Den aningslöse 74-åringen

Jag satt på en grön parkbänk på Nockebytorg när en samlad trupp av treåringar passerade två meter framför mig. Jag utbrast glatt: ’Hej alla glada barn.’ Inget svar, ingen ögonkontakt. Stelt marscherande barnen med en förskolepedagog i täten, en imitten och en i slutet. Alla stirrade stint framåt utan att säga ett ord. Med ett undantag: ettåringen i barnvagn, med napp i mun, som avslutade processionen. Vi två fick en glittrande nyfiken ögonkontakt.
Min ögonblickliga filosoferande slutsats var: Barnen var ledsna och rädda. De var varnade för fula gubbar och pedofiler!
P.S. Tänk er nu in i de nyandligas världsbild: Ett barn som bereder sig på en ny inkarnation, väljer under sin andliga tillvaro mellan liven, ut de föräldrar som de vill sammanföra i kär lek och därmed skapa en mänsklig kropp åt sig. Hur känner sig ett sådant barn om det valt ut ett ateistiskt/ materialistiskt Sverige att födas i?

Frågan är öppnad …

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *