Ett trefaldigt skamgrepp

Sverige tar emot flyktingar, mot betalning från EU-Kommissionen.
Det sker regelbundet inom fastställda kvoter och efter överenskomna priser.

Tänk er nu en familj med två vuxna och fyra barn på flykt från ett oroligt Syrien.
Invandrarverket tar emot dem och inhöstar pengar från EU. Familjen sänds vidare till högstbjudande kommuner och hamnar i Lund, Norrtälje och Norrjärvi.

Barnen separeras från föräldrarna med ett LVU. Föräldrarna, nekas asyl och avvisas med enkel biljett från Sverige. Enäggstvillingarna i Lund är nu guld värda för medicinska experiment. Ingen äldre är i närheten för att försvara deras rättigheter. Representanten för UNHCR-Sverige, vet att Flyktingkommissariens i Kiev löfte om skydd inte gäller, så snart familjen fastnat i Sverige. Här har LVU/HVB-Systemets skamgrepp gjorts om till en av Förvaltningsdomstolarna försvarad Lag. Inser du som läsare nu den kommunala lönsamheten av ensamkommande flyktingbarn? Vårt LVU/HVB-System är som klippt och skuret för att kidnappa, förlåt tvångsomhänderta lönsamma barn som bara ’försvinner’.

Calle Lind (fingerat namn) sänder det tredje barnet till den internationella HVB/Semesteranläggningen på Malta. Där har Vatikanens rika och Katolska Kyrkans pedofila Kardinaler en av sina uppskattade konferenser.

En smart svensk Kommundelsdirektör får ett avgångsvederlag på 2 miljoner och flyttar till Sandviken. Vem ser sambanden, när Uppdrag Granskning anmodas fokusera på JAS-affären?

Allt sker under största mediala tystnad. Presstödet kan ju utebli för de tidningar som vågar ta upp någon  del i härvan? Håll tyst och snällt med SVT/Pravdas ambition att armbåga sig fram till att bli första dömande statsmakten! Du kan ju själv se på möblemanget i studion. Programledaren som enväldig domare mellan höger och vänster, i den av kollegorna riggade debatten bakom det halvgenomsynliga glaset mellan de som styr samhället, och de som lockas att uppträda som statister..

P.S. Varför är allt så vänstervridet i det Lömska Landet Lagom? Jo, den förste rektorn för Journalisthögskolan var en karismatisk Kommunist i mitten av förra århundradet. Ränderna sitter i, i Landet Långsamt.

 

Det här inlägget postades i LVU, Maktmissbruk, Pengar, politik. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Ett trefaldigt skamgrepp

  1. Susan skriver:

    Avskaffa socialtjänsten
    Det är just denna fråga som gör att de drabbade splittras, att återinföra tjänstemannalagen räcker inte för att skydda familjer. Myndigheterna har sådan stor makt så det hjälper inte. Det Visar även historien om vi går tillbaka innan de tog bort tjänstemannaansvaret. Socialen kunde inte rubbas då heller, ’för de omhändertar ju barnen för barnets bästa’. Det är så att Myndigheternas makt blivit allt för stor, och medborgarnas totalt obefintlig, ( precis som under kommunisternas tid i Öststaterna). Om vi ska få en hållbar förändring måste socialtjänsten bort. ”Det som inte fungerar måste bort”. Att ödsla massa energi för något som inte leder någon vart är totalt meningslöst. Om inte alla drabbade är enade om hur vida socialtjänsten ska mejas ner med marken eller finnas kvar och låta det som redan sker, få fortsätta några hundra år till, så tror jag inte på de drabbades styrka att ro skutan iland. , alla måste ha samma mål och ro skeppet åt samma håll annars kommer initiativ MOR att sjunka fortare än Estonia. Tycker alla drabbade bör titta på You Tube och höra senator Nancy Schaefers tal om ” the evil CPS” hon säger tydligt att den instansen är av ondo och måste bort. Förstår inte att så många drabbade, som själva upplevt socialtjänsten , hur i hela friden de fortfarande ens har tanken på att den ska finnas kvar. Det ska öppnas en helt ny verksamhet som ska hjälpa familjer i behov av praktisk stöd, ingen mellanhand för fosterföräldrar, det går ju bevisligen inte, eller hur mycket till bevis behövs det?? Som Nancy Scheafer säger så ska polisen ta över ansvaret då det finns misstankar om brott mot barn. Polisen och domare vet vi ju också inte är helt tillförlitliga, men socialtjänstens ”barnmäklarfirma” skulle åtminstone försvinna, och skona så gott som alla oskyldiga familjer. Så håll er till att socialtjänsten måste bort. Det är min absoluta övertygelse. Jag hoppas ni som vill vara med i toppen och ska leda initiativ MOR har den insikten. Mvh Susan

  2. Det är ganska omöjligt att stoppa kommunistiska mål skriver:

    Enligt Marx och Engels, kommunistiska framtiden det blir inte nåt som ”familj”. Och vi ska ine glömma att Sveriges S träffas med alla andra socialister varje år i Karl och Marx Stad i f.d.Östtyskland, för att sjunga ”Inernationalen”, Stefan LLöfven, Göran Persson och andra kommunister-socialister.

    T.ex,Ur fjärde Internationalen, 1975:”Arbetare lär sig existera utan familjelivet

    Ju mer utbrett lönearbetet blir bland kvinnor, desto mer ökar familjens upplösning. Vilket familjeliv, då man och hustru arbetar på olika avdelningar på fabriken. Då kvinnan inte ens har tid att göra i ordning ett anständigt mål mat till sina barn. Vilket familjeliv då fadern och modern inte ens kan tillbringa ett par minuter av dygnets 24 timmar – av vilka de flesta används till hårt arbete – tillsammans med barnen! Det var helt annorlunda tidigare; modern, husets härskarinna, stannade hemma och var upptagen av sina hushållsuppgifter och sina barn, vilka hon aldrig släppte med sitt alltid vakande öga.

    Idag skyndar arbetarkvinnan till sitt arbete tidigt på morgonen, under det att fabriksvisslan ljuder. Och när kvällen kommer och visslan åter ljuder, skyndar hon hem för att göra i ordning familjens kvällsmat och gå igenom de mest pressande hushållsuppgifterna; efter en alltför knapp sömn börjar hon nästa dag sitt vanliga knog. Den arbetande, gifta kvinnans liv är verkligen ett arbetsliv.

    Det är därför inte alls något förvånande att familjebanden upplöses alltmer under dessa förhållanden. Bit för bit försvinner, tillsammans med dess stabila grunder, allt det som förut gjorde familjen till en solid enhet. Familjen upphör att vara en nödvändighet såväl för familjemedlemmarna som för samhället. De gamla familjeformerna blir alltmer endast ett hinder.

    Vad var det som gjorde familjen så stark förr i tiden? För det första det faktum att det var mannen och fadern som försörjde familjen; för det andra att hemmet var något som var lika nödvändigt för alla familjemedlemmarna; och slutligen för det tredje, att barnen uppfostrades av föräldrarna. Vad finns kvar av allt detta idag? Vi har just sett hur mannen har upphört att vara den enda familjeförsörjaren. Hans hustru som också arbetar, har blivit honom jämbördig vad gäller försörjningen. Hon har lärt sig att försörja sig själv och ofta också barnen och mannen. Detta lämnar oss med frågan om familjens funktion som uppfostrare och försörjare av barnen medan de ännu är väldigt små. Låt oss nu se om inte familjen har spelat ut sin roll även vad gäller detta.”

    ”Barnet och det kommunistiska samhället

    Här kommer också det kommunistiska samhället till föräldrarnas hjälp. I Sovjet-Ryssland görs, tack vare Kommissariatet för Allmän Utbildning och Socialvård, stora framsteg och många saker har redan gjorts för att underlätta för familjen vad gäller uppfostran och underhåll av barnen. Det finns hem för spädbarn, daghem, kindergarten, barnkolonier och barnhem, sjukhus och ”rekreationshem” för sjuka barn. Restauranger, fria måltider i skolan. Fria läromedel, varma kläder och skor distribueras fritt till eleverna på de olika skolorna. Visar inte allt detta tillräckligt väl att barnet är på väg från familjens sfär, från att ha stått på föräldrarnas skuldror, över till kollektivens?

    Föräldrarnas omsorg om barnen bestod av tre skilda delar: l. den nödvändiga omsorgen om spädbarnen 2. barnens uppväxt 3. utbildningen av barnen. Vad gäller utbildningen av barn i grundskola och senare på gymnasium och universitet, har det blivit en uppgift för staten – något som också är fallet under kapitalismen.

    Men det borgerliga samhället aktade sig för att gå för långt när det gällde att möta arbetarklassens intressen, och ännu mindre ville man på så sätt medverka till familjens upplösning.

    Kapitalisterna är själva inte omedvetna om att den gamla typen av familj, med hustru som slav och mannen som ansvarig för familjens försörjning och välbefinnande, är det bästa möjliga vapnet för att undertrycka proletariatets strävan mot frihet, att minska den revolutionära andan hos de arbetande männen och kvinnorna. Ängslan för sin familj knäcker arbetarens ryggrad och tvingar honom till att schackra med kapitalet. Vad gör inte fadern och modern när deras barn är hungriga?

    I motsats till det kapitalistiska samhället som inte har kunnat göra ungdomarnas utbildning till en genuin social funktion, ett samhälleligt arbete, betraktar det kommunistiska samhället den uppväxande generationens sociala utbildning som grunden för samhällets lagar och vanor, som en hörnsten i den nya byggnaden. Det är inte det förflutnas familj – inskränkt, med dess gräl mellan föräldrarna, med dess enda intresse inriktat på sin egen avkomma – som gestaltar morgondagens människa för oss.

    Vår nya människa, i vårt nya samhälle, skall gestaltas av socialistiska inrättningar, som lekplatser, barnträdgårdar, barnhem och många andra liknande organisationer. På dessa kommer barnet att tillbringa större delen av dagen och välutbildad personal gör barnet till en kommunist som är medveten om storheten i följande motto: solidaritet, kamratskap, gemensam hjälp, hängivelse till det kollektiva livet……

    Försäkran om moderns uppehälle

    Men nu när uppfostrings- och utbildningsuppgifterna försvunnit, vad finns då kvar av familjens förpliktelser gentemot barnet? I synnerhet då familjen befriats från större, delen av de materiella åliggandena som det innebär att ha ett barn, återstår dock omvårdnaden om barnet när det är så litet att det fortfarande behöver moderns uppmärksamhet, medan det lär sig gå och håller i modems kjolar. Här skyndar åter det kommunistiska samhället till den arbetande modems hjälp. Barnamodern skall inte längre behöva tyngas av en baby i sina armar! Arbetarstaten påtar sig själv uppgiften att försäkra uppehälle åt varje moder, vare sig hon är lagligt gift eller inte, så länge hon ammar sitt barn. Detta genom att inrätta spädbarnshem, daghem och andra liknande institutioner i alla städer och byar, för att på så sätt tillåta kvinnan att tjäna staten på ett meningsfullt sätt och samtidigt vara en moder.

    Äktenskapet är inte längre en boja

    Det kommunistiska samhället har inga intentioner att ta barnet från föräldrarna, att slita barnet från modersbröstet; det kommunistiska samhället har inte intentionen att ta till vald för att krossa familjen. Inte något sådant! Det är inte det kommunistiska samhällets syfte.

    Vad observerar vi idag? Den överspolade familjen börjar brytas ner. Den befriar sig successivt från allt det hemarbete som tidigare var stöttepelaren, som upprätthöll familjen som social enhet. Hushållsarbetet? Det verkar också ha förlorat sin betydelse. Barnen? Föräldrarna – proletärerna är redan nu oförmögna att ta hand om dem; föräldrarna kan vare sig garantera livsuppehälle eller utbildning. Detta är den situation, som både föräldrar och barn lider lika mycket av.

    Det kommunistiska samhället närmar sig därför den arbetande kvinnan och den arbetande mannen, och säger till dem: ”ni är unga, ni älskar varandra. Alla har rätt till lycka. Lev därför ert liv, fly inte lyckan… Var inte rädda för äktenskap, även om äktenskapet verkligen var en boja för den arbetande mannen och kvinnan i det kapitalistiska samhället. Framför allt, var inte rädda – unga och friska som ni är – för att ge landet nya arbetare, nya medborgare – barn. Arbetarnas samhälle är i behov av ny arbetskraft: det hyllar varje nyfött barn som kommer till världen. Inte heller skall ni vara bekymrade för ert barns framtid: ert barn kommer varken att känna till hunger eller kyla. Det kommer inte att bli olyckligt eller bli överlämnat till sitt öde som det skulle ha blivit i det kapitalistiska samhället. Modern och barnet garanteras understöd och benägen hjälp av det kommunistiska samhället, av arbetarnas stat, så fort barnet kommer till världen. Barnet kommer att ges mat, det föds upp, det kommer att bli utbildat genom det kommunistiska faderslandets försorg. Men faderslandet vill inte på något sätt ta barnet från sådana föräldrar som önskar att deltaga i uppfostran av sina små. Det kommunistiska samhället tar på sig alla de uppgifter som gäller barnets utbildning, men fadersglädjen, moderstillfredsställelsen – den kommer inte att tas från de som visar sig kapabla att uppskatta och förstå den.”

    Kan detta kallas en nedbrytning av familjen med hjälp av våld eller en tvångsmässig separation av barn och moder?”

  3. Ove Svidén skriver:

    Tack kära medmänniska bakom det konstiga ’namnet’:
    ’Det är ganska omöjligt att stoppa kommunistiska mål’
    Texten ovan förklarar väldigt mycket för mig om det märkliga Svenska samhället och Svenska Modellen. Det här skulle jag ha behövt veta för länge sedan.
    Men är alltså desto mer tacksam att få reda på det nu…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *