Att välja sina föräldrar – hur, och varför?

Här på Jorden är våra kroppars livslängd begränsad till 120 år.

Egot begränsar min idévärld till det som gagnar min egen kropp.
Med sitt högre Andliga Jag, kan människan öppna sig till de Eviga Idéerna.

Under nattens vila av kroppen, öppnar sig själen för nya äventyr.
Efter några timmars sömn, kan min ande sammanfatta dagens upplevelser.
OK, vad det det som jag behövde lära mig; tack, nu vet jag!
Vid fyratiden kan man sen vakna upp med nya idéer för nästa dag.
Med den andliga hemläxan gjord, väcks man sen, pigg och ivrig för att verkställa.
Anden lever i en idévärld utan tidsbegränsningar, om jag väljer det.

Under den långa sömnen mellan liven kan Anden verka utan att ett Ego stör.
Kreativiteten kan då användas för att omsorgsfullt välja nästa inkarnation.
I samråd med Den Stora Anden kan man få förtroendet att sätta samman sin nya kropp genom att utvälja – på idéplanet – de egenskaper som kan vara behövliga under min egen kommande livstid. Med telepati fås de utpekade egenskapskombinaten, dvs två själar att falla för varann, och i förälskelsens rus skapa Dig inom ramen för de Kosmiska Livslagarna,

Hän, den nyfikne Skaparen, vill sen gärna se, vad vi människor gör med vår fria vilja…
aAAndens Ljus, är nog ögonblickligt, långt bortom den fysiska ljushastigheten?
Annars skulle ju The Supreme Creator förlora ansvaret om skeendet i Guds Eviga Nu!

Och det är först i dödsögonblicket som vi får en glimt av meningen med vårt liv.
Just när vår inre syn öppnas för den andliga liv vi just påbörjar…

Tror filosofen Ove Svidén, i morse i alla fall, vid sin motionscykel.
Élan vital. Jag Är i balans i Kropp, Själ och Ande!

Det här inlägget postades i Framtid, Människa. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *