MOR, Medkänsla, Omsorg och Ansvar

Emmelis manuskript:

Hej allihopa, roligt att se er här på Mynttorget.
Vi har samlats här idag framför Riksdagshuset
för att visa vår Besvikelse och Vrede efter lång väntan.
Vi vill visa vår Heliga Vrede för allt tvångsomhändertagande.

Barn far illa hos de fosterfamiljer dit de flyttas!

Människor utan medkänsla dör inombords.

Men mödrar är levande mänskor med kraft, vilja, styrka.

Det finns ingen människa utan brister,
men hur kan man ta ett barn från sina föräldrar med en brist
och lämna över barnet till någon annan med en annan brist?

Barnens rätt till sina egna föräldrar borde vara en grundlag!

I en intervju med Göran Hägglund häromdagen,
säger han att Sverige är ett ’familjefientligt’ land.
Så bra tänkte jag. Äntligen, erkänner han det. 

Statsministern stötte jag på i samband med valet 2010.
Och jag ställde två frågor till honom:

För det första anser jag att för många barn omhändertas.
En alliansregering borde minska den sociala övermakten!
Han svarade att han har följt två ärenden, och LVU är den lösning  som finns.

Det andra frågan var: Under 1974 tog man bort tjänstefelslagen.
Tjänstemännen gjordes ofelbara! Man börjar försvara maktmissbrukarna.
Bonus, fallskärmar och avgångsvederlag för de som felar.

Reinfeldt svarade mig då, att tjänstfelslagen finns kvar.
Jag tänkte att Statsminstern han var liten då lagen togs bort.
Därför insåg han inte konsekvenserna av det som hänt.
Då jag lämnade mötet med Reinfeldt ropade en journalist efter mig,
och frågade mig om jag var nöjd med statsminsters svar?

Jag svarade nej, och journalisten ville då veta min åsikt:

Förvaltningsdomstolarna förhalar och förlänger LVU-målen!

 Ta bort felaktiga domstolar och ersätt de som drabbas
med en kompensation för sitt lidande i stället!

Socialdemokraternas ledare Stefan Löfven sa att hans mamma
inte kunde ta hand om honom när han var barn.
En fosterfamilj öppnade dörren till vuxenlivet för honom.
Jag vill då säga att din mamma kanske hade brist på sin förmåga
att ge dig omsorg, men det gäller ju inte alla mammor.

Och även om en del mammor har brist och svagheter,
så ska de bemötas med hjälp, stöd och uppmuntran.
Skyll inte på dem. Tryck inte ned dem

De har ju fått universums största uppgift att föda sina barn.

Jag uppmuntrar kvinnor idag att fixa barn utan man.
Mitt förslag är: köp mannens sperma och bli fri!
Befria er från konflikterna med en man eller myndigheter.

Vi är inte surrogat-mammor, vi som förlorat våra barn.
Vi ser ingen rättvisa i vad som har inträffat oss, när barnen togs.
Jag eller andra mammor som har drabbats på samma sätt
kommer aldrig att förlåta. Vi kommer aldrig att tystna.
Jag kommer att fortsätta att skrämma social-kärringarna.

En gång var jag med i KD. Partiets ordförande kallade mig svartskalle.
Må så vara. Men jag är inte en dumskalle. Håret går att färga om,
men hjärnan kan inte byta ut. Den mognar av att användas mot fega rasister.

Vi väljer er politiker för att ni ska få sitta på höga poster,
men när ni väl kommer in, fuskar ni bort makten ni fick.
Jag vill säga att många grupper har fått sina rättigheter
till och med homosexuella får adoptera, men vi kvinnor
har inte ens rätten till våra egna barn.
Myndigheter kan obarmhärtigt rycka ifrån oss vårt eget kött och blod!
Godtyckligt när de vill.

Mödrar som burit sina egna barn i inom oss i 9 månader,
och sätter våra egna liv i fara under värkar och förlossning,
vi riskerar ju våra liv för våra barn! 

Det onaturliga har blivit naturligt: Att stjäla barnet från sin moder!
En sådan lag är en skam för samhället. LVU-lagen inbjuder till missbruk.
Lönsam Kommunal Människohandel, är ren ondska från kidnapparna.

Det här året är ett viktigt år, det är val i september, ”

Välj själv, kära medmänskliga stolta mammor, från och med idag!

Moderskärleken kommer att segra i höst.

Alla LVU-drabbade föräldrar vill att rättvisan ska fram.

Ansvaret för era egna barn är livets största uppgift!

Det här inlägget postades i LVU, Människa, politik, VärldsGemenskap. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till MOR, Medkänsla, Omsorg och Ansvar

  1. Sämsta mor är bättre än bästa främmande betalda tant skriver:

    Barnen borde inte tala illa om sina egna mammor. Mammorna är de enda personer som verkligen kan ta hand om sina barn, det ingår i modersinstinkterna som man får från naturen. Men den det som händer, det är att det kommer främmande människor in i privata hem, trampar på familjeliv med smutsiga stövlar, förtalar, trakasserar och med hot och våld till än det ena och till det andra, dvs. mobbar någon medborgare. Genom att göra någon ensam mor svagare än hon är, och till och med Nazisterna var kapabla att göra folket till psykiskt sjuka, med alla medel, med psykiskt förtryck, skrämselpropaganda, förnedring och med mediciner.
    Visst Löfven blev svårt traumatiserad i sin barndom, när han drogs bort med våld, hot och förtal ifrån sitt hem. Han kan få vara tacksam att tjänstemän inte förstörde hans liv. Men vem vet vem Löfven skulle ha blivit, kanske inte en makthungrig socialdemokrat som stödjer LVU-kidnappningar av barn från sina hem. Så som han själv fick uppleva det, kanske han skulle ha kunnat bli en lärare och skulle ha gjort nytta för samhället och för barnen altruistiskt och humanistiskt. Socialdemokratiska tjänstemän och kommunanställda är maktberusade och står varken för införandet av Barnkonventionen eller av vanliga demokratiska familje- och människorättigheter i Sverige. Om man talar dåligt om sin egen mor, bakom hennes rygg, då talar man dåligt om sig själv. Det ger inte heder till denna person. Även stackars djur, katter, hundar etc. tvingas att överge sina barn till de övermäktiga, även om deras hjärtan blöder, men de är liksom mindre värda än människor, så de måste göra det. Vanlig svenska medborgare, är liksom mindre värd än svensk politiker eller svensk kommunanställd eller annan tjänsteman. Därför de känner sig ha rätt att säga vilken mor får ta hand om sina barn och vilken mor som inte får det.

  2. Hope skriver:

    En mors längtan

    Du föddes till världen en vårdag.
    Du var välkommen till livet.
    Du var älskad över alla gränser.
    Ett mycket fint och rart barn.
    Ett hem fanns, med plats för dig och allt som du behövde.
    Det var glädjande att kunna amma dig.
    Vi hade en närhet, så kärt och betydelsefull.
    När våra ögon möttes log du rart, ofta,
    Två små mjuka armar.
    Ett litet barn i min famn – himmelriket för mig.
    En djup och innerlig moderskärlek, så stark.
    Men allting blev förändrat!!
    Tårar föll på en sårad mors kind.
    Tomheten, saknaden, krossade framtidsdrömmar.
    Hjärtskärande sorg i modershjärtat.
    Det vill nästan brista av harm och bitterhet.
    En mor som älskar sitt barn, det var ingenting värt.
    Det går ej att beskriva i ord.
    Men denna mor kämpar än idag…..
    För kärleks skull.
    Nu har 14 år gått…
    Dagar och år som aldrig kommer åter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *