För starka fackföreningar

Mussolini skulle ha jublat om han visste hur långt Sverige nått mot korporativism.
Låt gruppkänslan styra individen till underkastelse för de gemensamma målen!
Under 1920-talet var Sverige Europaledande med avseende på antal strejker.
Genom att ge fackledare bonus – andel i företagets vinst – minskade strejkerna.

Saltsjöbadsavtalet var ett huvudavtal som tecknades mellan LO och SAF, år 1938,
Det innebär att gamla medlemmar i facken, får mer inflytande än de unga som vill in.
Det är det entydiga svaret på Sveriges problem med ungdomsarbetslösheten.
Ett misslyckat försök gjordes år 2009 att förnya avtalet mellan arbetsmarknadens parter.
Alliansregeringens bonus-stöd till facket, ger arbetsfred under protest, i Landet Lagom.

Sverige har med andra ord: alltför starka fackföreningar!

Men borde det inte vara en mänsklig rättighet att lärlingarna ska få uppleva arbetslivets glädje och inkomster, och de gamla mästarna kan trappa ned som lärare, när de ser sina unga elever mogna till förmåga och ansvar? Nej strävan efter full arbetstid och jämlik lön hindrar sådana smidiga lösningar! Så stakt är LO-(S)-samarbetet sen sjuttio år tillbaka.

’Vilda strejker’ motarbetas från bonus-medvetna fackpampar i Stockholm.

När ska den Kuvade Svensken förstå sammanhanget? Ove Svidén

 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *