Naturrätten enligt Montesquieu

Montesquieu anser att det finns fyra naturlagar. Dessa lagar fanns i naturtillståndet.

*  Freden är den första naturlagen, enligt Montesquieu. Han kritiserar Thomas Hobbes pessimistiska syn på naturtillståndet som allas krig mot alla.

*  Den andra naturlagen är att människan söker föda. Människan har vissa behov.

*  Den tredje naturlagen är att människan ser en glädje och förtjusning i samvaro med motsatta könet.

*  Den fjärde naturlagen är att människan drivs att skapa ett gemensamt samhälle. Människans förmåga till att ha kunskap är en stark drivkraft för den fjärde naturlagen, menar Montesquieu.

P.S. Människor styrs av olika lagar, enligt Montesquieu:
*  Naturlagar (se ovan)
*  Gudomliga lagar (bestämda av Gud och kan inte ändras)
*  Den kyrkliga eller kanoniska rätten (som styr religionens ordningsväsen)
*  Folkrätten (världens civilrätt)
*  Den allmänna politiska rätten (den mänskliga visheten som har grundlagt alla samhällen)
*  Särskilda politiska lagar (som gäller i enskilda länder)
*  Erövringsrätten (grundas på ett folks rätt att använda våld mot ett annat)
*  Ett lands civilrätt (som värnar om egendom och liv)
*  Familjerätten (ett lands kärngrupps styrelse)

Dessa lagar bör utformas så, fortsätter Montesquieu, att de inte skapar oreda i de principer som bör styra människor.

Lagarna som reglerar rösträtten i en republik är grundläggande men det fordras också en drivkraft till för att demokratin skall överleva i ett land, anser Montesquieu, dygden. Med dygd menar han ”… är kärlek till republiken; den är en känsla, och inte en rad kunskaper; den ringaste människan i staten kan ha denna känsla, liksom den främsta.” Montesquieu fortsätter: ”Kärleken till demokratin är kärleken till jämlikhet.” När dygden upphör smyger sig ärelystnaden och girigheten in i dess ställe och då förtvinar demokratin.

 

Det här inlägget postades i Framtid, politik. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *