämnar man en mängd viktig kunskap som att sex ihop med kärlek ger mer tillfredställelse än om man bara är ”knullkompisar”. Eleverna får inte heller veta att ju fler de har sex med desto mindre får de ut av det. Läraren får inte säga som det är – att tjejer nästan aldrig frivilligt ställer upp på gruppsex. Då begränsar de våra barns frihet att själva fritt utforska det sexuella landskapet. Män åtalade för gruppvåldtäkter kommer därför även i framtiden försöka hävda att kvinnan var med på det.

    Varje lektion ska ha ett tydligt hbt-perspektiv. Eventuella homo-, bi- och transelever ska känna igen sig. En lämplig lektionsförberedelse enligt lärarhandledningen ”Sexualkunskap” är därför att lärarlaget först arrangerar en egen dragshow inför varandra. I varje klass finns emellertid också elever som ser sex som något exklusivt. De vill vänta med sex tills de hittat någon som de vill dela sitt liv med. Att också inkludera och uppmuntra dessa elever är emellertid inget man lyfter fram.

    Som på många andra områden är RFSU helt värdeneutral när det gäller otrohet. Trots att otrohet leder till konflikter och separationer som gör att många barn mår psykiskt dåligt och förlorar kontakten med en av föräldrarna. RFSU utelämnar inte bara barnperspektivet. Även folkhälsoperspektivet saknas. Man säger inget om vad trygga, stabila kärleksrelationer betyder för folkhälsan och samhällsekonomin.

    De flesta ungdomar drömmer och längtar efter kärlek livet ut. En dröm som inte ryms i RFSU:s världsbild. Det är i stället en norm som man i likhet med många andra normer ifrågasätter. Det ungdomar i dag enligt en stor undersökning (UNGKAB09) saknar mest är att de inte fått veta något om hur man får ett förhållande att hålla. Ska vi i skolan inte bara ta upp snoppstorlekens betydelse, hur sperma smakar, lära ut hur man onanerar och rullar kondomer på gurkor eller kvastskaft kan inte RFSU ha monopol på undervisningen.

    Lobbyorganisation

    Att UR och skolan låter RFSU, som inte är en statlig myndighet utan en lobbyorganisation, ha så stort inflytande över sex- och samlevnadsundervisningen är som att låta Katolska kyrkan eller Pingströrelsen ha hand om undervisningen i religionskunskap. Det skulle ingen acceptera. I väntan på en nödvändig förändring måste vi föräldrar börja prata med våra barn om den kunskap och de värderingar vi har. Gör vi inte det tar vi inte vårt ansvar. Då sviker vi våra barn lika mycket som skolan, UR och RFSU gör.

    Alf B Svensson

    leg psykolog, författare, föreläsare, medarbetare vid tankesmedjan Claphaminstitutet.

  7. Ove Svidén skriver:

    Direktdemokraterna.se fick 1417 röster i Riksdagsvalet 2014.
    Direktdemokrati representerar din rösträtt mellan valen.
    Direktrdemokraterna är partiet som vill att din röst ska bli hörd. Det är den enda punkten i deras partiprogram.

    Med löpande folkomröstningar ska ett underlag i sakfrågor tas fram för beslut i Kommuner, Landsting och Riksdagen. De folkvalda ombuden har alltså uppgiften att föra fram resultaten fån internetomröstnigarna till debatt, jämkning och beslut i fullmäktige.

    Direktdemokrati.se och dess strömmande folkomröstningsmetod kommer att vara ett bra komplement till den framtida Kungliga Republikens Sverige President.

  8. Tommy skriver:

    Sagan om en Bättre Värld
    Finns det en bättre värld? Kanske
    Kan vår jord bli en bättre värld? Kanske
    För alla levande varelser på vår jord, innebär inte alltid bättre = bättre
    Dessa varelser hänvisas till en annan saga.
    Du som vill bidra till denna saga, eller göra en egen: Sätt igång!

    Det var en gång en Skapare, som ville skapa en ny värld. Varför då?
    Jo, för Skaparen ville få uppleva skaparglädjen! ☺

  9. Socialnämnden avskaffades på alla kommuner skriver:

    Man skulle kunna lösa massor av problemer för vanliga utsatta medborgarna, o socialnämnden avskaffades på alla Sveriges kommuner.
    Socialbidrag skulle kunna FK ta hand om. Alla andra saker tar flera myndigheter hand om. Socialnämnden är till för att skapa stora livsproblemer till människor som klagar på systemet eller som vill ha nåt bidrag eller nåt annat från allmän skattekassan. Socialisternas politik är: finns det inte längre störande människan- då finns det inte längre problem.Socialnämnden annulerar så många problemer som möjligt i detta sinne.
    Om socialisternas Socialnämnden skulle avskaffas, det skulle förändra alla andra myndigheternas arbetssätt, och kvalite på offentliga tjänster skulle förbättras övergripande, inkluderat äldrevården, tjänster till barnen, till fattiga, till missbrukarna, till sjuka och till alla ensamma. Till ex, om Socialnämnden inte skulle ha funnits, då flera fosterbarnen skulle inte ha dödats utan varit i liv, exempelvist flickan Yara. Flera gjorde polisanmälningar och polisen skulle ha kommit för att utreda brott, i stället för att göra sin skyldighet att överlämna ärende till socialen. Fosterhems offer Donia skulle ha varit i liv nu också, om sjukvården skulle ha skyldighet för att sköta om sjuka barn, i stället för att överlämna ärende till socialnämnden. Flera barnen skulle kunna bo hemma med sina familjer och få gå till skolor, om skolanställda skulle sköta om elevernas skolgång, i stället för att springa socialnämndernas ärendet och trakassera samt förfölja och förhöra eleverna på lektionstid.
    Men just nu situation är så att förföljda av kommunanställda familjer får fly Sverige, för att kunna få bo tillsammans.
    Här en historia.

    Jag flydde Sverige när socialen ville ta mina barn
    Ingen lyssnade till min dotter sâ hon skrev till tidningen.
    Jag är en ensamstâende mamma till två barn, nu 12 och 15 âr gamla. För två âr sen blev jag sjuk och bad socialen om hjälp, för jag blev inlagd pâ sjukhus. Hade inga anhöriga på bostadsorten. När jag sen kom hem blev det problem. En psykodynamisk utredning var igâng och barnen skulle bort frân mej i förebyggande syfte. De hittade inget konkret att anmärka pâ. Socialen menade att det var säkrare att förebygga eventuella framtida problem i vâr lilla familj.

    Hela utredningen visade att man spekulerade psykodynamiskt. De hittade olika tragiska teorier i sina framtidsvisioner. De konstruerade en höna av en fjäder. Domstolen klubbade igenom det som myndigheterna önskade, LVU tvångsomhändertagande av barn enligt Lagen om vård av unga, utan att ha ett normalt bevisunderlag.

    Min 13-âriga dotter skrev, i desperation, detta brev till tidningen i vâr lilla stad, dvs den stad där jag bodde, för mina tvâ flickor var i fosterhem på annan ort. Jag hade tidigare hamnat i en chock krisreaktion men var nu hemma igen. Min dotter ville få hjälp nâgonstans, ville komma hem. Det här är vad hon skrev:

    ”Sâhär gâr det till i Sverige 2007. Jag ar en tjej i tonâren. Vi, mitt syskon och jag, fâr inte längre bo hos vâr mamma. Fast vi har bott med henne i hela vârt liv, är det inte lämpligt att vi bor med henne längre enligt socialen. Men det är ingen som haft nâgot att klaga pâ tidigare. Nu helt plötsligt är allt fel, pâ oss, på henne och pâ vârt hem.

    Allt började med att mamma blev sjuk och fick be socialen om hjälp. Hon blev inlagd och det behövdes att något tog hand om oss när hon var sjuk, för hon har inga släktingar här som vi kunde bo hos.

    Men när mamma blev frisk fick vi inte komma hem igen. Det ansâgs inte lämpligt. Vi har alltid bott hos vâr mamma och det har funkat bra. Hon är snäll och skriker aldrig pâ oss, inte ens svär ât oss. Hon har lärt oss att alla människor har lika värde, men det har vi själva fâtt känna pâ, att sâ âr det inte.

    Vi har nu under sex mânader flyttat till olika fosterhem och ska snart till det tredje. Första paret vi bodde hos var jättesnälla. Där ville vi vara kvar, men fick inte för socialen. De kom med olika anledningar. Sen flyttades vi till en familj lângt från vâr skola och alla kompisar. Vi fâr åka två timmar i taxi om dagen, ibland mer. Familjen har själv flera barn, som givetvis kommer i första hand med sina intressen och hobbies. Vi kommer ingenstans. Pâ helgerna âker vi oftast pâ deras aktiviteter, annars sitter vi bara där i deras hus. Och vi bor i ett litet rum som man knappt kan röra sig i. Alla familjens barn har tv utom vi. TV:n i vardagsrummet tittar alltid pappan pâ.

    Ibland får vi till och med kränkande komentarer frân föräldrarna, barnen och socialen. En gâng kallade ett av barnen mig ”jävla fosterbarn”! Jag blev arg och sa nâgot dumt tillbaka. Dâ fick jag skulden för alltihopa. Jag har till och med blivit inlâst pâ rummet en gâng för att jag sade något opassande. Om jag inte gör som jag blir tillsagd sâ säger de att jag blir skickad till ett ungdomshem och det vill jag ju inte.

    Vi vill ju bara flytta hem till vâr mamma igen och att allt ska bli bra igen, men ingen frâgar oss vad vi vill. vi vet inte vad vi ska göra eller vart vi ska vanda oss

    Fosterhemsungen”

    Det här var min älsta dotters brev.

    En reporter kom hem till mig när hon hade fâtt brevet. Men hon fick inte skriva om det för sin chef, inte pâ nâgra villkor, för ”barnens bästa, det kunde skada barnen” ansâg chefen. Men reportern var dokumentärfilmare och var intresserad av att göra en dokumentär. Min dotter som skrev brevet flydde till mig frân fosterhemmet, för det var mycket brâk där mellan föräldrarna. LVU blev klart i samma veva. Min dotter hade vädjat till mig i veckor redan om hjälp sâ hon kunde fly. Hon var skrämd av hotet att de kanske skulle sätta henne på ungdomshem. Hur skulle det gâ för henne om hon hamnade där, undrade jag. Hon skulle aldrig klara det.

    Vi rymde hastigt och lämnade allt, även om vi inte visste hur det skulle gâ. Min andra dotter blev kvar och det sörjer jag mycket. Vi förlorade kontakten med reportern när jag flydde Sverige med min dotter i all hast. Vi hade bara kläderna pâ kroppen och passen. Lite papper och foton fick vi med oss. Jag har inte ens en adressbok kvar.

    Är inte det här lika mycket övergrepp som de tvângssteleriseringar som svenska staten har fått betala skadestând för?

    Författaren heter egentligen något annat

    AV LENA OLSSON 02 JUL 2009 10:04

  10. Ove Svidén skriver:

    Kära Lena!
    Fasansfulla saker sker i den lönsamma kommunala människohandeln.
    Och för att få upprättelse lockas de drabbade familjerna att överklaga i Kammarrätten. Skenrättegången där kan vara ’riggad’ av de kommun-ekonomer som ser lönsamheten av att inkludera ytterligare ca 40 tusen kronor per månad i sin budget från staten per LVU-barn. De infångade LVU-offren förs vidare till privata familjehem och HVB-anläggningar där barnen kan säljas vidare till högstbjudande. Vilken skandal detta kommer att bli när världen kommer underfund med att Tvångsomhändertsgandena i Sverige är sex gånger fler per capita i Sverige än i det jämförbara grannlandet Tyskland?

  11. Tomten skriver:

    Sagan om en bättre värld
    Finns det en bättre värld? Kanske
    Kan vår jord bli en bättre värld? Kanske
    För alla levande varelser på vår jord, innebär inte alltid bättre= bättre
    Dessa varelser hänvisas till en annan saga.
    Du som vill bidra till denna saga, eller göra en egen: Sätt igång!
    ———–
    Det var en gång en Skapare, som ville skapa en ny värld. Varför då?
    Jo, för Skaparen ville få uppleva skaparglädjen!
    Så….
    Skaparen satte sig ner och funderade hur han skulle skapa denna värld. Skulle den bli ett paradis från första dagen eller skulle den mödosamt få utveckla sig till den perfekta världen att leva i?
    Skaparen funderade…Njae….
    Perfekt skulle den noga inte få vara med det samma, då skulle skaparglädjen för Skaparen bli för kortvarig.
    Så…är det den värld Skaparen slutligen bestämde sig för att skapa, som vi är mitt upp i idag? Kanske.
    Skaparen la ner många hemligheter i naturens underbara värld för att människan så småningom skulle få avslöja dessa på gott och ont.
    En är hur ljuset bryts i regnbågens färger i ett prisma.
    Tänk vilka hemligheter som ligger däri! Och som nu håller på att avslöjas. Se hur väl färgerna samarbetar med varandra över (block)gränserna!

    Skaparen skapade många länder för att få uppleva så stora variationsrikedomar som möjligt. Varje land hade med sina invånare sin unika moral. Sina värderingar om vad som är rätt och fel. Närliggande länder hade ungefär samma moraliska värderingar. Skillnaden var störst mellan ekvatorns länder och länderna närmast polerna.
    Skaparen skapade även ”Moralresan”. Resan från en varelses fullständiga omedvetenhet fram till varelsens totala medvetenhet.
    Skaparen skapade ett land som Sverige och som tillsammans med fyra andra länder låg närmast nordpolen och kallade sig tillsammans för Norden. Dessa länder hade ett mycket gott samarbete med varandra.
    För att på bästa sätt ta vara på den energi som fanns i dessa länder skapade Skaparen en ultimat
    regeringsform: Se framför dig regnbågens färger i form av en cirkel (finns på internet) Drömmen/visionens energi (grön, blå) lämnas till tänkaren (blå, lila)som funderar ut en realistisk lösning som sedan inspiratören( lila, röd) säljer till verkställaren (röd, gul). På hösten och lagom till jul, utvärderas resultatet (gul, grön) typ: ”på frukten känner man trädet”. Utvärderingen får sedan ligga till grund för ny målsättning ifall ytterligare åtgärder är önskvärda. Jämför skillnaden mellan att få någonting som i och för sig är bra men som du inte drömt om, tänkt på eller känt för med motsatsen: Du drömmer om det, du tänker på det, du känner för det och här och nu så blir det realiserat. Visst känns det skillnad? Regeringen får ta hand om väljarnas (folkstyret) största dröm, någon stor fråga, tänka på hur den skall lösas och presentera den, kanske redan till midsommar? Visst skulle det kännas inspirerande? Runt julafton, om inte förr, redovisar väljarna sin upp- eller nerskattning av den lösning regeringen åstadkommit. Mindre frågor klaras på en vecka eller en månad där man tar hänsyn till varje veckodags eller månads speciella energi när planeringen så tillåter. Hela tiden vilar regeringsmedlemmen tryggt i att väljarna får skörda det de sått och ta ansvar för den fortsatta utvecklingen.
    Beskrivning av den ultimata regeringsmedlemmen: Någon som är intresserad av samhällsfrågor, intelligent, ansvarskännande, gärna påläst hur världen är tillkommen, omutbar, osjälvisk,

    Väl utvalda (av folkstyret) och certifierade regeringsmedlemmar fick sin plats i cirkeln med hänsyn till deras respektive fallenhet och spontana intresseområde. Mycket sällan behövde regeringsmedlemmarna tvista om vilken fråga som skulle prioriteras före de andra frågorna. Det gjorde de svenska medborgarna genom internet med bank-id eller liknande. Från alla håll strömmade det in frågor som pockade på en lösning och lades på regeringens ”smörgåsbord” efter en grovgallring lades sedan frågorna ut efterhand på internet för att höra vad de ansvarsfyllda väljarna ville välja för väg framåt. Utifrån deras svar tog sedan regeringsfolket itu med frågorna i motsvarande prioritetsordning. Mycket lite tid och energi behövde läggas på att regeringsmedlemmarna sinsemellan stred om vad som var rätt eller fel. Det avgjorde väljarna. Eftersom vi alla har en väljare inom oss, var detta något som väljarna uppskattade mycket. Lokala frågor engagerade i första hand lokala väljare.

    För att understryka riksdagsmedlemmens känsla för att vara en del av det samhälle, som riksdagsmedlemmen är med och styr i, var dennes lön och pension framräknad som en viss procent på medelinkomsttagarens lön. En procentsats som väljarna bestämt. Allt som har att göra med regering och riksdags anställningsvillkor,var godkänt av väljarna.
    Skaparen skapade inte denna eleganta naturliga regeringsform direkt, utan människorna kom genom mycket hårslitande fram till denna ”den bättre världens” regeringsform.
    Det gick till så att först bildades det 2015 en ”skuggregering” som parallellt med den sittande behandlade olika frågor och som genom internet frågade vad väljarna tyckte var viktigt. Alla partimedlemmar som hamnat på valbar plats och som längtade efter ett mer finurligt sätt att styra landet inbjöds att delta i den nya regeringsformen. Resultatet av deras arbete under året sammanställdes varje midsommarafton och julafton. De som ställde upp, gjorde det till en början helt, utan ersättning på ideell basis. Efter en tid när det nya sättet att regera och kommunicera i den nya regeringsmodellen, hade satt sig och den vänliga, visa och effektiva handläggningen helt utklassade den gamla stenåldersmodellen, tog den gamla regeringsformen beslutet att gå över till den nya till 100 %. I och med att den nya regeringsformen prövats under realistiska förhållanden, kände den gamla regeringsformen sig trygg i förändringen och övergången gick förvånansvärt smidigt.
    Även övriga länder i Norden hängde på. Gissa varför!

    Nu fick Sverige och Norden helt andra resurser att ta sig an den övriga världens elände. Den princip som framförallt tillämpades var att: När något är uppenbart galet, gå till källan för galenskapen. En mycket kostnadseffektiv och maximalt medmänsklig arbetsform.
    Sveriges och Nordens sätt att arbeta gav genklang i stora delar av världen i en sådan omfattning att frågan om att även en världsregering skulle kunna organiseras utifrån samma principer kom upp på en mängd olika forum. Frågan togs upp i alla större världssamfund och de flesta svarade tveklöst: Självklart!

    En världsregering har ju möjlighet att styra de ekonomiska förutsättningarna för varje lands produktion på ett sådan sätt att den kan vara konkurrenskraftig utan att behöva göra avkall på miljön. Tidigare måste U-länderna smutsa ner jord luft och vatten för att kunna konkurrera med andra länder som också smutsade ner sin jord, sitt vatten och sin luft för att vara konkurrenskraftiga! Sveriges plats i världsregeringen blev, med hänsyn till att Sverige är Vattuman: Visionärens.
    En av världsregeringens viktigaste uppgifter är, förutom miljön, att se till att ALLA, som vill ha det bättre, ges möjlighet att få det bättre. Tidigare var det så att ett fåtal roffade åt sig av jordens rikedomar på den stora massans och miljöns bekostnad. Vilket ledde till många krig och enorm förstöring av jordens miljö på alla områden.
    Den nya världsregeringens huvudfrågor blev miljö och allas rätt till en allt bättre tillvaro. Genom att miljön fick bestämma priset i stället för tvärt om, blev världen allt mer fylld av vänlighet och omtanke. Det ekonomiska systemet lades om så att jordens resurser kunde fördelas på ett sådant sätt att alla som ville få det bättre, fick det bättre.
    Steg för steg i takt med var och ens moraliska utveckling.

    En annan mycket viktig åtgärd var att världsregeringen såg till att alla beslut följdes upp till 200 % Mycket lite utrymme gavs för mygel, mutor etc. Människans behov av att leva omoraliskt togs om hand på ett finurligt sätt.
    Längtan att få vara tjyv, bandit och gerillakrigare avtog allt mer eftersom alla som ville, fick det bättre. Plus att mycket av längtan att kriga mättades genom olika datorspel.

    När världsregeringen tog itu med den ekonomiska obalansen på olika nivåer, öppnade sig möjligheten för en jämnare arbetsfördelning och alla som ville arbeta fick arbete.

    I Sverige byggdes ett jättestort sjukhus för att kunna ta hand om allt fler sjuka. Genom att världsregeringen bestämde att det var dags att satsa på friskvårdsindustrin, i stället för sjukvårdsindustrin, kunde det stora sjukhuset, till stora delar användas till just friskvård.
    Genom att mänskligheten blev allt mer vänlig och kärleksfull, kunde så småningom en annan energiform släppas fram. (Det måste vara dyrt att kriga för att i någon mån skydda jordelivet).
    I skolan fick eleverna ägna sig mycket åt det som intresserade dem. Efter deras naturliga läggning. Vårt behov av omväxling genom droger och de konsekvenser detta innebär, sattes i relation till vilka möjligheter det finns till omväxling genom andningsövningar och andra övningar som siktar till att vi får bra kontakt med den andra osynliga halvan av oss. Skolan lärde även ut att allting är energi, att energin är oförstörbar och att energin är mer eller mindre intelligent och finns överallt.

    Eleverna fick även lära sig att varje vision, tanke, känsla och handling, fungerade som en magnet på den omgivande energin enligt principen lika dras till lika.

    Beroende på hur många som under en viss tid koncentrerade sig på en viss fråga,
    blev denna bestämda, men osynliga energi, allt mer påtaglig och fylld av verksamhetslust 🙂 !

    Hur det slutade? Evigheten har inget slut! 🙂 !

  12. Ove Svidén skriver:

    Tomtens Saga om en Bättre Värld

    Äntligen, En Fredlig VärldsGemenskap utan krig!

    Alla som vill arbeta får betalt arbete.
    Mödrar som vill ta ansvar för sina barn blir väl avlönade.
    En utspridd friskvårdsindustri fördelar hälsa över hela regioner.

    När kunskapen finns lätt sökbar på Internet
    ersätts pluggskolans gamla betyg med läsplattor
    som har hela världens erfarenheter lagrade för kreativa nya projekt

    Låt Livet fritt andas in den nya energin och medvetandehöjningen …

  13. Julhälsning: att RFSU folket och pedofiler ska inte få jobba på skolorna skriver:

    Exempel från dagens tidning, om hur det går till för oförskämda kommunanställda på skolorna. Pedofila psykstörda kommunanstälkda kallas av Skolverket för lärarna ”olämplig beteende” som de kan förändra, om det finns flera som klagar….

    Misstänkt tafsande lärare köptes ut för en miljon

    Uppdaterad i dag 09:20. Publicerad i dag 09:10

    En lärare som ska ha tafsat på elever har upprepade gånger fått avgångsvederlag för att sluta jobba. Sammanlagt ska han ha fått över en miljon av fem olika kommuner – nu har han fått legitimationen indragen.

    Annons:

    Elever ansåg att läraren var närgången och tog på dem på ett kränkande sätt, och i vissa fall har även kolleger reagerat på vad man ansåg var sexuella trakasserier. Redan för tio år sedan inträffade det första gången – läraren varnades och polisanmäldes, men förundersökningen lades ned. I stället fick han avgångsvederlag för att avsluta sin tjänst, skriver Sveriges Radio.

    Det mönstret har sedan upprepats sammanlagt fem gånger, på olika skolor i Skånekommuner.

    Läraren har blivit polisanmäld på fyra ställen och varit avstängd från sitt arbete. I samtliga fall har det slutat med att han blivit utköpt. Sammanlagt ska han ha fått över en miljon kronor.

    Mannen själv anser att han inte har gjort något fel.

    Nu har han fått sin lärarlegitimation återkallad av Lärarnas ansvarsnämnd. Beslutet motiveras med att mannen är ”helt ointresserad av att ändra sitt beteende” och ”är särskilt olämplig att bedriva undervisning”.

    Juan Flores

    juan.flores@dn.se

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *