Staffans första arbetsvecka

Staffans första arbetsvecka ledde till att han blev avskedad därför att han ställde en olämplig fråga, för ca trettiofem år sedan alltså:

Första jobbet efter grundskolan var på den lokala kartongfabriken. Den äldre kvinna som lärde upp Staffan (fingerat namn) vid det löpande bandet hade minst tio års arbetserfarenhet. Staffan frågade under en rast vad hon fick i lön. Han fick då reda på, att hans lärare hade mindre lön än han själv som nyanställd???

Han gick till chefen under nästa rast och frågade varför en lång erfarenhet inte gav högre lön?

Chefen pekade på en dörr i änden på maskinhallen: ’dit ska du gå, så får du ut din slutlön!’

Staffan kom alltså tidigt tillbaka hem efter sina första arbetsdagar, men dock med full veckolönlön!  Han blev hälsad av sin stolta pappa polischefen, med en klapp på axeln över att ha lärt sig så mycket, redan under första veckan i arbetslivet.

Staffans andra jobb var på Kommunen. Ett berg av svarta plastsäckar hade ett innehåll som skulle malas ned i dokument-förstöraren. Jobbet tog en vecka. Han blev ordentligt instruerad att inte titta i säckarnas innehåll. Vilken sjuk instruktion till en nyfiken nyutexaminerad?  Personakterna låg i bokstavsordning så Staffan hittade lätt sin egen och såg snabbt att fyra socialassistenter var utsedda för hans fall. Två på ekonomi-avdelningen och två andra på sociala sidan.

När han många år senare frågade sin respekterade enhetschef på socialförvaltningen varför det var fyra olika socialsekreterare som handlade varje enskilt LVU-fall så fick han de svar som var början till det jag nu kan skriva i Filosofens blogg. Det kollegiala svaret polischefens son då fick av sin respekterade enhetschef var att Socialchefen hade rätten att inbjuda vissa av sina vänner att komma in till en nyanställd datakunnig praktikant för att få sina räkningar betalde på konto nummer si och så.

Ja som ni kan förstå började så småningom kommunen ana läckan till mina insikter i det kommunala dubbelspelet. Så, en gång när Staffan reste upp till Stockholm för att besöka mig, och därmed uteblev från ett överenskommet möte med Socialförvaltningen, så blev han bryskt utförsäkrad på byråkratiska enligt paragraf si och så, i ett icke undertecknat, icke daterat brev utan diarienummer.

När jag anmälde Kommunen för sina formella brister inför JO en måndag fick jag ett svar redan fredag morgon att utförsäkringen gällde, innan jag ens fått ett mottagningsbevis på min inlämnade anmälan? Med denna formella arrogans som grund anmälde jag JO för JK. Som ni kan förstå ledde detta inte till någonting annat än en lönsam förhalning av kommunens alltmer lönsamma LVM-falskspel, ca dubbelt lönsamt mot LVU. (LVM betyder Lagen för Vård av Missbrukare. Staffan bodde tillsammans med en heroinmissbrukare och blev alltså klassad som en medberoende. Lönsammast så.)

Helt vid sidan om detta fick jag senare av en vän i Socialnämnden veta att Socialchefen tagit emot ett avgångsvederlag på  2,2 millioner kronor samt 150 tusen kronor i flyttkostnader för att flytta från byn. Den som gör rätt ska straffas och den som gör fel ska få ett väl tilltaget avgångsvederlag.

Ja, så kan det gå för den som är för nyfiken, och även för den som lärt sig hålla god min inför kommunens allra som högsta rötägg.

 

Det här inlägget postades i LVU, Pengar, politik. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *