Avgångsvederlag i stället för myndighetsansvar

 

Ibland händer det att en Socialnämndsordförande kommer i en trängd situation. I stället för att ta på sig ansvaret kan han då peka ut sin Socialchef för att rikta bort medias intresse från sig själv som den verkligt skyldige. En underhuggare tar i sin lojalitet emot några miljoner från sin högsta chef och flyttar ifrån sin tjänst i en kommun för att tillträda en annan, ny ren befattning i en annan kommun, hjälpt av de politiska rötägg som har folkets förtroende och skattemedel bakom ryggen att agera på det sättet.

Transaktionen kan underlättas av en skenrättegång i en förvaltningsdomstol, där de två politiska nämndemännen mutats att förhala en lönsamt mål, tex ett LVU-ärende. Kommunen och HVB-Hemmets föreståndare kan i dolt samförstånd enas om att dela de fyrtio tusen kronorna per månad som Staten betalar ut för varje LVU-klassat barn till Komunen, och gör det via beslut i Landstingen, för att försvåra upptäckt av transaktionen. Det är alltså endast några enstaka korrumperade ekonomer som kan överblicka och genomskåda de genialt listigt konstruerade pengaflödena.

Vad mer är, de invidgda ekonomerna och socialsekreterare i ’affärerna’ får tjänstebilar från kommunen som bonus, och uppmuntran till sin delaktighet i komplotten. Som ett exempel kan nämnas Hörby Kommun som för tio år sedan hade 21 st silvergrå BMW tjänstebilar, och Socialchefen en Audi TT, i halvmiljonklassen för att markera distans till sina underhuggare, som dessutom ofta var delägare i de lönsamma privata HVB-hem utspridda i hela södra Sverige, där de tvångsomhändetagna barnen kunde gömmas undan långt bortom föräldrarnas ansvar.

Av tre ryska LVU-lurade mödrar har jag oberoende av varann fått veta att det svenska politiserade myndighetsväldet är mer korrupt än det Sovjetiska var under sin tid. Sovjetväldet föll som ett korthus, utan att en enda kula behövde användas, när det hade tjänat sitt syfte år 1991 som ’motståndare’ till den enda kvarvarande supermakten på andra sidan Atlanten. Världskrig mellan två Supermakter är inte gångbar längre, i en Internet-uppvaknande värld. Idén krig har överlevt sig själv, i det dolda uppdraget åt två finansfamiljer. Varför händer inte liknande saker i Sverige? Eller är det just det som är på gång nu, inför/bakom en svag ny regering?

Återinför Tjänstemännens Myndighetsansvar.
Låt FN:s Barnkonvention bli lag även i Sverige.
Åtgärda alla de listiga Systemfelen i SkenDemokratin!
LVU/HVB-Systemet är bara det första….

Det här inlägget postades i Framtid, LVU, Maktmissbruk, MOR, Pengar. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Avgångsvederlag i stället för myndighetsansvar

  1. När skriver:

    En till exempel från dagens tidning, om hur skolanställda och kommunanställda jobbar hårt och går på knäna för att mobba ut mobbade skolbarnen från skolorna och sen förklara dem för psyksjuka eller tvångsomhänderta.
    Denna flicka hade nog tur om att bara psyksjukförklaras och inte LVU tvångsomhändertas. Därför att hennes föräldrar inte klagade på kommunanställdas mobbning.
    Malin: ”Jag ifrågasatte min rätt att leva”

    BERÄTTAR. Malin Johansson Henaes, 19, har skrivit ett blogginlägg om sitt helvete under åren i högstadiet och gymnasiet. Foto: Privat
    För Malin Johansson Henaes, 19, blev högstadiet och gymnasiet ett helvete.
    Hon blev utstött och mobbad vilket ledde till en djup depression.
    Nu skriver hon om sina erfarenheter för att hjälpa andra som är utsatta.

    För ett par månader sedan bröt Malin Johansson Henaes, 19, ihop. Efter att hon hållit känslorna inom sig under många år orkade hon inte längre.
    Malin tog modet till sig och pratade med sina föräldrar och bad dem om hjälp.
    – Jag mådde så dåligt och jag ifrågasatte min rätt att leva. Varför ska jag vara här när jag inte har några vänner?
    Allt började många år tidigare.
    Malin växte upp i Anderstorp, en tätort med knappt 5 000 invånare några kilometer från Gislaved. Som barn beskriver Malin sig som ”en pojkflicka som var mer intresserad av motorsport än att samla på barbiedockor”.
    Hon hade många kompisar på dagis och när lågstadiet började var det till en början inte heller några problem. Men i mellanstadiet började grupperna utkristallisera sig allt mer.
    – Utan att barnen tänker på det blir det uppdelat. Vem springer fortast? Vem läser snabbast? Vem har de snyggaste skorna? Omedvetet tror jag att det blir så i de flesta klasserna. Jag hamnade inte i någon grupp. Jag sprang inte snabbast och jag hade inte de finaste barbiedockorna. Jag hamnade mittemellan.
    Klassen delades
    Inför högstadiet särades klassen. På en lapp fick eleverna skriva vilka de helst ville hamna med. Malin, som nu hade en riktig kompis i klassen, skrev bara vännens namn men trots det splittrades de.
    Efter sommarlovet började helvetet.
    – Jag hade alltid varit en glad, utåtriktad tjej, men i sjuan blev jag helt instängd och fick inga vänner, berättar hon.
    Hon började tröstäta och skolka. Hon berättar att skolan bara brydde sig om att tvinga henne till lektionerna, men att de inte gjorde någonting åt hennes situation.
    I samband med att Malin dessutom gått upp i vikt tilltog utanförskapet och mobbningen. Och det blev inte bättre när hon började på gymnasiet, på det estetiska programmet med musikinriktning, i Gislaved.
    Hoppade av
    Malin var fortfarande utstött, hon fick stå ut med kommentarerna och hon blev mer och mer nedbruten. Malin berättar hur hon sjukanmälde sig allt oftare och till sist hoppade av. Nu har hennes klasskamrater tagit studenten medan Malin läser in gymnasieprogrammet på distans.
    – Det är ensamt, men jag slipper att få sms, anonyma mejl, Facebook-inlägg och elaka kommentarer på min Instagram, säger hon.
    Ville skydda föräldrarna
    Hela tiden försökte Malin hålla uppe en fasad för sina föräldrar. Hon ville inte att de skulle veta att deras dotter blev mobbad.
    – Jag ljög för dem och ville hela tiden skydda dem. Det är klart att de märkte att jag hade det dåligt.
    Till sist brast det. Efter att Malin berättat för sina föräldrar kontaktade de en specialist som konstaterade att hon led av en svår depression. Det förmedlades kontakt med en psykolog som såg till att Malin fick medicinering.
    Sakta började Malin må lite bättre och efter ett tag kände hon att hon ville berätta. Hon ville skriva av sig sin berättelse och visa andra utsatta människor att de inte är ensamma.
    – Jag startade upp min blogg som jag haft för längesen igen och skrev ett inlägg.
    Kontaktade kommunen
    Inlägget spred sig snabbt och nu är det fler än 5 000 personer som läst. ”En chock”, säger Malin som berättar att många hört av sig och berättat att de varit med om samma sak.
    – Men det var så skönt att berätta. Det är inte mig det är fel på, i mina ögon är det de som mobbar som är problemet, inte jag. Felet många gör är att man vill flytta på den som blir mobbad och inte den som mobbar. Det är inte den som mår dåligt som ska behöva flytta runt i mina ögon.
    Efter att hon publicerat sitt blogginlägg skrev Malin ett brev till Gislaveds kommun.
    – Det är så många som har hört av sig och jag har hört så många berättelser att någonting måste göras. Jag skulle ha velat prata med någon som varit med om samma sak och fråga: ”Vad gjorde du? Vad får dig att må bra?”, säger hon.
    Har hittat tillbaka i vikt
    Sporrad av sin syster, som elitsatsar i längdskidåkning, kom Malin i gång och började träna igen och har gått ner de 25 kilon som hon gick upp under den värsta tiden.
    Men trots psykologhjälp, träning och medicinering så har Malin fortfarande en lång resa kvar. Självförtroendet är långt i från reparerat.
    – Det är totalt väck. Jag litar inte på folk: Varför skulle den personen vara ärlig mot mig? Varför skulle min pojkvän älska mig? Jag känner att jag inte är någonting värd.
    Pojkvännen heter Rasmus och är speedwayförare från Danmark. Malin träffade honom på en tävling i Målilla för drygt ett år sedan och sedan dess är de ett par.
    – Det har varit svårt att förstå att han vill vara med mig. Det har förstört mycket och det är först nu, efter att jag har fått hjälp, som vi verkligen kan vara tillsammans och känna att vi tycker om varandra.
    Av Jens Dahlkvist
    Publicerad 03 okt 2014 09:26
    FAKTA
    TIPSA KvP
    Har du blivit utsatt för mobbning? Hör av dig till KvP!
    MAILA: tips@kvp.se.
    TEL: 040-18 90 90.

  2. Morfar skriver:

    Uppgiften om de fyrtio tusen kronorna som betalas ut till kommunerna för varje LVU-ärende är intressant. Hur kan man finna belägg för dessa transaktioner.

    • Ove Svidén skriver:

      De belopp som jag andyder i mina scenarier är framkomna efter mer än tjugo års privatspaning i ärendet: tvångsomhändertagande. Jag har lyssnat på berättelser från förtvivlade föräldrar, medlemmar i socialnämnden, advokater, poliser, LVU-, LVM- och LSS-drabbbade, socialsekreterare med rätt att LVU:a barn och samtidigt som de är delägare i de HVB-hem dit de skickas för lukrativt sexmissbruk, läkemedelstester, adoptioner, organhandel med eller utan tillhörande avslutande dödsmisshandel.

      Staten tillandahåller advokater som tjänar sina slantar på att låtsas företräde lagen och de drabbade, medan de mest korrupta snart lär sig att det är lönsammast att lyda statens och kommunens tjänstemän som betraktas som experterna! Och alltså inte de klienter som man låtsas att man man företräder! Svenska advokater och socialbyråkrater mår dåligt, mycket dåligt, av att behöva ljuga så mycket i tjänsten.

      Ja så illa är det nu i Landet Lagom som snart nått till vägs ände. Skenrättegångarna är ett desperat sista försök att hålla upp fasaden inför utlandet, att Sverige fortfarande är en rättsstat.

  3. När kommunala tjänstemän ska börja följa lagen skriver:

    Idag jag kollade upp socialtjänstelag och 1 sak är i ögonfalkande:
    6 b § Socialnämnden får utse en särskild person (kontaktperson) eller en familj (kontaktfamilj) med uppgift att hjälpa den enskilde och hans eller hennes närmaste i personliga angelägenheter, om den enskilde begär eller samtycker till det. För barn som inte har fyllt 15 år får kontaktperson utses endast om barnets vårdnadshavare begär eller samtycker till det. Har barnet fyllt 15 år får kontaktperson utses endast om barnet självt begär eller samtycker till det.

    Om en person som inte har fyllt 21 år har behov av särskilt stöd och särskild vägledning för att motverka en risk för missbruk av beroendeframkallande medel, för brottslig verksamhet eller för något annat socialt nedbrytande beteende, får nämnden utse en särskilt kvalificerad kontaktperson för den unge om denne begär eller samtycker till det. För barn som inte har fyllt 15 år får en sådan kontaktperson utses endast om barnets vårdnadshavare begär eller samtycker till det. Har barnet fyllt 15 år får en särskilt kvalificerad kontaktperson utses endast om barnet självt begär eller samtycker till det. Lag (2012:776).
    Iögonfallande är att kommunanställda brukar hotfullt tvinga familjer till att akceptera s.k. ”insatser”, så som kontaktfamiljer(det är kommunanställda som tjäner pengar på att ha ett främmande barn hemma hos sig), och om inte barnen med föräldrar vill samtycka till det, då betecknar socialen sådana olydiga personer som ” inte samarbetsvilliga” och utsätter barnen under LVU tvångsomhändertagande hemifrån, med anledning att ”de stör utredning och myndighetsutövning”.

  4. Barngulag skriver:

    Sanningen är att priset per barn kan variera när det kommer till kostnader. I denna artikel finns belägg om att det kan kosta upp till 10000 per dygn! Och sedan så är HVB hemmen tillgång och efterfrågan. Eftersom lvu ärendena ökar, 2000 / år under de senaste 10 åren, samt att man uppmanar mer och mer skolan att anmäla föräldrar så blir konsekvensen ännu fler ärenden. Om det är brist på lvu hem så kan de som finns höja priserna enligt källan till artikeln.

    http://barngulag.blogspot.se/2014/09/10000-kronor-per-dygn-for.html

  5. När gamla vanliga socialisttjänstemän ska avgå? skriver:

    Idagens tidningar får vi läsa,varför Sveriges barnen far illa i svenska tjänstemannens och i kommunanställdas socialistiska- feministiska – moderata klor. Svaret: tjnstemän måste vara lojala till varandra, för att inte gå arbetslösa. De måste jobba hårt och gå på knäna, och göra sig själva och barnen sjuka, ljuga och slingra sig ur svenska lagar, för sin egen ekonomiska situationens skull. Var tredje av Svenska kommunanställda och tjnstemän upplever ju att de vill byta jobb och de är jätteofta sjukskrivna samt hälften får psykiska problemer. Någon undrar varför de mår så illa själva, efter ha förstört så många främmande personernas liv och hälsa? Därför att det finns rättvisan i världen.
    Personalen som slog larm kallades illojal

    Publicerad i dag 09:10

    Flera barn har farit illa på BUP-kliniken. Nu kan DN avslöja att personal som larmat om missförhållandena kallats illojal av klinikledningen. I interna möten diskuterades vilka källorna kunde vara. Planer fanns också på att försöka stoppa DN:s publicering.

    Annons:

    Tre barn har varit nära att dö på BUP-kliniken i år. Men under motsvarande tidsperiod har inga lex Maria-anmälningar gjorts. Personalen har också slagit larm om att den gångna sommaren varit den värsta i klinikens historia – att det inte funnits möjlighet att ge bra vård utan snarare bara förvaring. Informationen styrktes av dokument från en arbetsplatsträff i september.

    Bland personalen finns också en stor oro inför en kommande om­organisation, som enligt dem inte förankrats hos de anställda, och som enligt dem riskerar att försämra vården – inte förbättra den.

    När DN bad om kommentarer på uppgifterna inför publicering avbröt divisionschefen på barn- och ungdomspsykiatrin i Stockholm, Paula Liljeberg, sin semester och flög tillbaka till Stockholm för att själv gå igenom handlingar. Under en lång intervju med DN på BUP-­klinikens akut förklarade Paula Lilje- berg att hon välkomnade granskningen:

    – Det är tack vare dig detta har blivit upptäckt. Jag är jätteglad att du tar upp det här, hur sjukt det än låter. För jag måste få information – men helst inte från massmedia då förstås – om hur det fungerar. Hur ska man annars förändra verksamheten?

    Hon berättade att anledningen till att man initialt inte ville kommentera vissa uppgifter berodde på omtanke om de drabbade barnen och personal, men att hon ändrat sig efter att ha läst handlingarna själv.

    – Jag utgick från att handläggningen var korrekt. Det var den inte, och därför ska det vara öppet, sa Paula Liljeberg vidare i intervjun.

    Men nu kan DN avslöja att BUP-ledningen har en helt annan inställning till granskningen. I ett möte samma vecka, där flera av klinikens högsta chefer deltog (dock inte Paula Liljeberg), beskrevs personalen som slagit larm som illojal. Närvarande vid mötet var bland and­ra BUP-klinikens verksamhetschef Lena Backlund.

    Vid flera tillfällen diskuterades, både av Lena Backlund och de and­ra mötesdeltagarna, var i organisationen uppgiftslämnaren kan finnas.

    ”Det skapar paranoia i organisationen. Om källan inte säger vem den är så kommer alla gå och titta snett på varandra igen och känna sig otrygga”, sa Lena Backlund bland annat under mötet.

    Hon noterade själv att man inte får efterforska källor, men menade att uppgiftslämnaren är ”någon som slår brett” och måste ha auktoritetsproblem. Hon berättade också att hon diskuterat saken med en mycket hög chef inom Stockholms läns sjukvårdsområde, SLSO, som aldrig stött på sådan ”illojalitet” trots många år i näringslivet.

    Chefernas slutsats på mötet blev att en eventuell publicering skulle skada förtroendet för vården – och att det allra bästa vore om inget alls publicerades, något Lena Backlund skulle försöka se till genom att kontakta andra journalister på redaktionen.

    DN har varit i kontakt med Lena Backlund, som inte vill svara på DN:s frågor per telefon, utan mejlar:

    ”Jag är fullt medveten om att alla medarbetare har sin meddelarfrihet och självklart ska kunna kontakta media. Men det skulle vara så mycket bättre om vi kunde ha dialog direkt i stället för via media. Det skulle vara mer konstruktivt och bättre för all personal, och inte minst för våra patienter. Jag tycker att det är bra att vår vård granskas men de olika uppfattningar som finns kring hur verksamheten ska organiseras tycker jag är en intern fråga, och det är ju en fråga vi arbetar med intensivt just nu.”

    Angående att hon velat stoppa publiceringen:

    ”Detta påstående är för mig helt främmande! Jag har tyvärr inte möjlighet att kommentera nu pga av ett viktigt arbete.”

    Marijana Dragic

    marijana.dragic@dn.se

    Detta har hänt
    Läs mer:
    Kritiken mot Bup: Flicka fick halv liter välling – i lungorna
    Tre fall med allvarlig utgång
    Chefen: Händelserna i sig är förfärliga
    Dela

    Personalen som slog larm kallades illojal

    Publicerad i dag 09:10

    Flera barn har farit illa på BUP-kliniken. Nu kan DN avslöja att personal som larmat om missförhållandena kallats illojal av klinikledningen. I interna möten diskuterades vilka källorna kunde vara. Planer fanns också på att försöka stoppa DN:s publicering.

    Annons:

    Tre barn har varit nära att dö på BUP-kliniken i år. Men under motsvarande tidsperiod har inga lex Maria-anmälningar gjorts. Personalen har också slagit larm om att den gångna sommaren varit den värsta i klinikens historia – att det inte funnits möjlighet att ge bra vård utan snarare bara förvaring. Informationen styrktes av dokument från en arbetsplatsträff i september.

    Bland personalen finns också en stor oro inför en kommande om­organisation, som enligt dem inte förankrats hos de anställda, och som enligt dem riskerar att försämra vården – inte förbättra den.

    När DN bad om kommentarer på uppgifterna inför publicering avbröt divisionschefen på barn- och ungdomspsykiatrin i Stockholm, Paula Liljeberg, sin semester och flög tillbaka till Stockholm för att själv gå igenom handlingar. Under en lång intervju med DN på BUP-­klinikens akut förklarade Paula Lilje- berg att hon välkomnade granskningen:

    – Det är tack vare dig detta har blivit upptäckt. Jag är jätteglad att du tar upp det här, hur sjukt det än låter. För jag måste få information – men helst inte från massmedia då förstås – om hur det fungerar. Hur ska man annars förändra verksamheten?

    Hon berättade att anledningen till att man initialt inte ville kommentera vissa uppgifter berodde på omtanke om de drabbade barnen och personal, men att hon ändrat sig efter att ha läst handlingarna själv.

    – Jag utgick från att handläggningen var korrekt. Det var den inte, och därför ska det vara öppet, sa Paula Liljeberg vidare i intervjun.

    Men nu kan DN avslöja att BUP-ledningen har en helt annan inställning till granskningen. I ett möte samma vecka, där flera av klinikens högsta chefer deltog (dock inte Paula Liljeberg), beskrevs personalen som slagit larm som illojal. Närvarande vid mötet var bland and­ra BUP-klinikens verksamhetschef Lena Backlund.

    Vid flera tillfällen diskuterades, både av Lena Backlund och de and­ra mötesdeltagarna, var i organisationen uppgiftslämnaren kan finnas.

    ”Det skapar paranoia i organisationen. Om källan inte säger vem den är så kommer alla gå och titta snett på varandra igen och känna sig otrygga”, sa Lena Backlund bland annat under mötet.

    Hon noterade själv att man inte får efterforska källor, men menade att uppgiftslämnaren är ”någon som slår brett” och måste ha auktoritetsproblem. Hon berättade också att hon diskuterat saken med en mycket hög chef inom Stockholms läns sjukvårdsområde, SLSO, som aldrig stött på sådan ”illojalitet” trots många år i näringslivet.

    Chefernas slutsats på mötet blev att en eventuell publicering skulle skada förtroendet för vården – och att det allra bästa vore om inget alls publicerades, något Lena Backlund skulle försöka se till genom att kontakta andra journalister på redaktionen.

    DN har varit i kontakt med Lena Backlund, som inte vill svara på DN:s frågor per telefon, utan mejlar:

    ”Jag är fullt medveten om att alla medarbetare har sin meddelarfrihet och självklart ska kunna kontakta media. Men det skulle vara så mycket bättre om vi kunde ha dialog direkt i stället för via media. Det skulle vara mer konstruktivt och bättre för all personal, och inte minst för våra patienter. Jag tycker att det är bra att vår vård granskas men de olika uppfattningar som finns kring hur verksamheten ska organiseras tycker jag är en intern fråga, och det är ju en fråga vi arbetar med intensivt just nu.”

    Angående att hon velat stoppa publiceringen:

    ”Detta påstående är för mig helt främmande! Jag har tyvärr inte möjlighet att kommentera nu pga av ett viktigt arbete.”

    Marijana Dragic

    marijana.dragic@dn.se

    Detta har hänt
    Läs mer:
    Kritiken mot Bup: Flicka fick halv liter välling – i lungorna
    Tre fall med allvarlig utgång
    Chefen: Händelserna i sig är förfärliga
    Dela

  6. Pingback: SVT/Pravda polisanmäld för förtal | Filosofens blogg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *