Är mobbing, jämlikhetens följeslagare?

 

I den Amerikanska Frihetsförklaringen står det att människor föds jämlika och från den basen har rätten att i frihet söka lycka och framgång i livet. Men i Sverige är Jämlikheten både ett mål och ett medel. Staten vill styra en jämlikad massa människor. Det är lättast så. Som artonårig förstagångsväljare ska den myndige vara väl inskolad till att hitta det enda rätta partiet.

Den fria leken som behövs för att lära sig krypa, gå, hoppa, klättra, slå kullerbytta, skoja, gråta och skratta och därmed leka fram sin kropps alla naturliga uttrycksformer i den fria leken, ersätts med för tidig skolgång. I en sk förskola i ålderssegregerade klassrum sker det påtvingade jämlikandet med förskolelärare som i sina planeringskalendrar skriver protokoll, i stället för att delta i och leda leken. Förskoleläraren blir en auktoritet som granskar, rättar till och börjar leka myndighetsperson som har rätt att lära ut vad som är rätt.

Men vid sidan om detta välorganiserade allt för tidiga förskolande, kan de busigaste eleverna snabbt komma underfund med att det finns ett sätt att göra sig personlig makt vid sidan av. Tillsammans kan man gör bus mot någon av de andra lite svagare eleverna, först på skoj, sen allt mer målmedvetet när man sera att mottagaren tar illa vid sig. Den fysiskt starkaste eleven får med sig de lite mindre försigkomna att tillsammans sortera ut de svagaste i gruppen. I djurvärlden finns begreppet hackkyckling på den svagaste. Och i ett materialistiskt samhälle byggt på vetenskaplig grund, är människan bara ett djur.  Om Darwins tes överlevnad av den bäst väl anpassade till sin miljö stannar vid ett överlevnad för den starkaste, så börjar vi närma oss dagens skola utan ett kulturell överbyggnad av medkänsla, trygghet, godhet, skönhet, heder och moral.
Maktkamp gäller inom åldersklasserna.

Förr i tiden när familjen var en naturlig plats för livsfärdighetsträning över åldrar och generationer, uppstod en naturlig respekt för de äldre. En tonåring slår inte ett småglin. Det var en hederssak. Mormor talade förstånd med tonåringen, och fick respekt i utbyte. Men i det jämlikade socialistiska och kommunistiska samhällena är familjen en bärare av borgerliga värderingar som Olof Palme sa.

Så därför i det jämlikade materialistiska samhället har den starkare rätt att vara starkast.  Och den starkaste med sina halvstarka, rätt att mobba ut de svagaste. Det är på toaletter, rastgårdar, i omklädnadsrum och matbespisningen, med ett minimum av vuxna, som mobbarna har mest fritt fram.

Därför ser Sverige ut som det gör. Familjen har bortopererats ur samhället.
Moderskärleken kan sparkas ut med ett enkelt: LVU-Terror-Tillslag …
… efterföljt av en rad lönsamma HVB, förlängda med listiga skenrättegångar i förvaltningsdomstolarna. Så är LVU/HVB-Systemet konstruerat.

 

Det här inlägget postades i LVU, Maktmissbruk, Människa. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Är mobbing, jämlikhetens följeslagare?

  1. En uppgift för MOR skriver:

    I svensk lagstiftning anges olika preskriptionstider beroende på brottets art, det vanligaste är att tiden räknas från när brottet begicks. Utom då det gäller sexualbrott mot barn, då preskriptionstiden räknas från offrets 18 års dag. Det är min uppfattning att detta borde gälla vid all brottslighet riktad mot barn. Hur skall annars ett fosterhemsplacerat barn någonsin kunna få upprättelse för misshandel eller annan kränkande behandling. Det kan väl vara en lämplig uppgift för initiativet MOR att få en sådan lagändring till stånd efter valet 2014.

    • Ove Svidén skriver:

      Tack för förslaget. Det ska vi givetvis förmedla till Sveriges Riksdag direkt efter att vi blivit invalda! Tack för din hjälp att skriva de magiska bokstäverna MOR på ett antal blanka gula valsedlar till RIKSDAGEN den 14 september. En sedel använder du själv, andra ställer du i ett tomt fack vid sidan om de etablerade partiernas. Tack för din hjälp.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *