LEX Skärholmen

 

Öppet brev till Skärholmens Stadsdelsförvaltning, mars 2011

Vanvårdsutredningens slutsats är att kränkta LVU-barn ska få en ursäkt från regeringen och en ersättning. (250.000 kr/kränkning har föreslagits för ärenden, äldre än till 1980).

Om något år kommer alla nu aktuella LVU-ärendena att prövas för en ursäkt/ersättning.

Ett komprometterande ärende är under uppsegling inom Skärholmens stadsdelsförvaltning. Modern Natalia har nu, på sedvanligt svenskt LVU-manér, fått uppleva hur hennes tonåriga tvillingdöttrar Ma och Ne bryskt blir tagna från skolan och förda till ett jourhem på hemlig ort, utan att modern underrättas om saken under fem dagar! Sen den 16 december 2010, har hon inte ens fått träffa sina två älskade barn.

Modern Natalia är kränkt och berövad sina internationella mänskliga rättigheter. Med sina kulturella rötter och krigserfarenheter från Tjetjenien försvarar journalisten Na sin sak med stark röst. Hon följer inga undfallande svenska byråkratiska regler för samtalen. Som ett medborgarvittne börjar jag ana att de sociala myndigheterna försöker bryta ned den förtvivlade modern, först till kropp och själ, och sen klassa henne som ett vårdfall innan Socialförvaltningen ens har ett domstolsstöd för sitt agerande! Vilket är det dolda syftet?

Denna Kommunala Människohandel utvecklar sig nu till en präktig LVU-skandal!

Men det infekterade ärendet bör dock ganska lätt kunna omvandas till sin motsats, och omskapas till ett föredöme för andra svenska kommuner;  Hur då?

Jag föreslår en taktisk reträtt:

Låt Natalia snarast återfå sina barn med en ursäkt från Stadsdelsnämndens ordförande och en rimlig del av Kommunens LVU-stöd från statens socialbudget (2×37.500 kr/mån?) som ersättning. Då kan det tänkas att Ma och Ne vill återförenas med sin mor i Sverige alternativt att de tre kan flytta till sin ortodox-kristna storfamilj i Ryssland/Tatarstan.

Det kan till och med hända att Na, Ma och Ne anser att Sverige trots allt är ett civiliserat land.

Med vänliga hälsningar från ett kreativt och optimistiskt medborgarvittne.

Ove Svidén      ove@peace.se      08-25 86 43

Ordförande, Insamlingsstiftelsen World Peace Foundation

Vesslevägen 40, 167 67, Bromma, Sweden

Filosofens blogg:  www.peace.se/blogg/

P.S. Eftersom det bryska omhändertagandet av tvillingarna skett två månader före domen förkunnades i Förvaltningsrätten (Mål nr 47307-10), tyder det på att domen är en kosmetisk åtgärd för att rättfärdiga en sekretessbelagd länk i en lönsam Kommunal Människohandel (se Filosofens blogg: www.peace.se/blogg/). Åter ett flagrant exempel på att rättsväsendet anlitats för att dölja ett smart sätt att förbättra konmmunens ekonomi, snarare än att följa LVU-lagens anda och portalparagraf: Att göra det som är bäst för barnen.

Medborgarvittnets Ove Svidén iakttagelser, analys och prel. slutsatser:

Fredagen den 11 februari 2011 (snöovädrets dag utan busstrafik) kommer socialsekreterare Karl Lindgren och Linus Dahlström med en tjänstebil hem till Na för ett samtal, samt för att överföra två packade väskor från sin mamma med vinterkläder till barnen. Jag deltager som ett medborgarvittne efter att överlämnat en av Na undertecknad fullmakt för mig till Karl Lindgren. Efter en timme reser sig Karl Lindgren upp röd i ansiktet, säger att han känner sig hotad av Ne. Han polisanmäler henne därefter och uteblir från kommande möten! Är detta ett acceptabelt ansvarstagande från en socionomutbildad socialsekreterare?

(Jag bevittnar sen hur Na tar SKYPE-kontakt med ex-maken i Tjetjenien under en minut. Och fortfarande efter 8 veckor måste hon säga att hon inte vet var barnen finns. Lev er in i situationen att en rysk mor för sen dominant ex-make och far måste erkänna att hon förlorat kontakten med barnen!)

Fredagen 18 feb kommer jag sent till mötet och bevittnar hur Na packar ihop extra underkläder och ikoner i en shoppingvagn till sina barn, inför en föredömligt empatisk bitr. Enhetschef Laila Åberg, som lovar att de tre blomkrukorna med symboliskt färgade blommor ska överleva helgen med ljus och vatten, innan de kan överlämnas till tonårsflickorna.

Inför möte den 25 feb 2011 med Na. överlämnas ett hotfullt memo i tre ex till Na av Socialsekreterare Linus Dahlgren. Jag får tre minuter på mig att läsa igenom akten innan den rysk-svenska tolken anländer och mötet börjar. Na framför kraftfullt sitt oavvisliga krav att barnen lämnas tillbaks till henne. Linus överlämnar brevkopior som Na viker ihop och lägger ner i sin väska utan att visa tolk eller vittne. Efter 40 minuter reser sig social-sekreterarna Linus och Elisabeth Aliaga upp och avbryter mötet. Ingen telefonkontakt med barnen åstadkoms heller denna gång. Jag lyckas få med mig ett ex av myndighetens memo:

”Grunderna för umgänge mellan Na. och Ma. respektive Ne. samt regler kring mötet mellan handläggare vid socialtjänsten och Na.  …” (Socialtjänstens memo innehåller en Freudiansk felsägning i meningen: ’Skärholmens stadsdelsnämnd har bedömt att Na och Ne är i behov av vård’. Jag nämner detta att även ’modern behöver vård’ per telefon till Åberg som tackar för min uppmärksamhet, och ska se till att misstaget blir tillrättat inför översättningen till ryska, som Linus utlovat ge till Na vid nästa möte.)

Onsdagen den 2 mars besöker jag Na i hennes bostad i flyktingförläggningen på Elektravägen 50. Jag får se domen daterad 2011-02-25 i mål 47307-10:  ”Förvaltningsrätten bifaller ansökan och förordnar att Ma och Ne ska beredas vård med stöd av 1 och 2 §§ LVU.”

Jag ser även ett feldaterat brev och en feldaterad fullmakt som advokat Pia Tengvall ville ha underskriven den 21 december när  Na kom till advokatkontoret för att för att få reda på att barnen blivit omhändertagna. Pia sökte avsluta mötet så snabbt som möjligt och påstår i efterhand att både hon och Na blev underrättade om omhändertagandet den 16 december. Men Na blev sannolikt informerad på byråkratisk svenska för att hon inte skulle fatta den avsiktliga LVU-fälla hon hamnat i. Vilken är den dolda avsikten då?

Torsdagens 3 mars möte inleds med att Linus 10 minuter före mötet över lämnar en rysk översättning av memo ”Grunderna för umgänge… Det har den förutsedda effekten att Na protesterar, blir ur balans så att även detta möte leder till att Linus och ännu en ny assistent reser sig upp och avbryter även detta möte efter 40 minuter, utan att Na fått utlovad telefonkontakt med sina döttrar.

Tänk att det kan vara så svårt för Socialförvaltningens invigda handläggare att förstå att en riktig mor, med näbbar och klor protesterar när hon berövas sina döttrar, det käraste hon har i livet som flykting i Sverige. Som den erfarna trebarnsmor Na är, inser hon av små pojkars kroppsspråk när de ljuger. Odiplomatiskt/obyråkratiskt nog säger hon just det till Linus och hans unga kompis i en snabb ström av ryska ord och gester som tolken knappt hinner med att översätta och ännu mindre överrösta, den urförbannade modern. Linus försöker försvara sig med att han har order ’uppifrån’ att informera Na om att barnen bor i ett familjehem och att de har det bra. Med en rysk moders hela intuitiva kraft förstår Na detta som en förolämpning. Na uttrycker sin kränkta själs hela register av förtvivlan, gråt och med kvidande som räcker långt ut på gatan under en halvtimme efter mötet.

Under förmiddagens möte med en läkare blev Na sjukskriven för psykosomatiska symtom från utmattning/överbelastning. Det verkar alltså även som om Na är utvald för ekonomisk utpressning/reducering av socialbidrag. Nu börjar bilden klarna: Na ska brytas ned så att tvillingarnas värde ska kunna uppgraderas för en dold sex-marknad bortom sekretesskyddet?

En av de största kränkningarna var när Linus krävde att ett antal meningar måste strykas i det personliga ryska brev från Na som Soc. ännu inte överlämnat till döttrarna. Socialför-valtningen har alltså helt i strid med internationella Mänskliga rättigheter låtit översätta ett personligt brev, och censurerat meningar i det, och innehållit det! Fördröjning/förhalning är sen den vanligaste formen av censur. Så här går det alltså till i den svenska totalitära demokratin i dag!

Måndagen  den 7 mars är Na och jag ombedda att komma till polisen för förhör. Så här lyder mitt vittnesmål betr Karl Lindgrens polisanmälan efter mötet den 11 februari:

Ove Svidén kom kom hem till Natalia på flyktingförläggningen Elektragatan 50G en timme före det planerade mötet på Ungdomsenheten i Skärholmen stadsdelsförvaltning för ett utlovat telefonsamtal med sina döttrar Ma och Ne. Men eftersom busstrafiken i Stockholm var inställd på grund av snöstormen, ringde jag till handläggande socialsekreterare Karl Lindgren och föreslog att han med sin tjänstebil kom till oss i stället. Han kunde då med sin bil även transportera de väskor Natalia packat med vinterkläder till döttrarna. Han, kollegan Linus Dahlström och en tolk dök oväntat snabbt upp för en timmes samtal. Jag överlämnade min av Natalia undertecknade fullmakt om att deltaga som medborgarvittne. Jag förvånades av att Karl behöll fullmakten.

Karl Lindgren började med att tala om att inget telefonsamtal kunde anordnas i dag (den 11 feb) utan skulle kunna verkställas under de följande planerade mötestiderna 18, 25 feb och 3 mars. (allt formulerat på ett icke daterat brev, icke diariefört, icke undertecknat och utan adressat, men skrivet på officiellt Stockholms Stad/ Ungdomsenheten brevpapper). Karl började med att på byråkratiska framställa reglerna/villkoren för hur samtalen måste gå till.

Natalia å sin sida talade med hög röst och yviga gester om att hon, som en UNHCR-klassad flykting i Sverige, inte borde behandlas så förödmjukande. Myndigheterna har ingen laglig rätt att ’kidnappa’ hennes älskade söta trettonåriga tvillingbarn på det sätt de gjort! Hennes argumentation blev allt mer ordrik så att översättaren hade svårighet att hinna med. Natalias mellanöstern-färgade ’försvarstal’ skar sig helt med Karls försök att beskriva regler och villkor för ett ordnat framtida samtal över telefon. (varför måste en mor följa en dryg sida lång av skrivna regler för att få tillstånd att tala tilll sina egna kidnappade barn som hon inte fått krama på sex veckor?)  Karl var tydligen totalt oförberedd på att möta ursinnet hos en mor som utrycker sin förtvivlan att hennes egna älskade barn har stulits av myndigheterna direkt efter sin skoldag, utan att Natalia under fem dygn ens fått reda på vad som hänt dem! (Får det verkligen gå till på detta sätt i Sverige? Jo, som medborgarvittne har jag under åren med fasa fått höra ett tiotal nästan identiska berättelser!)

Det hela slutar med att Karl reser sig upp med blossande kinder och säger att samtalet måste avbrytas. Han känner sig hotad, minuterna efter det att Linus rest sig och hotat Natalia med frågan: ’Hotar du oss?’ Karl låter sen sin underordnade medarbetare Linus bära båda väskorna och den fulla shoppingkassen. ’Samtalet’ varade i trekvart ungefär.

Jag skrev sen ett brev till Karl Lindgren, som han bör ha fått under måndagen den 14 feb som talade om kulturkollision. Det var mitt försök att hindra den polisanmälan som sen skedde.

P.S. I mitt vittnesmål under förhöret på polisstationen den 7 mars, kan jag inte undgå att se hur snabbt Natalia brutits ner fysiskt, psykiskt och andligt. Från att med stridslust från en kränkt mor intuitivt inse att Karl Lindgen ljuger och döljer en djävulsk plan för omhändertagandet av söta tvillingflickor, snart mogna för sin ’sexuella debut’. Kan någon materialistiskt/ateistisk svensk förstå vidden av kränkningen vi medverkar i mot en aktiv ortodox kristen familj med rötter och journalist-erfarenheter från kriget mellan Ryssland och Tjetjenien, mellan myndigheter och maffia? Under samtalet före och efter förhöret med polisassistenten Erika Frisell hör jag hur Natalia använder ord som sjukskrivning, felmedicinering, drogad, trötthet och tvivel om hon kommer att överleva. Ordet självmord undslipper henne två gånger under dagen den 7 mars.

Efter 17 års eskalerande erfarenheter av och insikter i LVU-skandalen har jag hittills inte upplevt tydligare bevis än den senaste månaden för det totalitära inslaget i det korrupta Landet Lagom. Den effektiva nedbrytningen av Natalias sunda moderskänslor har varit klart professionell, och i klass med hur stormakter behandlat sina fiender i ett kolonialkrig!

På eftermiddagen den 10 mars 2011 fick jag ett oväntat e-mail från polisassistent Erika Frisell som sade att ärendet: Polisanmälan om Hot mot tjänsteman, är nerlagt. Det gick snabbt! Jag hoppas det är ett tecken på att Polisen är trötta på LVU-uppdragen från socialförvaltningarna.

Jag har nu 17 års erfarenheter som medborgarvittne till några sjuka LVU-ärenden i sju kommuner. Numer utnyttjar jag Filosofens blogg (www.peace.se/blogg/) för att publicera inlägg om LVU-skandalen och får många stödjande kommentarer.  Se efter själv! Jag rekommenderar speciellt inlägget Kommunal Människohandel från deceber 2010.

Efter hundratals timmar av lyssnande till några tiotal förtvivlade mödrar, ett tiotal förstörda LVU-barn och några mormödrar och enstaka kränkta pappor, kan jag försiktigt sammanfatta mina slutsatser som följer:

*   Polisens transporttjänst anlitas för att omhänderta och flytta gråtande LVU-barn mellan olika HVB-hem.

*   Polisen jagar de föräldrar som har fräckheten att försöka ta tillbaks sina egna barn från den sociala vanvården.

*   Polisen hotar(!) mig med 2 års fängelse när jag gömmer en kränkt mor och hennes 7-åring på flykt.

*   Socialen väljer att ge vården av en 7-åring med dygnsblöja till fadern. När han sover hos mor är han torr.

*   Advokater säger sig hjälpa sina klienter, tjänar grova pengar på LVU-ärendena, samtidigt som de vet att staten får rätt till slut i samtliga LVU-fall.

*   Jäviga smarta socialsekreterare kan förvisa sina aningslösa LVU-offer i de HVB-hem de är delägare i.

*   Jäviga enpartiväldiga domare anlitas för att lönsamgöra den Kommunala Människohandeln.

*   Överåklagaren Kwast, Riksenheten för korruption, tystas av sin chef Riksåklagare Wersäll för sin nyfikenhet.

*   Socialstyrelsens Generaldirektör svarar inte på enskilda ärenden; dvs erkänner indirekt LVU-mörkningen.

*   JO diarieför inte mina anmälningar. JO väljer att direkt ge ett avböjande svar.

*   JK informeras om saken per E-mail, och sänder mig regelbundet ett avböjande undertecknat E-svar numera

*   De LVU-offer som inser LVU-falskspelet, och hävdar att staten har fel, de hotas av kronofogden, utförsäkas, fråntas bostaden och drivs mot självmord, av trygga tjänstemän med fast månadslön och bonus.

*   Media med villkorat presstöd, hindras från att publicera artiklar om LVU-systemets kränkningar.

*   SVT/Pravda är som samhällets monopol-TV designat för att vilseföra svenskarna om enpartiväldets makt.

*   Uppdrag Granskning (fallet Louise) fick bort socialchefen i Vetlanda: en f.d. polischef med uppgift att förhala alla LVU-ärenden som kom till hans bord.

Vilket pris kan ’man’ få ut från pedofilmakrnaden för två söta kristet-ortodoxa 13-åriga tvillingar?

LVU-skandalen – den Sociala Ingenjörskonstens sista rest – från ett andligt korrupt socialdemokratiserat enpartivälde?

Jag hoppas att dessa mina små vittnesmål kan hjälpa Skärholmens stadsdelsförvaltning till mogna LVU-beslut i framtiden

Jag hoppas även att driftiga unga socialsekreterare under sekretesskydd, nu tvekar att ge sitt utvalda LVU-offer en ofrivillig sex-debut.