Fria bönder, kreativa borgare, flitiga och lydiga arbetare

I tre vågor i början av 1600-talet lockades Vallonska bergsmän och smeder till Sverige. Det var början till den lyckade integrationen av kreativa krafter till bondesamhället i norr.

Efter trettioåriga kriget och Karl X Gustavs framgångsrika fred i Roskilde 1658 mot danskarna, kunde de förtjänta legosoldaterna få ta över stora välskötta danska gods i Skåne som belöning. Det störde inte det traditionella småbruken och glesbygdsmöstret nämnvärt i Svealand och Norrland.

Storskiftet var i Sverige ett av regeringen understött ägoskifte av mark inom landsbygdens byar, och den första större jordreformen i riket, där tegar slogs samman så att varje bonde fick ett fåtal sammanhängande åkrar. Syftet var att öka jordbrukets avkastning. Genomförandet av reformen gick långsamt, och för att skynda på beslöts om enskifte 1807 och laga skifte 1827.

Fria småbönder utan feodalherrar utmärkte landet. En liten och kreativ borgarklass började långsamt växa till sig. Men långt senare i Sverige än i Centrala Europa. Städer byggdes upp, först som handelsplatser av företagsamma tyska affärsmän i söder och skotska i väst (Gothenburg/Göteborg).

Dock, i Dalarna opponerade sig folket kraftfullt, och bibehöll den socialt fungerande bygemenskapen. Dalkarlarna och -kullorna kände sitt värde och kom till storstäderna med sin kreativa bykänsla och byggverksamhet.

Det var först under 1800-talets industrialism som de svenska bonddrängarna och -pigorna flyttade in mot bruken och tätorterna för att få de nya attraktiva industrijobben.

Läskunniga arbetare med god Protestantisk arbetsmoral och disciplin från en lyfte upp landet från fattigdom. LO & Socialdemokratins framgångar kan tillskrivas det att gråsossen hade två böcker i bokhyllan: Bibeln och Partiboken. Moral och lydnad inför överheten, höll tillbaks den störande individualiteten. Gruppväldet befästes.

Kung Gustavs V samlingsregering under andra världskriget gjorde socialismen rumsren och regeringsduglig. En Ärlig Social Demokrati skapades under decennierna därefter bland de fyra stånden, som förnyat sig lite försiktigt till politiska partier: Högerpartiet / Folkpartiet / Socialdemokraterna / Bondeförbundet. Erlanders, Ohlins, Hedlunds och Hjalmarssons debatter i Vasaparken var höjdpunkten i den centralstyrda svenska demokratins utveckling.

Det här inlägget postades i politik. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *