Sträck er upp till den största idé ni kan gripa tag i!

Orden kom ifrån ledaren till visionscirkeln. Nu eller aldrig tänkte jag och inväntade min tur. Sen rann det ur mig: ”En tusenårig världsfred!” Ja, det var ju att ta i, men har man sagt det inför 25 personer gäller det ju att stå för vad man säger.  (Johannes Uppenbarelse i Bibeln säger ju också något i den riktningen, så den visionen kunde jag ju ty mig till). Och ”på hundra års sikt hoppas jag få leva i ett fredligt neutralt Sverige,” lade jag till.  Ja, efter att ha levt i Sverige i två hundra år av fred, är det väl en rimlig prognos att vi kan stå ut i hundra år till? Vad göra under det närmaste decenniet då?  En spännande film. Vad gör jag med tiden under det närmaste året då? Jag ska sätta igång och skriva de scenarier som skissar på filmens innehåll…
*   Ett halvår senare, hösten 1998, sammanfördes jag med en filmproducent i Hollywood, Billy Larrabure från Peru. Han hade stora planer att göra ’12 feature films’ kring fenomenet Andligt Uppvaknande. Hans budget var på 50 millioner dollar, per film!  Hur fixar man det? Billys mamma hette Vanderbilt som ogift, och pappan var en av grundarfamiljerna i Peru, och ägde en del koppargruvor… så det förklarar ju en del.
*    År 1999 bildades en stiftelse: World Peace Foundation i New York. Grundaren heter Chan Dam Master från Korea. En finansiär från Vitryssland var intresserad, och Billy Larrabure blev ordförande. En höstdag år 2000 fick jag ett telefax från Billy, där han utnämnde mig till VD och bad mig besöka honom i New York för ett lunchsamtal.. Själv skulle han försöka få fram pengar till en månadslön på 4000 dollar till mig, och ett riskkapital för den film vi drömt fram tillsammans med titeln: Sound of Peace.
*   Under sommaren 2001 visade det sig att Billy inte kunde få fram något kapital, och därmed måste han dra sig ur projektet. En besviken Chan Dam Master  skickade mig då ett telefax med denna inledande mening: ”Dear Dr.  Svidén, President for World Peace Foundation….” Samtidigt inbjöd han mig till en Fredskonferens i Colorado i slutet av september. Men året var 2001, och händelserna den 11 september gjorde att fredskonferensen inställdes. Sen förlorade jag kontakten med World Peace Foundation i New York …  och efter några månaders arbete hade jag som ordförande och grundare registrerat Insamlingsstiftelsen World Peace Foundation i Länsstyrelsen i Stockholms Län!
*    Så kom till slut  svaret på den fråga jag ställt redan 1967: President för vad då?
Mina brev på engelska kan jag nu helt sanningsenligt  underteckna med:
Yours sincerely
Ove Svidén
President, World Peace Foundation
P.S. Ja så kan det gå när man följer upp sina innersta vilda idéer!
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *