Om en tonåring kritiserar LVU-Lagen, …

Om en brådmogen tonåring vågar kritisera LVU-Lagen, kan det leda till att LVU förlängs med ett år. Till en liten marginalkostnad kan Kommun och HVB-hem tjäna stora extra pengar. Förstå att ensamkommande flyktingbarn är guld värda för skrupelfria HVB-ägare.

Är det någon som längre tror att ett brutalt kidnappande av ett barn från sitt hem, är för barnets bästa? Det kan ge ett trauma som sitter kvar i hela livet!  Så snart drabbade familjer hör någon utanför dörren, eller ser handtaget tryckas ned, vaknar minnet hos mor och LVU-barn. Under resten av livet!

Varför är tvångsomhändertagandena i Sverige ca sex gånger så omfattande,  som i det jämförbara Tyskland, per capita?  Pedofil-marknaden är stor i Södra Europa! Nu under våren pågår en stor väl förberedd rättegång i Bryssel mot Katolska Kyrkan, med anledning av försvinnandet av 50 tusen barn… (se inägget i Peace Philosophers Blog:
The very dark side of Satanism in the Catholic Church

Initiativ MOR måste arbeta i det tysta och värva röster dolt, så att kränkta mödrar och barn med djupa LVU-sår, först i röstberättigad ålder kan våga göra sina röster hörda. Ensam i valbåset, kan LVU-offren kanske våga smuggla in sin MOR-röst och snabbt slicka igen valkuvertet, utan att känna sig iakttagen eller förföljd.

Rösträtten, valhemligheten och yttrandefriheten i Sverige kan alltså vara de viktigaste garantierna, för att vi kan bli det första landet som få stopp på de kriminella myndighetsövergreppen med hjälp av det missbrukade LVU/HVB-Systemet.

Tänk, för trettio år sedan var LVU, Lagen om Vård av Unga en fin social uppfinning.

Nu är det ett sätt att tillhandahålla barn och ungdomar, via avlägsna HVB-hem till rika sexmissbrukare, som på grund av sexköpslagens skenmanöver inte får köpa öppet längre.

Det här inlägget postades i LVU, MOR, politik. Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Om en tonåring kritiserar LVU-Lagen, …

  1. Morfar skriver:

    Det stämmer att det kan straffa sig att ifrågasätta ett LVU, då mitt barnbarn låg på sjukhus och försökte frigöra sig från familjehemmets inflytande. Dök det upp tre stycken socialsekreterarare för att återställa ”ordningen”. Barnets mor belades med en omedelbar umgängesbegränsning.

  2. Ove Svidén skriver:

    Tack morfar!
    Mina intuitiva inlägg i filosofens blogg baserar sig en sammanställning av tjugo års lyssnande till säg femtio mammor och fem pappor.
    Just därför är din kommentar så viktig för mig. Den bekräftar mina värsta farhågor.
    En elakhet som den sjuka missbruket av LVU/HVB-systemet uppvisar oroar mig.
    Är Svensken Människa eller bara ett programmerbart djur i händerna på politiker?
    Mitt engagemang i Initiativ MOR denna sommar kommer att bevisa för mig om svensken fortfarande har kraften och kreativiteten kvar för att resa sig till den medvetandenivå som behövs.

  3. Jeane skriver:

    Hej Ove! Men vi som inte ALLS får eller har fått träffa och fortsätts förbjudas träffa våra barn, där barnen nu även vänt oss ryggen och där vi inte har en chans till försoning och att få tillbaka våra barn eftersom dom hållts som gisslan till mogen ålder då dom lämnat barnstadiet! Hur gör vi för att få vår upprättelse och rättfärdigande???! Hade varit kul att få veta. om du förstår hur jag menar! 😀

    mvh Jeane.

  4. Ove Svidén skriver:

    Jeane! Följ med i utvecklingen av Initiativ MOR, på Filosofens Blogg, i sommar!
    Och det som inte sägs där kan du ju få goda råd om via mail: ove@peace.se
    Ge inte upp. Dina traumatiska upplevelser av en brutal Socialförvaltning i samarbete med Polisen och Förhalande Förvaltningsdomstolar, är en temporär börda att bära.
    Men dina erfarenheter, utredningar och slutsatser kommer att behövas under kommande år när de skyldiga ska få sitt straff.
    Hur? Mer om detta på mail via: ove@peace.se

  5. Om barn/tonåring kritiserar ngn kommunanställd skriver:

    Jag vill komplettera med praktiska erfarenheter från min egen svenska barndom. Om ett barn eller tonåring kritiserar fröken, lärare eller annan kommunanställd, då hamnar den hos kurator och om barnets föräldrar inte ger sig och söker uprättelse, då hamnar alla hos socialen och blir hotade med LVU, eftersom rektorer inte vill ha sådana på barn och tonåringar på ”sina” skolor och förskolor. Jag sett med egna ögon hur tonåringar blir rentav fysiskt torterade av kommunanställda om de vågar säga ngt ord kritik, tex”jag inte gjort nåt, släp min arm, det gör ont” Och jag såg hur kommunanställda lagt handfängsel på ett litet barn, ca 11-12 år, eftersom det grät och bad släppa hans arm, för den gjorde ont. Jag vet inte, kanske armen bröts, för den vreds mkt. bakåt på ryggen. Sedan de kommynanställda golvade ner gråtande tonåring, släpade den på marken och kastade in i bilen. Många vittner såg detta men ingen vågade ingripa mot beväpnade kommunanställda ”i tjänsteutövningen”. Svenska folket var rädda än att filma eller så i chocktillstånd. Jag läste i tidningen sedan om deras lögner, hur de dementerar vittnernas uppgifter. Socialen tog barnet, med förutsättning att ” det gjorde fel och poliserna gjorde rätt”. Jag följde denna historia i en genomrutten genomkorrupt liten S kommun. Barnen och tonåringar får torteras av S- tjänstemän för uppfostringsssyfte. Det är bara så i ett land där Barnkonvention är inte lag, och därför är barnmisshandel i praktiken laglig!

  6. Ove Svidén skriver:

    Tack för att du vågar skriva detta i från ett ’kritiskt barnperspektiv’. Du illustrerar verkligen rakt på, om hur myndigheterna avsiktligt sätter mor och barn i chock.Och för mig är just detta, det som är det verkliga beviset på att barnens bästa inte är målet.
    Det blir nu uppenbart att det som Initiativ MOR måste koncentrera sig på är att kriminalisera myndighetsvåldet. Polisens ’transporttjänst’ har uppgiften att flytta LVU-drabbade mellan olika HVB-hem. Men uppgiften kan vara en falsk fasad. Underåriga barn är en bonus i HVB-ägandet. Och Korrupta Nämndemäns sätt att förhala ett förvaltningsmål genom att låta sig mutas, likaså.
    Socialkärringarnas och Socialnissarnas behov att släppa fram sina sadistiska böjelser måste stävjas. Och Förvaltningsdomstolarna måste sluta med att se förgripande myndigheter som ’experter’ i stället för att lyssna på de drabbade barnen.
    Vilken stor uppgift som ligger framför Initiativ MOR i Sommar!

  7. Förvaltningsrättens moment 22 skriver:

    Förvaltningsrätten skriver i ett utlåtande

    Ett beslut om vård med stöd av LVU gäller till dess det upphävs av socialnämnden eller efter överprövning ändras av domstol. Av 13 § LVU framgår att när vård ges med stöd av 2 § LVU så skall socialnämnden minst var sjätte månad överväga om vård enligt lagen fortfarande behövs. Ett sådant beslut behöver inte resultera i ett formligt beslut.

    Förefaller inte detta resonemang som väldigt ologiskt, beslutet gäller till överprövning sker i domstol. Men socialnämnden behöver inte fatta ett överklagningsbart beslut.

  8. Ove Svidén skriver:

    Förvaltningsrätten är konstruerad som en fälla för effektiv lönsam förhalning av ärenden.
    Den ska locka förtvivlade föräldrar att överklaga ett LVU-beslut.
    Nämndemännens, kommunens ekonomi, samt polisers och HVB-föreståndares sexlust kan få gå före barnens bästa.
    På NKMR årsmöte berättade en modig LVU-drabbad författare Sofia, om sin upplevelse från att hon och hennes två systrar förflyttades från ett HVB-hem till ett nytt:
    Sofia såg två ludna mansben hos föreståndaren när denne tog sig an den äldsta systern sexuellt som en förrätt till sin nya fångst.

  9. Jan-olof skriver:

    Kära människor!
    Som många skriver här så är LVU roten till anarkism och en godtycklighet vad som fodras för att omhänderta barn . Gummiparagrafen skapar grava trauman för barnen och föräldrarna. Behandlingsmetoderna inriktar sig på att bryta ner det emotionella förhållandet mellan barn och föräldrar med största fokusering på barnet. Barnet isoleras från sin invanda miljö med föräldrarna genom att inget umgänge får ske, eller umgänge i bästa fall en gång per halvår under någon timma och under övervakning för att registrera vad som sägs. Barnet avleds från att tänka på sina föräldrar genom olika aktiviteter.

    Barn och förälder som kritiserar behandlingsmetoden under LVU-tiden är i största farozonen för att bli totalt isolerad från varandra. Telefonsamtal blir omöjliga och t.ex. julklappar eller brev kommer aldrig fram till barnet eftersom detta skulle störa behandlingsmetoden och påminna om förälderns goda sinnelag. En ytterligare bestraffningsmetod är att barnet skall vara kvar under LVU till det uppnår 21-års ålder och att barnet övertalas att adoptera sig i vuxen ålder till fosterfamiljen.

    Under LVU-tiden blir behandlingen ett redskap för att vända föräldrarna ryggen då behandlingen går ut på att förfrämliga barnen mot sin primära biologiska familj. Socialen och fosterfamiljen som påstår sig värna om barnen lyckas med en total hjärntvätt. De här nu vuxna barnen får själva barn och håller då kontakten med fosterfamiljen utan insikt att dom är socialens förlängda arm för att kanske på nytt omhänderta fosterbarnens barn. Hemskt va ? Men en realitet då barnen i denna process ofta fått leva i en verklighet som dom inte haft en susning om, och fortsättningsvis kan få leva i.

    Detta tillsammans med ytterligare faktorer kan liknas vid metoder som vissa stater använder för att värvar barnsoldater till sina arméer eller för att skapa politiskt korrekta människor och analfabetisk foglighet t.ex. genom mindcontroll där man lätt triggar fram dödshot mot sina föräldrar. Med så många barn omhändertagna ( 20-30 tusen varje år ) varav många placeras hos fosterfamilj som har politiskt uppdrag skapar man slutligen en totalitär stat där intellektuella tänkande analyserande människor blir offer för förföljelse.

    Tyvärr finns inte mycket av detta i media, så beror det på politisk styrning av media och då för ett högre syfte att undanhålla allmänheten vad som har pågått och pågår . Trauman och evigt lidande som har skapats av Svenska staten går knappast att få någon ersättning för, detta bevisas genom upprättelsen som många av de gamla barnen aldrig fick då nuläget visar att hälften av de sökande fått avslag p.g.a. dom inte varit TILLRÄCKLIGT sexuellt utnyttjade eller psykiskt – fysiskt TILLRÄCKLIGT misshandlade .

    http://www.ersattningsnamnden.se/aktuellt

    https://forum.nkmr.org/index.php/topic,648.0.html

    https://forum.nkmr.org/index.php/topic,66.0.html

    Tack för ordet
    Jan-Olof

  10. knappast inte genomtänkt skriver:

    Det är sant. Faktum är att de av staten bortförda barnen blir så pass intellektuellt nerbrytna i kommunala institutioner (s.k.hem, fosterhem/”familjehem” och likn.) att knappt 20 eller( det var 30 proc.,enligt statistiken?) som är kapabla att avsluta skolan med godkända betyg och liksom nästan alla görs till psykiskt sjuka (får olika psykiatriska diagnoser och flera där upfostras så att de får socialt nerbrytande beteende, såsom börjar ägna sig åt prostitution, droger, alkohol och liknande). Kommer nån helt frisk ut därfirån? Och deras föräldrar förtalas ju på olika sätt, tex. som ”psyksjuka”, inte kapabla ta hand om barnen och likn. Kommunanställda har tydligen sådan politisk uppdrag. De socialisttjlnstemän är likadana som nazisttjänstemän, de utför ju bara sina ”satans jobb”.

  11. Ove Svidén skriver:

    Att det var så här illa hade jag inte en aning om för tjugo år sedan då jag kom hem från olika utlandstjänster, frånskild och nyfiket lyssnande till vad olika mammor hade att berätta på telefon…

  12. Det är så illa skriver:

    Då mitt fosterhemsplacerade barnbarn inte orkade gå till skolan på grund av svåra ryggsmärtor blev han serverad mögliga kyckling nuggets som straff. Drygt en månad senare visade sig ryggsmärtorna bero på livshotande kancer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *