LVU-skandalens femtioåriga historia

Första gången jag hörde talas om LVU-ärenden var av en kvinna i Katrineholm. Hon försökte anordna en pedagogisk ridskola för flickor på glid för 20-30 år sedan. Men en mycket aggressiv kommunalnämndsordföranden bromsade henne. Först med varningar, sen med hot, sen med ett bötesföreläggande om 50.000 kr för att hon hade en ostädad tomt.
*   Det hör även till saken att hennes skogstomt låg i utkanten av byn med stor skymmande granhäck. Så anklagelsen var en ren provokation mot henne för att hon skulle inse att kommunen hade monopol på att anordna ridskolor, bemannade med stalldrängar och -pigor från ett angränsande HVB-hem för ’fri arbetskraft’ (dvs 37.500 kr per månad brutto-intäkt per LVU-barn för kommunen).
*   Han Som Bestämde (HSB) har nu, efter en framgångsrik karriär i politiken, flyttat till ett Stort Torp inom ett naturskyddat område i närheten. Finansiellt anordnades köpet just efter det att gåvoskatten tagits bort. Var torpet en gåva från LO? Vem vet. Allt var ju ’juridiskt säkrat’ av en jävig, köpt domare i Eskilstuna Tingsrätt, hämtad i rätt tid före som smart advokat ur Eskilstuna Advokatbyrå stall av partilojala kandidater.
*    För femtio år sedan var köpet av billiga pigor och drängar en fråga för Bondeförbundet.  Småjordbruk i avfolkningsbygd kunde ta emot ett LVU-barn som extrainkomst. Nog fanns det ett ledigt rum i bondgården som kunde användas för en familjehemsplacerat barn? Och vem granskade att barnet väcktes kl. fyra på morgonen för att göra ladugårdstjänst innan hon skickades till skolan i tätorten? För rötäggen inom StocholmsCentern, som nu har förlorat alla sina rötter till Moder Jord, är den miljard kr som storstadskommunen inhöstar på LVU från staten per år, en ren bonus.
Ove Svidén
Det här inlägget postades i LVU. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *