Saltsjöbadsandan

År 1938 slöt LO och SAF, Svenskt Näringslivs föregångare, ett huvudavtal. Syftet med avtalet var att parterna skulle reglera förhållanden och lösa konflikter på arbetsmarknaden utan statlig inblandning. Hur började denna smidiga tradition?
*   Under 1920-talet var Sverige drabbat av fler strejker än andra Europeiska länder. Idén uppkom att ge fackförbundens ledare bonus kopplat till företagets ekonomiska utveckling.  Arbetsgivarsidan ’köpte’ alltså in sig i arbetarrörelsen med en dold bonus till dess ledare! Begreppet vilda strejker började användas för att avråda arbetarna att strejka, utan stöd uppifrån sina ’korrupta’ ledare.

*   Den svenska modellen fungerar. Men är den ärlig?

*   Hur går den ihop med jämlikheten? Ingen bryr sig!

*   Hur länge? / Ove Svidén

Det här inlägget postades i politik. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Saltsjöbadsandan

  1. Javisst är det hyckleri. Litegrann visste jag redan om att vänsterrörelsen sålde sin själ så att säga genom Saltsjöbadsavtalet. Men inte det där att fackföreningsledarna fick bonusar från företagen. Helt absurt! Socialdemokratin lever väl mer i det hyckleriet mer än Vänsterpartiet -gudskelov.
    Jag såg dokumentärfilmen om LKAB-strejken för några år sedan, där var ju de strejkande arbetarna i konflikt inte bara med LKAB utan med fackföreningsledarna. Nu förstår jag mer varför!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *