Familjen, barnens trygghet och samhällets bas.

I Hopiindianernas fredsprofetia framgår det att barnen är byns centrala funktion och värde. Barnen är den innersta cirkeln. Närmast barnen finns en cirkel av mor- och far-föräldrar. De har den behövliga erfarenheten och den tid som föräldrarna saknar, för att uppfostra barnen. De vuxnas roll är att jaga, odla maten och sköta boskapen. Runt dessa tre familjecirklar finns krigarna som med vapen, kraft och list ska försvara byn ’militärt.’ Ytterst finns schamanen som ska försvara samhället andligt, genom att förädla värdegrunden, dvs sköta kontakten med The Great Spirit, Den Store Anden.
*    Notera skillnaden mellan det ovanstående och det svenska samhället, där det politiska alltmer tar över systemansvaret för nästa generation i välfärdsuppbyggnaden. Systemet/Enpartiartiväldet har tagit bort ansvaret från familjen, storfamiljen och byn!
*      I det krigshärjade Europa har de politiska samhällsmodellerna avlöst varandra.
Det har då ytterst  varit familjen som behövt ta hand om resterna av ett förstört samhälle. Hur länge kommer den svenska familjemodellen att hålla?
*    Kan Internet, Skype och ett fritt World Wide Web återförena byns och storfamiljens roll för en stabil samhällsuppbyggnad över generationsgränserna? Javisst. Pröva så får du se. Våga sträcka på dig mot de eviga kosmiska kunskapen. Tack gode Gud för att du via de sociala medierna öppnar den andliga idévärlden för alla dina världsmedborgare!
Ove Svidén
Det här inlägget postades i LVU. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Familjen, barnens trygghet och samhällets bas.

  1. Ove Svidén skriver:

    Tack kära Mia, för att du lärde mig använda Skype.
    Och tack för tipset att handla basvaror må nätet för hemsändning.
    Pappa Ove

  2. Det mesta håller jag med dig om. Men alla familjer har inte varit så harmoniska genom tiderna. Förr fick man slå barn i många länder, papporna var mycket frånvarande, borta i krig och jobb långt bort, och strikt kontroll med ofrihet och förtryck för individerna, ofta förtryck över kvinnorna. Men många indiankulturer har antaligen varit och är mycket mer harmoniska. Jag tycker också det är konstigt att förvaringen av barn på dagis inte ifrågasätts mera. Det borde ju finnas alternativ så att föräldrarna kunde jobba ändå. Tex. att bägge föräldrarna jobbade deltid. Jag har bott granne med dagis i över 20 år och tycker det ser hemskt ut med dessa ibland 2 meter höga gallerstängsel kring deras rastgårdar som ser ut som rastgårdar till fängelser! Så ser det ut tex. vid ett nybyggt och fint stort dagis i samma by där jag bor nu.Mer harmoniskt med storfamiljer än små kärnfamiljer. Bra med nätverk med mänskor på långa avstånd men bättre på närmare geografiskt avstånd så man kan hjälpas åt mer praktiskt. Men verkar bli fler och mer mänskor som vill samverka numera och färre som är så individualistiskt ´extremsjälvständiga´.

  3. Lars-Erik Spathon skriver:

    Du skall respektera din nästa som du själv vill bli respekterad.
    Jag är inte religiös men har trots det insett att det är den viktig sanning vi bör ta på allvar för att få ett så optimalt fungerande samhälle som möjligt. Förmågan att respektera varandra på alla plan kan bara uppnås via ökad kunskap. Orsaken till att vi inte respekterar avvikelser i samhället är okunskap. Vi måste samtidigt acceptera och ha respekt för att vi inte kommer veta eller förstå allt om alla. En person som är konstig i mina ögon anser sig inte själv vara konstig. Det finns inte rätt och fel, det finns bara olika och annorlunda. Man behöver inte tycka om eller förstå det annorlunda men man måste respektera det.
    Hopiindianernas samhällen fungerade nog bra på grund av att alla stammedlemmar hade kunskap om varandra, och kunde respektera varandras olika personliga egenskaper. Om något barn saknade mor- eller farföräldrar så betydde det nog inte att barnet blev otryggt eller hade svårt att anpassa sig till den övriga gruppen.
    Oavsett vilka förutsättningar barn har när de växer upp finns det alltid barn som kommer att fungera bättre eller sämre. Att påstå att barn generellt mår dåligt av att vistas på dagis är respektlöst. För vissa barn kan dagis bidra till stor otrygghet och ängslan, medan det kan vara en förutsättning för att ett annat barn skall kunna känna sig trygg och må bra.
    Det viktigaste att tänka på vad gäller barns trygghet och välbefinnande är att vi lyssnar och tar det barnet säger på allvar. Vi måste reflektera och bemöta barnets tankar för att visa att det barnet tycket och tänker är viktigt. Därmed inte sagt att det barnet säger alltid är riktigt – för oss, men det är riktigt för barnet. Detta är ett viktigt agerande från vår sida för att bidrar till att ge barnet ett bra självförtroende.
    Genom ett bra självförtroende, dvs (att det får förtroende för sig själv i det barnet tycker , tänker och känner) kommer barnet att utveckla en respekt för sig själv, där det vågar se till sina egna bra, men även mindre bra sidor. Med den självrespekten som grund kommer barnet att ha lättare för att acceptera och respektera andra avvikelser och åsikter.
    Det bästa vi alla kan göra för att få ett bra samhälle är att ge våra barn dessa egenskaper. Detta kan göras oavsett yttre omständigheter. Dessa egenskaper är en förutsättning för att barnet senare skall våga ifrågasätta och visa ödmjukhet till sin omgivning.
    Det största problemet vi för närvarande står inför är att få personer med inflytande att ta i denna fråga. I all sin enkelhet är det en av de svåraste uppgifter vi har att hantera, vilket kan vara en förklaring till att samhällsdebatten bara berör symptomen som uppkommer på grund av det olösta grundproblemet. Denna patetiska symptomdebatt kommer att fortgå tills någon i maktposition vågar utsätta sig för att driva frågan vidare trotts den våg av ifrågasättande som den kommer att få emot sig, vilket i sig är märkligt då de allra flesta förstår hur viktig uppgiften är.
    Det är vi vuxna som har ansvaret för att skapa de förutsättningar som krävs för att våra barn skall få ett bra liv.
    En bra början kan vara att vi all gör till vana att minst en gång om dan ställer oss frågan ”varför”, och sedan funderar till vi får ett svar vi kan acceptera.

    Tack för att du startat denna blogg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *