Rösta hem ditt LVU-barn i vår!

Rösta hem dina drabbade LVU-barn i vår!

Sju främlingsfientliga partier
håller tyst om det de mycket väl vet,
medan Sverigedemokraterna talar öppet om det …
Initiativ MOR kan få vingar med SD!

I Filosofens blogg under senaste dagarna hittade jag två kommentarer:
Den 21 augusti 2014 öppnade SD-Kuriren artikelserien: ‘Veckans avslag.’
Bakgrunden är riksdagskvinnan Margareta Larssons engagemang för de vanvårdade barnhemsbarnen som kräver ersättning för det lidande och kränkningar de fått utstå under sin tid som omhändertagna.

De sju rasistiska och främlingsfientliga partierna väljer att hålla så tyst som möjligt om saken. Medan SverigeDemokraterna gör tio artiklar om problemen kring den kommunala människohandeln via det effektiva LVU/HVB-Systemet. Det kan ge SD en halv million nya röster från drabbade familjer i nästa val.

Från Megafon hemsida citeras här:
Riv upp LVU-lagen och stäng paragraf 12-hemmen!
2011-11-02
Av Jennifer Hill
Rubriken låter möjligtvis drastiskt, men varje år placeras runt 20 000 barn och ungdomar utanför sina hem av Socialtjänsten och ett par tusen av dem på slutna hem. De har fråntagits sin frihet och dragits upp med rötterna från familj och vänner. Målet i vårt samhälle måste väl ändå vara att unga ska få växa upp i frihet? Idag går snarare utvecklingen åt fel håll med hårdare straff, mer inlåsningar och det bedrivs en vinstdrivande verksamhet från privata aktörer på de ökande ekonomiska klassklyftorna som drabbar barn och unga. Det tycker jag är helt fel!

LVU, Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga, är en tvångslag. Tillsammans med socialtjänstlagen ger den socialtjänsten, via förvaltningsdomstolen, makten att tvångsomhänderta barn och ungdomar. Lagen lämnar stort utrymme till den enskilde handläggaren på socialtjänsten att tolka ungdomens behov och problematik. Den kan tolkas godtyckligt och lämnar stort utrymme för maktmissbruk och moralism.

Det här inlägget postades i LVU, Maktmissbruk, MOR, Pengar. Bokmärk permalänken.

29 kommentarer till Rösta hem ditt LVU-barn i vår!

  1. TomteFar o TomteMor skriver:

    Hej!

    Här kommer en Julhälsning till er alla som kämpar för att barnen skall få leva i frihet och med sina naturliga familjer Jag och hustrun sänder våra varmast kramar och jultankar till er som så tappert visar på att en stor förändring behöver komma. Detta LVU-system är utan tvivel det mest korrupta och ruttna som definitivt bryter mot allt mänskligt förnuft och etik

    Våra barn skall få vara fria från mental programering av staten !
    Barnen är en naturlig process av biologisk Far o Mor och skall
    kärleksfullt fostras av dom och deras värdenormer.

    Julhälsningar

    Jan-Olof o Gudrun Larsson
    TomteFar och TomteMor

    • Ove Svidén skriver:

      För hundra år sedan sågs varje människoindivid som en prudukt av både arv och miljö. Så var familjen skapad. Med kosmisk kärlek fördes generationerna samman till meningsfull mognad och vidareutveckling.
      Och dessa idéer fanns med ifrån den Amerikanska Frihetsförklaringen, till bildandet av Förenta Nationerna.

      Den materialistiska ateistiska socialismen/kommunismen har sedan skapat ett avlönat expertvälde av anställda med uppgift att ersätta den biologiska familjen, den ansvarstagande arbetsgruppen, bygemenskapen och samhället. Skaparens kärlek finns inte längre med i ekvationen.

      De lurade människobarnen gråter ut sin vrede, saknad och sorg …

  2. Julhälsning:att socialisternas socialanställda inte får göra flyktningarna till apatiska skriver:

    Det är inte officiellt utan praktiskt känt att socialtjänsten med deras lakejer kan göra föräldrarna sjuka eller driver dem tills döden, på en vecka eller på några månader eller år, genom att stjäla deras barnen/bäbisar. Och sen förvrida hela historien. Sen när det är dags, de kan få säga att ”titta, föräldrar ligger apatiska och bäbis känner inte igen dem, inte har nån anknytning till fäderneslandet, inte talar sitt modersmål, utan bara socialtjänstens fosterfamiljens språk”. Enligt Barnkonventionen, varje barn har rätt till att lära sig sina rötter, eget språk, land och egna föräldrar”. Vad gör socialisterna enligt Barnkonventionen egentligen? Allt emot barnrättigheter och sen går obestraffade och gjort är gjort. När kommer föräldrarna till tals på socialisternas Pravda: Aftonbladet.se. Hoppas att ingen önskar till socialisterna god jul, för de är ateister och tror inte på Jesus samt driver antifamiljepolitik!

    Fosterfamiljen vädjar: Låt Maria stanna
    PITEÅ. Maria, 2, ska utvisas till ett land hon aldrig varit i.
    Med en familj hon inte känner.
    Hennes fosterfamilj gör nu allt för att flickan ska få stanna i Sverige.

    Snön ligger vit och 30 centimeter djup över Blåsmark, strax söder om Piteå. Med utsikt över en sänka ligger det stora, röda trähuset som varit familjen Marklunds hem i 13 år.
    Det är knäpptyst ute på gårdsplanen.
    Där står flera sparkar och snöskyfflar. Bagarstuga finns där också likväl som en egenhändigt ihopskottad, präktig snöhög. Det ska bli en bivack för byns scouter.
    Här bor alltså familjen Marklund och deras fyra barn. Tre biologiska flickor och så minstingen Maria, 2, som är familjehemsplacerad här.
    – Minns ni när vi hämtade Maria? frågar mamma Lisa de två näst äldsta tjejerna Elsa och Thea som har tänderna fulla med nykokt knäck.
    Socialtjänsten kopplades in
    Det var i mars 2012 och Maria, sju dagar gammal, låg på BB bara några mil från familjen Marklunds hem.
    Personalen var förtvivlad då Marias mamma inte visade några tecken på anknytning utan i stället låg apatisk.
    Socialtjänsten kopplades in och familjen Marklund kontaktades: Kunde de tänka sig att ta hand om den lilla flickan med mörkt hår och bruna ögon?
    – Det dröjde bara någon sekund efter att socialtjänsten och Marias biologiska pappa åkt härifrån förrän tjejerna började kivas om vem som skulle få hålla Maria, säger mamma Lisa.
    Sedan den stunden är Maria en självklar del av familjen Marklund.
    Den självklarheten kan snabbt ryckas bort.
    Det finns nämligen ett domstolsbeslut på att Maria och hennes familj ska utvisas till Armenien varifrån flickans föräldrar flydde 2010.
    Föräldrarna psykiskt sjuka
    Problemet är att Maria inte känner sin biologiska familj, hon är till och med rädd att vara ensam med dem. Båda biologiska föräldrarna är psykiskt sjuka, mamman är apatisk och sondmatas och kräver dygnet runt-vård av sin man.
    Maria talar inte språket och har aldrig varit i Armenien, hon har minimal för att inte säga ingen kontakt med någon ”armenisk kultur”.
    Både fosterfamiljen och Marias advokat är övertygade om att Maria skulle hamna på barnhem.
    – Mamma, kommer du ihåg när vi drack te här, bara du och jag?
    ”Ska inte gå i Sverige”
    Maria kryper upp i sin fostermammas famn efter att först ha tagit fram te- och kaffekoppar.
    Vi har nyss blivit frågade om vi inte vill ha lite ”pulled moose”, långkokt älg, och på bordet står kokkaffe.
    – Vi lever livet som vanligt, det måste man göra när man har fyra barn. Men det är klart att det är jobbigt. Tänk dig själv, det känns ju som att vilken tvååring i Sverige som helst skulle lyftas ur sin familj och sättas i ett främmande land. Det går inte. Det ska inte få gå till så, inte i Sverige, säger mamma Lisa.
    – Problemet är ju att de biologiska föräldrarna inte mår bra och inte kan ta hand om sina barn, säger pappa Jens.
    Maria har även en äldre bror som är fem år, men de har inte växt upp ihop och bor hos olika fosterhemsfamiljer.
    ”Fullständigt vansinnigt”
    Marias advokat Marcus Sandström är upprörd över utvisningsbeslutet mot Maria.
    – Det är fullständigt vansinnigt och ett solklart brott mot barnkonventionen och svensk lagstiftning. Hon är snart tre år och har bott hela sitt liv med denna familj, det är allt hon känner. Att rycka upp henne för att med all sannolikhet hamna på ett barnhem i Armenien, det är grymt, omänskligt och inte värdigt Sverige, säger han.
    Sedan juli i år finns en lättnad i lagen som gäller just barn och uppehållstillstånd, när det finns synnerligen ömmande skäl som fara för barnets hälsa och utveckling.
    Marias advokat Marcus Sandström har nyligen lämnat in en ansökan om verkställighetshinder hos Migrationsverket, för att stoppa utvisningen av Maria.
    Migrationsverket har ännu inte tagit ställning till ansökan.
    Nina Svanberg
    24 december 2014 21:56

    • Ove Svidén skriver:

      Historien om Maria här ovan är en fasansfull berättelse om den sociala formsvacka som Sverige hamnat i, efter femtio års Socialdemokratiskt enpartivälde som just avslutats med åtta års socialt vansinne av de Nya Moderaterna som ville visa att de kunde vara ännu fräckare ateister än sina föregångare!

  3. Anna skriver:

    Måhända att jag har fel, men vår västerländska tomma livsstil kan rimligen provocera andra kulturer som ser familj och gemenskap på annat sätt.
    Tystnaden är farlig, att öppet prata om värderngar hade kunnat berika oss Västerlänningar också, vi behöver fundera hur och varför vi hamnat i detta galna LVU/HVB, inlåsta åldringar osv.

    En mycket känd och viktig reporter som fått vara med i IS ger varningar. Varför kommer både unga män och kvinnor/flickor till IS? Kan det vara att de ser ”the dekadent West” – att de inser hur lurade de blivit, och hur familjer slås sönder? Kan aldrig försvara IS, men vi måste börja tala och agera. Inte som Bush – utan verkligen ställa frågan vart familjen och dess värde tagit vägen i väst. Inte genomtänkt tankeutkast, men andra kanske kan fylla på. Emellanåt känns det så dystert som att vi i väst nästan utrotar oss själva. Missförstå inte, IS är nog bland det farligare vi har utanför Väst.

    Från DN:
    Den tyske journalisten Jürgen Todenhöfer summerar nu sina intryck från tio dagar med Islamiska statens terrorkrigare. På sin Facebooksida räknar han upp sju punkter som påverkat honom starkt.

    Jürgen Todenhöfer är den förste västerländske journalist som återvänt med livet i behåll efter det att han under tio dagar släppts in på områden kontrollerade av Islamiska staten.

    Som DN tidigare berättat tror Todenhöfer inte att IS kan besegras genom flyganfall och han beskrivit organisationen som betydligt farligare än vad väst kan föreställa sig.

    Nu summerar han sina intryck under de tio dagar som han fick vistas inom IS-kontrollerade områden på sin Facebooksida. Så här skriver han om sina intryck i sju punkter:

    1. Väst underskattar IS på alla sätt. De soldater jag mött är entusiastiska och har en enorm tro på att de ska segra. Under några månader har IS erövrat ett område större än Storbritannien och i staden Mosul lyckades 400 IS-krigare driva bort 25.000 modernt utrustade irakiska soldater.

    2. Varje dag anländer minst 50 nya soldater från hela världen, från USA, England, Sverige, Ryssland, Frankrike, Tyskland etc. Flödet växer varje dag. En jag mötte hade precis klarat sina juridikstudier men ville hellre slåss för en ”islamisk stat”.

    3. IS har visat hur en totalitär stat fungerar. Särskilt när det gäller den inre säkerheten och tjänstesektorn. Som västerlänning är det mycket jag inte kan ställa upp på men många tidigare motståndare har fått acceptera att det är så det fungerar och en del föredrar det mot hur det var förut med förtryck och diskriminering.

    4. Hundratals miljoner människor ska dödas i den största religiösa utrensningen som hittills förekommit. Alla religioner, förutom judendom och kristendom, ska utplånas, alla otrogna mördas, alla kvinnor och barn förslavas. Alla moderata muslimer som bejakar demokratin ska dödas eftersom de sätter mänskliga lagar över Guds lagar.

    5. IS predikar en version av islam som 99 procent av världens 1,6 miljarder muslimer förkastar. För mig är det obegripligt att det IS lär ut kan ha något som helst med Koranen att göra.

    6. Det går inte att besegra IS med enbart bomber. Mosul med tre miljoner invånare behärskas av endast 5.000 IS-män. Ska man döda dem måste stora delar av staden läggas i ruiner och tiotusentals oskyldiga civila dödas. Endast de moderata sunniaraberna kan stoppa IS. De gjorde det 2007 då föregångaren till IS var svag i Irak.

    7. Enligt min mening är IS det största hotet mot världsfreden sedan det kalla kriget. Vi får nu betala för George W. Bushs dårskap att anfalla Irak.

    Clas Svahn

    clas.svahn@dn.se

  4. Ove Svidén skriver:

    Tänk tanken: att IS är en väl planerad aktion av den västerländska kapitalismen, som med de riggade motsättningarna mellan olika muslimska fraktioner, endast är avsedda som avledande manövrer? Är Sagan om pengamaktens utveckling (Kung Peng) bara ett underhållande skådespel inför vilsna manipulerade människoflockar till vänster och höger, i ett alltmer sekulariserat Västerland?!?

    Sagan om Kung Peng och det lönsamma krigens årtusende: http://www.peace.se/?p=29‎
    Sagan om Kung Peng och det Kalla Kriget ger en bild av de senaste femtio årens ondska. En kraftsamling inför en slutstrid som utmynnar i den finansiella …

    • Anna skriver:

      Det skulle möjligen förklara lite av Bushs agerande¨, men vill inte tro det kan vara så genomtänkt. Oavsett kostar detta liv och lidande. Barn/ungdomar söks till det extrema – tänk om de istället kunde förklara vad som lockar, och varför. Det är mera komplext än hjärntvätt. Ju flera besvikna unga (och äldre) – ju mera utsätter vi i väst för. Frågor filosofer kämpat i årtusenden med förminskas nu till genuspedagogik och annat tjafs. Mänskligheten är mera förvirrad än någonsin i brist på hållbara värderingar. Hur svårt kan det vara? ”-gör inte mot din nästa…”. Vi behöver inte ens blanda in religion i vettiga tankar. Men hur kan et land som t.ex. Sverige med flera behandla sina medborgare och dess familjer som nu pågår? Hur? Obegripligt anser jag.
      Ove, du kan nog ha rätt, men problemet finns oavsett. Detta ska unga växa upp i. Ingen jag känner mig skulle komma på tanken att kalla mig för ”konservativ”, snarare öppen och ödmjuk, men det som pågår i framförallt Sverige nu är livsfarligt för alla, framförallt på sikt när ingen nyanländ längre har hopp kvar. Om detta får vi inte tala.

  5. Om hur socialen skapar historia för tvångsomhändertagande av barn enligt LVU skriver:

    Denna historia slutade lyckligt för barnfamilj, men vi vet inte hur denna familj har det nu eftersom socialärender försvinner till ’ingenstans’, och barnen blir LVU-stämplade minst tills de är 18-20 år gamla. Att barnet blev till socialärende är inskrivet i BVC och dagisens, sen skolans vårdjournaler samt i föräldrarnas vårdjournaler samt i polisens olika register A och K. Det står i de registerna dock inte att socialerna hade fel, bara olika undermeningar och elakheter om barnen och om föräldrar. Intressant om detta barnet inte under socialernas utredningen igen. Det kan ju dyka upp någon skolsköterska som ska av ren nyfikenhet ska börja skapa för detta barnet ett nytt socialärende ”för säkerhets skull” och förpesta elevens skolgång.
    På slutet av historia vi ser dock att även de drabbade föräldrar inte tror att socialerna är inte alls är till för att rädda barnen utan för andra ändamål. Om bara föräldrar skulle solidarisera sig och inte säga sådana saker som ”socialen får ta barnen från andra föräldrar som skadar barnen, men inte från oss”. Eftersom i verklighet det finns mycket fler barnskadande i socialernas hem än barnskadande i föräldrahem. Först och främst, socialen gör nästan aldrig polisanmälningar om att ”barnen far illa” , eftersom brottslingarna är just socialen själva, inte föräldrarna. Men föräldrar borde polisanmäla henarna från socialen för ofredande, trakasserier, obefogad stalkning, förtal, ryktesspridning, ärekränkning och diskriminering och mobbning.
    Denna historia läste jag på Amelia.se

    Socialtjänsten tog vår välmående son!

    På BVC föreslog de avlastning via socialen för att jag var svag efter förlossningen. Vi tackade ja senare då vi var på socialen för att begära ett bidrag till en barnsäng. Något bidrag blev det inte, istället ville hon veta hur vi hade det hemma, BVC hade ringt om min tuffa förlossning och då tackade vi alltså ja. Första veckan kom en underbar barndagvårdare.

    Henne tyckte vi om allihop! Hon tyckte om att vara där. Men så på fredagen kom vår handläggare från socialen med andan i halsen. Hon sade ”det har skett ett misstag”! Barndagvårdaren fick inte vara kvar! Istället skulle vi få något som hette boendestöd. Ingen förklaring gavs! Vi fick alltså ingen information om att boendestöd INTE är som en barndagvårdare! Oftast var det bara samtal om vår son. Ibland gick vi ut med vagnen. På BVC fick vi alltid höra hur bra vår son mådde. Han var välutvecklad och mådde bara fint.

    Jag berättade detta för boendestödet som gladde sig med oss. En dag kom hon just då som vi gav vår son kolikmassage som vi hade fått råd om på BVC. Boendestödet avbröt oss direkt och sade att så kunde vi inte göra. Hon lyfte upp vår son som var ledsen och grät när hon började gå omkring med honom. Men när jag smekte honom över pannan blev han lugn.

    Boendestödet tyckte vi skulle komma till en Familjegård för avlastning. Vi tyckte det lät bra med tanke på sonens kolik. Det var jobbigt när han varje dag hade ont och han var 8 månader gammal, ändå tjatade BVC på om kolikmassagen, vi fick aldrig några andra råd. Vi blev kvar där, men inte för avlastning för socialen hade redan startat en barnskyddsutredning redan samma dag som vi kom dit!

    Vi trodde alltså att det var för avlastning som vi var där!. Vi var några dagar på sjukhuset för vår sons mage. Där konstaterades det att lillen hade mycket gaser i magen. Det var full fart på honom som vanligt, men han åt inte så bra. Detta togs upp på alla möten vi hade med socialen. De sade det var oss det var fel på! De kunde inte svara på vad det var som vi gjorde fel!

    När vi varit på sjukhuset skulle vi få åka hem. Det var så det var bestämt. Men när vi skulle packa våra saker fick vi höra att vi inte skulle få åka hem för vi var under utredning! Då först, efter över en vecka fick vi vetskap om utredningen!

    Jag frågade personalen flera gånger om vad vi gjorde för fel. Men de sade att det skulle ”förstöra utredningen” om de berättade. Men, är det inte bättre om vi föräldrar får veta vilka fel vi gör under utredningens gång? Då får vi ju en chans att bättra oss! Vi fick alltså ingen chans. Vår handläggare på socialen berättade inte heller vad vi gjorde som inte var bra. Som vanligt var vår gullunge aktiv och glad!

    Tyvärr togs ingen notis då något positivt hände. Vi fick jämt klagomål. Flera gånger fick vi veta att vi inte kunde gå ut med vår son om han hade så lite kläder. Först då personalen såg att vi hade en värmande insats i vagnen blev de tysta, tills nästa gång. Det var totalt 16 olika människor som skulle bedöma oss de 7 veckor vi var där.

    Vi firade jul på familjegården, vår sons första jul! Vi hade frågat om vi fick fira jul hemma, men det fick vi inte. Då skulle ju ingen kunna kontrollera oss, sade de.

    I januari sade handläggaren att vi inte bättrat oss (hur skall man kunna göra det, om man aldrig får veta vad som är fel) och vår son skulle troligtvis familjehemsplaceras. Jag blev mycket upprörd och ledsen. Fick en kontakt på mobila teamet på psykiatrin. Hon sade att mina känslor var helt normala. Det tyckte inte socialen.

    Vi fick berätta hela våra liv för handläggaren som misstolkade det mesta! Bland annat står det i journalen att min sambo var mobbad och utanför när han gick i skolan. Han var mobbad, men han hade kompisar, alltså var han inte utanför!

    Socialen skrev att vi gett vår son hårdhänt magmassage utan att förstå att det var orätt! Det var kolikmassage som vi faktiskt gått kurs i på BVC och blivit godkända! Socialen var inte intresserade av att läsa intyget. De var inte heller intresserade att få ta del av BVC-journalen där det borde framgått att vi ringt BVC upprepade gånger och fått samma svar: ”fortsätt med kolikmassagen”!

    Vår son blev placerad i mitten av januari 2007. Socialen var inte intresserade av att kontakta några av våra släktingar. Vår älskade lille son placerades hos helt främmande människor, 10 månader gammal. Beslutet kom som en chock, trots att vi anat att det skulle bli så, trots att personalen faktiskt börjat berömma oss!

    Jag fick en till krisreaktion: jag skrek och grät. Då fick jag träffa en psykolog som sade att mina känslor var normala, men att jag inte fick ge upp. Hon hjälpte mig att inse att nu mer än någonsin behövde min son mig, jag fick inte ge upp!

    Vi fick träffa vår son 3 gånger i veckan. De första veckorna var riktigt jobbiga. Gullungen storgrät då vi skulle gå. Jag gjorde också det. Vi hade träffar med socialen men vi fick aldrig något konkret svar på vår fråga: varför? Vi fick höra att vi hade ”stora omsorgsbrister”. Vilka då? Fick inte veta det, trots att utredningen var avslutad!

    Vi fick också höra att vi inte kunde tolka vår lille sons signaler. Vilka signaler? Fick inte veta det heller! Vi frågade, men fick bara luddiga svar om anknytning. Men, vår son har ju alltid knutit sig an till oss! Han sken alltid upp då vi kom på umgängesträff. Sedan ville han bara umgås med oss och storgrät då vi skulle gå! Det är väl inget fel på anknytningen då?

    Vi förstod ingenting! Dessutom var vår handläggare ofta borta från jobbet, vilket resulterade i långa uppehåll då absolut noll hände! Därför tog vi beslutet att ta hem vår son efter två månader. Vi fick ju ändå aldrig veta vad som var fel! Vi hade även tjatat om att få se utredningen, vilket vi fick efter att vi tagit hem vår gullunge! Då kom både socialen och polisen med stora hundar i polisbilen!

    Än en gång fick jag en krisreaktion och storgrät ikapp med vår son! Han och hans far fick åka till familjehemmet. Polisen följde mig till sjukhuset där jag fick sova ut över natten. Fick åka hem dagen därpå.

    Socialen lämnade in ansökan om LVU och vi kallades till rätten. Vi fick en advokat som sade att vi skulle samtycka till frivillig vård, eftersom vi skulle få svårt att vinna i rätten, enligt henne. Men det gick bra på rättsförhandlingen, så bra att socialchefen drog tillbaka sitt LVU under förhandlingens gång! Social chefen påstod att placeringen på Familjegården aldrig varit för avlastning, ”det var ju olyckligt att ni trodde det” sade hon! Rätten kunde inte annat göra än att avsluta utan beslut. Vår advokat krävde av socialen att börja jobba för att få hem vår son. Rätten höll med henne.

    Men det blev istället värre. Socialen toppred på min psykiska ohälsa. Hur skall man kunna må bra då man inte får vara med sin älskade lille son? Jag och min sambo gick i parterapi för att stå ut. Psykologen var utbildad familjeterapeut och gav oss stöd. Något annat än stöd behövde vi inte.

    Men socialen höll inte med psykologen. Vår handläggare på socialen sade att vi inte kunde få hem vår son förrän vi mådde psykiskt bättre! Min sambo mådde inte dåligt, men ville följa med på terapin! Vår psykolog blev upprörd över att bli överkörd av socialen! Hon var ju faktiskt utbildad för att ta hand om familjer! Hon ringde handläggaren och efter det hette det min psykiska ohälsa!

    En dag pratade min sambo i telefon med handläggaren som ville dra ner på umgänget med vår son. Min sambo sade att vi inte gick med på det. Då hotades vi med LVU! Än en gång utan att få svar på varför!

    I juni fick vi nog igen. Då skulle vår handläggare gå på semester och sagt att om familjehemmet skulle resa bort, skulle vår son med dem! Han fick inte ens komma hem över en helg! Som vanligt fick vi inte veta varför!

    Vi skrev ett brev till socialchefen att vi ville avbryta den frivilliga placeringen och få hem vår son! Vi skulle inte hämta honom denna gång, för vi ville inte utsätta honom för ett till omedelbart omhändertagande. Detta skrev vi. Svaret blev en till ansökan om LVU!

    Länsrätten ogillade detta och skrev ett brev där det poängterades att det faktiskt var en frivillig placering! Men vi fick ändå inte hem vår son. Vår vikarie på socialen påstod att vi inte mådde nog bra, att vi fortfarande var i behov av vård, trots flera intyg från vår psykolog!

    Handläggaren sade också att vår son ”utvecklat strategier” för att stå ut hemma hos oss! Men som vanligt fick vi inte veta vilka dessa strategier skulle vara!

    Vi vände oss till Länsstyrelsen som tog våra klagomål på största allvar. Beslutet blev att vår son skulle hem och det omedelbart! Gissa om lyckan stod högt i tak då vi läste detta brev! Men lyckan varade inte länge. Vi fick hem vår son, men då startades en ny utredning! Vi hade innan vi fått hem vår son fått veta att ny utredning skulle startas, baserad på Skogsdungens utredning som vi klagat på!

    Vi bestämde oss för att flytta till vår sons morföräldrars kommun. Här bor även vår gullunges farmor och farbror. Men socialen förföljde oss. De kontaktade vår nya hemkommun och begärde hembesök och utredning!

    Men han som kom, en handläggare inom barn, sade: ”ni har väl inga problem heller”? Han fick träffa oss alla tre. Han beskrev vår son som glad, aktiv, nyfiken, orädd…. Som alla andra som kommit i kontakt med gullungen! Han beskrev mig som stabil, att jag återhämtat mig bra och min sambo var som vanligt, stabil! Handläggaren sade att det behövdes ingen utredning, men att han skulle återkomma efter sin semester för en lägesrapport.

    Men han återkom inte, för efter detta besök beslöt sig socialen i den kommun där vi drabbades att avsluta utredningen, ”utan åtgärd”. Äntligen! Nu kunde glädjen stå högt i tak! Vår son började äta bättre, han hade ätit dåligt även på familjehemmet där han var i över fem månader.

    Vi gick på BVC i vår nya hemkommun och fick höra att allt var normalt. På 18-månaders kontrollen fick vår son massor av beröm av barnläkaren! Det är ju roligt! Det enda som märktes av placeringen var att vår son var oerhört mammig den första månaden hemma.

    Psykologen vi haft tyckte vi skulle behöva fortsätta prata. Då uppdagades att jag fått en depression, antagligen på grund av socialen. För när jag gjorde om detta test efter en månad hade jag ingen depression längre! Sedan dess har vi ingen kontakt med psykiatrin längre.

    Nu är gullungen en pigg, påhittig och nyfiken 2-åring, älskar att vara ute och leka i sandlådan, köra traktorer, åka kana och gunga. Han hoppar och springer! Han ger mig massor av kramar varje dag och vi njuter av att få vara nära! Vi blev ju faktiskt bestulna 6 månader av närhet och umgänge! Vi har försökt ta igen detta under den tid som gullungen varit hemma.

    Sambon har haft flera små blodproppar efter detta! Vår son tycks ha klarat sig. Han är nu SUPER trotsig men även SUPER gosig! Minns så väl vår handläggares kommentar om kommande trots: ”det kommer ni aldrig klara av”. Men, det gör vi, lika bra som andra!
    Elisabet
    5 AUGUSTI 2009 LÄSTS 8507 ANMÄL 1 2 3 4 5 KOMMENTERA
    Kommentarer

    Detta hände 2006-2007. Nu har vi lämnat det bakom oss och vår son är en glad och aktiv 3-åring. Jag skrev denna text 2007, ändrade den senast 2008. Vår son beskrivs som framåt, charmig, duktig på att prata.

    Jag har inget emot socialtjänsten då de omhändertar misshandlade barn som lider fysiskt och psykiskt! Men vår son led ju inte!

    Elisabet 5 AUGUSTI 200

    • Ove Svidén skriver:

      Svenska socialtjänsten har myndighets-mani. Rätten att lägga sig i familjers inre angelägenheter utan krav på att göra något för den allmänhet som myndigheten är tillsatt för! Hur länge ska detta få fortgå?

  6. Hur socialtjänsten(kommunanställda) behandlade Astrid Lindgren skriver:

    Vilken polititisk situation än det är i Sverige, så politikerna på Socialnämnden med socialen hittar på anledningar för att köra bort barnen ifrån deras familjer. Likandant blev även till Astrid Lindgren, så som nutidens ensamstående mödrar har också, särskild de som har något ärende mot kommunanställda på ett eller annat sätt. Politikerna vill ha det sådär och socialen är deras lakejer.
    Från dagens expressen.se.

    Astrid Lindgrens tunga depression

    Astrid Lindgren präglades starkt av sin ungdom, när hon som ensamstående mor tvingades lämna bort sin son, bodde ensam, fattig och olycklig i Stockholm – och hade tankar på att ta sitt liv.
    Vännen och författaren Margareta Strömstedt menar att den här tiden på ett avgörande sätt påverkade Astrid Lindgrens författarskap.
    – Till största delen tror jag att det var det som fanns hos henne hela tiden: en längtan att återupprätta barn. Det lämnade nog aldrig henne. Detta att hennes barn hade blivit så utsatt, säger Margareta Strömstedt.

    I den första delen av dokumentärserien ”Astrid” i SVT berättas bland annat om den stora skandalen när den tonåriga Astrid Lindgren, eller Ericsson som hon hette som flicka, blev gravid med den 49-årige chefredaktören för Vimmerby tidning, Reinhold Blomberg.

    I Kristina Lindströms dokumentär visas unika bilder av Astrid som 12-åring med rosetter i håret, när hon besöker Vimmerby marknad. Året är 1920, bakom henne som en skugga står Reinhold Blomberg, mannen som några år senare skulle förändra Astrids liv.
    Den 24 augusti 1926 skriver Reinhold Blomberg ett intyg till sin unga journalistvolontär Astrid Lindgren där han berömmer och rekommenderar henne ”då hon nu vill söka vidgat arbetsfält”. Bakom den kryptiska formuleringen döljer sig det faktum att Astrid Lindgren var gravid i sjätte månaden.

    Pappa till barnet var hennes chef, den driftige och inflytelserike Reinhold Blomberg. Han var medlem i Publicistklubben och Tidningsutgivarna i Småland, politiskt aktiv, satt flera gånger i stadsfullmäktige och gjorde sin tidning till en inkomstbringande anslagstavla för såväl kommunstyrelsen som näringsidkarna i den lilla landsortsstaden.

    Reinhold Blomberg förälskade sig i Astrid när hon som skrivbegåvad 17-åring fick börja som elev på redaktionen och började direkt uppvakta henne på alla möjliga sätt. I författaren Jens Andersens nya biografi ”Denna dagen, ett liv” skriver han:
    ”Hon avvisade honom inte, och de inledde ett kärleksförhållande som av förståeliga skäl måste hållas hemligt, och som troligtvis pågick i ett halvår – bedömer Karin Nyman – innan Astrid blev med barn i mars 1926. Hon som alltid hade haft så svårt att bli förälskad, och att få det motsatta könet att förälska sig i henne, blev nu kurtiserad efter alla konstens regler. Själv var Astrid mer häpen över det överväldigande intresset för hennes ”själ och kropp”, som Reinhold skrev i brev till henne, än hon var förälskad.”

    Graviditeten måste hållas hemlig bland annat eftersom den då 49-årige niobarnspappan låg i skilsmässoförhandlingar. Astrid gömde sig på olika adresser, men när paret träffades på ett hotell för att äta middag blev de igenkända. Vittnen kunde berätta att chefredaktören var ute med Astrid från Näs och att hon syntes vara ”i grossess”, det vill säga gravid.
    Förhållandet blev en uppseendeväckande händelse i bygden, särskilt som det handlade om den präktiga och religiösa familjen på Näs.
    I anteckningar till Margareta Strömstedt när hon skrev första biografin ”Astrid Lindgren – en levnadsteckning” 1977 berättar Astrid själv:
    – Att vara föremål för det skvallret kändes ungefär som att ligga i en ormgrop och jag beslöt att lämna den gropen fortast möjligt. Det var inte så – som kanske en del trodde – att jag i gammal god stil blev utkastad från hemmet. Ingalunda, jag kastade mig själv, vilda hästar skulle inte ha kunnat hålla mig kvar.

    I tv-dokumentären säger Astrid:
    – Jag trodde att det skulle ta livet av mina föräldrar.
    Reinhold Blomberg var förälskad i Astrid, och ville gifta sig med henne. Det ville inte hon. Senare i livet sa hon:
    – Hellre döden än det. Jag var inte kär i honom. Inte det bittersta.

    För en ensamstående mor på 1920-talet fanns inte många alternativ. Astrid valde att åka till Köpenhamn och föda sitt barn, eftersom det kunde göras där utan att någon la sig i vem som var pappan. Sonen Lars föddes och lämnades bort till en fosterfamilj, med förhoppningen att de senare skulle kunna återförenas.
    Astrid Lindgren flyttade till Stockholm, där hon drabbades av en depression.
    I Astrid Lindgrens lägenhet på Dalagatan i Stockholm möter jag författaren Jens Andersen och Astrids dotter Karin Nyman. Vi pratar om den här första tiden i Stockholm, och om de flyktiga självmordstankar Astrid Lindgren hade då och beskrev i olika brev.
    – Det var den väldiga övergivenheten, att hon inte kände en enda människa, säger Karin Nyman, och Jens Andersen lägger till:
    – Jag tror att det är svårt att fatta hur ensam hon var under de åren, när hon var fattig, hon hade inget arbete, hon saknade Lasse i Köpenhamn, hon hade dåligt samvete också. Det måste vara de mest olyckliga åren i hennes liv.
    Om Astrids tankar på att ta sitt liv säger Karin Nyman:
    – Det kunde hon efteråt se på med lite förundrad distans. Att det var lite coola saker som hon sa, att det kanske var åt det tillgjorda hållet. De här uttrycken för en önskan till självmord var något som hon senare såg på med viss undran…
    Jens Andersen säger:
    – Men det är inget tvivel om att hon hade depressioner som vi andra har depressioner. Hon var nedstämd som vi andra kan vara nedstämda. Det är en del i Astrids väsen, att hon hade en melankoli, att hon hade ett vemod. Det var en del av hennes natur från barnsben, tror jag.

    På Bar-Lock-Institutet på Hamngatan i Stockholm utbildade sig Astrid Lindgren i maskinskrivning, bokföring, handelsräkning, stenografi och handelskorrespondens. Hennes djupa nedstämdhet under 1927 och 1928 hölls hemlig för föräldrarna på Näs. I breven till dem visade hon en frisk fasad, men i andra brev kom de depressiva tankarna fram, visar Jens Andersen i sin biografi.

    Till väninnan Anne-Marie Fries i Vimmerby skrev hon den 3 oktober 1928:
    ”Ja, visst är livet ett förbannat och meningslöst spektakel! Ibland tycker jag, det är som att stirra ner i en avgrund, men ibland tröstar jag mig med att life is not as rotten as it seems.”

    I ett annat brev till Anne-Marie Fries skriver Astrid den 6 december 1928:
    ”Ibland längtar jag riktigt krampaktigt efter att få bli barn igen, men ibland tycker jag, det är bättre för var dag, jag kommer närmare graven”.
    Till sin bror Gunnar skrev hon några veckor tidigare ett annat brev med pessimistisk ton:
    ”Jag känner mig ensam och fattig och kanske ensam, därför att jag är det, och fattig därför att allt mitt lösöre består av en dansk ettöring. ”Kanske” tar jag tebax. Jag bävar för den här vintern.”
    ”Den danska ettöringen” var förstås sonen Lasse, som hon saknade, som hon hade dåligt samvete för, som hon kände att hon hade övergivit.
    Jens Andersen skriver:
    ”Vemodet, pessimismen och de flyktiga självmordstankarna dök upp särskilt när Astrid var ensam med sig själv i den människotomma storstaden en lång söndag. De ständiga tankarna på Lasse drev henne ut på gatorna från tidigt på morgonen, och allt det som till vardags kunde förträngas och dränkas med så många arbetsuppgifter som möjligt bubblade nu upp ur det undermedvetna.”

    • Ove Svidén skriver:

      Se själv på SVT-Play de tre dokumentärerna om Astrid Lingrens liv och hennes kamp för barnens mänskliga rättigheter i hennes välskrivna barnböcker ….

      Dokumentärerna är tillgängliga på SVT/Play under större delen av januari 2015.

  7. Avskaffa socialernas LVU tvång och våld mot barnen 2015! skriver:

    Hur socialtjänsten (kommunanställda) behandlade Astrid Lindgrens barn. Samma sak än idag.

    Mellan 1920 och 1980 omhändertogs i Sverige över trehundratusen barn och placerades på institutioner eller i fosterhem. Barnen utsattes i många fall för stort lidande.

    • Ove Svidén skriver:

      Och med Upprättelseceremonin i Statshuset år 2011, sökte politikerna mörka att det moderna LVU/HVB-Systemet eskalerar antalet tvångsomhändertagna under senare år. Speciellt började invandrarfamiljers barn LVU:as i okontrollerad takt. De fräcka Nya Moderaterna hade till och med hunnit med ett riktigt fult skamgrepp, innan de snabbt försvann från sitt lönsamma maktmissbruk:
      1. LVU-tvångsomhänderta barnen så fort kommunen tagit emot intäkten från EU, dolt via svenska statens pengatvätt.
      2. Sen, skicka tillbaks föräldrarna till hemlandet med enkel flygbiljett innan de fått asyl.
      3. Så har nu tusentals papperslösa barn hamnat i den lönsamma HVB-industrin!
      4. Ingen frågar efter dessa barn när de väl säljs vidare till adoption, sexmissbruk, organhandel, läkemedelsexperiment, till penningstarka pedofiler, eller annat kriminellt i den Lönsamma Kommunala Människohandelns kölvatten!

  8. Anna skriver:

    I går var det en annan ceremoni, Tsunamin skulle uppmärksammas efter 10 år. Kyrkor, cermonier, ministrar och ärkebiskopar.
    Det var en tragedi, men vi Svenskar var inte majoritet som drabbades. När ska sorg få vara privat? Detta kändes mera som media ”pornografi”, ett parasiterande på det privata i livet. När ska hela nationen minnas? Var går gränsen för antalet döda? Om två-tre drunknar utomlands – knappast? När blir en katastrof av nationellt symboliskt värde? Hur många ska vara drabbade? Eller är det igenkänningen? Ingen tror ju att socialtjänsten kan drabba dem, sådant sker ju bara familjer med problematik? Eller? Vanvårdscermonin var inte i närheten av Tsunamin, ändå handlade det om barn/unga som tvingats placeras och blivit vanvårdade. I Tsunamin är det vuxna som själva väljer att befinna sig på andra sidan av jordklotet.
    UD, helikoptrar och ministrar har inte räddat vare sig mina eller andra familjer/ensamståendes barn – så vitt jag vet. Ändå är de flera, många flera än de Svenskar i Tsunamins offer. Inte heller får de plats i TV för att prata om hur man går vidare efter sorgen att förlorat sina barn omotiverat av staten Sverige själv, undantaget Donia H mamma i tv4 morgonsoffa. Då sa reportern att vi ska återkomma till detta – kanske har jag missat det reportaget?

    I Tsunamin var de drabbade så många synliga, att de gemensamma resurserna skulle sättas in. Så hade vi inte gjort om ett par personer i socialtjänsten går under… Så var går gränsen för det nationella ansvaret för medborgare? Vad får akutinsatser och psykosociala insatser kosta? Det vågar ingen fråga. Men jag kan tala om att de resurserna inte går till familjerna som drabbas av LVU/HVB industrin.
    Vad var Tsunamicermonierna till för, och för vem?

    Min fråga/reflektion kommer utifrån att vi fortsätter blunda för alla som i vårt hemland förlorar barn, familjer splittras osv av statens ”ansvar” och ”skyldighet” att tillse gott för alla våra medborgare i form av socialtjänstlagen.

    I dag har en ny medial nyhet – det blir inget nyval!
    Nu finns ingen opposition längre, vi kan lika gärna bjuda in Putin för att effektivare visa hur man kör över ett folk…

    (Avser inte såra någon, men var finns perspektiven i detta land?)

  9. "Underbara och exemplariska "socialernas fosterhem där lokala politikerna delägarna skriver:

    Här ser vi vilken annorlunda upfattning /opinion om 1 och samma fosterhem och om vanliga svenska medborgarens och kommunens barnen har lokal politiker, barnen, deras föräldrar och journalister samt övriga privatpersoner.

    Från lokalpolitikers i Aneby/Riksdagsledamot uttalande om sitt lokala fosterhem , 2010 och uppdaterat av henne 2013:

    Tvångsvård av barn måste ständigt granskas
    2010-11-12
    – Barn som far illa måste få all hjälp samhället kan erbjuda. Jag ser fram emot att få samtala om de här frågorna med personal som har lång erfarenhet av den komplexa frågan om tvångsvård av barn. Det säger Irene Oskarsson, riksdagsledamot, som på måndag den 15 november besöker behandlingshemmet Oasen i Aneby. – Den grundläggande etiska principen i svensk vård är att vården utgår från patientens egen önskan om vård. Men ibland är det nödvändigt för individens skull att frångå den principen. När tvångsvård används är det dock av yttersta vikt att det grundas på väl definierade ställningstagande. – Att det görs olika bedömningar i kommunerna är en konsekvens av att förutsättningarna för att tillämpa LVU, Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga, är oklara och vaga. Ur ett rättsäkerhetsperspektiv är det inte acceptabelt. Utöver att tvångsvården ska vara tydlig och samstämmig i olika kommuner måste full transparens och god insyn i verksamheten vara en självklarhet. – Barn med komplicerade diagnoser måste få avancerad vård. När det handlar om tvångsvård som sker i avskildhet måste detta granskas självkritiskt ur ett moraliskt och etiskt perspektiv. Barnets bästa är den självklara utgångspunkten. – Personalen på Oasen har mångårig erfarenhet av vård av barn och unga. Med sin erfarenhet kan de ge ett viktigt bidrag till diskussionen om vad som behöver göras för att vården ska fungera bättre, om det eventeullt behövs en ändrad lagstiftning för barnens skull.
    Senast ändrad 2013-06-24
    Irene Oskarsson
    Riksdagsledamot 2006-14

    från Aftonbladet.se,2013:
    aftonbladet.se
    Barnhemmet straffade barnen med våld
    I flera år ska barnhemmet Oasen ha använt våldsam bestraffning mot barnen på boendet.
    Nu träder barnen fram och berättar om sina skräckupplevelser.
    – Det känns som att det var värre än ett helvete.
    – Det kändes som att jag blev mördad av dem, säger ”Alex”, 12, till TV4:s Kalla fakta.”Alex” hade diagnosen posttraumatisk stressyndrom när han med sin mamma ”Rosie” kom till barnhemmet Oasen i Aneby. De hade blivit utsatta för hedersvåld och var traumatiserade. Men vistelsen på på det privata HVB-hemmet Oasen skulle visa sig leda till att ”Alex” hamnade i ett mardrömstillstånd som bara blev värre och värre.
    Visar upp blåmärken
    I en film inspelad med hjälp av en mobilkamera visar ”Alex” upp sina blåmärken han fått på hemmet. Han berättar för Kalla fakta hur han blev brutalt nerbrottad av personalen upprepade gånger.
    – Han tog min arm och kastade in mig i mitt rum. Han puttade in mig och slog in mitt huvud på sängen och sen kastade han ner mig på marken. Sen kommer en annan och hjälper till, säger han i programmet.
    Barnen stängs in
    ”Alex” historia är inte unik. Flera barn och ungdomar träder fram i programmet och berättar om hur det blivit brutalt nerbrottade. De berättar hur personalen vrider om armarna och trycker ner dem på golvet. I det så kallade timeout-rummet, ett litet och kalt utrymme med en ensam lampa i taket, stängs barnen in om de är utåtagerande och ska lugna ner sig. Enligt boendets egen policy får rummet inte användas mer än 5-15 minuter åt gången, och aldrig i bestraffning- eller isoleringssyfte. Men barnens berättelser vittnar om att de kunde sitta där i timmar, flera dagar i veckan.
    Barnhemmet polisanmält
    Efter ett stort antal anmälningar mot Oasen och ett tiotal inspektioner har Socialstyrelsen till slut valt att polisanmäla barnhemmet. Även flera familjer vars barn bott på Oasen har polisanmält hemmet.
    – Vi polisanmäler Oasen därför att man på ett olagligt sätt begränsar barns rörelsefrihet, genom att hålla fast dem, att i vissa fall stänga in dem, att lägga ner dem på marken. Det ser vi oerhört allvarligt på, säger Birgitta Hagström, enhetschef på Socialstyrelsen i Jönköping till TV4 Nyheterna.
    Barnhemmet Oasens talesperson Bo Hjort säger att han varken sett programmet eller Socialstyrelsens polisanmälan, men att personalen i vissa fall är tvungna att använda nödvärnsrätten.
    – Det som beskrivs är akuta våldssituationer där barn kan skada personal eller andra barn, säger han.
    Inslaget sänds i Kalla fakta i TV4 kl. 19.30 i kväll, med efterföljande debatt i Kalla fakta studio i TV4 News kl. 20.00.

    Leonard Goldberg
    10 mars 2013
    FAKTA
    Tjänat 65 miljoner på boendet
    Barnhemmet Oasen är ett så kallat HVB-hem som tar hand om barn och familjer med sociala problem. Boendet har 57 vårdplatser och beskrivs som ett av landets ledande behandlings- och utredningshem. Ägaren Rune Nensén har på de senaste tio åren tjänat över 65 miljoner kronor brutto, det vill säga i genomsnitt 500 000 kronor i månaden före skatt.

    Från Blogg Familjeliv.se, 2012.

    oasen i aneby

    oasen i aneby
    Kategori: Känsliga rummet ->Myndighetskontakt
    5 svarSida 1 av 12439 visningar

    Anonym (vän)
    2011-11-11
    Någon här som vet något alls om Oasen i Aneby?
    (Utredninghem/akuthem/HVB osv)

    Känner ni någon som varit där?

    http://www.oasen.com/

    ALLT är av intresse!!

    Mycket tacksam för svar

    Anonym
    #1 2011-11-13
    Hej jag har ett barn som genomgått utredning i oasens barnenhet. Jag har bara positiva erfarenheter av oasen. Personalen är helt underbar och det finns gott om roliga aktiviteter, det finns hästar man får vara med och pyssla om och rida man kan även få köra cross. Mitt barn kom på fötter igen under vistelsen på oasen efter ett familjehem h*n mått dåligt i.

    Anonym (Blåbä­r)
    #2 2012-04-10
    Finns det ingen annan som har någon information om detta hem?

    Anonym (vän)
    #3 2012-04-10
    Anonym (Blåbär) skrev 2012-04-10 10:53:58 följande:
    Finns det ingen annan som har någon information om detta hem?
    Jag kan berätta hur det gick för min vän där

    Soc hemma hade informerat familjen -jag var med på det mötet så jag vet vad som sas- att de skulle få vila och avlastning samt återhämtning, när de kommer ned till Oasen sätts det igång en jätteutredning, när föräldern lämnar sitt barn med personalen -”vila och avlastning”- så skrivs det i daganteckningarna att föräldern är ointresserad av sitt barn, att denne lämnar det med personalen osv. -vilket var meningen!

    De rekommenderar att barnet ska omhändertas enligt LVU.

    Kommunen går på Oasens linje, tid i förvaltningsrätten kommer, jag ska vittna då jag var med på mötet där soc sa att familjen skulle få vila och återhämtning. Dock har förvaltningsrätten itne fått alla uppgifter tydligen så när det är dags att sätta igång med allt så vill de läsa igenom lite till, detta resulterar i att allt ställs in, skjuts upp till maj (”akutomhändertagande”?)

    Familjen har tidigare begärt att få avlösarservice i hemmet enligt LSS men nekats, finns inget behov säger kommunen.
    Familjen söker återigen i februari, samma nekande svar. Strax efter ska barnet omhändertas i stället?

    Vari ligger logiken? Varför inte börja med att ge familjen den hjälp de faktiskt bett om _i_hemmet_ där barnet är tryggt och där man samtidigt faktiskt kan studera föräldrar/barn tillsammans i en lugn och van miljö, inte i ett kaos som det var i Aneby där det fanns barn som var utagerande och som gjorde illa varandra med flit, även mina vänners barn.
    Är det bättre att skicka detta barn på ett HVB-hem som kommunen vill? BARNET har inga problem, det kräver extra vaksamhet och ständig passning av en vuxen men är ingen fara för någon annan. Nu talar vi om ett LITET barn, inte någon tonåring.

    Dessa föräldrar som lägger ned otroligt med tid för att hjälpa sitt barn ska mista det, hur är det då med mig? Gissa om man blir skraj när kommunen har sådan makt över oss invånare! –och allt detta bara för att familjen bad om hjälp och fick åka till Oasen.

    Anonym (vän)
    #4 2012-04-10
    Anonym skrev 2011-11-13 14:35:07 följande:
    Hej jag har ett barn som genomgått utredning i oasens barnenhet. Jag har bara positiva erfarenheter av oasen. Personalen är helt underbar och det finns gott om roliga aktiviteter, det finns hästar man får vara med och pyssla om och rida man kan även få köra cross. Mitt barn kom på fötter igen under vistelsen på oasen efter ett familjehem h*n mått dåligt i.
    Hur gammalt är ditt barn?

    Brännm­an
    #5 2012-11-18
    Jag har erfarenhet av Barnhemmet Oasen.
    Det är definitivt ej ett ställe vart jag skulle rekommendera någon att vara på.
    Barnet som blir placerat där kommer att behandlas mycket illa, personalen åsidosätter allt vad barnperspektiv är.
    Bestraffningar och hot är en del av vardagen för barn som är på hemmet, dessa levereras av personal.
    Isolering av barn är som deras utredare säger själv en av de mest effektiva former av behandling som de uppnått mycket goda resultat på många, många barn med.
    Barn som isoleras i över 9 månader från kontakt med sitt sociala nätverk, allt i syfte att psykiskt knäcka barnet.
    Misshandel av barn accepteras på Oasen.
    Barn som rymmer från Oasen för att de bahandlas så illa där.

    Vad du än gör så undvik detta ställe, för ditt barns skull.

    • Det verkar omöjligt att stänga ett icke fungerande HVB hem skriver:

      Rykten säger familjeenheten gått i konkurs, men handikappade LSS barn utnyttjas numera tillsammans med ensamkommande flyktingbarn. Kommuner anlitar fortfarande Oasen barnhem i Aneby. OFATTBART!!! Vad gäller Migrationsverket så finns inte försvar att använda denna ständigt polisanmälda verksamhet för ensamkommande flyktingbarn. Ge hellre pengar till Bert Skojar Karlsson, han betalar alla fall skatt i Sverige, myglar inte med vin som personalvård, försöker inte dra av lyxresor utomlands – samt drar inte in familjens närstående till möjlighet att förgripa sig på barn (vad jag vet). Inte heller tilldelas titlar barnen inte har utbildning för. Googla gärna.
      http://www.oasen.se. Intressantast är kontakta oss – där ser man lite av personalstyrkan. I dess egna tidning anser de att hela tv-programet kalla fakta med ungdom/barn efter barn som berättar samma var skapat av en enda person som ville få den uppmärksamheten. Läs Oasens tidning, senaste nummer – finns på dess hemsida…
      Nära insatt skriver:
      Alla visste redan 2005 – http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10572749.ab
      Eller kanske denna förfrågan – Nanne skriver:

      Oasen barnhem Aneby
      « skrivet: 18 augusti 2012 kl. 11:07:08 »
      Oasen barnehem Aneby. Ägare Rune Nensen. Också skolverksamhet. I skolan är ägarens fru rektor. De biologiska barnen har hopphästen Minette samt en flott hästbil skriven på Pappa Rune. I övrigt så har Rune Nensen granskats i aftonbladet för sin verksamhet sär han gör avdrag för lyxresor och viner. Detta kallar han personalvård till skatteverket. Jo, det är nutid och sant. Barnen vittnar om sexuella övergrepp. De egna barnens pojkvän/-er har sexuexuella relationer med utatta barn. Nedtystat.
      Lika nedtystat som när ägarenRune Nensen vrider armar ur led då barn beträder hans egna gräsmatta. Jodå, kameraövervakning förekommer.

      Detta hem är dages/nutidens helvete på jorden. De använder sig av metoder som är omdiskuterade och stider mot både barnkonversionen och männskliga rättigeter. De mycket omdiskuterade metoderna är inte alls evidensbaserade, utan myglas fram av ägaren själv som är president i egenskapade forum (ICART t.ex.). Han både äger och är president till märkliga skändande metoder han lurar på socialstyrelsen och socialtjänster runt om i landet.

      Gud hjälpe alla stackare som hamnar där. Jag hjälper gärna till, berättar mera om ngn söker kontakt.
      Du som kanske fortfarande arbetar där, eller slutat, kommer inte att lämna ut dig. Hör av er alla! Detta ska inte få fortsätta!

  10. Lägg ner kommunala Socialnämnden och förstatliga socialtjänsten 2015! skriver:

    Det finns blogg Barngulag. Där -fosterhemsbarnens berättelser.
    En fosterhemsplacerad flickans berättelse, med stor erfarenhet om hur svenska barnen misshandlas (i så kallad kommunal vård för barnets bästa enl. LVU tvångsomhändertagande av barn) av Socialnämnden och på s.k.kommunala fosterfamiljerna. Barnen vittnar om barnets bästa enligt politikernas och de kommunanställdas upfattning.

    Barngulag i välfärdsstaten Sverige
    fredag 12 december 2014

    Tio av elva fosterhem utsatte Sofia för övergrepp
    I tio olika fosterhem utsattes Sofia Rapp Johanssons för sexuella övergrepp. För att ge hopp till andra i samma situation berättar delar hon med sig av ­sina upplevelser. ”Jag mår bra. Men visst har jag skit­dagar jag också, som alla andra”, säger hon.

    Hon berättade allt för socialsekreteraren som svarade att Sofia inte skulle projicera över det som hänt med hennes pappa, nu när den här nya snälla pappan ville ställa upp.

    Sedan fortsatte det. Under två år flyttade Sofia och hennes syskon mellan elva olika fosterhem. Av de elva fosterhemmen så blev Sofia utsatt för övergrepp på alla utom ett.

    Läs hela artikeln: Norran

    Tio av elva är en enorm statistik, hade hon otur eller är det så bedrövligt ute hos fosterhem? Okej, antalet i detta fall kanske är högt men statistiken bör vara så nära noll som möjligt. Känns som Socialtjänsten spelar rysk roulette med omhändertagna barn.

  11. Socialnämnden anmäler inte ungas död på kommunala hem skriver:

    Hur många barn och unga tvångsomhändertagna enl. LVU och gömda ifrån föräldrar, dog i de olika kommunala institutioner och fosterhem.
    Om även anställda på Facket avråder att anmäla dödsfall, eftersom de som anmäler Kommunen och Socialnämnden skall avskedas.
    Denna kommunanställd är en hjälte i svenska omständigheter. Och en hjälte som människa.

    Från Sundsvalls radio:
    http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/241297?programid=3052&playepisode=241297
    Socialsekreterarens dilemma

    Sändes torsdag 22 augusti 2013 kl 18:03
    LYSSNA (15 MIN)
    LADDA NER (15 MIN, MP3)

    En 19-åring i Sundsvall dör under socialtjänstens vård. Det får socialsekreteraren Farhang Nijad att anmäla sin egen arbetsplats till Socialstyrelsen – trots att han fått rådet att låta bli för att inte riskera sitt jobb. Verklighetens Paloma Vangpreecha träffar honom.

    Från Sundsvalls tidning,2012:

    Handläggare anmäler sociala
    En nittonåring dog när han var placerad i hemmet enligt lagen om vård av unga. Hans tidigare socialsekreterare Fahrang Nijad har nu anmält händelsen till Socialstyrelsen sedan övriga inblandade på socialtjänsten valt att inte anmäla, vare sig enligt Lex Sarah eller Lex Maria
    2010 blev tonåringen föremål för socialtjänstens åtgärder och fick socialsekreteraren som arbetade på ungdomsstöd som handläggare. De utvecklade en bra och nära relation. Året därpå placerades tonåringen på en institution. När han kom ut därifrån i januari 2012 överfördes han till socialtjänstens vuxenstödsgrupp eftersom han blivit myndig.
    Då beslutades att han enligt lagen om vård av unga skulle placeras i hemmet. Fahrang Nijad fortsatte ändå träffa honom för att ge stöd och den goda kontakten fortsatte.
    Allt gick inte bra utan det inträffade några incidenter. Mamman kontaktade socialtjänsten, men resultatet blev bara att hon skulle återkomma om det hände något mera.
    Hittades livlös
    Men nästa gång, i augusti 2012, så hittades 19-åringen livlös.
    Sedan dess har Fahrang Nijad kämpat för att få socialtjänsten att göra en anmälan till Socialstyrelsen. Först fick han beskedet att en rapport upprättats men att den inte föranledde någon anmälan.
    Efter det har kritiken mot honom växt och det engagemang som han tidigare berömts för har i stället ansetts vara svagheter.
    Men han kände sig skyldig att agera.
    I mars i år valde han att själv göra skrivelsen, sedan Socialstyrelsen uppmanat honom att göra det. Därifrån fick han även rådet att söka stöd från facket utifrån den situation han hamnat i.
    Facket bedömde att det fanns många luckor i ärendet utifrån ett etiskt perspektiv. Men rådet han fick var ändå att lägga ner processen eftersom han riskerade sin anställning.
    Nu finns ingen rapport
    Numera nekar socialtjänsten till att det skrevs någon rapport om dödsfallet utan hävdar att det bara finns journalen att tillgå.
    Farhang Nijad skriver att han ”vill lyfta fram frågan om hur allvarigt socialtjänsten hade sett på om en ungdom hade avlidit på en institution … det hade sannolikt varit enklare att peka och hitta fel och brister. Så länge det handlar om andra verksamheter och inte socialtjänstens egen verksamhet.”
    Anita Östberg
    anita.ostberg@st.nu
    Ur skrivelsen
    ”… att en ungdom endast 19 år gammal avlidit under socialtjänstens vård med ett LVU beslut i hemmet. Det tycker jag definitivt är tillräckligt med grund för att åtminstone låta sig granskas objektivt och inte internt.Farhand Nijad”

  12. OLE skriver:

    Men kan du förvänta dig mer rättvisa från Sverigedemokraterna än från Socialdemokraterna? Ändra den vansinniga politik som dödar de mänskliga rättigheterna!

    Tyvärr är det enda sättet att störta den smutsiga politiken med politiker som har en inställning och är anställda som i en diktatorisk stat.

    De politiker som skadar familjen, förstör sin egen stat, som cancer i en sund kropp!

  13. SD och socialen skriver:

    Jag läste på SD hemsidan om att SDister vill att socialsekreterarna ska jobba inne på skolorna och tvångsföra sig på eleverna tillsammans med polisen, till ex, tvångskontrollera / drogtesta Alla eleverna. Nazister och socialister/kommunister tycker om att tvångsföra sig på medborgare på likadant sätt.

  14. SD och socialen-från pest till kolera skriver:

    Politisk utveckling i Sverige är såpass rutten, att rösta på M, S alternativt SD – det är som att springa från pest till kolera.

  15. Ove Svidén skriver:

    Den svenska våren kommer att visa vilket eller vilka partier som verkligen ställer upp för barnens och de biologiska familjernas mänskliga rättigheter!

    Var beredda: nu håller den förbannade svensken på att vakna politiskt?

    Äntligen!

  16. OLE skriver:

    Jag vet Sverige Demokrater = som Hitlers demokrati
    men de som har förstört min familj har farliga planer, vars produkt är en social-otjänst, som föddes ur Socialdemokratin?
    Deras instrument kommer inte skjutas upp under en längre tid, under vilken tid en del av oss inte kommer att se sina barn, kanske kommer vi inte längre att vara bland de levande.

    Få av oss ser ännu scenariot om hur dagens politik förstör de mänskliga rättigheterna?

    Jag extremt uppskattar alla former av demokrati som inte stör integriteten för de biologiska föräldrarna och deras barn.
    Än en gång ber jag om ursäkt om du tror att jag är på sidan av SD, jag tänkte bara att visa mitt missnöje med dagens politik, som är något bättre än SD:s

    Den stora brottet med stöld av barn från sina biologiska föräldrar, som ju är de som bäst vet hur man uppfostra sina barn.
    Jag är Mirza Ramic
    Hälsningar till alla människor av god vilja.

  17. Stoppa bankidnappning/ LVU tvångsomhändertagande! skriver:

    Här börjar historien om två familjer som speglar erfarenheter från tusentals liknande familjer:
    Den 2 mars 2010 kidnappades fyra barn utan grund. Man kränkte grovt deras mamma. Omkring 20 beväpnade poliser, psykopater till socialsekreterare trängde sig tidigt på morgonen i en villa i Märsta. De hotade och skrämde inte bara barnen utan även de vuxna. Tvillingar 5½, 7 år flicka och 10-årig pojke blev så skrämda att några kissade på sig. Allt detta för ”Barnens Bästa”!

    Den 5 mars tränger sig två beväpnade poliser och två psykopater in i en lägenhet i Märsta och tar med sig ett 4 månaders spädbarn och avbryter brutalt amning. Inga kläder eller mat fick följa med och ingen frågade vad babyn behövde. Samma socialsekreterare som i det föregående fallet säger till den förtvivlade mamman ”du kan gråta hur mycket du vill men du kommer inte att få se ditt barn igen”. Familjens två andra flickor 3½ och 4½ år hämtas på liknande sätt från deras dagis. Efter två rättegångar i Förvaltningsdomstolen med avslag meddelade Kammarrätten en dom till föräldrarnas favör och barnen var fria att tas hem. Socialnämnden lyckades på något oförklarligt sätt få ett flyttförbud för barnen men de fick ändå åka på ”semester” med sina övervakare. De lyckades även förmå Regeringsrätten att acceptera ett överklagande av Kammarrättens dom. Där står vi idag.

    Något liknande har advokaterna aldrig varit med om. Slutförhandling i Regeringsrätten är utsatt till efter 16 augusti.
    Det har nu gått 5 månader. Barnen i det första fallet har skilts åt och fördelats på flera olika orter. Den 7-åriga flickan sågs av en kvinna för några månader sedan leka på gatan i Järna söder om Södertälje. På kvällen när det började mörkna var flickan fortfarande på gatan. Kvinnan frågade var hon bodde och varför hon var ute så sent. Flickan svarade att hon blivit bortrövad och bodde i huset intill. Hon ville inte gå in för hon var rädd för människorna där. Med flickan namn kunde kvinnan ringa hennes far och efter en råd ringde han polisen som snabbt var på plats och överlämnade flickan till de som försummat tillsynen. Den kvinnan hotade den hjälpsamma dam som brytt sig om den ensamma flickan med ”om du lägger dig i en gång till tar vi dina barn också”. Flickan fick utegångsförbud men flyttades till annan ort nästa dag. Det värsta i historien som alla känner till är att Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt, Maria Larsson, Rädda Barnen, BO och de flesta partiledare och ministrar inte vågar agera före valet och det blir nog ingenting gjort efter valet heller. Vad vet de om en ”hemlig” plats i Uppsala där tre små flickor är i händerna på en känd pedofil. Socialnämden i Märsta mörklägger fallet som sekretessbelagt. Detta gynnar bara socialsykopater och Sigtunas kommunpolitiker, som saknar empati och fruktar att deras karriär och arbete är på spel.De som fortfarande tror på rättvisa i Sverige maila mig, skriv brev, låt oss samarbeta mot den ondska som drabbar oskyldiga barn.Föräldrar dömda på förhand utan utredning. Barnen sitter i fängelse och hjärntvättas.
    Till er alla som har ett gott hjärta och inte bara en muskel som slår och håller er vid liv.

    Att kidnappa barn för att de behövs i alla dessa ”familjehem” ni skapat och driver i ekonomiskt intresse, HUR VÅGAR NI ? Kan ni kalla er för människor, är detta för BARNENS BÄSTA? Har ni planerat att skaffa änglar som jour- eller fosterföräldrar?

    Vem vill bevara LVU lagen ?
    − De som behöver ha makt dagligen över svagare människor.
    − De som tjänar grova pengar på detta
    − De som gör karriär på dessa barns bekostnad
    − De som inte har någon aning om det som pågår
    Har ni sett lidandet i en mamma som berövats sitt barn, har ni sett henne gråta i det tysta – skulle hon gråta på socialtjänstens kontor skulle hon betraktas som labil.
    Hon måste orka visa sig stark för att kunna stå ut med förnedrande möten där.
    Den 16 maj fyllde äldsta dottern 5 år. Socialen hade gått med på att ordna en möjlighet att fira detta,som också skulle bli första mötet föräldrar och barn ca 3 månader efter omhändertagandet. Mötet skulle få bli en timme långt. Man drar barnen från jourhemmet i Uppsala till kommunhuset i Märsta. I rummet sitter flera socialsekreterare och även jourmamman och den pedofilmisstänkte mannen. Födelsedagsbarnets yngre syster, som normalt anses vara blyg kramar och håller sig fast vid mamman och deklarerar fast och tydligt ”jag ska åka hem med dej och inte med den där elaka tanten (pekar ut den) får inte följa med, och inte den och inte den heller. Hon förstår inte att varken hon eller mamma har något att säga till om. Efter bara 30 minuters möte tas barnen med våld till bilarna och förs tillbaka till Uppsala.
    -Barnen har nu redan glömt att tala engelska, deras modersmål, det språk de har lagstadgad rätt till.
    -Babyns namn har ändrats utan att fråga eller meddela föräldrarna.
    -Vilken smärta kan en mor uthärda när hennes lilla baby inte längre känner igen henne.
    Jag vet inte hur hon orkar, jag skulle inte klara av det. För ”Barnens Bästa” heter det när de tas med våld, man behandlar dem som kollin med ringa värde, särskilt barn med ”utländsk bakgrund”.
    Barn, även stora, får inte ringa eller besöka föräldrar. När de ringer får de inte tala sitt hemspråk. Om de rymmer hem straffas de hårt utan att bli slagna, det är förbjudet i Sverige. Ni som tror att jag använder ordet psykopat som skällsord har fel, så kallas de som gör så där.
    Socialen glömmer hur många barns och föräldrars liv som förstörs när man tar barnen, och vissa barn kyckas ta sitt liv efter de blivit kidnappade. Vill regeringen skapa kriminella så är det bästa sättet.

    Du som vill agera och göra något åt situationen ”på riktigt” skriv till oss.
    Rätt och Rättvisa org E-mail iga@comhem.se
    Claudias to children with love Tel 073 8753807
    Box 303, 124 03 Bandhagen
    Vi bygger något starkt som aldrig funnits i Sverige för Barnens Bästa. Du är välkommen att vara med. Skicka en personlig anmälan i ett enkelt brev och berätta varför du vill kämpa mot det som pågår.
    Hälsningar
    Helena

  18. Jocci77 skriver:

    LVU – Orättfärdig, Ondskefull Grymhet!!!

    Hösten 2016 kontaktade undertecknad BVC i hopp om att få tips på hur jag skulle kunna bemöta min dotters utåtagerande p g a att hon var blott dryga 4 år när hon tillsammans med mig och sin mormor, när morfar avled och föll ihop från stående till liggande ryggläge på mindre än 20 sekunder i en massiv hjärtattack hemma i hallen.
    BVC ordnade med att sätta en orosanmälan på mig istället för att remittera mig/oss till Bup.
    Inte långt efter kom socialtjänsten Skellefteå Kommun med familjegården och bestämde mot vår vilja att de skulle fortsätta att komma i 5 veckor, 3 skift och 5-6 timmar/ vecka. De sa aldrig att det var en utredning, bara att dem ville hjälpa mig/oss, men när dem började bland sig i mina vänner och jag sa att dem bröt mot artikel 12 om privatliv, familj och korrespondens på en fredag ringde socialtjänsten på måndagen efter, dvs den 13/2 2017 och ville komma och klarlägga en sak. Den 8/2 kontaktade min barns biologiska far mig, bosatt i London, ursprungligen från Nigeria och som kom på ett ultraljud i månad 4 men övergav mig/ oss månaden efter. P g a att jag nekade honom full vårdnad om det barn jag fött här i Sverige och tagit hand om själv, kontaktade han Socialtjänsten.
    Den 13/2 kl 11 stormade 5 polis-klädda personer in i lägenheten, en stängde in min mor på hennes toalett, en annan polis sparkade mors lilla chihuahua valp som instinktivt försökte försvara mig, som blev tvingad ner i en fåtölj. Socialtjänsten som var 2 personer samt 1 socialsekreterare Helena Olofsson från Familjegården som hade gjort sexuella närmanden mot min dotter kom också in och meddelade att min dotter skulle tas ifrån mig. Min dotter skrek gråtande och förtvivlat: ”Mamma, jag vill stanna med dig, hjälp mig, jag vill inte fara härifrån!” Jag hörde allt och försökte ta mig genom ett dödens gatlopp till min dotter som skakade i hallen, när 1 polis slog mig med batong under vänster knä och 2 andra fängslade mig med sina händer för att sätta handfängsel bakom min rygg. De la mig mot golvet på mage och jag kunde se min dotters ögon, i chock som bevittnat allt detta samt att den kraftigaste polisen satte sig grensle över mina ben och fötter som böjts bak och upp mot mina fängslade händer. Till slut när jag inte kunde lyfta bröstkorgen släppte dem ut mamma som fick krama min dotter och sitt barnbarn.

    Dagen efter, den 14 ringde en socialsekreterare och ville prata med mamma, och mamma frågade varför dem inte meddelat att polisen skulle komma? Hon, Jessica Backman sa: ”polisen ville komma!” Mamma sa, ”Det var en nyhet att poliserna utrustats med tankeläsning. Nej, polisen kommer inte om inte någon, ex ni bett dem komma!” Vi trodde att din dotter kunde vara farlig för sig själv, urskuldade socialsekreteraren sig med. Mamma sa: hur kommer det sig att min dotter varken var farlig under lördag eller söndag men att ni bestämmer när folk ska vara farliga utan att de är det!?!”

    7 dagar gick tills vi fick ett dokument med posten vart dem hade fört min lilla dotter, vilket vi förtvivlat undrat under alla dagar som förflutit. Den 2 dagar senare fick vi träffa min dotter inom socialkontorets väggar. Hon slängde sig i mina armar och sa: ” Polisen kom och gjorde dig illa mamma!” Efter en stund frågade hon mig om hon fick följa med mig/ oss hem, och vände sig till socialsekreterarna Sofia Lundberg och Emma Hopkin som sa: ” Nej, du ska hem till mamma Annika!”
    Jag sa: ” Ursäkta, HEM är inte det hos oss och MAMMA, är det inte jag som fött min dotter?!”
    ”Jo, ursäkta” kväkte Emma Hopkin fram.
    Min dotter blev ledsen och det var outhärdligt svårt att skiljas från henne, vilket det alltid är, fortfarande.
    Ca 1 vecka efter blev jag och min mor kallade till Socialkontoret och då frågade jag Emma Hopkin: ”Varför förvirrade du min dotter med orden: Du ska HEM till Mamma Annika?!?” Då blåljög hon inför oss och sin kollega Sofia Lundberg: ”Det har jag aldrig sagt!”

    Förtroendet sjönk, och har fortsatt att göra det till dags dato, när min dotter fortfarande är separerad från mig som kämpar med näbbar och klor för att få hem henne, lagligen.

    Under hela tiden har Emma Hopkin haft kontakt med barnets far som överfört vad han gjorde mot mig som att jag gjorde det mot honom. Han är eftersökt av London polisen pga illegal invandring, bedrägeri, våldtäkt, mordförsök, pornografi etcetera. Socialtjänsten försökte t o m att se till att han fick full vårdnad om barnet i Skellefteå Tingsrätt men tack och lov så förlorade han det, men under hela tiden så har jag och min mor varit föremål för socialtjänstens psykopatiska beteende som ljuger i varje mening och omskriver allt för att få rättsväsendet på sin sida.

    Först i Förvaltningsrätten blev jag tilldelad en biträdande jurist som är den vekaste som går i ett par skor. Hon förlorade naturligtvis, eftersom hon inte påvisade socialtjänstens fel. Förvaltningsrättens Lena Bergendorf ställde sig på Socialens sida.

    Innan Kammarrättsförhandlingen sa hon: ”du har ju bara 1 chans på 10 att vinna mot Socialtjänsten!” Vilken uppmuntran!!?????!!!!!!!
    I Kammarrätten kom hon trots att jag med lagens paragrafer meddelat till Kammarrätten och till Eva Olofsson vid Ahlgrens Advokatbyrå i Umeå att jag inte ville ha henne som inte kämpade för mig och min dotter. Trots att hon ombads gå ut innan förhandlingen startade, erhöll hon samvetslöst 26000kr skattefritt för att visa sitt tryne där. Jag och en vän som för 12 år sedan förlorade sitt barn till den biologiska fadern som utsatte barnet för sexuella övergrepp, men ändå hade stöttning av Skellefteå Socialnämnd och Socialkontoret, bistod mig i Kammarrätten där vi la fram sanningen men Kammarrättens Ylva Johansson och Eric Löwen valde att tro dem lögner Socialtjänstens Emma Hopkin fått ihop genom sin personliga kontakt med barnets biologiska far Hr Igbinoba eller Noba eller vad han kallar sig nu.

    LVU skadar barnen mer än det gynnar dem. Socialtjänsten ska sägas hjälpa och stötta föräldrar och barn, men p g a sin makt och prestige jakt och pengar väljer dem att bryta upp familjer, skada barnen kanske för livet, med obearbetade trauman vilket min dotter ännu lever med, och blir hjärntvättad av familjehemmet Annika och Urban Forsgren i Boliden att min dotter ”är en stor flicka och stora flickor gråter inte!”
    Min dotter vill hem, det säger hon och vägrar släppa mig när vi tvingas varje vecka.

    Hur kan socialtjänsten som inte varit hemma hos familjer mer än ett par timmar stirra sig blind på vad Familjegården ljuger och kokar ihop, samt Socialtjänsten tro på en Nigeriansk illegal invandrare som dem aldrig mött öga mot öga?!???? Ju djupare de involverar sig desto hårdare blir fallet!

    LVU är varken rättssäkert eller borde få finnas. Det är ett vapen som skapar förhållanden som fanns i Tyskland under andra världskriget, kontrollerande, kränkande, diskriminerande och ett uttryck för fen och skär ondska, när barn skiljs från föräldrar av de mest triviala skäl, och Socialtjänsten skyddar förövare genom att inte tänka på barnets känslor och behov, men att ta förövarens sida istället för att återförena den lilla familjeenhet vi är och dessutom förutom den psykisk skada hos barnen som Socialtjänsten utsätter dem som tas från sina rötter, så riskerar många individer att tappa tilltron på mänskligheten. Det blir svårt att lita på regering, och inrättningar under staten, samt polisväsendet, när man utsatts.

    Bäst är om LVU skrotas för gott. Borde aldrig ha fått finnas!!! Hatar begreppet från djupet av mitt hjärta.

    /Jocci77

    • Ove Svidén skriver:

      Tack Jocci77, för att du orkar berätta detta. Jag behöver veta för att på ett konstruktivt sätt hjälpa till med att landsförvisa de kriminella politiska rötägg somm ligger bakom det du fått uppleva.

  19. Jocci77 skriver:

    Nu återstår att se vad Högsta Förvaltningsrätten gör, ställer sig på en eftersökt brottslings sida som supportar Socialnämndens ordförande Kenneth Fahlesson som är (f d polis och försökte göra ett polisingripande genom att uppvisa sin dåvarande kollegas id, samt fick sin ”!bästis”inom Skellefteå polisen att lägga ner åtalet mot Familjegårdens Helena Olofssons sexuella närmanden mot mitt barn) och tillsammans med Socialtjänstens Vida Tavakoli-Aval i spetsen (som inte ens anser att det är viktigt att kunna kommunicera på engelska) illvilligt motverkar att förena barn med förälder där barnet vill vara och känner sig älskad och trygg vilket något barn knappast gör i ett familjehem som tjänar 17000 skattefritt per barn och månad. Vilket är motivet då?!

    • Ove Svidén skriver:

      Motivet är att tjäna pengar på ett blandras-barn. Så dolt racistiskt har svenska myndigheter kommit överens att agera i hundra år.

      Ja så fungerar myndigheterna i samverkan i det totalitära landet Sverige, när de får vittring på ett barn som de kan bryta ned med ett brutalt lönsamt LVU-tvångsomhändertagande!

      Tack för att du vågade beskriva detta flagranta övergrepp. Familjefriden är en grundpelare för att komma tillrätta med VärldsGemenskapen i utveckling mot en global Världsfred.

  20. Pingback: Systemfelet i det grymt lönsamma LVU/HVB-Systemet | Filosofens blogg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *