Tjänstemans ansvarsfrihet, samhällets generalproblem!

En fungerande ansvarsfördelning och ett bra samspel mellan ledande politiker och tjänstemän är en framgångsfaktor för staten, i kommuner och landsting.
*   Men Sverige börjar fyllas av byråkrater och ansvarsbefriade tjänstemän som hänvisar till ’systemet’ för att slippa ta personligt ansvar.
*   Statsministern är landets ansikte utåt för verkställande makten. Men han kan bli beskylld för ministerstyre om han handfast löser ett individuellt fall. Grundlagen förbjuder ministerstyre.
*   Kommunchefen säger sig inte kunna ingripa i ett upprörande oriktigt LVU-fall. Men han kan friställa sin Socialchef med ett avgångsvederlag i miljonklassen, för att slinka ut ur sitt personliga ansvar.
*   Lagstiftande makten ligger hos Sveriges Riksdag. 349 Riksdagspersoner hjälper till att att skapa lagarna i en miljö av höger-vänsterkamp om makten. En majoritet kan skapa lagar, generalklausuler och detaljerade förordningar som må vara fördelaktiga för hela samhället, men oftast obegripliga för den enskilde medborgaren. Lagarna har ingen övergripande ’anda’ längre. Lagstiftande riksdagsmän bryr sig inte, lönen är ju bra…
*   Dömande makten i Sverige lyder under den lagstiftande höger-vänster politiken. Dock med 10-20 års eftersläpning. Femtio års Socialdemokratiserat enpartivälde har resulterat i ett ateistisk-materialistiskt Domstolsverk som en ’tjänstvillig serviceorganisation’ utan Europeisk medmänsklighet eller ’god anda.’ Frigör den dömande makten från den verkställande och lagstiftande!
*   Svensken ’tror’ på sin ateistiska jämlikhet och dess totalitära myndigheter.
Men det är bara en tidsfråga, innan också vi vaknar upp. Tro mig!  Ove Svidén

Det här inlägget postades i politik. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Tjänstemans ansvarsfrihet, samhällets generalproblem!

  1. Ove Svidén skriver:

    Tänk er ett alternativ: Riksdagsman kan den erfarna medmänniska bli, som vill det under sina fyra första år som pensionär, utan extra belöning?
    Tänk er att landets lagstiftning respekteras som en gåva från dem med livserfarenhet som vill, kan och orkar!
    Kan vi månne få ett medmänskligare samhälle på det sättet?

  2. Jean-Raoul de Marcenac skriver:

    Inställning
    Undertecknad vill påpeka att sedan 1994 och efter avslöjandet av bedrägeri och bedrägeriförsökt utförda av Refugen AB/ex SIPH Ltd mot allmänt intresse blev han hans familj och hans fastighetsbolag SCI les Oliviers försvar bemöt i Sverige med en slags myndighets fientlig ”synkrati” (sv. synkronistiskt) , en tydlig brist på förståelse och märkliga händelser.
    Undertecknad måste också erinras om att, förutom i Frankrike, har flera brottsanmälningar mot bedrägeri som tidigare lämnats av undertecknad i Sverige, vid då som så kallade ”speciella mål” (Mål nr S-2-8- 95) och annan anmälan som lämnats 1994-08-24 av Ann- Catrin Weingård Bengt Weingård (Mål nr 0201-k48641) mot olaga hot, blivit nedlagda eller lades ner sexton månader senare av ”särskilda skäl” efter det att den franska fastighetsbolag SCI les Oliviers ”returnerades” till ÖEB-DB den 8 december 1995 under sekretess och med hjälp av tydligt förfalskat avtal undertecknat av ett minskat antal av tidigare avtalsparter och andra okända vittne.

    Det är med allt respekt för Rätten som undertecknad vill förklara sin ställning gentemot märkliga felaktiga tidigare dom beslut och lag missbruk och så kallade summarisk beslut pga följande-
    -från Tullverket styrelse som vägrade under 8 år förneka ett förtal illegalt tillverkad av en av deras tjänstmän (herr Fyhr) som år 1994 informerade skriftligt och lögnaktigt franska tullmyndigheter i Antibes att de Marcenac skulle vara, i Sverige, misstänkt för narkotika smugglingsförsök. Tullverket rensade de Marcenac på förtalet endast år 2002
    -från Folkbokföring som trots protester av en tjänsteman (Fru Ingegerd Sterbäck) bifogade år 1994 en kopia av personbevis till en svensk medborgare, André Arbili, inblandad i penningtvätt härvan och som påstod sig vara min bror.
    Folkbokföringen envis, år 1995/1996, enade sig att ignorera undertecknad deklarerade bostads adress i Frankrike samt illegalt ändrade sonen Ludwig de Marcenacs personnummer under period 1995/1997. Länsrätten i Stockholm konstaterade att adress ändring för barnet Ludwig de Marcenac borde inte har sketts och begränsade sitt konstaterande att folkbokföring hade antecknade grova kränkande kardinal felaktigheter pga ”Rutiner”. ( Hade barnet Ludwig de Marcenac utvandrat ensam ur riket! År 1992 ?) Parentetiskt måste jag också informera att min äldste son Marcus blev redan godtyckligt bortadopterad på åttiotalet utan min kännedom visade sig tydligen också vara ett så kallat ”praktisk beslut” från Socialstyrelsen. (En förundersökning skulle ha lagts ner utan att jag någonsin blev informerad om dess påbörjan).
    Det resulterade år 1994 i att när både Marcus, hans biologiska mor och jag själv ansökte tidigt på nit¬tiotalet att Marcus skulle få bära namnet de Marcenac blev detta avvisat av Stockholms tingsrätt pga. Sic. ”Alla band till den biologiske fadern skulle skyddas” och hindrade denna ansö¬kan (Den smyg adoptivfadern blev betraktad av Stockholms tingsrätt som biologisk fader !). Tingsrätten blev redan då vilseledd av socialstyrelsens så kallade ”rutiner”.

    Gällande min yngste son tidigare kallad, registrerad och född som Ludwig de Marcenac har år 2009 Länsrätten i Stockholms län funnit att ett annat folkbokföringsbeslut gällande ett annat ”praktisk beslut” som den 6 september 1993 felaktigt folkbokförde min utvandrad yngste son Ludwig de Marcenac på Norrmälarstrand 18 i Stockholm (detta utan min kännedom eller synliga dagboksanteckningar) inte skulle äga rätt att vara och skulle upphävas.
    Detta tidigare felaktiga beslut blev dock till stor hjälp för modern Anne-Catrin Weingård som den 30 augusti 1995 vid Stockholms tingsrätt fick med omedelbar verkan interimistisk vårdnad om vår son. Detta beslut togs i ”parternas frånvaro” och utan någon form av preliminär förundersökning från sociala myndigheter eller respekt till kontradiktorisk processrätt eller legal motivering. Tingsrätten i Stockholms län blev vilseledd en gång till.

    -från en tjänsteman på speciella avdelning i Skattemyndigheter (Herr Krister Ångström) som år 1996 hotade undertecknat med att ”han skulle vara tacksam att har fått behålla personnummer” på grund av de rapporterade bevis som avslöjade grova och bedrägliga agerande med syfte att konstruera en sken krasch och fiktiva förluster i utländska fastighet äventyr och investeringar vid början av 1990 talet . Så kallade på svenska ”Oegentligheter” som bekostade/ belastade allmänheten ett bankstöd för mer än hundra miljarder svenska kronor…
    -från Speciell åklagare för SPM som 1996-09-11 vägrade ta emot graviterande bilagor och bevis materialet till brottanmälan ( Mål nr S-2-8-95) som han hade begärt att få, genom bara kvittera på avin och skickade dokument tillbaka. För att senare lögnaktigt hävda 1996-10-31 : ” I utredningsmaterial har inte påträffat någon annat materialet som stödjer de Marcenac påstående”. Detta trots presentation av fyra internationella häktningsorder för bedrägerier m.m. utförda mot svenska medborgare.
    -från kronofogdemyndigheten i Stockholm som beskattade undertecknat med förmögenhetskatt på Sek 105 222 efter som undertecknad verkar vara den ende som har deklarerat sitt franska delegendom /egendom i Sverige som blev delat i liknande delar mellan hans f.d. familj medlemmar efter den 20 januari 1995. De ”skattskulder” kulminerade år 2008 till 175 000 :-
    -från Tingsrättens i Stockholm domare Håkan Larsson som den 1995-08-31 gav illegalt i tre rader och med omedelbar verkan dessutom i parternas utevaro ensam vårdnad för Ludwig de Marcenac (då resident i Frankrike) till Ann-Catrin Weingård .Detta utan någon form av preliminär socialförundersökning eller annan motiverig än moderns önskandet.
    -från Svea Hovrätt som vid överklagande gällande vårdnad tillät Ann-Catrin Weingårds ombud förtala de Marcenac genom att påstå att :”han höjde gevär mot henne när hon hade barn i famnen” . Trots hennes förnekande vid debatterna, kvarstod det grova förtalet i protokoll men inte hennes förnekande.
    Vid senare överklagande tillät Svea Hovrätts domare Claes Hörn motpartens advokat förtala de Marcenac genom att påstå att.” han hade mördat barn i Afrika”.
    -från Stockholm Tingsrättens domaren Sjöberg som nekade bodelning ansökan mellan Ann-Catrin Weingård och de Marcenac med enda argument att Ann-Catrin Weingård ansåg den inte vara nödvändigt.
    -från Stockholms Länsrätten Domaren Assarson som vid förhandlingar påstod att de Marcenac skulle ha återkallad sin anmälan mot Ann-Catrin Weingård som vägrade respektera hennes påtvingad besök planering ( Kammarätten konstaterade senare att Assarson och de Marcenacs advokat hade fört ”informella samtal emellan” under pausen !).

  3. Jean-Raoul de Marcenac skriver:

    Påminnelse
    Undertecknad har den 7 december 2005 med bestämt yrkande till Stockholms Tingsrätt lämnat två parallella anmälningar gällande en fordran mot Danske Banks Sverige filial (ÖEB-Dansk Bank) och mot Bengt Weingård. Mål nr T 34070/05 och Mål nr T 32499/05
    Svarande parter har under mer än två år försökt att få målet avskrivet utan att kommentera ett enda av de grundstyrkande huvudbevismaterial och ägnat sig åt extrapoleringar och förnekat Undertecknads yrkande i sin helhet genom att påstå att grunderna är oförståliga, detta i syfte att undvika kontradiktionsprincipen.
    Trots att undertecknad har tydligt förklarat att det är det främst är på huvudbevismaterialet grova urkundsförfalskningar (BILAGA 13, SIDORNA 1, 2, 3 OCH BILAGA 55, SIDORNA 1, 2, 3 I STÄMNINGSANSÖKAN DATERAD DEN 7 DECEMBER 2005) med flera, som han stödjer sitt yrkande som tidigare yrkades i andra hand.
    Det är med hjälp av dessa urkunder och falsk oundertecknad bolagsstämma (BILAGA 13, SIDORNA 1,2,3 OCH BILAGA 55, SIDORNA 1, 2, 3 I STÄMNINGSANSÖKAN DATERAD DEN 7 DECEMBER 2005) som fastighetsbolag SCI les Oliviers och dess försvarares sak havererade framför olika domstolar i Frankrike år 1996 och brottmål år 2000. De Marcenac har betraktat dessa urkunder utlåtelser såsom grova övergrepp i rättsak.

    Undertecknad kan inte förstå att Tingsrätten i sitt slutliga beslut påståt och ”anset” att de Marcenac skulle ha förändrat omständigheter och grunderna för sin talan och att de Marcenac beskrivna omständigheter skulle vara otydliga. Trots att de Marcenac blev vid muntliga förberedelser imperativt stark rekommenderad av domaren till att ändra sin tala ”i första hand” i annat fall skulle han synbarligen förlora målet (Det vill säga att han inte var part i köpavtalet och genom detta styrka den grova förfalskning av avtalet som motparten utfört). Kärande medger att han har inskränkt sin talan men grunderna var de samma som gång på gång de Marcenac hade upprepat under 26 månader.
    Kärande undrar vad Tingsrätten har ”anset” vara ofullständigt i hans kompletteringar.
    Högsta Domstolen har inte tagit någon hänsyn till de omständigheter på vilka målet bottnar och vid sin summariska avvisning har utan skäl kränkt artikel 6 §§ 1 et 3 b från Europeiska konvention för mänskliga rättigheters, genom att utan någon form av motivering styrkt Svea Hovrätts dito omotiverade beslut som till och med sattes ”e contrario” till sitt tidigare eget ”res judicata” ( Se dom beslut: Mål nr Ö 155-09 och Ö 154-09 den 2009-05-08).

    ÖEB-Dansk Bank som bestred att skadeståndsränta var skälig tyckte i alla fall från början, framför de overtydliga bevis om deras culpa, att ”i och för sig” skadestånd skulle gällas först från dagen för delgivning av stämningsansökan (aktbil 30 sida 2, andra avsnitt). Detta tillbakavisades också av kärande eftersom de Marcenac vid ett flertal tillfällen har yrkat ersättning, (SE BILAGD BILAGA 01 -2008, BILAGA 02-2008, BILAGA 03-2008), där ÖEB-DB emottog och avvisade kärandes framställan av ersättningskrav och erbjudande av förlikning redan den 16 oktober 2001. Dvs principiellt erkännande av culpa .
    (SE OCKSÅ SVAR MED FELAKTIGHETER FRÅN ÖEB-DB TILL KÄRANDES KLAGANDE SYNPUNKTER DATERAD 1996-09-27, BILAGA 60 I STÄMNINGSANSÖKAN.)

    Undertecknat har kämpat för sin sak och sina barn rättigheter mot en överhet som kränker lagar och rätt och har varit sedan 1996 total rättslös och ekonomisk ruinerad. Undertecknad försäkrar att förutom ett par fortkörningar har han aldrig bryttit mot en skriven svensk lag och att så vitt han vet aldrig heller kört en fordon oförsäkrat.

    Stockholm den 4 april 2011
    På heder och samvete

    Jean-Raoul de Marcenac

  4. Jean-Raoul de Marcenac skriver:

    Jean-Raoul de Marcenac
    Valhallavägen 145
    11531 Stockholm
    Tel 0703404554
    jean-raouldemarcenac@hotmail.com

    December 2009

    Öppet brev till folkbokföringens tjänsteman Jenny Segeljakt .

    Sten efter sten gräver jag upp de fundamentala underlag som har skilt och fängslat mina barn från mig främst Ludwig de Marcenac sedan mer än 15 år.

    Att min äldste son Marcus blev tvång bortadopterad på åttiotalet utan min kännedom visade sig också vara ett så kallat ”praktisk beslut” från Socialstyrelsen. (En förundersökning skulle ha lagts ner utan att jag någonsin blev informerad om dess påbörjan).
    Det resulterade i att när både Marcus, hans biologiska mor och jag själv ansökte tidigt på nit¬tiotalet att Marcus skulle få bära namnet de Marcenac blev detta avvisat av Stockholms tingsrätt med motivering att: ”Alla band till den biologiske fadern skulle skyddas” och hejdade denna ansö¬kan (Den smyg adoptivfadern blev felaktigt betraktad som biologisk fader). Stockholms Tingsrätten blev tydligen vilseledd av konstiga ”rutiner”.

    Länsrätten i Stockholms län har till slut funnit att ett annat folkbokföringsbeslut gällande ett annat ”praktisk beslut/rutin” som den 6 september 1993 felaktigt folkbokförde min yngste son Ludwig de Marcenac på Norrmälarstrand 18 i Stockholm, (detta utan min kännedom eller synliga dagboksanteckningar), inte skulle äga rätt att vara och skulle upphävas. Detta tidigare så kallad felaktiga beslut blev dock till stor hjälp för modern Anne-Catrin Weingård som den 30 augusti 1995 vid Stockholms tingsrätt där hon fick, med omedelbar verkan, interimistisk ensam vårdnad om vår son. Detta beslut togs i ”parternas frånvaro” och utan någon form av preliminär förundersökning från sociala myndigheter eller kontradiktorisk respekt till processen. Tingsrätten i Stockholms län blev tydligen vilseledd en gång till.

    Jag tänker inte än en gång summera alla djävulskap som olika myndigheter eller privata personer inom dessa förvaltningar har sedan 1994 enat sig om, när det gäller att förtala, förfalska och krossa min f.d. familjs motstånd och engagemang att försvara oss och vår egendom mot olika olagliga grova bevi¬sade och styrkta angrepp, utan vill bara konstatera att när den förra folkbokföringens högst ansvariga tjänsteman Ingegerd Sterbäck skrev och talade med mig per telefon i februari 1994, ändrade hon tydligen den felaktiga antecknade adressen Norrmälarstrand 18 i Stockholm till C/O Weingård Norrmälarstrand 18 i Stockholm. Se de olika och tillrättade postadresserna på bilagda dokument. Detta vill väll säga att Norrmälarstrand 18 var endast en kvarlämnad postadress och att folkbokföringen visste att vi var år 1994 fortfarande bosatta i Frankrike.

    Ingegerd Sterbäck som fortfarande arbetar på skatteverket och som numera heter Widell, har personligen ansett att de dokument (personbevis) som trots mina skriftliga och muntliga protester skickades ändå till en Jean-Pierre de Graal, alias André Arbili (som påstod sig vara min bror i Frankrike!) och att detta var en form av magistralt fel. Ni tjänstemän delar tydligen skilda uppfattningar om vad som är rätt eller talar inte tillräkligt med varandra.

    Det är också mycket märkligt att det skulle ta Anne-Catrin Weingård mer än två år för att upptäcka att jag inte bodde på samma adress som hennes, Norrmälartstrand 18. Detta efter att hon återregistrerades som resident i Sverige i oktober 1995? ”flyttning” till denna adress som folkbokföringen anteckningar påstod felaktigt att hon skulle ha haft sedan september 1993. Om jag missförstår ”era anteckningar” rätt har Anne Catrin Weingård och min son flyttat mellan 1993 och slutet på 1995 från Norrmälarstrand till Norrmälarstrand. Tyvärr verkar det så att folkbokföring nuvarande högste ansvarig Jenny Segeljakt har svårt att kontrollera sina kryptiska anteckningar eftersom det är hennes undersåtar och medarbetare som gång på gång måste lysa och rätta till dessa.

    Även när Segeljakt framför Länsrättens domare med lågmäld röst påstod att folkbokföringen hade till slut återfunnit den anmälan om bostadsadress i Orust som jag hade registrerat år 1997 när jag blev tvungen att återvända till Sverige. Det blev nu svårt för folkbokföringen att fortsätta att förneka detta eftersom skatteverket 1997/98 hade tagit emot min skattedeklaration med rätt adress gällande både mig själv och den fastighet värde som Anne Catrin Weingård och Jean-Raoul de Marcenac ägde i Frankrike. Så Segeljakt hade lite svårt att förklara att folkbokföringen hade haft fräckheten att registrera mig senare endast i ”församlingens Röra” dvs. fortfarande utan känd hemvist. Alla dessa efterkonstruktioner visar sig vara patetiska.

    Att jag är ledsen? Jag är minst sagt dödstrött på det hela . Det har jag varit i mer än femton år nu…
    Hur många är som Ludwig, ledsna och skadade pga. myndigheternas missbruk eller s.k. slarv eller nonchalanta rutiner?
    (Mest när det gäller de beskrivna metoder som myndigheter använde mot mig/oss för att sätta locket på avslöjade statliga internationella penningtvätts skandaler som ”systemet” nyttjade av till vissa privata fördel.)
    Att avslöja detta var tydligen mitt brott.(Crime de lèse majesté ?)
    Ingen bland alla dessa implicerade myndigheter har tänkt heller gjort något konstruktivt för att skydda Ludwigs ”bästa” , hans person integritet , hans social och mentala trygghet förutom att låta hans personnummer ändras illegalt under mer än ett år !

    Överklaga? JO? JK? Varför inte hos Sankt Peter: -)
    Jag har inte slutat att engagera mig i min och min sons fall sedan Ludwig blev lömsk kidnappat från sitt hem i Frankrike år 1995 och överklagat alla de olika angrep som utfördes mot min person och min familj från:

    Tullverkets kränkande förtal från personal i Malmö som blev konstaterade och nekades till slut inte mindre än 8 år senare

    SPM ”Speciella mål” numera ekobrottmyndigheter genom själva anklagaren Bo Skarinder har låtit utföra de grövsta brott gentemot sin huvudman genom att förstöra eller manipulerat bevis material . Skarinder har dessutom hindrat en internationell förundersökning och illegalt blandat sig i fransk rättssak genom att producera förfalskat köpeavtal av vår fastighet och bostad i Frankrike där min signatur såsom köpare blev bortsuddat.

    Åklagarmyndigheter i Stockholm som la ner en anmälan från A-C Weingård för olika olaga hot som tvingade henne och hennes far att sälja vår fastighet till de personer och organisationer som hotade oss. Denna anmälan förblev utan åtgärd av Stockholm åklagarmyndigheter under 17 månader.
    Jag kallar detta för passiv korruption.

    Tingsrätten i Stockholm som med omedelbar verkan gav Anne Catrin Weingård ensam vårdnad för vår son den 30 08 1995 . Detta ”I PARTENAS FRÅNVARO”, utan förberedelser eller social förundersökning dessutom utan legal motivering annat att ”moder är lämpligare vårdnadshavaren än fader” …

    Folkbokföringens diarier manipulationer, konstiga rutiner och lögner…

    Skatteverket så kallad ”speciell avdelning som hotade mig att bli av med personnummer…
    Se tjänsteman Christer Ångström som hela sin arrogans erkände dessutom brott i framför opartisk vittne men påstod att dessa var preskriberade. För vem då!

    Svea Hovrätt i Stockholm som beslutar dom mot eget tidigare beslut ”e contrario” mot sitt tidigare eget ”res judicata” ( Se dom beslut:Mål nr Ö 155-09 och Ö 154-09 den 2009-05-08).

    Högsta Domstolen som styrker ”e contrarios” beslut från Svea Hovrätten och som har avslagit överklagan från klagande utan skäl eller motivering.

    ”Synkrati” ?
    Det finns väl inte i det svenska språket men svenska ”modellen” verkar finnas kvar…

    Rätten?
    Den existerar när domstolens drängar är politisk fria

    Den enskilde medborgaren som oförskyllt råkar i konflikt mot tredje part som i sin tur stöds partiskt av myndigheter blir arbiträrt åsidosatt av rättens mekaniska maskineri. Maktfullkomliga myndigheter utövas en viss form av ostracism gentemot den enskilde och termen rättshaverist stämplas för att befria dessa myndigheter från sina brister gentemot den kritiska medborgaren utan att omprövas sina ställningstaganden.

    Kärrande medborgaren för en kamp som i stor del är berättigad men blir hånad såsom ”Don Quijote” eller liknande patetiska gestalter.
    För varje haverist finns en motpart: ett mekaniskt haveri i rättsystem.
    Likasom i fejden mellan Cicero och statsmannen Cato som ansåg att de som opponerar sig till sin makt bör förstöras, vinner etablissemang med lakoniska och felaktiga ruiter/beslut eller förrädiska medel som förvandlar rättsäkerhet till en chimär.
    En kall naturlig dotter födds som en avkomma emellan Justianius och Torquemada ersätter Themis.

    För min del fortsätter jag envist att sätta ljus på dessa vidrigheter och kan stolt försäkra er att ni inte har fullständigt lyckats hindra mig och mina pojkar att dela respekt och kärlek för varandra. Dessa gamla patriarkala maktfasoner och pennalistiska metoder måste motarbetas. Allra mest när deras dolda syftanden gynnar och förtjänar detta internationella kriminella etablissemang.

    Jag kan försäkra att tjänstemän av den ovan beskriven sort står till helt andras tjänster än till det svenska folkets rätt och säkerhet.

    Jean-Raoul de Marcenac

    Bilagor

    1 Ludwig två år

    2 Utan denna förfalskning (bland andra) som myndigheter vägrade att rätta till hade Anne Catrin Weingård blivit dömd för barnarov. Det tog mer än femton år för att få rättelse från Skatteverket/folkbokföringen. Myndigheter kallas dess grova kränkande manipulationer för ”Rutiner”

  5. Ove Svidén skriver:

    Tack Jean-Raoul, för ditt tålamod att förklara hur korrupt det svenska LVU-systemet blivit.
    Läsare till Filosofens blogg behöver höra ditt hemska vittnesmål!

  6. En anonym skriver:

    ” Det är helt oacceptabelt att människor lever under förtryck”.

    Vägen till förändring går genom att våga gå ut på gatorna och påpeka och protestera mot kränkningarna. Nu är dags att ställa krav på mänskliga rättigheter i ”Sverige”

    ”Vi ska kämpa in till döden” Och sätta socialtalibanar in till försvar!
    Riksdagen vill öka trycket på Eritrea, men här hemma är de tysta!
    ”Silence is sign of satisfaction”

  7. Helena Backman skriver:

    Återinför SNARAST tjänstemannaansvar!!! Det är sjukt o kränkande att detta tagits bort, kan nya regeringen återinföra detta, var är demokratin annars? Går det bra att gömma sig bakom beskyddande lagar och samtidigt förstöra livet för familjer o barn som befinner sig i moment 22 och är maktlösa mot helt omdömeslösa LVU-ingripanden!!!??!!

  8. Mirza skriver:

    Maffian gillar inte något ansvar för sina handlingar, vilket innebär att vanliga medborgare lever under diktatur mobben.Tjänsteansvar tillbaks blir inte så länge medborgarna tillåter maffian att hantera de mänskliga rättigheterna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *