Kungamakten

 

”Uppfostra svensken i Herrans tukt och förmaning”
Gustav Vasa gav den uppgiften vidare till sin Nya Protestantiska Kyrka

Inför hotet från kungen att bli landsförvisad och att tvingas överlämna sin gård till ’Kronan,’ valde den lydiga befolkningen att bli Protestanter!

Hundra år senare betraktades Sverige som en av segrarmakterna efter det trettioåriga kriget. Gustav II Adolf skulle ha vänt sig i sin grav om han visste att hans dotter, Drottning Kristina reste till Rom, abdikerade från tron och tronen, för att bli Katolik!

Men även om Religionsfrihet infördes först från 1952, så var det inte förrän år 2000 som Svenska Kyrkan separerades från Statsmakten.

Dock föreskrivs fortfarande, att en regerande Konung/Drottning ska tillhöra Svenska Kyrkans ”rätta” evangelisk-lutherska tro. Statschefen i Sverige saknar alltså religionsfrihet!

 

P.S.
Gustav Vasa – eller mer korrekt Gustav I – var kung av Sverige 1523–1560 Hans makttillträde, inlett som ett uppror mot unionskungen Kristian II efter Stockholms blodbad (i vilket Gustavs far avrättades) innebar slutet för Kalmarunionen och riksdagens rätt att utse kungen, då arvmonarki infördes i Sverige. Gustav tillhörde Vasaätten, som genom honom blev den första monarkiska dynastin som regerade ett enat svenskt kungadöme som ett arvrike. Hans regering kännetecknas av införandet av ett starkt centralstyre i hela riket med en effektiv byråkrati och en protestantisk statskyrka grundad på Luthers lära.

Gustav Vasas första direkta slag mot kyrkan bestod i att genomdriva de beslut som fattades på riksdagen i Västerås 1527. Dessa beslut avsåg huvudsakligen att ställa en del av det högre prästerskapets inkomster till kungens förfogande. De tillämpades sedan så att en stor del av de gods, från vilka dessa inkomster kom, indrogs till kronan. Denna åtgärd utsträcktes under senare delen av kung Gustavs regering även till annat som tillhörde kyrkan. Genom besluten i Västerås erkändes även kungen som kyrkans överhuvud i stället för påven, och åtgärder från Gustavs senare tid syftade till att ordna den kyrkliga styrelsen efter samma grunder som den världsliga. Med avseende på kyrkans lära gällde den 1527 stadgade grundsatsen, att Guds ord skulle rent predikas, och för kunskap om Guds ord hänvisades vid kyrkomötet i Örebro 1529 endast till den Heliga skrift. Någon närmare bestämmelse gavs inte. Första helsvenska bibeln, Gustav Vasas bibel, utkom 1541. I kyrkobruken gjordes först 1544 ändringar i protestantisk riktning.

Liksom kung Gustav beredde Sverige möjligheten till en självständig utrikespolitik, så öppnade hans regering ett nytt skede även i dess inrikespolitiska utveckling, främst genom stadgandet och utvecklandet av statens och kungens rätt och makt gentemot de enskilda intressena. Av de hinder som förut mött utvecklandet av en stark kungamakt, undanröjdes ett, då hierarkin krossades genom reformationen. Adeln, som hade försvagats av Kristian II:s handlingar, gjordes av Gustav I till bundsförvant och tjänare åt kungamakten. Han tog kontroll över allmogen, särskilt genom att kraftigt slå ned deras uppror 1524–1525, 1527–1528, 1531–1533 och 1542–1543 (se Nils Dacke, Dackefejden, Daljunkern och Daluppror).

Reduktionen av de kyrkliga godsen och inkomsterna ställde tillgångar till kronans förfogande, som gav Gustav möjlighet att ge kungamakten en fast finansiell grund. Denna stärkte han genom att tillämpa delvis nya principer för villkoren för att ge bort län och för att bestämma skatter. Han skapade inga nya former för utövandet av kungamakten, utan utövade ett större inflytande främst genom sin personlighet att kontrollera detaljer. Trots att kungamakten under hans regering genomgick en så genomgripande förändring medförde den bara en enda förändring i lagens statsrättsliga bestämmelser, men en mycket viktig sådan: stadgandet om ett införande av arvrike (1540, 1544).

I samband med införandet av ärftlig kungamakt inom Gustavs ätt bestämde han även att hertigdömen inom riket skulle ges åt hans yngre söner.
(den historiska texten ovan är hämtad från Wikipedia)

Det här inlägget postades i politik. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Kungamakten

  1. Övandrare skriver:

    Drottning Kristinas mor Maria Eleonora av Brandenburg (1599-1655) har ett minnesmärke i Haninges skärgård på ön Nåtarö därigenom en drottningsmors flykt från Sverige skedde år 1640. Vid min sommarutflykt till Nåtarö där drottning-grottan finns påminns jag om hur moder-dotter relation emellan den katolska Maria Eleonora och dottern Kristina (som blev Sveriges drottning vid 6-års ålder) under förmyndarregeringen inte kunde ha de bästa yttre förutsättningar.
    Kristinas far Gustav II Adolf stupade vintern 1631-32. Drottningmodern Maria Eleonora trivdes aldrig i Sverige, och värre blev det efter makes Gustav II Adolfs död. Enligt Wikipedia inledde Maria Eleonora hemliga överläggningar med danska kungen Kristian IV, och i juli 1640 flydde drottningen från Gripsholms slott förklädd till borgarflicka. Hon satt i grottan väntandes fartyg från danska kungen som skulle föra henne till Gotland där danka krigsfartyg väntade henne för flykt till Nyköbing på Falster.

    Enligt Wikipedia ska drottningmodern skött dottern Kristinas uppfostran så dåligt så att rådet varit tvungen att skilja dem åt. Hon lär också haft ett sånt slöaktigt levnadssätt att hon kom i ekonomisk kris. Redan då tog rådet hand om uppfostran av barn och lade skulden på modern. Historiskt sett har inte samhällets vård inte kommit att gynna varken mödrar eller deras barn.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *