”Vård och omsorg om de placerade barnen”

Många barn och unga som växer upp med samhället som förälder lever i otrygga miljöer under uppväxten med högre dödlighet, fler psykosociala problem och högre användning av psykofarmaka än barn och unga i den övriga befolkningen. Det är några av resultaten i en ny rapport om de placerade barnens situation.

Socialstyrelsen har för första gången gjort en utvärdering av de placerade barnens uppväxt, hälsa och utbildning: ”Vård och omsorg om de placerade barnen”.

– På punkt efter punkt missgynnas de placerade barnen. Resultaten i utvärderingen är alarmerande, placerade barn och unga använder regelbundet psykofarmaka i mycket högre utsträckning än andra barn och unga, säger Lars-Erik Holm, Socialstyrelsens generaldirektör.

Av utvärderingen framgår bland annat att:

*   Dödligheten är nära 5 gånger så hög bland ungdomar som är eller har varit placerade jämfört med andra i åldersgruppen 15-24 år.
*  10 gånger fler barn och unga som är placerade på HVB har vårdats för självskador.
*  15-19 gånger fler barn och unga som är placerade i HVB tar regelbundet sömnmedel, antidepressiva- eller antipsykotiska läkemedel jämfört med andra barn och unga.
*  Bara 6 av 10 barn som placerades före 10 års ålder går ut grundskolan med gymnasiebehörighet (godkänt i svenska, engelska, matematik). Resultatet är sämre för de som placerats efter 12 år.

Lyckad skolgång är nyckeln

I denna rapport redovisar Socialstyrelsen helt nya indikatorer på kommun- nivå som visar på kvalitet och resultat av barn- och ungdomsvården. Resultatet är alarmerande. Många placerade barn saknar gymnasiebehörighet Barn och unga som är placerade i den sociala barn- och ungdomsvården ges inte samma möjligheter som andra barn till ett gott vuxenliv. Bland de 17- åringar som placerades före 10 års ålder hade endast sex av tio grundläggande behörighet till gymnasiet. Det är oroande eftersom utbildning är den enskilt viktigaste faktorn för ett gott vuxenliv. Ekonomiskt bistånd är vanligare bland unga vuxna som varit placerade inom den sociala barn- och ung- domsvården än bland dem som inte varit placerade. Var tionde ung vuxen med ekonomiskt bistånd hade tidigare varit placerad i barn- och ung- domsvården.

Det här inlägget postades i LVU, Människa, politik. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till ”Vård och omsorg om de placerade barnen”

  1. LVU tvångsomhändertagna barn får komma tillbaka hem till sin familj,först efter de ha blivit våldtagna av kommunanställda skriver:

    Våldtogs i jourhem – nu kan syskonen få flytta hem igen

    Barnen omhändertogs efter misstanke om misshandel och placerades i ett jourhem – där de blev våldtagna. Nu har de biologiska föräldrarna friats av Hovrätten – som riktar omfattande kritik mot undermåliga förhör och att en social­sekreterare ändrat sin historia.

    DN har tidigare berättat om barnen som ifjol omhändertogs av Upplands Väsby kommun efter en orosanmälan om att de utsatts för misshandel i hemmet. Barnen placerades i en jourhemsfamilj – där de blev våldtagna. Jourhemspappan dömdes i december 2012 till åtta års fängelse för flera grova sexualbrott.

    Drygt ett halvår senare dömdes även barnens biologiska föräldrar i tingsrätten – för misshandel. Domen baserades nästintill uteslutande på muntlig bevisning. Detta innefattade förhör med barnen samt vittnesuppgifter om vad barnen ska ha berättat för socialtjänsten, sitt nuvarande familjehem och jourhemsfamiljen där de våldtogs. Som enda skriftliga bevisning åberopades ett fotografi som enligt åklagaren före­ställde skador på ett av barnen. Detta fotografi var taget av den för våldtäkt dömda jourhemspappan. Hovrätten ansåg dock att det inte gick att utläsa några skador från fotografiet.
    Nu frikänns de biologiska föräldrarna av hovrätten.
    –  Vi anser inte att åklagaren har styrkt sina påståenden, säger hovrättsrådet Sven Jönson.
    Lämpligheten i att en dömd våldtäktsman tillhandahåller bevisning mot de biologiska föräldrarna till de barn han våldtagit togs upp av försvaret, men avhandlas inte i domen. Däremot tar Hovrätten upp en lång rad andra konstigheter:
    –  Vår dom innehåller ordentlig kritik av hur man hållit förhören med barnen. Vi diskuterar även vilken påverkan det kan ha haft på barnens berättelser att förhören hållits under tiden som de varit på jourhemmet där det före­kommit allvarliga brott, säger Sven Jönson.
    Hovrätten riktar också kritik mot att de två socialsekreterarna som vittnat har lämnat motstridiga uppgifter. En av dem ändrade till och med sin berättelse – från att i tingsrätten vittnat om att ett av barnen berättat att det utsatts för våld, till att inte minnas någon sådan uppgift i hovrätten.
    ”Vidare har den första omplaceringen av barnen rimligen föregåtts av en ingående utredning hos social­tjänsten. Utöver de förhör som hållits med XX (de två socialsekreterarna) har parterna dock inte lagt fram någon utredning om vad som föregått placeringen, till exempel i form av journalutdrag”, skriver hovrätten.
    Socialchefen i Upplands Väsby, Barbro Johansson, vill inte ställa upp på en intervju. I stället skriver hon i ett mail till DN:
    ”Vi anser inte att barnen omhändertagits på felaktiga grunder. Jag kan inte kommentera det enskilda ärendet och grunderna för omhändertagandet för vård utanför hemmet. Men brottsutredning och socialtjänstens utredningar om barn som far illa är två olika utredningar. Socialtjänsten gör en allsidig utredning och bedömning av barns behov av skydd och vård.”
    Barnen är fortfarande placerade i familjehem, men när domen fått laga kraft vill de biologiska föräldrarna få barnen tillbaka.
    –  Jag kommer aldrig att kunna glömma vad de gjort mot vår familj. Men nu vill jag bara att mina barn ska komma hem, säger den biologiska mamman.
    Hennes advokat, Kerstin Koorti, är kritisk mot socialtjänsten.
    –  Detta visar bara att systemet inte fungerar. Jag tycker att man har tagit väldigt många förhastade beslut och utsatt de här barnen för förskräckliga saker.

  2. Vem och varför införde lag LVU-tvångsomhändertagande som socialnämnden använder sig av , för att placera/adoptera slumpmässigt utvalda barnen, ca.1-2 proc. av alla Svergies barn/år, hos pedofiler som anställs av Socialnämndens så kallade "fost skriver:

    Dömd pedofil föreslås få adoptera
    En man i Helsingborg som dömts för sexuellt utnyttjande av en femårig flicka 2004 föreslås få adoptera.

    Mannen, som är i 60-årsåldern, misstänks även för våldtäkt mot ett annat barn och för att ha chattat med unga flickor på nätet, skriver Helsingborgs Dagblad.

    Totalt har mannen dömts till fängelse fyra gånger för sammanlagt 90 brott, merparten ekonomiska brott. Trots det föreslår Helsingborgs socialnämnd för tingsrätten att mannen kan adoptera.

    Tidningen har tagit del av en tjänstemannautredning som ligger till grund för nämndens beslut, och i den beskrivs inte innehållet i den fällande sexdomen. Brotten som mannen begått anses av utredaren vara ”gamla”, trots att han frigavs senast våren 2013. Mannen vill adoptera sin styvson som är i tioårsåldern.

    ”Grundliga bedömningar”

    Ordförande för socialnämnden i Helsingborg vill inte kommentera det enskilda fallet, men framhåller att nämnden går igenom alla fall och utreder dem noga innan beslut tas.

    – Jag kan inte svara för hur tjänstemännen hanterar fallen. Socialnämnden gör grundliga bedömningar i alla ärenden, och beslut tas utifrån de förutsättningar som finns vid det tillfället, säger Anders Lundström (KD) till TT.

    TT: Ser du någon anledning att se över det här specifika beslutet igen?

    – Beslutet är taget och yttrandet har redan skickats vidare till tingsrätten som tar sitt beslut.

    Efter kommunens beslut om att en man som dömts för sexbrott mot barn anses vara en lämplig adoptivförälder så anmäler Helsingborgs socialdirektör, Dinah Åbinger, Helsingborgs socialtjänst till Inspektionen för vård och omsorg (IVO).

    ”Svag utredning”

    – Jag kan bara konstatera att det är en svag utredning. Det finns frågor som inte är fullt ut beskrivna och utredningen borde ha återremitterats till familjerätten redan innan den nådde nämnden. Med anledning av det så anmäler jag oss själva till IVO, säger hon till TT.

    Dinah Åbinger ångrar att den bristande utredningen om adoption överhuvudtaget hamnade på nämndens bord.

    – Jag borde ha stoppat det. Men det fanns omständigheter som gjorde att det ändå gick vidare dit även om jag inte vill gå in på vilka. Det är bäst om IVO granskar ärendet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *