Pengar på gott och ont

I all korthet:  Mer än 95 procent av alla pengar skapas i och av privata banker. Pengaskapandet sker när banker beviljar lån.

En vanlig uppfattning är att banker tar kunders sparpengar och lånar ut dessa till andra kunder. Det är ett synsätt som härstammar från äldre skolboksmodeller. Så fungerar det inte i den moderna finansvärlden. En bank behöver inte vänta på att någon sätter in pengar för att kunna låna ut.

Statsmakterna i praktiken överlåtit produktionen av den kanske viktigaste råvaran som finns, pengar, till privata i högsta grad vinstdrivande, oligopolföretag. Hur mycket pengar som lånas ut, till vem och till vad får en enorm påverkan på samhället.

Siffror från Storbritannien visar att bankernas utlåning 1964 motsvarade 46 procent av landets BNP. 2007 var siffran 497 (!) procent.

En förklaring är att allt mer av utlåningen har gått till spekulation i stigande priser på tillgångar, som hus och aktier. Prisuppgången föder mer krediter, som i sin tur driver upp priserna, vilket gör att bankerna lånar ut ännu mer och så vidare i en självförstärkande virvelvind.

Därför tvingas staten kliva in. Det sker till exempel genom att centralbanker, som också kan göra pengar. Men för att dessa pengar ska nå ut i ekonomin krävs. Ni gissade rätt. Att privata banker lånar ut. Detta är något som pressade småföretagare i Europa och USA är smärtsamt medvetna om. De enorma summor som Europeiska centralbanken ECB och Federal Reserve trollat fram har främst gått åt till att förhindra att luften pyser ut ur banksystemet. Det är här vi fortfarande står år 2012.
Andreas.Cervenka@svd.se

P.S. Hela den läsvärda SvD-artikeln ovan hittar du på den här adressen:
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/varlden/den-blinda-flacken_7463230.svd

Det här inlägget postades i Pengar, politik. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *